Resa med kids.

Om att resa, vandra och göra utflykter med barn.

Sida 2 av 7

Petris veckorapport, Sri Lankan edition #1

Ett efterfrågat inslag på bloggen är Petris veckorapport som gavs ut i 12 upplagor under förra vinterns långresa och som special edition från svenska fjällen i somras. Här kommer första omgången från Sri Lanka!

Veckans 24 timmar: Från Lusse Lelle till rice and curry, dvs från stämningsfullt luciafirande på förskolan till stim på flygplatsen i Colombo på mindre än 24 timmar. Fantastiskt!

Veckans lotteri: Vilket av våra fem olika kort funkar i bankomaten? Hittills har ett enda (aldrig samma) funkat varje gång, bara att hoppas att uttagsmöjligheterna håller i sig …

Bankomatbuss i Galle, Sri Lanka

Veckans ”hur är det möjligt”: Fotbolls-VM 2022 spelas i Qatar och reklamkampanjerna är redan i full gång, vilket märktes tydligt under vår mellanlandning i Doha.

Veckans ”nöden har ingen lag”: Att tvingas följa med den yngre på toa ombord, preciiis när det är dags för att beställa högt efterlängtad dryck …

Veckans ”var sak har sin tid”: Varken vällingpulver, vällingflaskor, vällingflaskdiskborste eller vällingvispare finns numera med på packningslistan. Utrymmet i ryggsäckarna känns plötsligt spatiöst och frihetskänslan är total!

Veckans kundlöfte: Redbull ger dig vingar, Norrlands guld ger dig en stund för dig själv och Gevalian tar du fram när … Men det Sri Lankesiska ölet Lion tar det här med kundlöfte till en ny nivå! Vi har en spännande månad tillsammans framför oss, lejonet och jag!

Veckans välkommen till verkligheten: Mannen som säljer ananas på stranden förlorade allt när tsunamin kom 2004, och då menar jag ALLT. 💔

Veckans mest oväntade och oönskade ABBA-medley: Den inhyrda trubadur på hotellet som drog igång världens medley på hög volym precis vid läggningsdags och fick med varenda låt som är känd. Hoppas B&B inte fick stim-pengar.

Veckans fasta pris: 200 lankesiska rupees kostar det vart du än ska inom området. Längsta resan hittills är till bankomaten vid huvudvägen.

Dags för ATM-uppdrag

Veckans Skansen-Jonas: Den äldre sonen kan, förutom att namnge många djur, även härma deras läten och envisas med att göra detta i både tid och otid.

Djurälskaren till vänster i bild. 💕

Veckans mirakelmedicin: Den lokalproducerade Aloe Vera-salvan som köptes mot solbränna. Tänk om den får igång hårtillväxten på huvudet?

Veckans happy hour: Restaurangen ”Happy Tuna” på Unawatuna stranden körde tydligen TRE öl till priset av en mellan 18.00-19.00. Happy Happy! Blev nästan stressigt att hinna dricka upp den sista, vilket dock plikttroget gjordes.

Veckans växelkassa: Ingen av tuktuk-förarna har växelkassa, så fort man inte har exakt mängd pengar för resan så skakas det beklagande på huvudet. Jag anar ett samband …

Veckans morfar/farfar: Farbrorn som sålde smycken från en vagn och barnen, framför allt Valter, gillade varandra skarpt.

Missa inte att köpa armband från Mike om du har vägarna förbi Unawatuna! 🧡🇱🇰

Tack för att ni tog er tid, ta hand om varandra. Nya tag nästa vecka får vi hoppas! God jul! //Petri

Utflykt till Jungle Beach, Unawatuna

Idag mådde alla äntligen bra samtidigt, och vi kunde ge oss ut och utforska omgivningarna i större utsträckning än förut. Något vi varit sugna på sen vi kom hit är att göra en utflykt till en mindre strand här i Unawatuna, nämligen Jungle Beach.

Jungle Beach ligger något 15-tal minuter bort med tuktuk, men desto roligare är det att promenera dit från Unawatuna genom djungeln vilket vi självklart valde att göra.

Det är ingen särskilt lång vandring, bara ca 2 km enkel väg beroende på var i Una du startar, men sträckan var precis så lagom strapatsrik som krävs för att Love och Valter ska tycka att det är kul. Färden börjar på ordinarie väg som delas med enstaka tuktuks, mc:s och byggtrafik, men det lugnar sig snart och förvandlas till en mycket trivsam promenad genom djungeln. Blir en akut törstig på iskall kokosnöt, hungrig eller kommer på att en absolut måste ha ett par elefantbyxor, säljs allt detta av lokala familjer längs vägen. 

Efter lite klättring nedför sluttning, balansgång över vattendrag och återigen klättring upp för sluttning kunde vi checka av jätteleguan och massor av fjärilar på djurlistan, även om det var en annan sorts djur vi egentligen spanade mest efter … 

På väg ner mot själva Jungle Beach hamnade vi mitt i en singalesisk skolklass som också skulle ner och bada, och kom till sist ner till en mysig liten strand med skuggande träd och ett par superenkla ställen som sålde juice/lassi. Här hängde vi i flera timmar och byggde sandslott, badade och spanade in lokalbefolkning. Den här stranden ligger i en skyddad vik med utsikt mot staden Galle, och det är nästan inga vågor att tala om. Det passade framför allt Valter utmärkt, men även Love gillade att bada här där det faktiskt gick att se lite fiskar genom cyklopet. 

Vi hade tänkt ta en tuktuk hem, men kidsen var helt inställda på att gå så då ville inte vi vara sämre. Och det skulle löna sig på flera sätt. Först fick vi äntligen syn på de av Love mycket efterlängtade aporna som klättrade omkring i träden ovanför stigen. När vi väl hade sett den första tog det liksom aldrig slut — det dök bara upp fler och fler. Därefter lyckades vi hitta ett riktigt guldkorn till lunchställe vid namn Sea Waves, där vi serverades världens godaste fried noodles av en gullig familj, på en altan uppe bland träden med apor som kikade in mellan grenarna för att se om det fanns något för dem. Sen knallade vi den sista biten hem till hotellet och svalkade av oss i poolen, sjukt nöjda med vår utflykt.

Unawatuna och Sri Lanka, första intrycket

Nu har det gått några dagar sedan vi landade i Colombo, och vi börjar få lite grepp om läget här i Unawatuna på Sri Lankas södra kust. 

Vi hade noll koll på landet sen innan och visste inte exakt vad vi hade att vänta oss, så vi valde att safe:a med ett riktigt bra hotell första veckan och bokade in oss på Thaproban Pavilion Waves som ligger precis i utkanten av Unawatuna. Det går att promenera till stranden och byn vilket tar ungefär 10 minuter, men det går också väldigt smidigt att åka tuktuk samma sträcka för ca 10 kronor vilket starkt förespråkas av de yngre i familjen som ser detta som ett stort nöje. 

Skulle jag boka ett nytt boende här hade jag kanske valt att bo nere på stranden, men det går inte att komma ifrån att det är fantastiskt med härliga hotellupplevelser. Thaproban Pavilion ligger precis vid havet, men istället för strand är det dramatiska klippor nedanför där vågorna bryts med stor kraft, något både jag och Love kan ägna mängder av tid åt att beskåda, helst på första parkett från infinitypoolen. 

Stranden i Unawatuna är klart över förväntan. Vi hade hört lite varierade recensioner av den och stället i allmänhet, men nä, jag måste säga att vi verkligen gillar det. Massor av små lokala restauranger att välja på, inte alls mycket folk och fin sandstrand med fantastiska vågor — vi behöver inte så mycket mer. Min farhåga om att barnen kanske inte skulle kunna bada på grund av vågor och underströmmar stämde verkligen inte alls, i alla fall inte här. Sen är det klart att den där reggae-viben jag romantiserar och gillar med mina favoritställen i Thailand kanske inte riktigt är exakt lika närvarande här, men jag har mina misstankar om att det kan vara annorlunda på andra delar av ön, det får vi se när vi flyttar på oss om någon vecka. 

I övrigt har vi fått en bra men lite ansträngd start på denna resa. Jetlagen dödade vi framgångsrikt direkt, men däremot fick Love feber första dagen och till råga på allt lyckades vi samma dag bränna flera av oss i solen, vilket gjorde att det fick bli ett par lugna dagar som ägnades åt poolbad och diverse inköp. Nu är dock alla i form igen efter tre nätter med minst 10 timmars sömn vardera, och vi har fullt upp med att riva av allt vi vill göra här i Unawatuna med omnejd innan vi beger oss vidare längre söder-/västerut på fredag! 

Med rundresan i Sydostasien i färskt minne ligger det som sagt nära till hands att jämföra Sri Lanka med länderna vi besökte då. Här är några reflektioner vi gjort efter de första dagarna:

 – Att lokalbefolkningen badar. Detta sker endast undantagsvis i till exempel Thailand, men här badar gammal som ung, oftast fullt påklädda, och verkar ha sjukt kul. Mycket härligt att se! 

 – Att det (nästan) bara är (väldigt många) män som jobbar överallt, även som t ex städare och i kök m.m. till skillnad från i t ex Thailand och Vietnam där det alltid var kvinnorna som höll ordning.

 – Att alla pratar engelska (i alla fall här i Unawatuna), så himla kul att kunna snicksnacka med alla, från tuktukförare till äldre kvinnor som säljer kokosnötter i djungeln och barpersonalen på hotellet. 

Sammanfattningsvis — superkul att vara här, nu går vi all in Sri Lanka!

Flygresan till Sri Lanka

Wow, så är vi äntligen här, efter 15 timmars flygresa inklusive mellanlandning och därefter ytterligare ett par timmar i bil för att komma till vår första anhalt på Sri Lanka — Unawatuna på södra kusten.

Resan hit gick över all förväntan trots att det var ett ganska stökigt upplägg med avresa på eftermiddagen och avstigning i Qatar för byte av flyg mitt i natten. Killarna kollade iPad och inflight-underhållning mestadels och sov max någon timme på slutet, men halleluja vilken skillnad det är att flyga med nästan 4- och 6-åringar jämfört med valfri ålder något år tidigare. Jag reflekterade flera gånger över vilka jäkla hundår vi gjort med vårt resande, förutsatt att det nu är rimligt att använda den benämningen för något som faktiskt är högst frivilligt. 🙂 Men barnen har helt enkelt blivit så himla … stora nu. Det spelar liksom ingen roll att en enstaka nattsömn går förlorad, så länge alla är glada och nöjda är det bara att ägna sig åt det som känns bäst för stunden, oavsett om det är att spela på iPaden eller något annat. 

Lite kämpigt var det ändå att kliva av i Doha vid 22.30 svensk tid, men en maxad leksaksaffär med dinosaurier i (typ) naturlig storlek utanför gjorde de två yngsta i familjen på gott humör igen. Därefter blev det chips, häng och allmän folkspaning vid gaten (”mamma, varför har de papporna klänning?”) innan vi hoppade på SriLankan Airlines flight till Colombo. Love var lite missnöjd över att det var natt i Qatar och att det därmed inte fanns någon möjlighet att få syn på vare sig arabisk oryx eller några kameler, men nöjde sig med förklaringen att de förhoppningsvis inte hängde på landningsbanan ändå. 

Klasskillnaden mellan Qatar Airways och SriLankan Airlines var ganska monumental, men vid det laget var vi så trötta att vi omgående däckade i de tyvärr icke fällbara sätena och sov mer än halva vägen till Sri Lanka där vi landade någon gång på morgonen svensk tid. 

För att vara på den säkra sidan hade vi bokat taxi med ”Sri Lankas safest driver”, vilken föredömligt mötte upp oss i ankomsthallen på Bandaranaike Airport utanför Colombo. Efter att ha införskaffat rupees och simkort befann vi oss någon halvtimme senare på den överraskande bra motorvägen ner mot kusten, med Valter utslagen i sin barnstol och Love ivrigt spanandes efter vattenbufflar och annat intressant utanför fönstret. 

Efter några timmars som utlovat mycket säker körning kom vi fram till vårt första stopp, hotellet Thaproban Pavilion Waves nere i Unawatuna. Killarna kastade sig ner i poolen så fort möjlighet gavs, medan vi vuxna beställde in Lion Beer, sträckte ut oss på var sin solstol och konstaterade att vi äntligen var framme! 

Dags för resa igen — Sri Lanka, här kommer vi!

Vintern 18/19 unnade vi oss en så kallad paus i livet och stack iväg på en tremånaders långresa genom Thailand, Malaysia och Vietnam. Våra barn var då 2 och 4 år, och det var rakt igenom magiskt att få spendera så mycket sammanhållen tid med dem. Vi upplevde hur mycket som helst tillsammans under det kvartalet — upptäckte storstäder som Bangkok, Kuala Lumpur och Ho Chi Minh City, hängde på drömstränder samt hyrde hus tillsammans med vänner på det thailändska fastlandet. Redan efter någon dag visste jag att jag alltid skulle längta tillbaka. 

Men alla resor har ett slut och det hade ju även denna. Så vad gör man, när hösten kommer och man vintern innan alltså har rivit av den bästa resan i livet och det inte känns vare sig rimligt eller alls genomförbart jobbmässigt att be om flera månaders tjänstledigt igen? Jo, man drar nytta av årets oerhört arbetstagarvänliga jul- och nyårshelger, adderar en vecka på ena sidan, några dagar på andra sidan och voilà — så har man plötligt en hel månad att spela med. En månad är inte tre, det är ju något slags ofrånkomligt faktum, men jag vågar tro att det är tillräckligt länge för att det ska kännas som ett ordentligt avbrott från företeelser som galonbyxor utanpå overall, hämtning/lämning i kolmörker och förkylningar som bara avlöser varandra. Att vi täcker in de absolut mest ljusfattiga dagarna på året med den här resan är dessutom en enorm fördel enligt mig. 

Återstod då frågan var den här månaden nu skulle spenderas. Först var vi (framför allt jag, Anna) inne på att åka tillbaka till Sydostasien. Den som känner mig väl vet att jag alltid längtar dit och utan tvekan skulle hoppa på ett eastbound plan med bara någon timmes varsel, om tillfälle av någon outgrundlig anledning skulle ges. Men vi kändes oss ganska mätta på Thailand, och även om vi mer än gärna hade åkt tillbaka till Koh Phayam som var en av de stora höjdpunkterna på förra årets resa, kändes det för länge med en månad där och lite stökigt att kombinera med något annat. Malaysia och Kuala Lumpur blev ju också en favorit under långresan, men inte heller i de trakterna hittade vi ett upplägg som kändes optimalt — öarna på Malaysias östkust som vi verkligen vill besöka har monsun under vår vinter, och det var viktigt för oss att hitta ställen med riktigt fina stränder där bad i havet var möjligt och därmed utgick bland annat Penang som vi annars är väldigt sugna på. Det finns dessutom en överhängande risk för besvikelser när man försöker återskapa något som tidigare varit väldigt bra, och det var vi inte så pigga på att uppleva. 

Istället ville vi hitta något helt nytt. Ett tag var vi helt inne på Costa Rica, sen skulle vi till Filippinerna, kanske Bali, men till sist föll alltså valet på Sri Lanka, som kändes som en perfekt kombination av äventyr, strandliv, djungel och vilda djur, och dessutom på någorlunda behändigt avstånd utan alltför stor tidsskillnad. Därför sitter vi nu på Qatar Airways flight just nu någonstans över Östeuropa/Ryssland, på väg från Arlanda till Doha där vi sen hoppar på nytt flyg för de sista timmarna till Colombo. Framför oss ligger fyra veckor med en mix av strandliv och förhoppningsvis surf på södra kusten följt av safari i Udawalawe och därefter resa med det legendariska tåget från Ella till Kandy, om vi lyckas knipa sittplatsbiljetter (har bokat och betalt för sådana för ungefär en månad sen, men det verkar väldigt oklart huruvida vi fått några eller ej). 

Som alltid är det spännande på alla sätt och vis att vara på resa med barnen. Valter som har varit sjuk i veckan frisknade till igår, men kändes plötsligt väldigt hängig igen nu på Arlanda. Med förra årets sjukhusvistelse i Trang, Thailand, i färskt minne, var det på riktigt nära att vi vände i gaten och åkte hem igen, men han repade sig efter en stund så nu kör vi ändå och hoppas slippa den lankesiska slutenvården. ✊ Medan saker händer runt honom som vanligt gör vi vårt bästa för att inte missa vad Love har för sig, som till exempel att läsa upp absolut allt på alla skyltar han ser, samt informera oss om att djuret i Qatar Airways logga minsann är en arabisk oryx, en art han har stenkoll på. Noterat! 

Sjävklart rapporterar vi längs vägen — häng med på bloggen och vårt Instagram resamedkids för att se vad vi har för oss!

Stendörrens naturreservat – storslagen naturupplevelse för barn och vuxna

Är det något vi alltid är på jakt efter så är det fina naturreservat, stigar och bra vandringar för barn i närheten av Stockholm. Vi har flera favoriter – Tyresta Nationalpark, Lida Friluftsgård och Ängsjö i Järfälla för att nämna några – men det är alltid kul att testa nytt, och Stendörrens naturreservat har vi länge velat besöka med barnen. I helgen var det äntligen dags!

Skyltar mot Stendörrens naturreservat och Naturum.
Skyltar mot Stendörren och Naturum.

Stendörren är ett naturreservat som ligger vid kusten i Sörmland, mellan Nyköping och Trosa och ca 1,5 timme hemifrån oss i Solna. Vi har varit på väg dit flera gånger, men alltid kommit fram till att tre timmar i bil är mycket för en dagsutflykt, och har därför valt andra ställen än Stendörren. I fredags hade dock barnens förskola stängt för den klassiska höstplaneringen, och vi bestämde oss därför för att försöka hitta någon form av boende i närheten av Stendörren och ta oss en miniweekend. Valet föll på Nynäs slott och en stuga som vi hyrde av vandrarhemmet Bränneriet, en upplevelse värd en helt egen resa egentligen – mer om det i separat inlägg.

När köerna runt Stockholm lagt sig något på fredagsmorgonen hoppade vi in i bilen och styrde söderut. Det är så himla härligt att vara på väg någonstans tillsammans med barnen, jobb och vardag känns snabbt väldigt långt bort och semesterkänslan infinner sig genast, åtminstone när den här typen av äventyr vankas.

Efter att ha dundrat E4:an ner och sen kört genom de fina sörmländska skogarna i några mil kom vi äntligen fram till Stendörrens naturreservat. Vi vuxna var som vanligt ivriga att ”sätta igång” med aktiviteterna, medan barnen tyckte det var fullt rimligt att uppehålla sig med att klättra på en gammal vattentank på parkeringsplatsen i säkert ett 20-tal minuter. Det där är verkligen något vi föräldrar (med röd DISC-profil dessutom …) behöver öva på – att inte stressa iväg mot det vi tycker är målet, utan försöka ta dagen i barnens tempo och låta dem greja färdigt innan vi styr vidare. Många gånger har det ju varit de där udda grejerna som varit dagens höjdpunkt för dem.

Barnen klättrar på gammal vattentank vid parkeringen till Stendörrens naturreservat.
Här vare kul!

Hängbroar, klippor och grillning

Till sist fick vi ändå med oss killarna ner mot vattnet, och kunde konstatera att Stendörrens naturreservat var en solklar hit. Vi började med att knalla över broarna ut till ön som heter Stora Krokholmen och fascinerades av hur snabbt vi plötsligt befann oss ute i havsbandet. Ön är som gjord för barn att leka på – mjuka fina klippor med massor av skrevor och bra klättring, samt inte alltför många branta stup att ramla utför. Den största utmaningen var att hålla dem från att halka i med fötterna, och det kändes odramatiskt om än svårt med tanke på hur mycket det fanns att se i vattnet. Med erfarenhet från vinterns vistelse i manettäta Huay Yang, Thailand, fick Love genast syn på flera maneter i havet, och när vi väl sett dem upptäckte vi bara fler och fler i det klara vattnet.

Barnen hittade gott om öronmaneter i havet runt Stendörrens naturreservat.
Öronmaneter fanns det gott om i havet vid Stendörren.
Hängbro i Stendörrens naturreservat.
Stendörrens broar var mycket uppskattade hos barnen.
Stendörrens naturreservat, vy från Stora Krokholmen.
Så fina klippor!
Hängbro över till Stora Krokholmen i Stendörrens naturreservat.
Bron över till Stora Krokholmen.

Vi stannade på Stora Krokholmen i flera timmar och hittade en fantastisk grillplats med utsikt in mot fastlandet där det var alldeles vindstilla. Vi såg för övrigt flera fina grillplatser runt om i Stendörrens naturreservat, och överallt finns det ved utlagd – mycket trivsamt. Framför allt Love älskar att göra upp eld och dona med pinnar, och kan hålla på med det ungefär hur länge som helst, och vi hade verkligen ingen brådska heller. När Valter plumsade lite i havet torkade vi helt enkelt skorna över elden, och spaning på djur i vattnet kunde fortsätta utan större dramatik.

Korvgrillning i Stendörren.
Peas of heaven levererar dagens lunchkorv, grillmästare = Love.

Vi hade redan innan fått med oss att paddling är populärt att ägna sig åt på Stendörren. Det måste vara hur kul som helst att paddla runt bland öarna i reservatet, och extra kul och härligt var det att se ungdomar från Nyköpings gymnasium göra sitt bästa för att manövrera kajaker bland klipporna – vilken grym fredag i skolan! Nästa gång vi kommer hit ska vi definitivt överväga att hyra kanoter med barnen.

Kanotister i Stendörrens naturreservat.
Love och Valter letar djur i vattnet.
Djurspaning i vattnet.
Familjen på klipporna i Stendörrens naturreservat.

När vi var klara med utforskandet och hade klarat av en förbipasserande regnskur, begav vi oss tillbaka över broarna och gick genom fårhagen till Naturum en bit bort. Naturum, för den som inte besökt ett sådant, är utställningar/museer/verksamheter som ligger i anslutning till nationalparker och naturreservat runt om i Sverige. På ett ofta interaktivt sätt berättas det om naturområdet i fråga, och våra barn brukar gilla besök på Naturum skarpt – så även på Stendörren.

Stendörrens naturreservat har ett riktigt fint Naturum.
Naturum i Stendörrens naturreservat – mycket populärt hos barnen.

Naturum och upplevelsestigen Stendörren

Vi hängde både inne och utanför Naturum en lång stund, innan vi tog oss an den upplevelsestig som började utanför Naturum. Den hade inte marknadsförts särskilt hårt, vi hade bara läst att det skulle finnas en stig med lite olika installationer längs vägen, men den visade sig vara hur bra som helst. Inte minst för att den passerade genom riktig trollskog precis vid vattengränsen, med stundtals höga klippor som stupade ner i havet och bjöd på grym utsikt. Med jämna mellanrum fanns skyltar att läsa, och i anslutning till dessa någon typ av aktivitet i all enkelhet som barnen kunde ägna sig åt. Vi hittade allt från råmande låtsaskor till fyrtorn att klättra på, och när vi som bäst stod och tittade ut över havet från det sistnämnda fick vi till råga på allt syn på sälar i vattnet! De kikade upp, låg och flöt en stund och frustade lite innan de dök ner under ytan och försvann. Så otroligt kul att få se tillsammans med barnen!

Stigen fortsatte genom urskogen, men klockan började bli mycket och vi var faktiskt tvungna att avbryta innan den tog slut och påbörja färden mot stugan vi hyrt vid Nynäs slott. Bara det faktum att vi har halva stigen kvar att vandra gör ju att vi vill åka tillbaka omedelbart! Vi är också fullt medvetna om att det finns fler öar och broar att knalla runt på, så det får definitivt bli ett nytt besök i Stendörrens naturreservat med barnen framöver.

Fårhagen i Stendörrens naturreservat.
Upplevelsestigen går raka vägen in i fårhagen.
Barnen i kanot.
Tränar inför nästa års kanotturer
Barnen på Stendörrens upplevelsestig.
Fin stig i skogen längs med vattnet!
Bröder spanar efter sälar.
I Stendörrens naturreservat finns chans att få syn på sälar – något som vi till vår och inte minst barnens stora glädje lyckades med!
Sälspaning
Installationer längs Stendörrens upplevelsestig.
Superfin skog i Stendörrens naturreservat.

Snabbfakta, Stendörrens naturreservat

Vad: Naturreservat i Sörmland med maritim prägel och fina hängbroar som tar dig ut i havsbandet utan båt.

För vem: Verkligen alla! Barnfamiljer, vuxna, unga, gamla – det finns verkligen något för alla här.

Matmöjligheter: Ta med picknick. Flera fina grillplatser med ved finns i området för den som vill laga mat över eld (rekommenderas såklart). Dricksvatten går att få på Naturum, som även bjuder på kaffe samt säljer glass.

Övrigt: Sele/bärstol är allra bäst till de yngsta. Barnvagn är inte att rekommendera ute på öarna och funkar heller inte så bra på stora delar av upplevelsestigen. Däremot går det fint att ta sig fram till t ex Naturum med barnvagn, och det ska också finnas en rullstolsvänlig slinga runt reservatet, som då såklart också funkar med vagn. Toaletter finns på Naturum och utedass finns t ex vid parkeringen.

Mer info: Om Stendörrens naturreservat på Länsstyrelsens hemsida.

Nynäs slott – perfekt utflykt med barn!

Nynäs slott ligger inte, som namnet antyder, i Nynäshamn, utan vid kusten i Sörmland mellan Trosa och Nyköping, mitt i Nynäs naturreservat. Vi åkte dit en helg i september 2019 och blev mycket positivt överraskade över hur mycket det fanns att se och göra i området för både barn och vuxna.

Anledningen till att vi hittade Nynäs slott överhuvudtaget var att vi ville åka på en weekend i närheten av Stockholm när förskolan hade planeringsdagar och vi fick lite extra ledigt tillsammans med barnen. Eftersom vädret fortfarande var riktigt härligt ville vi ha friluftsliv snarare än upplevelser inomhus, och vi hade sedan länge sneglat på Stendörrens naturreservat någon kvart längre bort. Det tar strax under 1,5 timme att ta sig dit från Solna där vi bor vilket vi tycker är i längsta laget för en dagsutflykt, och när vi nu hade en ledig fredag att spela med bestämde vi oss för att försöka hitta någonstans att övernatta i närheten. Vi upptäckte att Nynäs vandrarhem Bränneriet, som ligger precis bredvid Nynäs slott, hade fått väldigt fina recensioner, och bestämde oss för att testa.

Det visade sig vara fullt på själva vandrarhemmet, men de hyr även ut övernattningsstugor i området. Vi bokade in oss i en stuga som heter Draget och ligger på andra sidan sjön, mitt emot slott och vandrarhem. Hit kom vi på fredagskvällen efter en fantastisk dag på Stendörren, och vi blev inte besvikna. Vi hämtade upp nyckel och vägbeskrivning på vandrarhemmet och tog sedan bilen de fem minuterna bort till Draget. Huset ligger bokstavligt talat i en kohage, och ett trettiotal fyrbenta vänner hälsade oss välkomna med intresserade råmanden när vi sakta rullade igenom hagen. Valter var en aning skeptisk till de nya grannarna, men lugnade sig när vi stängt in oss bakom grinden och han kunde betrakta kor och kalvar på betryggande avstånd genom staketet.

Ko i hage
Ko på väg …
Kor i hage runt Nynäs slott
Nu på rätt sida av staketet

Vi trivdes bra i stugan som låg precis vid sjön med egen brygga och roddbåt. Det är ett enkelt boende med utedass och vatten som hämtas i kran ute på knuten, men det finns el och öppen spis som vi eldade i på kvällen, och sängarna var förvånansvärt bra! Vi kan absolut tänka oss att komma tillbaka, och gärna under sommaren när bad och båttur på sjön ligger närmare till hands. Så mysigt! Love, Valter och Petri körde fotbollsmatch på kvällen, och det tillsammans med att hänga på bryggan var deras höjdpunkter med Draget.

Stugan Draget som vi hyrde via Nynäs vandrarhem.
På väg in för att kolla läget
Love på bryggan nedanför Draget.
Love förtöjer båten
Solnedgång över sjön vid Nynäs slott.
Solnedgång över sjön
Love och Valter spelar memory i stugan.
Memorymatch i stugan, vissa mer fokuserade än andra.
Barnen inne i stugan.
Kvällslek inne
Öppen spis.
Så mysigt med öppen spis

Dramatiserad visning av Nynäs slott

På morgonen var det sedan dags att utforska Nynäs slott med omgivningar. Vi inledde med att delta i en dramatiserad visning av själva slottet, eller ”Stora huset”, som det tydligen också kallas. Herrgården byggdes någon gång på sent 1600-tal och har förvaltats av flera adelsfamiljer genom århundradena. Genom att delta i familjevisningen fick vi en bra inblick i hur det var att leva på Nynäs slott i mitten av 1800-talet, och dramatiseringen gjorde att även barnen tyckte det var kul.

Dramatiserad visning på Nynäs slott
Dramatiserad visning på Nynäs slott (Valter något skeptisk vid just denna sekvens)

Något som enligt Love och Valter absolut måste göras när vi besöker den här typen av ställen är att balansera på alla tillgängliga (och otillgängliga) stenmurar. På Nynäs fanns ett helt gäng, så efter visningen blev det en stund med hjärtat i halsgropen medan killarna trampade runt på den höga (men tack och lov breda) muren runt den gamla slottsträdgården.

Murpromenad nedanför Nynäs slott

Lunch i Orangeriet/Restaurang Nynäs

Till vår stora glädje visade man sig fortfarande servera sommarbuffé i Orangeriet utanför slottet. Den bestod av varma och kalla rätter, med stor bonus för att det gick att äta enbart de vegetariska delarna av buffén för reducerat pris, bara att fråga vid beställning. Maten var otroligt god, och Love och Valter mumsade i sig superfint serverade pannkakor med färska bär – alla nöjda! Maten intogs i mysig miljö, och granne med restaurangen i Orangeriet ligger även en liten gårdsbutik med växter, krukor och massa fina bruksföremål där det blev ett par inköp.

Utställning: Hållbart hemma

Efter att ha sett slottet, trädgården och ätit oväntat bra lunch trodde vi att vi hade fått med oss de flesta höjdpunkterna på Nynäs, men det visade sig finnas en massa mer saker att göra. Förutom att det finns flera intressanta vandringsleder i omgivningarna som vi inte hann testa den här gången, finns det också flera små utställningar i olika byggnader på området. En av dessa är ”Hållbart hemma”, i det gamla oxstallet på gården, som visade på olika sätt att renovera, måla och producera föremål för hemmet på ett mer hållbart och miljömässigt sätt. Högaktuellt i dessa tider av plastbantning. Här fanns fina träklossar som barnen byggde med en lång stund, liksom ett litet kök att leka i. Som alltid är det uppskattat när det finns den typen av aktivering för barnen så att vi vuxna hinner ta oss en titt på det vi är intresserade av.

Utställning: Älskas … Ätas

En annan utställning som jag först kände mig lite tveksam till gick under namnet ”Älskas … Ätas”. Den handlar om de djur vi älskar och de djur vi äter. Jag var orolig för att den skulle normalisera kött- och animaliekonsumtion och typ peka på det naturliga i att äta djur för att vi gjort så sen Hedenhös, men det var precis tvärtom.

Utställningen beskriver vår relation till djuren genom tiderna, hur vi förr levde tillsammans med dem på ett helt annat sätt än idag när de bara kommer hem i delar, inplastade i en bit frigolit från affären. Kontrasterna är påtagliga. Utan att ta ställning, men genom att ställa frågor och berätta på ett pedagogiskt sätt med bild och film, presenterar utställningen massor av information om hur djur idag lever och dör inom kött-/mejeri- och äggindustrin, vid sidan av möjligheten att klappa gosiga, levande djur i hagen bredvid. Valet att styra om mot växtbaserad kost har aldrig känts mer rätt än efter detta besök.

Barnen trivdes otroligt bra i denna utställning, som trots sitt allvar inte kändes läskig för dem. Den gav snarare upphov till massor av bra diskussioner. Dessutom fanns det också fullt av spännande gångar att krypa i, låtsasdjur att leka med och luckor att öppna och kika i. Killarna hittade kompisar och ville absolut inte gå därifrån när vi vuxna hade läst oss igenom hela utställningen. Läste senare att Djurens rätt varit med och utformat den, och jag kan rekommendera den å det varmaste! Tyvärr lyckades ingen av oss ta en enda bild på den, förutom på denna skylt utanför …

Kattfilé någon?

När vi till sist lyckades få barnen från djurutställningen var det dags att styra bilen hem mot Stockholm igen, men det kommer garanterat bli ett nytt besök på Nynäs slott framöver. Vi är så nöjda med vår vistelse!

Fina Nynäs slott

Nynäs slott/snabbfakta

Vad: Slott/herrgård i Sörmland med massor av muséer och vandringsleder.

Hitta hit: Nynäs slott ligger mitt emellan Trosa och Nyköping i Sörmland. Det tar ca 1 timme och 15 minuter att åka hit från Stockholm, sväng av vid Tystberga.

För vem: Barnfamiljer, vuxna, alla som vill ha en härlig dag i fin miljö med massor att uppleva.

Pris: Dramatiserad visning av slottet kostar 80:- för vuxna och 20:- för barn. Alla andra aktiviteter vi gjorde var gratis.

Matmöjligheter: På sommaren och en bit in i september håller Restaurang Nynäs öppet i Orangeriet, de har en grym sommarbuffé och det går även att lyxa till det med en öl eller ett glas vin. Massor av fina picknickställen och bord runt om på området för den som hellre har med egen mat.

Övernattningsmöjligheter: Nynäs vandrarhem Bränneriet har 25 sängplatser, och erbjuder även övernattningsstugor i området. Vi hyrde den fina stugan ”Draget”, kostade 1.000:- för en natt. Då ingick roddbåt och egen brygga.

Övrigt: Barnvagn fungerar fint i området och på vissa delar av vandringslederna. Toaletter finns i anslutning till flera av utställningarna.

Mer info: Läs mer om Nynäs slott, utställningarna och vandrarhemmet Bränneriet på Nynäs slotts hemsida.

Stugan ”Draget”.
Hänga på tak är kul!
Lite sommar kvar ?
Hit återvänder vi gärna!

Tyresta nationalpark – favoritutflykt i Stockholm med barn

Tyresta nationalpark är en av Stockholmsområdets två nationalparker (Ängsö i Stockholms skärgård är den andra). Tyresta är verkligen en nationalpark som är rolig att besöka tillsammans med barnen. Det finns flera lagom långa stigar och vandringar att göra som passar även små ben, och naturen är fantastisk här.

Jag kan börja med att konstatera att våra nästan tre veckor i fjällen har gett mersmak efter naturupplevelser hos både oss och barnen. Vi hade bara varit hemma några dagar när Love som svar på frågan om vad han ville göra imorgon sa ”åka till den där fina skogen med hinderbanan, där vi fick diplom”! Vi förstod direkt vilket ställe han menade. En halvtimme söder om innerstan, i Haninge och Tyresö, ligger fina Tyresta nationalpark. Vi var där med barnen första gången förra sommaren, när Love var fyra år och Valter två, och stortrivdes allihop.

Det absolut bästa receptet på en lyckad ledig dag för vår familj är att packa ryggsäckarna med lunch, mellanmålsmackor, kaffe och en god efterrätt (typ kakor) att motivera med, och sen styra bilen mot någon form av naturområde och stanna där hela dagen. Stället vi åker till ska innehålla en enklare typ av rolighet för barnen – det kan vara en snitslad Mullestig, ett spännande mål på en vandring, eller som här i Tyresta – en hinderbana i skogen.

Skylt till Tjäderstigen i Tyresta nationalpark.
Tydligt skyltat till Tjäderstigen, Tyresta nationalpark

Tjäderstigen, Tyresta

Leden som Love pratade om heter Tjäderstigen och är 1,3 kilometer lång. Innan du börjar plockar du med dig ett frågeformulär och en penna (finns vid startpunkten samt i Naturum som du passerar när du går från parkeringen eller busshållplatsen), och sen är det bara att sätta igång att följa ledmarkeringarna.

Det finns elva stationer längs Tjäderstigen, som tar oss genom en fantastiskt fin urskog. Ibland handlar det om att leta efter något, på andra ställen gäller det att klättra upp, nedför eller över olika saker. Det är ingen avancerad bana med utmanande hinder, utan snarare en naturupplevelse med barnen i all sin enkelhet. På varje station ska du hitta en bokstav, med hjälp av vilka du sedan får ihop det hemliga lösenordet. Har du lyckats, ja, då blir det diplom i Naturum när ni är klara!

När vi hade letat upp alla bokstäver och gått färdigt Tjäderstigen tog vi lunchpaus i Tyresta by som jag tror är något av ett epicentrum för nationalparken. Här finns ett café för den som inte orkar ta med sig eget fika, fräscha toaletter, grillplats (med ved!) och massor av bord att äta medhavd matsäck vid.

Klättra över (torrlagda) bäckar på ett ställe …
… och upp för bergväggar på ett annat.
Spänger och hängbro längs Tjäderstigen i Tyresta nationalpark.
Spänger och hängbro längs Tjäderstigen i Tyresta nationalpark.
Byggnader i Tyresta by, Tyresta Nationalpark.
Hus i Tyresta by.

Efter Tjäderstigen och lunchen blev det besök i Naturum, nationalparkernas hus. Vi tog oss en titt på utställningen som i montrar och luckor visar fotografier och modeller av Sveriges samtliga 30 nationalparker. Barnen älskar att öppna alla de där luckorna och titta på bilder av vilda djur, medan jag passar på att drömma mig bort till platser som Stenshuvud, Abisko och Kosterhavet och fundera över vilken nationalpark vi ska besöka härnäst. Extra kul var det att hitta bilder av Njupeskär och Fulufjällets nationalpark som vi besökte under vår semester i Sälen tidigare i somras.

När killarna fått sina diplom fick vi också möjlighet att välja ett bildspel att se inne i filmvisningsrummet, och det blev en skön vilostund för samtliga medan vi tittade på bilder från elva av Sveriges nationalparker och laddade inför dagens nästa etapp – Urskogsstigen.

Skylt som beskriver Urskogsstigen i Tyresta Nationalpark.
2,5 kilometer urskog coming up!

Urskogsstigen

Efter att ha laddat med kaffe och lite mellanmål knatade vi vidare mot Urskogsstigen som fick bli eftermiddagens aktivitet. Det är en led på 2,5 kilometer genom samma fina typ av urskog som Tjäderstigen, med åtta utplacerade informationsskyltar längs spåret som berättar mer om naturen en passerar genom. Det är inte som att Love och Valter är superintresserade när vi läser upp den här typen av information, men bara att det händer något längs vägen är ett perfekt sätt för att få barnen att komma framåt. Valter fick t ex nya russin vid varje skylt, medan Love hade som huvuduppgift att hitta vägen till nästa. Urskogsstigen innehåller också roliga inslag som spänger att springa på och döda/nedfallna träd att klättra i, och som bonus på sommaren finns det massor av blåbär att plocka längs hela stigen. Hittade även en (1) kantarell, så misstänker att även svampbeståndet i krokarna kan vara gott lite senare på hösten.

Det finns många fler leder i Tyresta nationalpark som jag väldigt gärna vill ta itu med, både med och utan barn, men efter Urskogsstigen kände vi att det var läge att runda av och bege oss hem till Solna igen, riktigt nöjda med att ha fått oss en grym naturupplevelse så nära hemmaplan.

Snabbfakta, Tyresta nationalpark med barn

Vad: Nationalpark innehållande urskog, sjöar och flera fina leder varav flera är perfekta för att vandra med barn.

Hitta hit: Tyresta nationalpark kan nås på lite olika sätt, men har du siktet inställt på Tjäderstigen och Urskogsstigen parkerar du (gratis) i anslutning till Naturum och Tyresta by. Det går även att åka buss hit.

För vem: Den som gillar skog och natur, med eller utan barn.

Pris: Gratis.

Matmöjligheter: Café finns i Tyresta by, kolla aktuella öppettider när du planerar ditt besök. Bäst tycker vi det är att ha med egen matsäck, den äter du med fördel också utanför byggnaderna Tyresta by där det finns grillplats med ved, bord, tillgång till dricksvatten samt toaletter.

Övrigt: Sele/bärstol behövs till de yngsta, det går inte att ta med barnvagn på vare sig Tjäderstigen eller Urskogsstigen. Däremot finns en fin barnvagnsslinga på 5 km som utgår från parkeringen, så det går absolut att uppleva Tyresta även med barnvagn.

Mer info: Om Tjäderstigen och UrskogsstigenTyresta nationalparks webbplats.

Åreskutans topp – att vandra ner med barn i släptåg

Igår toppade vi Årevistelsen och hela fjällsemestern med att ta kabinbanan upp och sedan gå hela vägen ner från Åreskutans topp. En värdigare avslutning på den här resan är svår att tänka sig!

Familjen på väg ner från Åreskutan.
Nöjd familj på väg ner från Åreskutans topp.

Vi hade kollat upp tänkbara vägar ned från Åreskutans topp via appen Åre Trails, som för övrigt är riktigt användbar för att hitta vandringsleder i området kring Åre, och sett att det gick att välja på att gå östra (led 215) eller västra (led 214) vägen ner. Lederna är klassade i olika svårighetsgrader som överensstämmer med pisternas gradering på vintern, och eftersom den östra vägen ansågs vara svart och därmed ”svår”, föll valet på den västra med medelsvår röd märkning.

Det visade sig vara ett bra beslut. Även om det aldrig kändes läskigt på något sätt, hade jag inte önskat mig en svårare vandring med tre- respektive femåringar. Det är inte direkt bara att knalla på, utan du får klättra på vissa ställen, och nedåt är alltid svårare än uppåt. Men killarna gillade utmaningen, och vi vet sedan innan att det är betydligt lättare att motivera dem framåt om vägen innehåller spännande inslag, till exempel som här i form av snöfläckar, dammar att kasta sten i, stenrösen att bygga på (eller välta) samt att hålla koll efter målade stenar som visade vägen.

Leden går under eller vid sidan av kabinbanans sträckning ganska länge, och utsikten är därefter. Tror jag stannade ungefär hundra gånger och tog bilder eller bara tittade ut över diverse berg i när såväl som fjärran – det var helt magiskt! Vädret var också perfekt för detta äventyr, ca 17-18 grader i byn med sol och moln, runt 13 uppe på Åreskutans topp.

När du kommit förbi de svåraste partierna är du framme vid Hummelstugan och Hummelliftens bergsstation, där du får besluta om du vill ta en brantare väg ner via Mörvikshummeln mot Fjällgården eller om du vill ha en enklare (men lite längre) avslutning som går via en lätt sluttande väg bort mot VM8:an och sicksackar sig ett par gånger ner längs Åreskutan.

Leden vi gick från topp till dal. Bild från appen Åre Trails.

Längs vägen finns det hur många naturliga rastställen som helst med makalös utsikt, så ett hett tips är att inte göra som vi och (för en gångs skull) planera för lunch nere i byn, utan att packa med sig mat och äta den längs vägen …

Vi hade nog räknat med drygt ett par timmars vandring, men det tog snarare det dubbla eftersom vi stannade många gånger och lekte och för att det heller inte går att tjata på barnen för att få dem att gå fortare – då åker bromsen i direkt. Som reservplan, eftersom mat började kännas hett eftertraktat hos samtliga familjemedlemmar, hade vi Worldcupliften som vi tänkte ta sista biten ner till byn, men när vi kom fram visade det sig att den tyvärr var stängd just denna dag. Det hade vi möjligen kunnat kolla när vi åkte upp, men det var det ingen som tänkte på. Lyckligtvis hade vi med oss ett gediget snacksförråd som blev räddningen.

Vi fick finta bort hägringen om att åka lift, som vi dessvärre redan hade lyckats presentera för barnen, och sikta mot Fjällgården istället vilket tog nästan en timme extra. Med ett par kexchoklad och axelåkning de sista hundra meterna tog vi oss ändå ner på darriga ben, och väl på restaurangen hade killarna inga som helst problem med att härja och leva rövare, till synes helt oberörda av att just ha vandrat den längsta sträckan i sina liv.

Efter lunch och glass och öl i benen orkade vi knata ner den sista sträckan till bilen vid kabinbanans dalstation och summerade där 8 km, 13 000 steg och två ofantligt stolta föräldrar. Det var så himla roligt att vi lyckades genomföra detta tillsammans, och det är verkligen en dag vi kommer att minnas och leva på länge. Så fantastiskt!

Nu sitter vi i bilen och är redo att bränna de 60 milen ner till Stockholm och Solna. Bakom oss lämnar vi inte bara Åreskutan utan också en fjällvärld som vi alltid kommer att längta tillbaka till och definitivt inte har semestrat i för sista gången. Så bra veckor!

Skylt med texten "Trappa till himlen".
Benägen att hålla med!
Utsikt uppifrån Åreskutan.
Vandring uppe på skutan.
Valter på Åreskutan.
Nästan som att flyga.
Love och Valter under konjaksstenen på väg ner från Åreskutans topp.
Lek under konjaksstenen på väg upp. Det sägs att folk i gamla tider tog sig en stärkande och värmande konjak i skydd av detta klippblock på väg upp till Åreskutans topp.
Anna tar paus.
Vila & utsikt.
Downhillcykling i Åre.
Downhill-cykling är minst sagt poppis i Åre.
Love och Valter kastar stenar i sjö uppe på Åreskutan.
Kast med stenar.
? Far & son.
Fler AIK-fans hade varit uppe före oss.
Glass!
Glass!

Petris veckorapport, Sälen edition

Jag kunde inte hålla mig ifrån skrivandet denna resa heller, så här kommer en lista med fokus på våra tio dagar i Sälen.

Veckans optimister: Nybyggandet som sker i samband med att Sälens flygplats invigs i vinter — det byggs överallt!

Veckans ”och så leker ni inte med elden barn…”: Att leka med elden i olika former var en del av min barndom på somrarna i Norra Finland (det fanns inte så mycket annat att göra…). Intresset verkar gått i arv.

Eldning pågår.

Veckans bryggeri: Sälen Fjällbryggeri. Flera goda sorter och extra plus till alla roliga produktnamn.

Fjällfolk, fina grejer.

Veckans lek, film och ljudbok: Mästerdetektiven Kalle Blomkvist.

Räddarna i nöden (bild från Imdb.com)

Veckans bildfråga 1: Fyra hamburgare skulle grillas, en var redan provsmakad. Vems är tugget?

Vem har bitit här?

Veckans taskiga timing: Den yngres vana att vilja gå på toaletten (och göra nr 2) på ställen där toalett inte finnes.

Veckans ”den jag såg inte riktigt komma”: Jag kommer på mig själv med att sitta och kolla upp vandringsleder i fjällen.

Veckans mysiga: Att basta med sina barn.

Veckans ”sådan mor sådan son”: Intresset för pussel verkat gått i arv.

500 bitar — en baggis.

Veckans konstiga: Att åka lift nedåt.

Veckans ”är det kväll nu pappa”? Inte lätt att veta när solen är uppe mellan 03.30-23.00 typ.

Veckans bildfråga 2: Vi grillar överallt där det finns möjlighet. I Fulufjällets Nationalpark hittade vi denna ”grill”, men är det en grill eller en blomlåda?

Blommor eller burgare, det är frågan.

Veckans slarver: Anna med sina strumpor, dom är överallt, men jag blir samtidigt imponerad över att det finns så många olika typer av strumpor för olika användningsområden.

Veckans packningshjälte: Min fru — att hemma i sommarhetta packa för en fjällvecka (som dessutom förlängdes) med allt vad det innebär vädermässigt och få med allt, är imponerande!

Veckans bil: Självklart våran bil som hittills levererat till 100% och det tål att nämnas här.

Veckans räddning: I Experiums bottenvåning finns det ett paradis i form av en tvättstuga.

Små tvättmästare.

Veckans hjälte: Det kom en man från Mora i en orange bil och gjorde ett jobb som behövde göras, det var lördag kväll och hans semester hade börjat. Men är man en hjälte så är man.

Slamsugning pågår.

Veckans kombi: Det var länge sedan jag såg så många Volvo och Saab av modell äldre men den här förlängda (!?) Volvo 240 på Experiums parkering i Lindvallen var något utöver det vanliga.

Plats för … högtalare?

Min ambition är att skriva en lista till från denna fjällvistelse, vi får se om så blir fallet.

Tack för att ni tog er tid!

//Petri

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2020 Resa med kids.

Tema av Anders NorenUpp ↑