Om att resa, vandra och göra utflykter med barn.

Kategori: Destinationer (Sida 1 av 7)

Ängsjö friluftsgård – finfin dagsutflykt i norra Stockholm

I Järfälla, strax utanför Stäket norr om Stockholm, ligger fina Ängsjö friluftsgård och friluftsområde. Vi tog oss hit av en slump för några år sedan, och har sedan dess gjort flera besök i Ängsjö tillsammans med barnen. Här finns lekpark, café, motionsspår och en rolig liten äventyrsstig som ligger lite dold i skogen.

Att vi hittade till just Ängsjö friluftsgård första gången berodde på att vi några helger tidigare hade gått Tjäderstigen ute i Tyresta nationalpark, vilket barnen älskade, och jag därför var på jakt efter fler roliga natur- och äventyrsstigar för barn i Stockholmsområdet. Jag googlade järnet och hittade en blogg som skrev om just Ängsjö, så vi packade bilen och begav oss dit.

Lekplatser och trollstig

Vi trivdes bra redan från första stund. Kidsen begav sig genast iväg mot lekplatsen som en ser redan från parkeringen, och efter att vi spenderat en stund där tog vi oss an den söta lilla trollstigen som går över de små broarna över bäcken precis bakom. Den är kanske 100-150 meter lång, och kantas av små troll i träd och bland rötterna, och för Love och Valter, som var 2 respektive 4 år första gången vi åkte hit, var den mycket intressant.

Inne i skogen finns sedan ytterligare roliga attraktioner för barn i form av tipi-tält i trä med tillhörande totempåle samt ett fort att klättra runt i och åka rutschkana ned från. Första gångerna vi var här fanns också en linbana som roade hela familjen, men den har tyvärr monterats ner och finns inte kvar längre. Här finns också flera grillar utställda, samt en raststuga att äta picknick i under regniga dagar.

Bad, bryggor och paddling

Fortsätter du in i skogen efter de båda lekplatserna kommer du snart ner till Mälaren. Här finns både brygga och sandstränder, och jag misstänker att Ängsjö är en ytterst populär badplats sommartid. Vi har bara varit här höst och vår och därmed undvikit stora folksamlingar, även om det vid vårt senaste besök på påskafton 2020 var fullt på varenda grillplats. Det finns också möjlighet att hyra kanoter. Vi förbokade det en gång men fick avstå när vi kom ut då det blåste för hårt den helgen. Nästa gång blir det revansch.

Äventyrsstigen

Något jag tror en del missar på Ängsjö är att gå den lilla äventyrsstig som finns i skogen bortanför pulkabacken. Den är nämligen inte helt lätt att upptäcka, och jag misstänker att den är etablerad för ett antal år sedan och kanske inte underhålls längre. Våra killar gillar den ändå, och du hittar starten genom att följa vägen förbi backen och in i skogen vid vindskyddet som finns där. Det är en lagom lång liten stig som leder genom fin skog och innehåller några olika stationer med hängbro, rutschkanor, rep att klättra på och tunnel att krypa i. Stigen leder också till det som enligt Love är höjdpunkten med Ängsjö friluftsområde – ett litet berg i skogen med naturliga sprickor och grottor att smyga omkring i. Ofantligt uppskattat!

Gröna ytor och motionsspår

Förutom ovan nämnda aktiviteter som är mycket bra på att locka åtminstone våra barn ut till Ängsjö Friluftsgård, finns också gott om gräsytor för att spela fotboll, flyga drake, spela kubb eller ha picknick. Det vi gillar extra mycket med Ängsjö är att det går att blanda aktiviteterna och variera vandring med lek vilket gör att vi ofta blir kvar hela dagen.

Vid ett tillfälle tog vi också en runda på 2,5 kilometersspåret som går genom fin skog med både blåbär och svamp längs vägen. Det var när Valter fortfarande satt i vagn, och den funkade fint att rulla runt hela varvet. Vår matsäck den gången åt vi inne bland tallarna ungefär halvvägs med lång lekpaus, ett perfekt sätt att dela upp rundan så att även små barn orkar lite längre sträckor.

Valter, 2 år, har lunchpaus i skogen.

Sedan vi var på Ängsjö första gången har en del hänt. Man har byggt en ny motionscentral, cafét har bytt ägare och några söta små övernattningsstugor har försvunnit. Min känsla är att området är mer kommersialiserat nu, och att det småskaliga, lugna och hemtrevliga har gått lite förlorat, men det kanske bara är ett drag av nostalgi. 🙂 Vi tycker fortfarande om att besöka Ängsjö och kommer absolut att åka dit fler gånger även framöver.

Snabbfakta, Ängsjö Friluftsgård

Vad: Friluftsområde i Järfälla norr om Stockholm.

Hitta hit & parkera: Ca 35 minuters resväg med bil från centrala Stockholm, stor gratisparkering finns. Det går också att åka buss från t ex Kallhälls pendeltågsstation.

För vem: För den som vill spendera tid i mysigt friluftsområde vid vattnet med möjlighet till bad, motionsspår, utegym, lekplatser och små äventyr för barnen.

Matmöjligheter: Gott om grillplatser i området, både nere vid vattnet, i anslutning till lekparkerna och i skogen, dock ingen ved så ta med egen. Dricksvatten går att fylla på uppe vid caféhuset.

Övrigt: Det går att hyra små hus/stugor för t ex barnkalas och andra aktiviteter vilket ser väldigt mysigt ut. Toaletter (bajamajor) finns nära lekplatserna och motionscentralen.

Mer info: Finns på Järfälla kommuns webbplats.

Du kanske också vill läsa:
1. Tyresta nationalpark – favoritutflykt i Stockholm med barn
2. Lida Friluftsgård – barnvänlig vandring och äventyr nära Stockholm
3. Vandra med barn − våra bästa tips

Skärgårdsliv på Sävö – en mysig weekend (nära Stockholm)!

Den här helgen har vi spenderat på fina ön Sävö i Nyköpings skärgård, en vistelse vi verkligen kan rekommendera för den som söker en härlig naturupplevelse och som vill komma bort från stan några dagar.

Sedan Coronaviruset drog in över landet någon gång i början av mars har vi, med undantag för en och annan utflykt till länets naturreservat, snällt hållit oss hemma i Solna. När Kristi Himmelfärdshelgen närmade sig kände vi att ett miljöombyte var mer än efterlängtat, och började därför leta efter vandrarhem och stugor på max ett par timmars avstånd hemifrån.

Vi fastnade till sist för den lilla ön Sävö i Nyköpings skärgård, där det bland annat fanns ett STF-vandrarhem. Hela familjen är sedan någon månad nyblivna medlemmar i Svenska Turistföreningen och det kändes därför extra kul att välja just ett sådant alternativ för denna lilla weekend. Bokningen gjorde vi bara några dagar innan avfärd, vilket förde med sig den enorma fördel att vi hade ganska bra koll på hur vädret skulle bli, nämligen soligt. Osäkerheten kring vädret tycker jag annars är den stora nackdelen med att semestra i Sverige. Det finns hur mycket fint som helst att se och göra, men regnar det (och det har det ju en tendens att göra) blir det genast så mycket mindre härligt.

Hur som helst, solen sken som utlovat när vi hoppade in i bilen på torsdagsmorgonen och körde ner mot den sörmländska kusten. För att nå Sävö tar du dig först till Källviks brygga på fastlandet där det finns gott om parkering, för att sedan kliva ombord på båten som du bokar samtidigt som du beställer din vistelse på vandrarhemmet. Vi var några olika sällskap som väntade på transporten, men Ebbe, som kör båten, höll all önskvärd ordning på det hela och körde över oss i tur och ordning och såg till att inte fylla båten så att avstånd kunde hållas. Själva transporten tar inte mer än fem minuter, och strax före klockan 11, två timmar efter att vi startat från Solna, klev vi i land på Sävö.

Ute på ön möttes vi av Karin, föreståndare för vandrarhemmet, som visade oss vårt rum, förklarade hur allt funkade och gav oss tips på saker att se och göra på ön. Love och Valter fick information om var leksakerna fanns och begav sig genast i den riktningen, medan vi packade upp och installerade oss ordentligt. Bemötandet var så fint och välkomnade, med nyplockade gullvivor och roliga böcker för barnen framlagda på rummet, underbart!

Vandrarhemmet på Sävö har åtta rum med plats för 2-6 personer. Vi hade ett fyrbäddsrum med två våningssängar och även ett matbord, vilket förmodligen kan vara skönt när det är mer folk på vandrarhemmet och det är mer trängsel i de båda gemensamma köken. Den här helgen var det bara 2-3 andra sällskap inbokade, och vi behövde aldrig slåss om utrymmet.

Att säga att vi är rutinerade vandrarhemsmänniskor vore en grov överdrift. Det här var första gången vi som familj valde att bo på detta sätt och både Petri och jag var en aning nervösa innan, men jag måste verkligen säga att det var över förväntan. Självklart hänger det mycket på vilka andra gäster som bor där samtidigt, men våra barn tyckte bara det var kul att prata med folk som passerade i köket och på gården, och det blir såklart en mycket mer social upplevelse än om en bokar en egen stuga och inte kommer i kontakt med några andra människor. Det kommer garanterat bli fler vandrarhemsvistelser för vår familj framöver!

Första dagen spenderade vi i närheten av vandrarhemmet med att låna roddbåt, håva efter småfisk och spela crocket. Love gav sig dessutom på ett badförsök men vände snabbt på stegen efter att ha stoppat tårna i den ännu något frostiga Östersjön. Framåt kvällen klättrade vi upp på närbelägna utkikspunkten Kikarberget, ca 25 meter över havet, och belönades där med magisk 360-vy över skärgården och fastlandet, och lyckades även få syn på Landsorts fyr på Öja som en vit prick österut.

På kvällen gjorde vi upp eld på en fin grillplats i hagen precis utanför vandrarhemmet och lagade hajkbomber, en utflyktsrätt jag fått med mig från barndomens utflykter med familjen. En smörjer ett ark med grillfolie, lägger på lätt förkokt potatis, korv – i vårt fall blev det vego-falukorv, lök, tomat, kryddor och lite olja, packar ihop det och låter det bli varmt över glöden innan en häller upp innehållet på en tallrik och mumsar i sig. Love kallar det pyttipanna över eld, så bra namn!

Dagen efter var det dags att utforska ön utanför vandrarhemmets domäner lite mer grundligt. Sävö stoltserar med etapp 53:2 av Sörmlandsleden, och har även en egen led kallad Sävöleden. Vi kombinerade dem båda och fick en fin tur runt ön med stopp i Boholmsviken på nordöstra sidan där det blev korvgrillning till lunch. Eftermiddagsfikat intogs på västra sidan av ön där klipporna är kala och runda och verkligen inbjuder till klättring. Ett nytt badförsök gjordes av Love på Huvvikens lilla strand, denna gång vände han först när vattnet nådde upp till vaderna, så nästa gång kanske det går!

Under vandringen såg vi både frigående kor och får med lamm. Något som är mysigt på Sävö är att det är åkrar och ängar som är inhägnade för att hålla djuren ute, istället för att det som annars är djuren som får nöja sig med att vara innanför stängslet. Vi fick sällskap flera gånger av får och kor som var på väg åt samma håll som vi längs vandringsleden, vilket var mycket uppskattat av samtliga i familjen.

Efter att ha avverkat ungefär fem kilometers vandring på ön återvände vi till vandrarhemmet för ny roddtur, och lagade sedan middag i köket. På kvällen somnade vi alla ovaggade till kattugglans hoande i de stora ekarna utanför huset – magiskt!

När vi vaknade på lördagsmorgonen hade vädret slagit om, och vi packade ihop våra saker medan Love och Valter körde några sista fotbollsmatcher i trädgården. Ebbe kom och hämtade oss och körde oss tillbaka till Källviks brygga där bilen väntade, och vi styrde hemåt mot Stockholm och Solna igen, mycket nöjda med vår helg!

Ebbe kör båten till Sävö.

Snabbfakta, Sävö

Vad: Ö i Nyköpings skärgård med etapp av Sörmlandsleden, vandrarhem och fantastisk natur.

Hitta hit & parkera: Från centrala Stockholm tar det ca en timme till Källviks brygga där det finns fri parkering. Bor du på vandrarhemmet bokar du båtöverfarten via dem, och väljer mellan förmiddagsturen runt 10.30 och eftermiddagsturen som körs kl. 16. 100:- per vuxen, gratis för barn.

Boende: Fina, välskötta Sävö vandrarhem erbjuder 2-6-bäddsrum med delat kök. Vi betalade 1800:- för två nätter i fyrbäddsrum, 2 vuxna och 2 barn, i maj 2020. Uteleksaker (bollar, kubb, crocket m.m.) finns att låna, och inne i vandrarhemmet finns böcker och spel för mysiga kvällar. Roddbåt får du också låna, liksom flytvästar och håvar.

Att göra och upptäcka: Sörmlandsledens etapp 53:2 går runt ön, liksom den egna Sävöleden. Kor och får betar fritt på ön, och under sommaren finns ett café på Sävö Gård. Det finns flera riktigt fina grillplatser längs lederna, alla med ved utlagd, och de flesta med dass i närheten. På västra sidan finns också vindskydd och tältplats för den som vill spendera en natt i naturen.

Mer info: Finns på STF/Sävö Vandrarhems hemsida. Även Sävö Gård har bra information om Sävö.

6 aktiviteter med barn i Sälen på sommaren

Sommaren 2019 spenderade vi nästan två veckor i sommar-Sälen. Det var första gången vi valde att semestra i fjällen på sommaren, och vi blev inte besvikna. Vi upptäckte att det fanns massor av roliga aktiviteter som passade både oss och barnen väldigt bra. Här kommer våra bästa tips på saker att göra med barn i Sälen sommartid.

Trollskogen i Hundfjället

Den som åkt skidor i Hundfjället under vinterhalvåret är förmodligen redan bekant med Trollskogen. Vi blev glatt överraskade när vi upptäckte att alla troll är vakna även på sommaren, och det känns annorlunda och framför allt mer avslappnat att vandra stigen genom skogen uppför berget istället för att glida nedför på skidor. Efter att ha gått hela vägen upp till Trollskogens start uppe vid Ravinliftarna skulle vi absolut gå ner igen samma väg, vilket gjorde att vi var framme vid grillplatsen halvvägs ner precis lagom till lunchen. Faktum är att det blev återbesök i Trollskogen några dagar senare, och Valter 4 år pratar fortfarande om dessa turer så här ett år senare …

Stensjön i Lindvallen

En annan härlig vandring att göra tillsammans med barnen är att besöka fina Stensjön i Lindvallen. Vi började med att ta oss uppför Gustavsbacken, i vårt fall med sittliften. Därefter är det ungefär 1,5 km till Stensjön, en vandring på fin stig ibland med spänger som våra kids älskar att springa på. Väl framme vid Stensjön, som jag antar fått sitt namn av sina fantastiska stenformationer, går det att spendera mycket tid med att bygga egna stentorn, fika/äta lunch och upptäcka omgivningarna. Därefter blev det vandring tillbaka på lite omvägar för att de vuxna ville ha variation, och så till sist liften ner igen. Mycket lyckad aktivitet!

Vandring till Mellanfjällstugan

Efter någon vecka kände vi oss rätt varma i vandringkläderna, och gav oss på en lite längre vandring, denna gång till Mellanfjällsstugan på Hemfjället. Vi parkerade bilen vid Hemfjällstangen, och påbörjade sedan rutten mot Mellanfjällstugan. Det är en fin vandring på relativt platt mark med härliga vyer runtomkring, och stigen går för det mesta på spänger vilket gör det roligare för kidsen. Fram till Mellanfjällstugan är det ca 3 kilometer, och väl framme belönas du med en fin raststuga där det går att sitta både inne och ute. Ved och utedass finns också. En liten bäck passerar bredvid, och Love och Valter sysselsatte sig en lång stund med att göra barkbåtar och leka i raststugan. Från Mellanfjällsstugan går det att vandra vidare upp på Hemfjället och nå kalfjället, men det var inte ett alternativ i vårt fall. Barnbenen var tröttare på vägen tillbaka, men vi lyckades ta oss de tre kilometerna tillbaka till bilen och avslutade nöjda vår dag med en glass på Gustav Grill & Bar innan vi körde hem till Tandådalen igen.

Äventyrsbadet på Experium

En av barnen efterlängtad aktivitet under våra veckor i Sälen var att besöka äventyrsbadet på Experium i Lindvallen. Här finns vattenrutschkanor, vågpooler, virvelvind och barnpool samt den mycket populära möjligheten att simma ut i den varma utomhuspoolen. Vi valde en kall och mulen dag för detta event, och det var mycket uppskattat att bada i regnet utomhus. Ett tips är att vara på plats direkt på morgonen när badet öppnar, ju längre dagen går, desto fler besökare. Även om det väl aldrig blir riktigt fullsmockat på sommaren var det skönt att röra sig mot duscharna och runda av besöket runt lunchtid ungefär samtidigt som övriga besökare började välla in.

Fulufjällets nationalpark och Sveriges högsta vattenfall

En utflykt väl värd en lite längre resa är att göra en avstickare till Fulufjällets nationalpark och besöka Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall. Det tar drygt en timme att åka från Sälen. Du når vattenfallet via en fin led genom skogen som passerar över broar och forsar, och även vår treåring klarade av vandringen utan alltför stor ansträngning. Det finns flera fina grillplatser längs vandringen, och även ett Naturum-museum vid entrén som bör besökas. Mer om vår utflykt till Fulufjällets nationalpark och Njupeskär finns i ett separat inlägg.

Södra Kungsleden med start vid Högfjällshotellet

En annan fin vandring som passar bra med barnen är att gå en liten bit av Södra Kungsleden, en led som sträcker sig från Sälen i söder till Storlien i norr och bland annat passerar Njupeskär och nationalparken. Leden startar mitt emot Högfjällshotellet, och de första kilometerna är asfalterade vilket gör att det funkar fint att ta med barnvagn. Vid den asfalterade vägens slut finns ett vindskydd där vi hade planerat att äta vår lunch, men avsaknaden av grillplats gjorde att vi valde att spara huvudrätten till senare och köra baklängeslunch med efterrätt först medan vi utforskade omgivningarna runt vindskyddet. Leden fortsätter fram till Östfjällsstugan och en liten tjärn där, vilket är målet nästa gång vi gör denna vandring, som då blir totalt 9 km. Nu vände vi istället ner igen efter en stund, och hittade en fin grillplats vid sjön nedanför Högfjällshotellet.

På väg uppför Södra Kungsleden.

Sammanfattningsvis finns det massor av roliga aktiviteter att ägna sig åt i Sälen med barnen under sommaren. Utöver ovan nämnda gjorde vi bland annat också en utflykt till Trysil i Norge (en bilresa på ca en timme), vilket rekommenderas varmt, liksom ett besök på Lindvallens fäbod där vi hälsade på djuren. Om restriktionerna kring Covid-19 lättar upp kommer vi att återvända till Sälen även nu i sommar, och då står bland annat kajakhyra på programmet. Frågar du barnen, ja då är det återbesök i Trollskogen som hägrar mest!

Två som älskar Sälen på sommaren, mössa och vantar till trots!

Du kanske också vill läsa:
1.
Sommar i Sälen
2.
Hej då Sälen – nästa: Åre!
3.
Vandra med barn – våra bästa tips!

Lida Friluftsgård – vandring och äventyr för barn nära Stockholm

En plats vi gärna återkommer till när vi är lediga och vill spendera en heldag utomhus med barnen är fina Lida Friluftsgård i Tullinge, söder om Stockholm. Första gången vi åkte hit var barnen två respektive fyra år gamla, och området passade lika bra på den tiden som nu när de är fyra och sex år. Om du inte varit på Lida rekommenderas varmt ett besök!

Det första obligatoriska stoppet för barnen när vi kommer fram till Lida är alltid att klättra på repet över den lilla bäcken som avgränsar parkeringen från området. Sommartid är bäcken mer eller mindre torrlagd, men på vintern och våren finns det alltså möjlighet att blöta ner fötter och skor redan inom fem minuter efter ankomst. Oftast går det dock bra, och nästa stopp brukar vara den lilla hinderbanan/lekplatsen med balansövningar. Dessa två aktiviteter passar perfekt för att kicka igång eventuellt sömniga barnben efter bilfärden ut till Lida, och därefter brukar vi sätta fart mot vandring i skogen.

Utsikt från skidbacken i Lida.

Mullestigarna på Lida Friluftsgård

Den som är bekant med Skogsmulle kanske känner till att han föddes på Lida Friluftsgård någon gång på 50-talet, och här finns flera mysiga stigar kopplade till Skogsmulle och hans vänner. Inne på värdshuset kan du köpa häften med text till de korta vandringarna, och även om det egentligen inte är något avancerat så tycker i alla fall våra barn att skogsturen blir så mycket roligare när de får små uppdrag längs vägen – allt från att leta efter Mulles stövlar i träden till att räkna barr och bära med så många kottar som möjligt till nästa station. Love, sex år, är väl egentligen i äldsta laget för texterna i häftena, men han älskar att höra oss läsa dem och genomför alltid det som efterfrågas med imponerande engagemang.

Allra bäst gillar vi fjällstigen, som går in i skogen och upp på berget på andra sidan av parkeringen. Här finns flera fina ställen för lunch- eller fikapaus, inte minst en gedigen grillplats med utsikt över sjön, och sist jag var med barnen på Lida spenderade vi säkert ett par timmar längs fjällstigen (som inte är mer än max en kilometer) med att klättra i träd och berg samt äta vår matsäck. Populär hos våra barn är även Laxestigen som leder längs med ovan nämnda bäck och avslutas nere vid sjön.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 77E9BAF9-8AF5-4695-9FBE-64C46720AA0B-768x1024.jpeg
Love är redo för att vandra fjällstigen.
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är E4A2BB22-CEB7-43BE-AA06-5C4EA3029D6B-1024x1024.jpeg
Grillplats längs fjällstigen – bästa lunchstället!

Hitta vilse-stigen

Förutom Skogsmulle-stigarna finns också en Hitta Vilse-stig på Lida, anordnad av Civilförsvarsförbundet. Den hittar du om du följer pilarna nära spårcentralen, ungefär där det grusbelagda Mullespåret för rullstol och/eller barnvagn börjar. Här behövs inget häfte, utan via skyltar följer du figuren Vilse ut i skogen, och får lära dig vad du ska göra om du kommer bort, och även prova på att bygga koja och lägga ut markeringar som gör dig lättare att hitta.

Annat kul att göra med barnen på Lida Friluftsgård

Det roliga med Lida är att det finns så mycket att göra och titta på för barnen. Bara att klättra upp och (kanske framför allt) springa ner för skidbacken kan sysselsätta våra barn länge. Här och var i skogen och i anslutning till de olika stigarna finns små hus, vindskydd och installationer som är perfekta för att sätta igång fantasin, och nere vid sjön finns en fin sandstrand med bryggor som läggs i under sommaren, vilket gör att det går utmärkt att kombinera sin skogsutflykt med bad när vädret är varmt.

Sandstranden på Lida.

Förutom att bara vara i naturen går det också att aktivera sig med friluftsgolf/minigolf och höghöjdsbanan Accropark, liksom att äta lunch och fika på Lida Värdshus, även om vi inte gjort någotdera ännu. Det går också att hyra kajaker vilket jag skulle vilja göra med barnen nästa gång vi åker dit. Dessutom är jag väldigt sugen på att gå Äventyrsstigen som tar dig runt sjön Getaren. Den är dock 9 km lång, så då gäller det att rusta barnen ordentligt, sikta på en heldag och räkna med att bära på axlar ibland.

Sammanfattningsvis – Lida Friluftsgård har mycket kvar att ge även när våra barn blir större. Hit återvänder vi gärna snart igen!

Trädklättring.

Snabbfakta, Lida Friluftsgård

Vad: Friluftsområde i Tullinge/Botkyrka söder om Stockholm.

Hitta hit & parkera: Ca 30-35 minuters resväg med bil via Huddingevägen från centrala Stockholm, stor gratisparkering finns. Det går också att åka buss från pendeltågsstationen i Tullinge och komma lika nära.

För vem: Lida Friluftsgård passar den som vill vandra i skog och natur, med eller utan barn, och för familjer som vill ha en skogsupplevelse med lite extra features som motivation.

Matmöjligheter: Det finns massor av grillplatser i området, vissa med ved. Lida Värdshus serverar dagens lunch varje dag, och det går också att köpa fika, kaffe och glass.

Övrigt: För de små äventyrsvandringarna rekommenderas sele/bärstol till de yngsta, men det finns också flera spår och leder som passar den som kommer med barnvagn, bland annat Skogsmulles hjulspår som är en grusad väg i skogen. Toaletter finns vid värdshuset, liksom möjlighet att fylla på vatten.

Mer info: Finns på Lida Friluftsgårds webbplats, som för övrigt är ovanligt bra och informativ.

Du kanske också vill läsa:
1. Tyresta nationalpark – favoritutflykt i Stockholm med barn
2. Stendörrens naturreservat – storslagen naturupplevelse för barn och vuxna
3. Vandra med barn − våra bästa tips

Petris veckorapport #3, Sri Lankan edition

Här kommer en sista veckorapport från vår fantastiska resa till Sri Lanka, färdigställd i luftrummet över Ryssland.

Veckans mutförsök: Mannen som hade en skoaffär i Dikwella erbjöd mig pengar mot att jag ordnade honom ett svenskt visum. Det var med glimten i ögat men givetvis ändå aningen tragiskt på sitt sätt. Sverige är ett bra land att bo i konstaterar jag, igen. 

Veckans lyckonöt: Chauffören som körde oss till safarihotellet i Udawalawe ville absolut bjuda oss på kokosnötter längs vägen. Det hela verkade vara någon form av tradition på nyårsdagen. Jag lyckades förhandla ner antal nötter till två även om han allra helst sett att det blivit fyra (vem tror ni hade fått dricka upp alla då?). Gott var det i alla fall, och vi hoppas att det bringar oss alla extra tur under 2020!

Två kokosnötter var tillräckligt. 🥥

Veckans bar: Mjölkutskänkningen på hemmet för föräldralösa elefantungar. Full fart där vid givna klockslag.

Happy hour i mjölkbaren.

Veckans mycket oväntade boktitel i en hotellreception: Psychology and the challenges of life.

Lättsmält semesterläsning?

Veckans ”somliga straffar Gud med detsamma”: Anna skulle palla bananer på uppmaning av den äldste sonen. Bananerna visade sig för det första vara alldeles för råa och ingen gillade dom. För det andra så blev Annas händer superkladdiga, något som tydligen gick bort enbart med hjälp av nagellacksborttagningsmedel.

Veckans guide: Vår safariguide Lasa, som tålmodigt lotsade oss genom guppiga vägar och såg djuren där ingen annan såg dom. Extra plus för att han hade en bok med sig om alla djuren som finns i reservatet samt kikare. 

Veckans Pölseman: Den yngste, som åt enbart korv till frukost två dagar i rad. 

Veckans doping: Telefonens inbyggda stegräknare hade oväntat många steg registrerade en viss dag. Det måste varit dom ojämna vägarna och guppandet på under safarin som gjort sitt för själv tog jag inte många steg den dagen. 

Veckans pest eller kolera: Åka i en bil utan bilbälte alternativt med bälten men med en galen chaufför. Vad hade ni valt? 

Veckans bjudning: Den galne chauffören, nämnd i punkten ovan, verkade mjuknade upp en smula efter att han fick hänga med oss till ett buddhistiskt tempel. Efteråt stannade han helt plötsligt till vid vägrenen och köpte majskolvar till oss alla, den godaste majskolven jag någonsin ätit!

Majs till mellanmål. 🌽

Veckans politiska engagemang: Chauffören Dilshan, som körde oss från Tangalle till Unawatuna på ett mycket säkert och bra sätt, passade även på att köra en ocensurerad genomgång om hela det inrikespolitiska läget i Sri Lanka. Hans enda hopp just nu stod till den nyvalda presidenten. Vi lyssnade intresserat och ansluter oss till förhoppningarna om en ljus framtid för Sri Lanka.

Veckans påsk: Den kom rekordtidigt i år, jag beställde en lokal efterrätt som visade sig vara finsk memma. 

Plötsligt blev det påsk.

Veckans Svarta Börsen: Kioskägaren i Unawatuna som säljer öl utan tillstånd. Självklart blev vi kompisar, och han hade alltid 3-4 öl på kylning till mig bakom juicepaketet.

Favoritkiosken i Unawatuna
Bakom juicen på mittenhyllan finns ölen!

Veckans fuskare: Att spela memory med den yngre är som att gå en skola i kreativt fuskande. Han vinner varje gång. 

Veckans positiva inslag: Det pågår ofta spontanidrott lite här och där på ön. Mestadels är det cricket som spelas.

Veckans tips: Se till att ha gott om tid på flygplatsen när ni flyger från Sri Lanka, det behövs! 

Ganska missnöjda barn i väntan på incheckning på Bandaranaike International Airport.

Nu är det oxveckor som är temat framöver. Men vem vet, kanske kommer rapporterna tillbaka från en annan resa framöver? Tack för att ni tagit er tid!

//Petri 

Petris veckorapport #2, Sri Lankan edition

Här kommer en försenad rapport, men bättre sent än aldrig som det heter.

Veckans matchtröja: Sri Lankas crickettröjor. Den yngre hade sin nonstop i typ fyra dagar. Bra julklapp tomten!

Årets julklapp

Veckans i-landsproblem: Pringles-chips som är sönder i förpackningen redan när den öppnas. Valter ogillar trasiga chips.

Veckans konstaterande: Den äldre sonen: ”Tänk att dom äter med händerna här i Sri Lanka!” samtidigt som han själv hade händerna fulla av pommes som friskt doppades i ketchup.

Veckans utskänkningstillstånd: På Sri Lanka finns en form av Systembolag. Det är beställningar direkt till en expedit genom en lucka. Det finns även som en sk shop-in-shop lösningar på lokala mataffärer.

Lankesiskt systembolag

Veckans tips: Försvara din köposition noga för annars kommer du aldrig fram till expediten på det där Systembolaget.

Veckans mest väntade handgemäng: Bröderna skulle spela memory tillsammans. Den yngre följde inte riktigt regelboken och sen small det …

Lugnet före stormen.

Veckans matkoma: Jag själv när jag efter vissa måltider tvingats äta upp typ 75% av familjens totala beställning. Släng aldrig mat-regeln ska hållas till varje pris.

Veckans lågvattenmärke: Att ge barnen vitt rostbröd med sylt på, självklart älskade dom det!

Avdelningen sånt man aldrig trodde man skulle ge sina barn att äta …

Veckans diet: Den yngste (sjuklingen just då) åt enbart och uteslutande mango i några dagar. Extra gott när mamma matade givetvis!

Mangomatning.

Veckans snyltgäster: Vår familj som våldgästat ett annat hotells pool (vi hade ingen egen denna gång) tre(!) eftermiddagar i rad. Måste ge personalen på Hiriketiya Beach Resort en eloge för deras trevliga bemötande!

Veckans service: Alla taxibilar var upptagna när vi skulle byta ställe. Då ställde hotellägarens son upp och körde oss en timme till nästa hotell. Med den inställningen kommer han bli framgångsrik i branschen!

Veckans engelska ord: Exclipse, betyder tydligen solförmörkelse vilket ägde rum här på ön i veckan. (Eclipse, reds. anm. …)

Veckans ”dumt att inte ha med packningen”: Febertermometer.

Tack för att ni tog er tid och god fortsättningen på det nya året!

//Petri

Safari i Udawalawe National Park, Sri Lanka

Igår var det dags för det som Love längtat mest efter sedan vi bestämde oss för att åka till Sri Lanka — safari i Udawalawe National Park. Vi velade lääänge om huruvida vi skulle köra på den korta eller långa turen, valet står mellan 3 eller 6 timmar, men bestämde oss till sist för den längre varianten. ⁣

Att sätta sig i en bil med barnen utan större möjligheter att kliva ur, under en tidsperiod motsvarande en flygning till Kanarieöarna kändes otroligt tveksamt, men vi chansade. Och det visade sig vara helt rätt beslut, killarna älskade turen från början till slut, och tretimmarssafarin hade nog riskerat att upplevas som stressig.

Kvällen innan åt vi en tidig middag på vårt något märkliga, lite halvt ödsliga, men ändå trevliga hotell mitt ute i ingenstans, och ställde klockan på 05.00 nästa morgon. Att kliva upp ”mitt i natten” (enligt Valter), hoppa in i jeepen och bränna iväg i mörkret skänkte helt klart lite extra högtidlighet åt hela tillställningen. Efter en mödosam köprocedur för att ta sig in i parken var vi äntligen ensamma på en grusväg ute i Udawalawe, utan andra jeepar inom synhåll. Det dröjde inte länge förrän vi såg våra första elefanter, och sen fortsatte det med fler och fler djur som kunde adderas till listan.

Fördelen med den längre varianten är också att en då serveras frukost under safarin, vilket var en upplevelse i sig. Inte minst för att en elefant plötsligt började cirkulera runt rastplatsen och vi ombads återvända till jeepen omedelbart, mycket spännande för samtliga inblandade. Det hela gick dock bra, elefanten knallade iväg, vi åt frukost och poserade lite vid jeepen på uppmaning av vår guide, och åkte sen vidare.

Love & Valter på vår safari-jeep.

Framåt lunch återvände vi till hotellet vi efter att ha checkat av mängder av elefanter, schakaler, vattenbufflar, vildsvin, ett oräkneligt antal påfåglar och andra fåglar av mer okänt slag, kameleonter, sköldpaddor, nos + ögon på två krokodiler, samt Sri Lankas nationalfågel Ceylon Junglefowl. En av höjdpunkterna var två små elefantbebisar, bara några veckor gamla. Loves favoriter var utan tvivel schakalerna.

Överlag var det hela en mycket fin upplevelse som förstärktes av vår duktiga guide Lasa, som lånade ut kikare och djurböcker plus älgade blixtsnabbt när inträdet skulle betalas och på så sätt kapade några jeepar i kön.

Vår guide Lasa från Birds Paradise Inn springer efter att ha betalat inträde
så att vi ska hinna före andra jeepar i kön.

⁣Vi var först lite chockade över mängden bilar vid entrén, men väl inne i parken var vi ensamma större delen av tiden, med sällskap bara av djuren. Vi valde Udawalawe bland annat av den anledningen, då vi läst att det brukar vara lugnare här än i till exempel Yala Nationalpark, som har ett stort triumfkort i form av ett leopardbestånd som drar väldigt mycket folk.

Är då Udawalawe en okej upplevelse djurmässigt? Svårt att svara på. Vi är väldigt restriktiva när det gäller djuraktiviteter både hemma och ännu mer när vi reser, och besöker till exempel aldrig djurparker. Här lever djuren visserligen i det fria, men mängden bilar som släpps in i parken varje dag är ändå anmärkningsvärt, och du kommer väldigt nära djuren vilket tyder på att de är alltför vana vid besökare. En svår balansgång är det, mellan att vilja visa barnen djur och natur så att de ska etablera en vilja att värna om just detta, och att samtidigt undvika att exploatera dem.

Överlag är vi i alla fall nöjda med vårt besök och kan rekommendera Udawalawe för den som vill åka på safari på Sri Lanka. Vi bodde två nätter i närheten av nationalparken vilket kändes alldeles lagom. Viktigt är att välja boende med omsorg, eftersom du oftast är hänvisad till ditt hotell före och efter safarin då det inte finns så mycket annat att ägna sig åt i området. Vårt boende hade en härlig trädgård med pool, där vi underhöll oss med att bada, läsa, spela badminton och ladda upp för vår sista vecka på Sri Lanka. Några fina dagar blev det!

Snabbfakta, safari i Udawalawe National Park/Sri Lanka

Vad: Nationalpark på södra Sri Lanka, 120 km från Colombo och ett par timmars resväg från orterna på sydkusten.

Så funkar det: Alla hotell i närheten av nationalparken ordnar safari med egna jeepar, dvs du bokar turen direkt via ditt hotell. Därmed är det värt att kolla recensionerna för hotellet lite extra noga och säkerställa att de erbjuder en bra safariupplevelse. Vi bodde på ett ställe som hette Birds Paradise Inn, ett något slitet hotell men lugnt och fridfullt med en liten pool i den lummiga trädgården.

Själva safarin: De flesta hotell verkar köra samma upplägg – du väljer mellan korta eller långa turen, där den korta är tre timmar och den långa hela sex timmar. Väljer du att åka på den långa turen skickar hotellen med frukost som du då äter ute i nationalparken, vilket är en upplevelse i sig. Våra barn var 3,5 och 5,5 år gamla, och långa turen var inget problem alls. Vi hade inte velat vara utan frukoststunden ute i parken!

Ta sig hit: Vi kom från Hiriketiya/Dikwella på södra kusten, och resan upp till Udawalawe tog knappt två timmar. Hotellet vi skulle bo på ordnade med transfern efter att vi konverserat med dem via Booking.com.

Du kanske också vill läsa:
1. Inåt landet mot Udawalawe
2. Unawatuna och Sri Lanka, första intrycket
3. Dagstur till Galle Fort, Sri Lanka

Inåt landet mot Udawalawe

Det är sen eftermiddag i Udawalawe i Sabaragamuwaprovinsen på Sri Lanka. Solen har börjat sjunka och ljuset är magiskt. Vi sitter i en safarijeep på väg tillbaka till vår lodge efter att ha besökt ett transithem för föräldralösa elefanter där de bor innan de släpps ut i det vilda igen. Love, som pratat om elefanter ungefär sen Srilankan Airlines flight UL222 tog mark i Colombo i mitten av december, sitter eftertänksam några säten bort och det går nästan att se utanpå hur hans hjärna bearbetar de nya intrycken. Valter, bredvid mig, funderar inte så mycket över elefanterna men älskar bilfärden och skrattar högt varje gång chauffören ökar farten efter en kurva. Det blonda håret står rakt ut bakom honom, de gröna ögonen lyser.

Rent kalendermässigt är det nyårsdagen idag, men här syns inga takeawaykartonger med bakispizza, utan bara ett vardagsliv som pågår precis som vanligt. Folk på väg hem från jobbet på moppar och med bussar. Skolungdomar, alla med ryggsäck över axeln och klubbor i mungipan, som släntrar fram längs den dammiga vägrenen, obekymrade om fordon som passerar någon hårsmån bort. Två kvinnliga poliser, eller är de kanske vakter av något slag, som ler åt något den ena visar i sin mobiltelefon. Butiker längs vägen som skyltar om precis allt möjligt — frukt, gasol, ris i tiokilossäckar, plastmöbler, kläder, däck, tvättmaskiner, allt finns här.

En busschaufför i en framrusande Lanka Ashok Leyland tutar upprört åt en tuktukförare som han anser tar sig för stora friheter i det mötande körfältet. Trafiken, i den mån det är tal om någon sådan, framförs som vanligt med eftertryck, men alla verkar alltid så glada i det här landet. Det tutas, det viftas, det köpslås och diskuteras intensivt, men nio gånger av tio sker det med vad som åtminstone för en oinvigd verkar vara glimten i ögat. 

Vi har varit här i tre veckor nu. Sett strand övergå i nästa strand längs nästan hela den södra kustlinjen. Kommit att uppskatta inte bara människorna utan också den storlagna naturen, djuren, maten, det vilda havet och stämningen. Imorse vek vi av, tog oss längre inåt landet. Vägarna, små och krokiga och med en hastighet på 60 kilometer i timmen när det går som fortast, genom risfält, förbi små byar, skolor, tempel och vattenbufflar. Kan det finnas något vackrare land än detta? 

Vi checkade in i en enkel stuga på ett hotell i djungeln — imorgon bitti 05.30 väntar Loves stora höjdpunkt på den här resan, safari i nationalparken Udawalawe. Föraren av vår jeep gasar på lite extra när vi kör upp på en höjd, och den tidigare så täta tropiska vegetationen glesnar på båda sidor av bilen. Till höger breder djungeln ut sig nedanför oss, nästan så långt vi kan se. Till vänster, den mäktiga Udawalawe-reservoaren, dammen som förser stora angränsande områden med både ström och bevattning. I horisonten — berg. 

Jag lutar mig tillbaka i jeepen, tar en bild av landskapet bakom oss och den ännu heta solen och tänker på allt och på inget. Sri Lanka, du har så ofantligt mycket att visa oss. Och jag vet att det blir ett måste att återvända. ❤️🇱🇰

Strandliv och julfeber i Mirissa

Efter en vecka i Unawatuna, som blev en klart positiv överraskning för oss, hoppade vi in i en taxi och drog vidare österut mot nästa stopp på den lankesiska sydkusten — Mirissa. 

Vi valde verkligen rätt dag för att ägna oss åt förflyttning. Det började regna vid 10-tiden på förmiddagen och fortsatte ända till kvällen, så första intrycket av Mirissa blev inte helt hundraprocentigt. Vi lämnade också det, för att vara oss, lyxiga resortlivet på Thaproban Pavilion och checkade in i en bungalow av lite enklare slag på en kulle ovanför Mirissa Beach. På de ca 20 kvadrat vi nu förfogade över ägnade vi oss åt att läsa igenom alla medhavda (barn)böcker, pyssla samt spela spel i några timmar medan vi väntade på att regnet skulle ge sig (det verkligen öste ner) så att vi kunde gå ut och ta reda på var vi hade hamnat. Lite halvjobbig känsla var det, att gå från loungelyx i solen till blöt packning i en rustik bungalow. Men, utanför i trädgården fanns det påfåglar, Petri och Love regnbadade i poolen och utsikten över havet som skymtade mellan palmerna från terrassen var fantastisk.   

Pyssel inne i väntan på uppehåll.
Rain check.

Och framåt kvällen när regnet äntligen hade vett att upphöra knallade vi ner från vårt lilla berg och insåg att stranden i Mirissa inte bara var bred, platt och underbar i största allmänhet — den innehöll också ett helt gäng sådana där restauranger som jag saknade i Unawatuna med riktigt skönt häng. Vi slog oss ner på första bästa ställe och kände genast att livet var ytterst trivsamt igen. 

Morgonen efter var det dags att kolla hur strandens kvalitet stod sig i konkurrensen på dagtid, och inte heller där blev vi besvikna. Innan vi bestämde oss för att låta vinterns resa gå till detta land var jag en hårsmån från att googla ihjäl mig efter hur stränderna på Sri Lanka egentligen funkar när en reser med barn. Enligt en del bloggar och inlägg i diverse forum var det praktiskt taget förenat med livsfara att släppa kids ens i närheten av havet här, och även om jag oftast tar sådana utlåtanden med en nypa salt och tänker att folk i allmänhet inte har någon som helst koll på läget (det har de oftast inte nämligen), lyckades dessa påståenden ändå så ett litet frö av oro hos mig för hur det skulle funka. Totalt obefogat såklart. Visst, havet är kraftfullt, här mer än på många andra ställen vi varit, och det har vi respekt för. Men våra barn är så små att vi aldrig låter dem bada ensamma/utan uppsikt ändå, och vågorna i Mirissa älskades av hela familjen från första stund. Vi hyrde bodyboards varje dag och hängde på stranden från morgon till kväll. Livet fint, som sagt. 

Mirissa beach sett från Parrot Rock.

En oro fanns dock kvar, och det var att Valter inte verkade riktigt frisk. Han hade feber då och då och var rätt hostig, och en morgon när vi vaknade var han riktigt varm. Vi bestämde oss för att det var läge för ett besök på närmaste läkarmottagning, var nu den kunde ligga. Tror både Petri och jag var helt inställda på färd upp till någon pediatrisk klinik i Colombo, eftersom det var så det slutade på Koh Lipe förra året när Valter misstänktes ha lunginflammation, men läkaren vi hittade här i ett ruckligt hus uppe vid huvudvägen lyste bara lite i halsen, lyssnade på några hostningar och skrev sedan ut en liten uppsättning mediciner. Och efter några dagar med dessa blev Valter också mycket riktigt i fin form igen.

Medan Petri och Valter tog det lugnt i bungalowen första dagen med medicin passade Love och jag på att hoppa in i en tuktuk och göra en utflykt till vad som sägs vara Mirissas mest instagrammade plats, Coconut Tree Hill. ⁣⁣Mycket riktigt var där också massor av folk, tidig morgon är knepet för den som verkligen vill ha sina insta-moments fria från folk, men vi hade det bra ändå. Vi klättrade runt lite på halvön och efter en stund kom det fram en äldre singalesisk man och pekade ut stora havssköldpaddor i havet för oss. Love, som är en nyvaknad anhängare av dessa djur sen Dalawella Beach i Unawatuna, stod och spanade på dem hur länge helst innan vi begav oss tillbaka mot Mirissa där vi åt lunch tillsammans på stranden. Så mysigt med en dag tillsammans bara vi två, även om det såklart var trist att det behövde bero på att Valter låg hemma med feber. Vi försöker påminna oss om att bli bättre på att dela upp oss även när vi alla friska, men framför allt Valter är fortfarande väldigt mån om att 1) vara där Love är, 2) vara där mamman är, så det blir ibland lite svårt med den uppdelningen …

I Mirissa firade vi också julafton, där tomten lämnat paket på terrassen på morgonen, dagen spenderades i havet och till sist med middag nere på stranden som Valter, på bättringsvägen men fortfarande trött, förstås somnade ifrån efter att ha ätit ett halvt papadam. En rakt igenom mysig dag, och detta trots att vi blev tvungna att skjuta på den obligatoriska visningen av Karl-Bertil Jonssons julafton ända till mellandagarna på grund av tidsbrist(!).

Ett måste på julen

På julaftonskvällen fick vi dessvärre också stifta bekantskap med den absolut största nackdelen med Mirissa — det faktum att man med jämna mellanrum arrangerar utomhusfester på stranden, med dans till soluppgången. Och när dessa fester inte äger rum hör det till vanligheterna att barerna och restaurangerna försöker överrösta varandra med så hög volym som det bara är möjligt. Vi trodde vi garderat oss från detta spektakel med att bo uppe på vårt berg, men ljud färdas som bekant över vatten och från vår terrass kunde vi tyvärr höra varenda liten basgång, ibland nätterna igenom. ”Lyckligtvis” var vår AC så högljudd att den överröstade det mesta inomhus, men ute gick det inte att sitta vissa kvällar vilket ogillades starkt. Tyvärr gör detta spektakel att intrycket av Mirissa inte blir så bra som det kunde ha varit, annars hade det banne mig blivit riktigt höga betyg alltså!

För mycket är ju bra i Mirissa! Stranden, havet, maten, stämningen. Inget att klaga på. Det var heller inte så mycket folk på stranden som vi hade befarat, utan kändes tvärtom ganska lugnt, men det verkar främst bero på att turismen ännu inte återhämtat sig efter terrordåden i påskas. När vi åkte vidare efter vår vistelse i Mirissa fick vi skjuts till Hiriketiya av hotellägarens son. Han berättade att beläggningen på deras tre-fyra hotell var anmärkningsvärt sämre i år, och att det i vanliga fall brukar vara betydligt fler turister på stränderna. Härligt för vår vistelse med mindre folk, men så tungt för landet. 

Efter att ha återhämtat oss från en sjukt jobbig matförgiftning kör vi nu all in surfmeckat Hiriketiya längre österut. Mer om våra dagar här kommer inom kort! 

Dagstur till Galle Fort

En dag tog vi en tuktuk från Unawatuna de ca 15 minuterna in till Galle som är huvudstad i Sydprovinsen på Sri Lanka och som skulle visa sig vara en riktig pärla!

Stan började byggas av holländarna på 1600-talet och vi älskade stället från samma stund vi vecklat ut hela familjen ur tuktuken. Det finns en nyare del, och så finns det Galle Fort, UNESCO-världsarvet och alltså de gamla delarna av stan, som vårt besök uteslutande handlade om. 

Att knalla runt i gamla stan i Galle, som är omgärdad av ett gediget byggt holländskt fort med murar att springa på, är som att plötsligt befinna sig i Europa, tänk en kombination mellan någon välbevarad by i grekiska övärlden (typ Ermoupolis på Syros eller Parikia på Paros), vissa delar av Lissabon eller kanske Ligurien i Italien. Och ovanpå det är det ändå Sri Lanka, med allt som hör därtill i fråga om dofter, tropiskt klimat och vänliga människor. 

Finfina hus.

Gentrifieringen är minst sagt på frammarsch i Galle — här finns massor av konstgallerier, butiker med superfina hantverk och restauranger som hade kunnat underhålla en i flera veckor. Allt detta blandat med tempel, moskéer, kyrkor och andra historiska byggnader gör det till en upplevelse du inte vill missa när du är på södra Sri Lanka. ⁣

Vi var listiga nog att pricka in en molnig dag, vilket gjorde allting betydligt härligare än om det varit sol och 32 grader. Det bästa annars är att besöka staden tidig förmiddag alternativt sen eftermiddag när solen börjar gå ner — kommer vi hit igen står det överst på min lista att bevittna solnedgången från muren. 

Vi började med att ta oss ut till den omgärdande stenmuren samt kollade in fyrtornet Galle Lighthouse som är riktigt fint med sin vitputsade fasad och som än idag lotsar fartyg säkert in i Galle Port. Uppe på muren var det en härlig mix av lokalbor, japaner med solparasoll (första och hittills enda gruppresorna vi stött på så här långt) samt lite oklara fotograferingssessioner och filminspelningar på sina ställen. Utsikten över havet är fantastisk, och även om väggarna stupar rakt ner i havet något tiotal meter (med avsaknad av staket) är muren tillräckligt bred för att även den höjdrädde ska låta sina barn springa av sig där.

Galle Lighthouse

Vid det buddhistiska templet med sin Buddha vek vi in i stan igen på jakt efter en lunchrestaurang vi kollat upp i förväg — Poonie’s kitchen, med en mysig och lugn liten innegård som du når genom att gå genom en souvenirbutik på Pedlar Street. Här kunde killarna till sin lycka beställa in vietnamesisk phở, som de fastnade för under vår förra långresa, medan vi vuxna mumsade superfräsch sallad och fried noodles. ⁣Detta ställe kan varmt rekommenderas vid besök i Galle Fort.

Lunch på Poonie’s, Galle Fort

Efter lunchen strosade vi runt på Pedlar Street som verkar vara någon form av huvudgata, på jakt efter lite småsaker till barnen som inte riktigt tog sitt packningsansvar när de ombads packa ner ordentligt med figurer och leksaker inför resan. Efter att ha inhandlat dinousarier till dem och armband till mig (finns SÅ mycket fina hantverk och smycken att shoppa här!) var det dags att testa ett av alla fancy glasställen som finns i Galle och spana in ytterligare delar av gamla stan med sin grymma arkitektur.

Filial till killarnas förskola hemma 😊

När även detta var avhandlat hade det blivit eftermiddag och solen började komma fram, så det blev raka spåret hem till poolen på Pavilion. Men sammanfattningsvis är Galle så väldigt värt ett besök, och jag hoppas verkligen vi kommer hit igen. Under vår långresa vintern 18/19 var en stor del av behållningen just variationen mellan strandliv och stadsliv, och det här blev en välbehövlig minidos av det senare. Så nice!

« Äldre inlägg

© 2020 Resa med kids.

Tema av Anders NorenUpp ↑