Om vandring, friluftsliv och att resa med barn.

Kategori: Huay Yang

Huay Yang, Thailand – våra bästa tips

Två veckor av vår långresa i Sydostasien vintern 18/19 spenderade vi i den mysiga lilla byn Huay Yang, söder om Hua Hin på thailändska fastlandet. Det här var en av resans absoluta höjdpunkter för barnen, bland annat eftersom vi hyrde ett hus bredvid våra vänner med barn i samma ålder. 

Strand i Huay Yang, Thailand

Huay Yang är olikt det mesta vi upplevt i Thailand tidigare. En småskalig liten fiskeby långt ifrån allmänna farvägar – och så nästan enbart befolkad av svenska turister! Det låter ocharmigare än vad det är. Förutom svenskarna bor här förstås också många thailändare, och turismen känns annorlunda än på andra platser. Här finns flertalet små byar, eller villaområden, med hus som innehas av svenskar, många stannar länge och de flesta verkar känna ett ansvar och ett intresse för att både utveckla och bevara byn på ett positivt sätt.

Ett av dragplåstren för de många svenska barnfamiljerna som återkommer till Huay Yang är förstås Svenska skolan, som etablerades här redan 2011. Våra barn var ännu inte i skolåldern när vi var där, men skulle vi sikta på en vinter utomlands längre fram när barnen är äldre och vi själva t ex skulle jobba på distans, kommer detta definitivt vara ett av alternativen vi överväger.

Nedan kan du läsa alla våra inlägg från Huay Yang, börja från slutet om du vill ha dem i kronologisk ordning. För dig som funderar på att spendera en vinter här med barn kan jag varmt rekommendera våra vänners blogg, Iställetföroverall.com, för ännu mer läsning om Huay Yang, Svenska skolan och vardagsliv i Thailand.

Familjen utanför vårt hus i Huay Yang.

Petri, Love och Valter i vår saleng framför vårt hus på området Orchid 6 i Huay Yang. 

Snabbfakta, vår vistelse i Huay Yang

Boende: Vi hyrde ett hus på området Orchid 6, inte så långt från Svenska skolan. Det finns ett flertal villaområden utspridda över hela byn, de flesta (alla?) hus ägs av svenskar. De flesta områdena har sin egen pool, så även Orchid 6, och det var mysigt att hänga där efter en dag på stranden.

Budget: Vi betalade omkring 600 kronor per natt för vårt hus som var omkring 90 kvm (stor terrass inräknad), hade två ordentliga sovrum och ett bra kök. Med i beräkningen bör tas att vi var där över jul och nyår, och att priset därmed var något högre än under övriga säsongen. Vårt hus var tillbyggt och lite större än de andra på området, och höll hög standard. Kan en tänka sig ett mindre hus går det att bo bra för en riktigt billig peng i Huay Yang, den saken är klar.

Bad: Alla(?) västerländska bostadsområden i Huay Yang har egen liten pool, men som alltid i Thailand är det stranden som är det allra mest fantastiska. Byn är utspridd längs en kustremsa längs vilken du hittar flera olika strandrestauranger som alla håller dig med solstol och skugga – vissa mot avgift, andra gratis så länge du äter lunch på restaurangen. Vi trivdes bland annat på Mumsa Beach och på Umporn, två ställen där en gärna spenderar hela dagen och kanske även kvällen. Ställena ligger längs samma milslånga strand, men det är långt mellan dem och alla har sin egen individuella karaktär.

Ta sig runt: Eftersom byn är utspridd och många boenden inte ligger i direkt närhet till vare sig strand eller affärer och restauranger, är någon form av eget färdmedel i stort sett ett måste i Huay Yang. Många väljer att hyra en så kallad saleng, det vill säga moppe med sidovagn, vilket är praktiskt för att frakta såväl hela familjen som dess samlade matinköp. Vi gillar egentligen inte att vara beroende av något färdmedel, men tyckte båda det var lite kul att köra saleng, och det gick snabbt att komma in i det. Vi fick låna hjälmar till barnen av våra vänner, har en inte sådan tur är det bra att ta med hemifrån.

Mat & enklare shopping: Det finns ett par mataffärer i byn med bra utbud, och eftersom den stora majoriteten av alla som besöker Huay Yang bor med självhushåll går det också att få tag i husgeråd och annat som behövs till det egna boendet. Apotek finns också. Frukt köps med fördel i fruktståndet nära Svenska skolan, och ett par dagar i veckan är det också marknad i byn. För mer avancerad shopping rekommenderas turer utomsocknes.

Ta sig dit: Vi valde att ta tåget från Bangkok till Huay Yang, en resa som tog närmare sex timmar. Tåget avgick tidigt på morgonen och det serverades såväl fika som en helt okej lunch vilket ingick i biljettpriset som låg runt någon/några hundralappar. Efter vår vistelse bokade vi minibuss med barnstolar via företaget Huay Yang Travel, och åkte till Hua Hin från vars flygplats vi flög vidare till Malaysia.

Nu följer alla inlägg från vår vistelse i Huay Yang. Börja gärna nedifrån om du vill läsa dem i kronologisk ordning.


Black Mountain Water Park, Hua Hin

Ett inlägg jag tänkt skriva ett tag men inte riktigt hunnit med, handlar om dygnet vi spenderade i Hua Hin, efter vi varit hos vännerna i Huay Yang över jul och nyår, med besök på vattenlandet Black Mountain Water Park.

För en gångs skull hade vi varken kamera eller telefon med, så den här bilden är lånad från Blackmountainwaterpark.com.

Anledningen till att vi valde att stanna över natten i Hua Hin var främst för att vår ursprungliga plan var att ta eftermiddagståget dit från Huay Yang, för att på så sätt undvika ett par timmar i bil i den thailändska trafiken som jag har stor respekt för och gärna spenderar minimalt med tid i. Men väl på plats i Huay Yang upptäckte vi att det fanns flera taxifirmor som erbjöd bilstolar till barnen — tack för det svenskkolonin! — så vi hade egentligen kunnat bege oss direkt till Hua Hin Airport utan övernattning.

Nu visade det sig dock att Petris kollega Camilla med familj var på plats i sitt hus utanför Hua Hin just när vi skulle dit, så då valde vi att boka in oss på resorten på deras område, Mango Spa & Resort, och passa på att hälsa på dem. Vi åkte dit med en minibuss från Huay Yang Travel som jag absolut kan rekommendera för den som behöver transportera sig med barn i regionen. Vi blev varmt välkomnade med lunch och häng i skuggan hos Camilla, och under den här resan har vi flera gånger noterat hur glada barnen blir när de träffar vuxna som inte bara engagerar sig i dem och pratar med dem, utan som de dessutom kan prata med tillbaka på svenska. Uppskattat!

Mango Spa & Resort är lugnt och mysigt beläget i lantliga omgivningar, med flera pooler (hann ej nyttjas) och en lekpark (nyttjades stor del av tiden). De hade dessutom ett egentligen stängt lekrum som personalen var gulliga och öppnade för våra små telningar som sedan röjde järnet därinne och bjöd på playdoh-kalas efter middagen. Det var uppenbart att det bor många svenskar på området (de flesta i ägda lägenheter och hus), för bokhyllan i restaurangen innehöll lika många svenska böcker som ett mindre lokalt bibliotek, och vi passade båda på att förse oss med ny reselitteratur. 

Mango Spa & Resort, Hua Hin
En av poolerna på Mango Spa & Resort.

I direkt närhet till hotellet fanns alltså förutom erkänt bra golfbana (inte direkt aktuellt) också vattenparken Black Mountain Water Park som vi valde att åka till. Vi är inga storbesökare av den typen av anläggningar, men här trivdes vi riktigt bra! 

Black Mountain Water Park ligger alltså någon kvart/halvtimme utanför Hua Hin och passade framför allt vår nästan femåring ypperligt. Nu var vi här någon dag innan tropiska stormen Pabuk drog in över Thailand, så det var både lite blåsigt och mulet när vi gjorde vårt besök. Trots att temperaturen låg på stadiga 33-34 grader i luften var det ganska kallt i poolerna, och Valter (2,5 år) deklarerade efter bara ett par åk att han ville ”värma sig i handduken”. Det var bara att återlämna den (gratis) utlånade flytvästen och bege sig till duscharna med honom igen. Lyckligtvis erbjöd parken även en stor fin lekpark och hinderbana som utan problem roade Valter under den tid Love körde järnet i vattenlandet. 

Det finns nio rutschkanor i Black Mountain, varav Love åkte fem. Han hade nog kunnat åka ytterligare en, sedan lämpade sig resten för lite äldre barn. Förutom kanor fanns det också en ”lazy river” där en kan flyta omkring på strömmen i stora badringar, samt en rolig vågpool med stora härliga vågor (enligt uppgift de största poolvågorna i Thailand) som startar varje halvtimme. Vi hittade också en riktigt fin äventyrspool för lite yngre barn, typ Valter men även Love var i målgruppen, med lite mindre vattenrutschkanor och sprutande vatten, men den var ännu kallare än de stora poolerna och ratades därför helt av båda barnen. En varm och solig dag är den nog helt fantastisk!

Det finns också en flytande lekplats i sjön nedanför, med uppblåsbara klätterredskap och liknande, men det var oklart om den var öppen när vi var där och den kändes också mer anpassad för vuxna och äldre barn. 

För besöket på Black Mountain Water Park betalade vi vuxna 600 THB vardera och Love 300 THB. Valter, som var strax under gränsen på 110 cm, gick in gratis och fick på grund av längden egentligen inte åka några av de stora rutschkanorna även om vi fuskade med två turer i den snällaste. Jag förmodar att det brukar vara mer folk soligare dagar, men vi stod inte i kö en enda gång under vår fredagseftermiddag, och det var inte mycket folk någonstans i parken (vilket vi som svenskar förstås älskade). Anläggningen är luftigt och fräscht belägen med utsikt över sjön och bergen, med stora sköna ytor att röra sig på, och kommer vi tillbaka till Hua Hin framöver gör vi gärna ett nytt besök på Black Mountain.

Love går armgång på lekplatsen på Mango spa & resort i Hua Hin.
Lekplatsen på Mango Spa & Resort. Love tränar på armgång.
Mango Spa & Resort, Hua Hin.
Vårt rum på Mango Spa & Resort.
Love och Valter framför vår packning
Packat och klart inför avfärd mot Malaysia och Kuala Lumpur.

Hej då Huay Yang – nu drar vi till Malaysia

Resdags igen! Efter nästan en månad i Thailand, varav de sista två veckorna i mysiga Huay Yang, är det dags att åka vidare till nästa land på resan — Malaysia.

En höjdpunkt under våra sista dagar i Huay Yang var att få återse Christina och Nomi, 1 år, som tyvärr fick spendera fem av våra 14 dagar tillsammans på sjukhus i Hua Hin pga lunginflammation. Vi var därmed en något decimerad skara hemma på vårt område, Orchid 6, som firade nyår med öl och pizza på Mumsa Beach och sedan såg fyrverkerier hemma på terrassen. Lyckligtvis gick allting bra på sjukhuset trots en tuff vistelse, och vi hann återförenas sista dagen och kvällen. Så skönt att se dem igen! 

Och allt som allt är vi väldigt nöjda med våra två veckor i Huay Yang. Det är vårt i särklass längsta stopp på den här resan (åtminstone så långt vi planerat, vilket är ungefär ytterligare en månad framåt), och det var skönt att verkligen få tid att landa på ett ställe och därmed också känna sig riktigt klar när vi väl åkte vidare. Dagarna såg i stort sett likadana ut, med häng, lunch och lek på någon av strandrestaurangerna, följt av poolbad och middag någonstans i byn eller på stranden. I början spenderade vi mycket tid i havet, men efter några dagar började det komma in en hel del maneter av okänt slag, vilket gjorde att vi drog oss för att bada och föredrog poolen på området istället. Vi vuxna saknade havet, men Valter och framför allt Love utvecklades enormt i vattnet under tiden i Huay Yang, med simträning, dykning efter stenar och genomförande av undervattenskullerbyttor.  

Det absolut bästa med tiden i Huay Yang var att barnen fick möjlighet att leka obegränsat med varandra — något de utnyttjade till MAX — och förstås att vi vuxna också fick umgås massor vilket är svårt att få till i vardagen hemma i Stockholm. Det var därför med blandade känslor vi hoppade in i taxin mot mellanstoppet Hua Hin igår morse. Saknaden efter vännerna blir stor nu, men vi ser också fram emot att få spendera mer kvalitetstid med Love och Valter som vi senaste veckorna mest bara sett (och hört) swisha förbi i ett stort tumult av ungar. 

En annan anledning till att det känns än mer lägligt att åka vidare är den tropiska stormen Pabuk som är på väg mot regionen nu. Provinsen Prachuap Khiri-Khan där vi befunnit oss senare veckorna verkar mest bli drabbat av regn eftersom stormens öga passerar lite längre söderut, men även regn är vi gärna utan. Vi hoppas verkligen att stormen inte gör stor skada någonstans under sin framfart nu. 

Medan detta skrivs sitter vi på AirAsias flygning från Hua Hin Airport mot Malaysia. Egentligen var planen att åka norrut efter Huay Yang, mot Luang Prabang i Laos, men när vi upptäckte att det fanns ett direktflyg från Hua Hin till Kuala Lumpur kunde vi inte motstå frestelsen att ta det och därmed undvika den omständliga resan upp till Bangkok igen för flyg därifrån. 

Eftersom jag som så många andra drabbats av ökad klimatångest sen stommen för den här resan bokades i våras, känns det bra att vi helt undvikit flyg under vår första månad (bortsett från resan ARN-BKK då, som ju är absolut värst). Jag ser det nu som något av en sport att få ihop en riktigt bra rutt med hjälp av så få flyg som möjligt, och forskar för tillfället om båt- och tågtransporter genom Malaysia. Jag tycker också att det i många fall är krångligare att flyga. Du kommer snabbt från A till B, men det är mycket ledtider runtomkring, med transfer till och från flygplatsen, incheckning av bagage, noggrannare packning, väntetider, konsumtion av dyr/dålig/obefintlig flygplatsmat och liknande. Med andra typer av transporter får du dessutom chansen att se mer av landet du passerar genom, och det gillar jag skarpt! 

Styrman har talat — nu är det alldeles strax dags att landa i KL där vi ska kasta oss in i den malaysiska fredagseftermiddagen genom att skaffa Ringgit och taxi till vår lägenhet. Häng med så hörs vi snart! 

Hej då fina Huay Yang-gänget, we love you!
Packningen i sin helhet!
Killarna i familjen väntar på boarding på Hua Hin Airport.
Mot Malaysia
Dagens lunch ombord.

Huay Yang — dags att summera

”Huay Yang – vårt paradis”. Så heter gruppen på Facebook som handlar om denna plats och används av närmast berörda för att kommunicera kring högaktuella ämnen. Till exempel tips om var den lokala pannkaksmannen just nu befinner sig och frågeställningar om vilka ställen som eventuellt visar matcherna i hockeyns junior-VM. 

Till en början är vi kanske inte helt övertygade. Efter nästan två veckor på Koh Samet där vi kände oss skönt uppblandade av både holländare, kineser och en del engelsmän, och några dagar i röriga, härliga Bangkok, är det något av en chock att plötsligt inse att ALLA talar svenska. Alla västerlänningar alltså. Det skyltas på svenska till höger och vänster — ”Vi har allt som behövs för att du ska trivas” (solstolar, massage, wifi), ”Tack för att du ska använda tjänsten” (mat, öl och happy hour) — och vi har i ärlighetens namn aldrig varit på en plats som vid första kontakten känns mer svensk än denna, utan att faktiskt vara belägen inom Svea rikes gränser. Till och med San Agustin på Gran Canaria får se sig besegrat (i fråga om svenskhet alltså, där slutar likheterna) — för där möter du trots allt ändå en och annan norrman på strandpromenaden …

Men så är det något med Huay Yang som gör att vi faller för stället redan när vi kliver av tåget. Något som verkligen inte har att göra med att det serveras dillkött och pyttipanna på vart och varannat ställe — snarare trivs vi trots detta. För även om svenskdominansen hos oss turister inte går att komma ifrån känns Huay Yang långt ifrån sönderexploaterat — tvärtom. Det är lugnt, småskaligt och harmoniskt och på många ställen riktigt vackert. Här yxas kokosnötter ner från palmerna precis bakom huset och här går kor på bete invid vägen ned mot stranden. Och så här näst sista kvällen försöker vi sätta fingret på vad det är vi gillar mest med Huay Yang. 

Stranden är förstås en ofrånkomlig fördel. Kilometer efter kilometer med sand, snäckor och svalkande hav blir liksom aldrig fel. Särskilt inte när den är glest befolkad och med något tiotal inslag av spartanska, charmiga strandrestauranger ungefär var femhundrade meter, ibland glesare än så. Vissa dagar möter jag inte en enda människa på mina strandpromenader. Den som föredrar att spendera sin stranddag utan inblandning av medmänniskor har oändliga möjligheter här. Det är också härligt att se thailändarna själva använda stranden — vissa dagar samlas många lokala familjer och grillar, umgås och badar här.

De mysiga, i många fall familjedrivna restaurangerna som ligger utspridda i palmskogarna runt omkring i byn är en annan hit. Vi skippar biffen med lök (av fler än ett skäl) och håller oss envist till thaimat, och den är ofta riktigt bra och betydligt billigare än på de mer turisttunga resmålen vi besökt runt om i landet.

Det spelar förmodligen också in att många av turisterna är både longstayers och repeaters som återvänder år efter år, och att svenskarna här verkar bry sig om det de kallar ”sitt” Huay Yang. Många deltar i beach clean-ups och supporterar lokala verksamheter och personer som behöver stöd av olika slag. Turistpopulationen består i huvudsak av familjer med barn i svenska skolan i kombination med pensionärer, vilket skänker platsen lugn. Något härjigt uteliv verkar det inte vara tal om överhuvudtaget, heller ingen hysterisk slit-och-släng-turism med massa strandförsäljare och annan liknande typ av kommers. Det finns inga större hotell att tala om, de flesta svenskarna bor i olika utspridda områden med hus och i vissa fall lägenheter.

Och det ÄR skönt att bo i ett riktigt bra hus, med egen moppe och tillhörande sidovagn att köra runt hela familjen i, något som skapar en flexibilitet motsvarande att äga bil hemma i Sverige. Att våra bästa vänner med barn i samma ålder som våra finns 20 meter bort, i huset bredvid, spelar självklart också en avgörande roll för just vår trivsel. Det går att leva ett liv här som påminner en hel del om det vanliga vardagslivet hemma, på gott och ont.

Så efter några dagar faller vi in i lunken vi också. Vi slutar fråga saker som ”excuse me, is this sunbed taken?” på engelska och börjar hälsa på folk vi möter i affären och på stranden med ett enkelt ”hej hej”, precis som alla andra. 

Och när vi nu snart åker vidare mot nya äventyr är det med en vetskap undanstoppad i bakhuvudet om att det finns en plats här i solen, vid havet, där maten är god och frukten pinfärsk, där det om behovet någon gång uppstår, skulle gå att spendera en vinter framöver — när barnens skolgång hindrar oss från att resa runt på det sätt vi gör nu. Och det är en insikt som känns härlig att ha med sig.

Stranden i Huay Yang. Lång, bred och fullt möjlig att ha för sig själv, bortsett från en och annan … blåsfisk …
Allt blir roligare med vänner!

Magiska stranddagar.
Kvällsljuset …

God jul från Huay Yang

God fortsättning! Nu har vi spenderat fem härliga dagar här i Huay Yang på östra fastlandet i Thailand, och bland annat hunnit med att fira julafton. 

Efter ett par intensiva och roliga dagar i Bangkok var det alltså dags att ge sig ut på resande fot igen. Vi börjar få rutin på att stuva ihop packningen på kort tid men jag kan inte riktigt säga att vi är 100% nöjda med den, även om vi innehållsmässigt verkligen lyckats få med i princip allt vi behöver (åtminstone så här långt). Ryggsäckarna är aningens för små och grejerna aningens för många kan man sammanfatta det med, och åtminstone jag (som är något slags självutnämnd huvudansvarig för detta) ångrar lite att vi inte investerade i nya rymligare väskor istället för att använda de vi hade när vi reste innan barnen. Vi får ihop allt, och var sak har verkligen sin plats vilket gör att vi är uppackade på en ny plats på max 15 minuter (om jag får arbeta ostört), men det går inte att komma ifrån att det är otroligt maxat. Det som räddar oss varje gång är väskan till Valters vagn. Detta åbäke till packdon innehåller förutom den sulky vi hittills använt i ca 25 minuter på stranden på Koh Samet när Valter däckade under middagen, också allt från flytvästar och badleksaker till skor och långärmade tröjor. Otymplig, fruktansvärd att bära, men alltså också oumbärlig. Bild kommer på packningen nästa gång vi drar vidare!

Tidigt i fredags morse blev vi upphämtade vid vårt hus i Bangkok av en taxichaufför som skulle visa sig vara en tidspessimist till och med av högre rang än min pappa Lage. Jag är van vid och indoktrinerad med att anlända till flygplatser, tågstationer och busshållplatser i orimligt god tid (mina föräldrar checkar t ex alltid in bland de absolut första när de ska flyga — trots att de övernattar på Arlanda), men här mötte pappa sin överman. Tåget söderut skulle lämna Bangkoks Hua Lamphong kl. 8.05, men redan 06.18 levererades vi med barn och bagage utanför tågstationen efter att taxichauffören vid bokning bestämt hävdat att 06.00 var optimal tid att åka. Det blev en lång väntan på ett tåg som i sig sedan skulle visa sig ta 5,5 timmar, men vi passade på att äta frukost, spana på folk och läsa igenom alla medhavda Pixiböcker, och sedan var det ändå snart dags att kliva ombord. 

Långfrukost på Hua Lamphong/Bangkok C.
Läsa Pixi.
Tåget på väg in.

Standarden i tågkupén var klart godkänd, och innan vi ens rullat ut ur Bangkok hade vi serverats både kaffe och fikabröd (internt benämnda ”lussebullarna”) med stor effektivitet. iPadsen som fått vila sen flygresan till Thailand åkte fram, och jag hann igenom en halv bok. Senare levererades lunch och tillhörande dryck med samma effektivitet som tidigare, vilket intogs medan det thailändska landskapet med boskap, bananplantage, tempel och småstäder gled förbi utanför fönstret i varierande hastighet. Längs spåret pågick även det längsta bygge av dubbelspår jag sett, vilket gav mig som före detta pendlare mellan Eskilstuna och Stockholm en bekant och hemtam känsla under hela tågresan … Det bästa med färden enligt Valter (förutom fri tillgång till iPad) var dock toaletten med hål rakt ner på spåret, omåttligt populärt. 

Mumsa thailändsk lussebulle igen!
Fri tillgång till iPad på resdagar.
Bra lunchvyer.
På väg söderut.
Huay Yang station. Kul detalj — för att komma till taxin vid ankomst knallar en helt sonika rakt över spåren med väskor, ungar och hela rasket. Övervakad övergång med bommar etc är överskattat.

Framme vid vårt hyrda hus i Huay Yang möttes vi så äntligen av den sen länge efterlängtade familjen Rudert som bor här hela vintern (dem följer ni på http://istalletforoverall.com). Efter ungefär fem sekunder var barnens lek igång, och nu fem dagar senare pågår den än med några timmars motvilligt uppehåll för nattsömn varje dygn. Jag ska beskriva Huay Yang och vår tillvaro här lite mer framöver, men vi har det så bra, i ett stort fint hus bredvid vännernas, härliga dagar på den fyra mil långa stranden och massor av sim- och dykträning i områdets pool. Igår klämde vi till med en riktigt bra jullunch på restaurang Nishaville som bjöd på både lekrum till barnen, iskallt (en kort stund i alla fall) vitt vin till mig och Christina samt en av de godaste fried rice jag ätit någonsin (ja, den utklassade till och med min modifierade nr 10 på Thai Wok Grill på Lilla Essingen). På eftermiddagen blev det julklappsöppning och poolhäng följt av samtal hem till nära & kära och så hämtmat på kvällen, och även om någon riktig julkänsla inte infann sig trots upprepade försök med julmusik, kunde vi inte varit mer nöjda med upplägget av vår jul. Fantastiskt att vara här! 

God jul från stranden i Huay Yang!
Framme i huset!
Lyckan i att ha en vän som lånar ut Elsaklänningar! ❤️
Vänner på stranden.

© 2024 Resa med kids.

Tema av Anders NorenUpp ↑