Om vandring, friluftsliv och att resa med barn.

Etikett: Petris veckorapport (Sida 1 av 2)

Petris veckorapport, alla inlägg

När vi åker på lite längre resor hör det till traditionen att Petri skriver veckorapport varje vecka. Här hittar du alla dessa inlägg, Mycket nöje! :)


Petris veckorapport #2, fjällen sommar 2020

Efter vår vecka i Sälen åkte vi vidare mot både Idre och Vemdalsskalet. Här kommer fjällsemesterns andra rapport fokuserad på dessa resmål.

Veckans tävling: När medierna rapporterar om mycket folk och fulla parkeringar runt om i fjällen så kickar tävlingsinstinkten in — nu gäller det att vara först på plats av ren princip. Det triggar igång oss båda lite extra, och barnen åker med av bara farten.

Parkeringen vid Städjan/Nipfjället, Idre. Här var det fullt någon halvtimme senare.

Veckans uppvaknande: Majoriteten av gästerna på Pernilla Wiberg Hotell i Idre fjäll var riktiga hurtbullar. Att släntra in på frukosten i samband med öppning brukar i vanliga fall innebära lugn och ro samt en känsla av inre tillfredsställelse. Men icke här i Idre, folk verkade generellt redan vara ombytta, duschade och klara efter morgonlöpningen, och intog buffén som något slags second breakfast.

Veckans ”hur är det möjligt?”: Hur någon kan misslyckas med att koka ägg till en frukost på ett hotell är för mig en gåta.

Veckans fotograf: Den äldre, som tog den fantastiska bilden på oss och som visar intresse för fotografering överlag.

En av väldigt få bilder där vi båda syns.

Veckans skylt: Fanns utanför Vemdalsskalets torg, och den behövdes verkligen, även om stängslet kanske gjorde gjorde mer nytta än själva skylten.

Renarna stod bokstavligen och hängde vid staketet ibland.

Veckans mest efterlysta: Tvättmaskin. Trots upprepade försök till kontakt och bearbetning av Destination Vemdalen, Vargens camping samt byalaget i Vemhån förblev våra kläder otvättade.

Veckans bil: På Vemdalsskalets Torg fanns en massa leksaker för barn i olika åldrar, och trampbilarna var av högsta klass.

Trampbilarna på Skalets torg var oerhört uppskattade.

Veckans matlagning: Stormköket från tidigt åttiotal(?) levererar fortsatt på topp. Tack svärföräldrarna för lånet.

Håller än, även om vi överväger att investera i ny stekpanna.

Veckans robotförsvar: Antalet robotgräsklippare i Hede måste vara högst i Sverige per capita. Mer eller mindre varje hus hade ett och i Hede bor ”man” generellt i hus.

Veckans Moderna Museum: Vi besökte Hede Byloppis som var utspridd hemma hos invånarna. Självklart ville barnen gå hem till prick alla, oavsett om de deltog i loppisen eller ej, och framför allt gå in hos folk som hade äldre byggnader på sin tomt, vilka de krävde att få undersöka.

Veckans legend: Den gamla Amazonen som stod vid Nipfjällets parkering. En riktig hjälte som är sällsynt på vägarna numera. Dessutom var den på plats före oss.

Ratt i bakelit?

Veckans hare: Den yngre, som alltid är steget före när det handlar om grenen ”utförslöpning från bestigna toppar”. Jag har fullt upp med att hänga med i tempot.

Veckans törst: Så fort en ”jokk” eller någon form av rinnande vatten dyker upp så ska båda barnen sörpla i sig.

Veckans återvinningsstation: Fortsättning på förra veckans tema. Denna syntes till i Klövsjö. Undrar hur ofta den töms?

Dags för tömning snart?

Veckans trappa: Stentrapporna vid Fettjeåfallet i Klövsjö, byggda av nepalesiska sherpas med unik kompetens på området.

Veckans öl: OxN Lager på Vargranstugan, 900 möh i Vemdalen, satt helt perfekt. Serverad av trevlig personal och tillsammans med en väldigt god lunch.

Tack för att ni läste, hörs igen till nästa rapport som blir den sista för denna gång.

//Petri

Petris veckorapport #1, fjällen sommar 2020

Jahopp, då var det semester igen och efter lite påtryckningar från mina två trogna följare (Fridell och Nikke) beslöt jag mig för att även denna gång vässa pennan och skriva några rader från första veckan på denna fjällsemester.

Veckans tips inför bilsemester #1: Undvik att besikta bilen för nära inpå avresa, särskilt när besiktningen sedan resulterar i ett återbesök förlagt till ännu närmare samma avresa. Det skapar onödig stress.

Veckans tips inför bilsemester #2: Undvik ovan ännu mer om du dessutom har en fru med kontrollbehov samt nyfikna grannar som med jämna mellanrum undrar hur det går med bilen. Det skapar ännu mer onödig stress. Vill understryka att allt självklart löste sig i god tid innan avresa.

Besiktad och klar!

Veckans byte: Att byta torkarblad inför sommarsemestern i Sverige — ett måste.

Veckans semesterminnen från förr: Vi tillbringade somrarna i norra Finland och det hände ibland att vi körde en dagstur till Haparanda för bilbesiktning. Ibland med anmärkning som ledde till körförbud, ibland inte, men min pappa såg besiktningen mer som en möjlighet; ”nu får vi ytterligare trettio dagar att köra på”. Andra saker vi gjorde i Haparanda i samband med besöket: Tanka full tank + dunk, köpa smör till släkten (tydligen mycket billigare i Sverige då) och lösviktsgodis till oss (fanns inte i Finland på den tiden).

Veckans Formel-1-däckbyte: Frukostrasten i Sala som enbart tog 15 minuter mot budgeterade 45, tack vare svenskt sommarväder. Den raskt intagna frukosten innebar också att vi tog igen tid som vi tappade på morgonen när vi kom iväg en kvart för sent, 06.15 istället för 06.00. Frukosten var över innan den knappt hann börja så därav finns inga bildbevis.

Veckans tystnad: Ungefär 150 minuter in på resan mot Sälen sänkte sig plötsligt en obekant tystnad i bilen, och jag undrade lite vad som hände och funderade på om det var min egen trötthet. Men det var helt enkelt bara så att den yngste tog en andningspaus i snackandet och behövde vila rösten lite. Hela bilen blev lugn.

Han som plötsligt vilade rösten.

Veckans ofrivilliga men oväntat trevliga paus: Vi kände oss tvungna att stanna i Rättvik och ta en tur ut på en brygga, för ”annars kommer vi fram till Mora för tidigt och vi kan inte äta lunch innan tio”. Jag tog det väldigt positivt och som ett tecken på att vi kommit iväg i god tid på morgonen. Rättvik var dessutom ett ställe som gav mersmak.

Långbryggan i Rättvik.

Veckans spelutvecklare: Love och Valter. Pjäserna från brädspelet Fia med knuff har förvandlats till spelare i ständigt pågående och livekommenterade fotbollsmatcher. På bilden pågår en match mellan Liverpool och Hammarby.

Veckans lokalguide: Toni, som rekommenderade utflykten till skogen utan människor men med massor av vattenfall. Tack för tipset, du gjorde vår dag!

Inget folk, mycket fors!

Veckans skämskudde: ”Titta, en blomma som luktar rumpa!” sa den yngste glatt och tydligt mitt under en bildvisning från tidigt 1900-tal på Olnispagården nere i Sälen by, och syftade på en prästkrage i en midsommarkrans …

Veckans tvångtanke: Att vår bil skulle bli ”bortforslad” medan den stod parkerad i ett stugområde i anslutning till vår vandring på Södra Kungsleden. Denna tvångstanke kom från en annan familjemedlem. (Reds. anm: Den stod faktiskt parkerad på andra människors tomt!)

Veckans ”vi slänger inte mat”: Kall Risotto till frukost på avresedagen var tufft, men gav energi inför bilkörningen upp mot Idre.

Veckans sopsortering: Gusjösätern, Tandådalen. Att kunna slänga rubbet bland hushållssoporna är en dröm för många, en dröm som tack och lov inte längre är möjlig i dagens medvetna samhälle. Det gäller dock tydligen inte just här.

Tack för att ni läste, nu fortsätter semestern och om jag känner mig själv rätt så blir det ytterligare någon rapport framöver.  

//Petri

Petris veckorapport #3, Sri Lankan edition

Här kommer en sista veckorapport från vår fantastiska resa till Sri Lanka, färdigställd i luftrummet över Ryssland.

Veckans mutförsök: Mannen som hade en skoaffär i Dikwella erbjöd mig pengar mot att jag ordnade honom ett svenskt visum. Det var med glimten i ögat men givetvis ändå aningen tragiskt på sitt sätt. Sverige är ett bra land att bo i konstaterar jag, igen. 

Veckans lyckonöt: Chauffören som körde oss till safarihotellet i Udawalawe ville absolut bjuda oss på kokosnötter längs vägen. Det hela verkade vara någon form av tradition på nyårsdagen. Jag lyckades förhandla ner antal nötter till två även om han allra helst sett att det blivit fyra (vem tror ni hade fått dricka upp alla då?). Gott var det i alla fall, och vi hoppas att det bringar oss alla extra tur under 2020!

Två kokosnötter var tillräckligt. ?

Veckans bar: Mjölkutskänkningen på hemmet för föräldralösa elefantungar. Full fart där vid givna klockslag.

Happy hour i mjölkbaren.

Veckans mycket oväntade boktitel i en hotellreception: Psychology and the challenges of life.

Lättsmält semesterläsning?

Veckans ”somliga straffar Gud med detsamma”: Anna skulle palla bananer på uppmaning av den äldste sonen. Bananerna visade sig för det första vara alldeles för råa och ingen gillade dom. För det andra så blev Annas händer superkladdiga, något som tydligen gick bort enbart med hjälp av nagellacksborttagningsmedel.

Veckans guide: Vår safariguide Lasa, som tålmodigt lotsade oss genom guppiga vägar och såg djuren där ingen annan såg dom. Extra plus för att han hade en bok med sig om alla djuren som finns i reservatet samt kikare. 

Veckans Pölseman: Den yngste, som åt enbart korv till frukost två dagar i rad. 

Veckans doping: Telefonens inbyggda stegräknare hade oväntat många steg registrerade en viss dag. Det måste varit dom ojämna vägarna och guppandet på under safarin som gjort sitt för själv tog jag inte många steg den dagen. 

Veckans pest eller kolera: Åka i en bil utan bilbälte alternativt med bälten men med en galen chaufför. Vad hade ni valt? 

Veckans bjudning: Den galne chauffören, nämnd i punkten ovan, verkade mjuknade upp en smula efter att han fick hänga med oss till ett buddhistiskt tempel. Efteråt stannade han helt plötsligt till vid vägrenen och köpte majskolvar till oss alla, den godaste majskolven jag någonsin ätit!

Majs till mellanmål. ?

Veckans politiska engagemang: Chauffören Dilshan, som körde oss från Tangalle till Unawatuna på ett mycket säkert och bra sätt, passade även på att köra en ocensurerad genomgång om hela det inrikespolitiska läget i Sri Lanka. Hans enda hopp just nu stod till den nyvalda presidenten. Vi lyssnade intresserat och ansluter oss till förhoppningarna om en ljus framtid för Sri Lanka.

Veckans påsk: Den kom rekordtidigt i år, jag beställde en lokal efterrätt som visade sig vara finsk memma. 

Plötsligt blev det påsk.

Veckans Svarta Börsen: Kioskägaren i Unawatuna som säljer öl utan tillstånd. Självklart blev vi kompisar, och han hade alltid 3-4 öl på kylning till mig bakom juicepaketet.

Favoritkiosken i Unawatuna
Bakom juicen på mittenhyllan finns ölen!

Veckans fuskare: Att spela memory med den yngre är som att gå en skola i kreativt fuskande. Han vinner varje gång. 

Veckans positiva inslag: Det pågår ofta spontanidrott lite här och där på ön. Mestadels är det cricket som spelas.

Veckans tips: Se till att ha gott om tid på flygplatsen när ni flyger från Sri Lanka, det behövs! 

Ganska missnöjda barn i väntan på incheckning på Bandaranaike International Airport.

Nu är det oxveckor som är temat framöver. Men vem vet, kanske kommer rapporterna tillbaka från en annan resa framöver? Tack för att ni tagit er tid!

//Petri 

Petris veckorapport #2, Sri Lankan edition

Här kommer en försenad rapport, men bättre sent än aldrig som det heter.

Veckans matchtröja: Sri Lankas crickettröjor. Den yngre hade sin nonstop i typ fyra dagar. Bra julklapp tomten!

Årets julklapp

Veckans i-landsproblem: Pringles-chips som är sönder i förpackningen redan när den öppnas. Valter ogillar trasiga chips.

Veckans konstaterande: Den äldre sonen: ”Tänk att dom äter med händerna här i Sri Lanka!” samtidigt som han själv hade händerna fulla av pommes som friskt doppades i ketchup.

Veckans utskänkningstillstånd: På Sri Lanka finns en form av Systembolag. Det är beställningar direkt till en expedit genom en lucka. Det finns även som en sk shop-in-shop lösningar på lokala mataffärer.

Lankesiskt systembolag

Veckans tips: Försvara din köposition noga för annars kommer du aldrig fram till expediten på det där Systembolaget.

Veckans mest väntade handgemäng: Bröderna skulle spela memory tillsammans. Den yngre följde inte riktigt regelboken och sen small det …

Lugnet före stormen.

Veckans matkoma: Jag själv när jag efter vissa måltider tvingats äta upp typ 75% av familjens totala beställning. Släng aldrig mat-regeln ska hållas till varje pris.

Veckans lågvattenmärke: Att ge barnen vitt rostbröd med sylt på, självklart älskade dom det!

Avdelningen sånt man aldrig trodde man skulle ge sina barn att äta …

Veckans diet: Den yngste (sjuklingen just då) åt enbart och uteslutande mango i några dagar. Extra gott när mamma matade givetvis!

Mangomatning.

Veckans snyltgäster: Vår familj som våldgästat ett annat hotells pool (vi hade ingen egen denna gång) tre(!) eftermiddagar i rad. Måste ge personalen på Hiriketiya Beach Resort en eloge för deras trevliga bemötande!

Veckans service: Alla taxibilar var upptagna när vi skulle byta ställe. Då ställde hotellägarens son upp och körde oss en timme till nästa hotell. Med den inställningen kommer han bli framgångsrik i branschen!

Veckans engelska ord: Exclipse, betyder tydligen solförmörkelse vilket ägde rum här på ön i veckan. (Eclipse, reds. anm. …)

Veckans ”dumt att inte ha med packningen”: Febertermometer.

Tack för att ni tog er tid och god fortsättningen på det nya året!

//Petri

Petris veckorapport, Sri Lankan edition #1

Ett efterfrågat inslag på bloggen är Petris veckorapport som gavs ut i 12 upplagor under förra vinterns långresa och som special edition från svenska fjällen i somras. Här kommer första omgången från Sri Lanka!

Veckans 24 timmar: Från Lusse Lelle till rice and curry, dvs från stämningsfullt luciafirande på förskolan till stim på flygplatsen i Colombo på mindre än 24 timmar. Fantastiskt!

Veckans lotteri: Vilket av våra fem olika kort funkar i bankomaten? Hittills har ett enda (aldrig samma) funkat varje gång, bara att hoppas att uttagsmöjligheterna håller i sig …

Bankomatbuss i Galle, Sri Lanka

Veckans ”hur är det möjligt”: Fotbolls-VM 2022 spelas i Qatar och reklamkampanjerna är redan i full gång, vilket märktes tydligt under vår mellanlandning i Doha.

Veckans ”nöden har ingen lag”: Att tvingas följa med den yngre på toa ombord, preciiis när det är dags för att beställa högt efterlängtad dryck …

Veckans ”var sak har sin tid”: Varken vällingpulver, vällingflaskor, vällingflaskdiskborste eller vällingvispare finns numera med på packningslistan. Utrymmet i ryggsäckarna känns plötsligt spatiöst och frihetskänslan är total!

Veckans kundlöfte: Redbull ger dig vingar, Norrlands guld ger dig en stund för dig själv och Gevalian tar du fram när … Men det Sri Lankesiska ölet Lion tar det här med kundlöfte till en ny nivå! Vi har en spännande månad tillsammans framför oss, lejonet och jag!

Veckans välkommen till verkligheten: Mannen som säljer ananas på stranden förlorade allt när tsunamin kom 2004, och då menar jag ALLT. ?

Veckans mest oväntade och oönskade ABBA-medley: Den inhyrda trubadur på hotellet som drog igång världens medley på hög volym precis vid läggningsdags och fick med varenda låt som är känd. Hoppas B&B inte fick stim-pengar.

Veckans fasta pris: 200 lankesiska rupees kostar det vart du än ska inom området. Längsta resan hittills är till bankomaten vid huvudvägen.

Dags för ATM-uppdrag

Veckans Skansen-Jonas: Den äldre sonen kan, förutom att namnge många djur, även härma deras läten och envisas med att göra detta i både tid och otid.

Djurälskaren till vänster i bild. ?

Veckans mirakelmedicin: Den lokalproducerade Aloe Vera-salvan som köptes mot solbränna. Tänk om den får igång hårtillväxten på huvudet?

Veckans happy hour: Restaurangen ”Happy Tuna” på Unawatuna stranden körde tydligen TRE öl till priset av en mellan 18.00-19.00. Happy Happy! Blev nästan stressigt att hinna dricka upp den sista, vilket dock plikttroget gjordes.

Veckans växelkassa: Ingen av tuktuk-förarna har växelkassa, så fort man inte har exakt mängd pengar för resan så skakas det beklagande på huvudet. Jag anar ett samband …

Veckans morfar/farfar: Farbrorn som sålde smycken från en vagn och barnen, framför allt Valter, gillade varandra skarpt.

Missa inte att köpa armband från Mike om du har vägarna förbi Unawatuna! ???

Tack för att ni tog er tid, ta hand om varandra. Nya tag nästa vecka får vi hoppas! God jul! //Petri

Petris veckorapport, Sälen edition

Jag kunde inte hålla mig ifrån skrivandet denna resa heller, så här kommer en lista med fokus på våra tio dagar i Sälen.

Veckans optimister: Nybyggandet som sker i samband med att Sälens flygplats invigs i vinter — det byggs överallt!

Veckans ”och så leker ni inte med elden barn…”: Att leka med elden i olika former var en del av min barndom på somrarna i Norra Finland (det fanns inte så mycket annat att göra…). Intresset verkar gått i arv.

Eldning pågår.

Veckans bryggeri: Sälen Fjällbryggeri. Flera goda sorter och extra plus till alla roliga produktnamn.

Fjällfolk, fina grejer.

Veckans lek, film och ljudbok: Mästerdetektiven Kalle Blomkvist.

Räddarna i nöden (bild från Imdb.com)

Veckans bildfråga 1: Fyra hamburgare skulle grillas, en var redan provsmakad. Vems är tugget?

Vem har bitit här?

Veckans taskiga timing: Den yngres vana att vilja gå på toaletten (och göra nr 2) på ställen där toalett inte finnes.

Veckans ”den jag såg inte riktigt komma”: Jag kommer på mig själv med att sitta och kolla upp vandringsleder i fjällen.

Veckans mysiga: Att basta med sina barn.

Veckans ”sådan mor sådan son”: Intresset för pussel verkat gått i arv.

500 bitar — en baggis.

Veckans konstiga: Att åka lift nedåt.

Veckans ”är det kväll nu pappa”? Inte lätt att veta när solen är uppe mellan 03.30-23.00 typ.

Veckans bildfråga 2: Vi grillar överallt där det finns möjlighet. I Fulufjällets Nationalpark hittade vi denna ”grill”, men är det en grill eller en blomlåda?

Blommor eller burgare, det är frågan.

Veckans slarver: Anna med sina strumpor, dom är överallt, men jag blir samtidigt imponerad över att det finns så många olika typer av strumpor för olika användningsområden.

Veckans packningshjälte: Min fru — att hemma i sommarhetta packa för en fjällvecka (som dessutom förlängdes) med allt vad det innebär vädermässigt och få med allt, är imponerande!

Veckans bil: Självklart våran bil som hittills levererat till 100% och det tål att nämnas här.

Veckans räddning: I Experiums bottenvåning finns det ett paradis i form av en tvättstuga.

Små tvättmästare.

Veckans hjälte: Det kom en man från Mora i en orange bil och gjorde ett jobb som behövde göras, det var lördag kväll och hans semester hade börjat. Men är man en hjälte så är man.

Slamsugning pågår.

Veckans kombi: Det var länge sedan jag såg så många Volvo och Saab av modell äldre men den här förlängda (!?) Volvo 240 på Experiums parkering i Lindvallen var något utöver det vanliga.

Plats för … högtalare?

Min ambition är att skriva en lista till från denna fjällvistelse, vi får se om så blir fallet.

Tack för att ni tog er tid!

//Petri

Petris veckorapport #12

Här kommer slutligen en rapport. Jag måste erkänna att inspirationen inte varit på topp denna sista vecka. Men med trogna lösares stöd (Tack P. Fridell) har rapporten gjorts möjlig, ett stort tack för att ni alla varit med!

Veckans macka: Dundermackan Orvar på lokala bageriet som fick oss att bli mätta till frukost igen. Fantastiskt att hitta färskt bröd på en ö som Phayam.

Veckans varma koppen: Att hälla havregryn i kokhett vatten och sen blanda är en väldigt bra nödlösning för rädda mindre bra frukostar. Just nu är det mest jag som gillar konceptet i familjen men hoppas på ökad spridning.

Veckans Safety First: Färden till första stranden här på Phayam skedde på tre moppar som tillsammans transporterade allt bagage (inkl. den enorma vagnväskan), hela familjen och givetvis också tre chaufförer som körde. Märks att vi acklimatiserat oss säkerhetsmässigt.

Veckans jakt: Ni trogna läsare vet att barnen får glass när vi har resdag. Här på Koh Phayam är elen begränsad och således också antalet frysar. Konstigt nog hade båda barnen plötsligt en väldig energi att hänga med på jakt. Uthålligast var Love som promenerade en halvtimme i +32 grader för att till slut få belöning (med rätt smak).

Veckans språk: Engelska. Barnen har börjat visa ett stort intresse för att lära sig. Den äldre förstår enklare meningar och svarar på frågor medan den yngre fortsätter med ett ”thank you” lite här och där.

Veckans i-landsproblem: Att stranden är för lång/bred. Dvs att avståndet mellan vattnet och ens egna ”basecamp” är för långt, och att man därmed inte orkar hämta simglasögon och annat som efterfrågas i havet.

Veckans ”har du barnasinnet kvar?”: Att leka i vågorna är tydligen något som man aldrig blir för gammal för. Blir nog minst en-två timmar om dagen för 25% av familjen. Gissa vem?

Veckans barnvakt(er): Andra barn, alldeles fantastiskt. Tack familjen Rudert för umgänget!

Veckans kreativa: Att skapa eldshow med ficklampor. Valter är helt frälst i hela konceptet och frågar ständigt om männen som vi döpt till ”eldmän”. Här på Phayam lyser dock tyvärr dessa män med sin frånvaro. Ursäkta min göteborgska.

Veckans AC: Fläktarna som sliter på hårt om nätterna och faktiskt gör så att vi inte saknar klimatanläggning så mycket som väntat.

Veckans transport: Ingen av er följare har väl missat vår traktorfärd från öns norra strand till den södra? Det gjorde ingen här på ön heller, folk vinkade och fotograferade oss. Roligaste var nog ändå att chauffören fotade oss också. Minnen skapas.

Veckans Postnord: Går det att skriva 12 rapporter utan att nämna post? Nej, självklart inte. Här på Phayam kommer såklart posten också och levereras från en moppe direkt på stranden.

Veckans kassaskåp: Efter omkring tjugo olika boenden på denna resa så har vi haft ett antal lösningar på safety box. Den sämsta är nog den lilla lösa bärbara varianten eftersom den är just bärbar. Det mest vanliga är nog att det inte finns någon alls. På Aow Yai Bungalows fanns däremot en klassisk skrivbordslåda med lås.

Veckans ”learning by doing”: Valter som vägrade lyssna på sina föräldrar och tog en sked torkad chili innan frukost. Det kommer han inte göra igen.

Veckans hetaste webbplats: Surf-forecast.com där Anna kollar in låg- och högvatten och planerar dagen efter chansen att hitta den perfekta glidarvågen. Catch the Wave!

Nya tag nästa resa! Tack igen för att ni tagit er tid att läsa och kommentera!

//Petri

Resans goaste macka intogs på Homemade Bakery på Koh Phayam, dock i stark konkurrens med de Banh Mi vi fick till frukost i Hoi An.
”Do you have baby seat?”
Belöningen efter en lång jakt.
Modern klimatanläggning.
Fin arbetsmiljö för postverkets anställda på Koh Phayam.
Kassaskåpet.
Chili till frukost …

Petris veckorapport #11

Här kommer en renodlad rapport från Vietnam!

Veckans outtröttlige: ”Vad vill du äta Valter?” ”Jag vill ha kyckling och ris” Det finns fortsatt ingen hejd på ätandet av detta. Vi föräldrar begränsar rätten till en gång per dag samt försöker smussla in tofu då och då för att undvika skörbjugg.

Veckans optimism: Att gå med barn på gator som är fulla med leksaker, krimskrams och annat intressant är till slut väldigt tröttsamt. Den yngre har dock överlistat systemet genom att varenda gång säga ”Jag ska köpa den imorgon” med väldigt bestämd röst.

Veckans taxi: Cykeltaxi är väldigt hett i Hoi An. Selfiepinne i handen är ett måste för att dokumentera upplevelsen.

Veckan ”Det går bra nu, eller?”: Grab-bilarna i Hoi An håller ofta klart bättre standard än ordinarie taxibilar.

Veckans tips till inköparna på Systembolaget: Ni behöver inte prova det röda vinet från Dalat-regionen i Vietnam för det har vi redan gjort. Slut på meddelande.

Veckans cementerade könsroller: Måste verkligen Kinderäggen delas upp könsmässigt i Vietnam?

Veckans lyx: Vi hade gratis tvätt av kläder på K.A Villa, hotellet i Hoi An. Efter en liten försiktig start med en påse varannan dag så avslutade vi med flaggan i topp och lämnade in två påsar, samma dag.

Veckans tunnelseende: När man efter tio minuter av grävande i sanden inser att barnen sen länge lämnat byggarbetsplatsen på stranden och nu leker med annat, inser man att det fortfarande är en jäkligt kul lek!

Veckans oväntade låtval: När högtalaren på utflyktsmålet Marble Hills (berg med tempel och buddhistiska helgedomar) spelade Modern Talking-dängor tätt följt av Lambada (!) kändes till och med Titanic-melodin mer lämpad.

Veckans utmaning: Att gräva en ”pool” i sanden på stranden är något som barnen gillar. Utmaningen består i att ha rätt avstånd till havet och samtidigt ha tidvattnets rörelser i beaktande. Vissa i familjen har till och med börjat frekventera www.tide-forecast.com, där det går att se klockslag för hög- och lågvatten på platser i hela världen, för att på så sätt optimera poolens placering …

Veckans gift: Frigolitbitar på stranden, det ger en hopplös känsla.

Veckans tråkiga gäster: Vi beställde samma (supergoda!) frukost varje dag på K.A Villa i Hoi An, till personalens stora bekymmer (då de inte kunde erbjuda så många vegetariska alternativ). För att lugna dem informerade Anna värdinnan om att undertecknad ätit havregrynsgröt till frukost varje dag i snart nitton år och att det således inte fanns någon som helst anledning till oro …

Veckans misstroendeförklaring: Att försöka ta på sig bälte i en taxi. Chauffören försäkrade mig om att det inte var nödvändigt eftersom han enligt egen uppgift ”kör lugnt”. Plikttrogen som jag är informerade jag om att det faktiskt är lag på bälte i Sverige.

Veckans bro: Den Japanska bron, Hoi Ans mest fotograferade sevärdhet. Vi försökte tre-fyra gånger innan vi lyckades övertyga barnen och oss själva att det var dags att gå över. I rena glädjen gick vi faktiskt över bron fyra gånger totalt. De tidigare försöken hade främst stoppats av massinvasion av andra turister samt oinspirerade barn/föräldrar.

Veckans rum: Det sk. lekrummet (som egentligen ör ett läsrum med böcker och tavlor) på K.A Villa som barnen fullkomligen älskat. Ett begränsat antal leksaker i kombination med personalen och en allmän hotellvardag har varit en optimal kombination.

Veckans service: Servitören på Salt Pub i An Bang som byggde ihop en provisorisk säng bestående av stolar till Valter när han däckade innan middagen. Tack, du räddade vår middag!

Veckans ryggsäck: Fjällrävens Kånken är väldigt populär här i Sydostasien och bärs av både västerländska och asiatiska turister. Självklart går det att köpa kopior överallt, då dock under namnet Fjallraven Kanken …

Nya tag nästa vecka!

//Petri

Risk för skörbjugg?
”Den ska jag köpa IMORGON!”
Cykeltaxiparad!
Könsindelade ägg.
”Ånej, inte Lambada igen!”
”Kommer vågorna snart?”
Japansk bro i Vietnam.
Provisorisk säng på Salt Pub.
Mycket kånkande/kankande är det!

Petris veckorapport #10

Här kommer veckans rapport, tänk att det redan är den tionde i ordningen. Tiden går och resan närmar sig slutspurten men rapporterna blir kvar som minnen för mig. Tack för att ni är med!

Veckans upptäckt: Att det finns hela/kompletta Emil i Lönneberga-filmer på Youtube. 

Veckans besvikelse: Att Mästerflygarna inte finns på Netflix i Vietnam. Däremot hittar vi spanska, tyska och italienska avsnitt på Youtube till barnens stora glädje. 

Veckans skönhetssömn: Minst 1,5 liter dricksvatten ska finnas tillgängligt på rummet för att min fru ska kunna somna med en bra känsla. Helst mer för extra god sömn. 

Veckans (o)smarta hem: Vår lägenhet i Ho Chi Minh hade rörelsedetektorer för belysningen och en massa andra automatiserade nymodigheter. Det resulterade ofta i att jag fick duscha i totalt mörker och att vissa lampor aldrig gick att släcka. Barnen uppskattade dock själva styrsystemet som kunde liknas vid en iPad på väggen. 

Veckans trotjänare: Vår laddare som servar två telefoner och två paddor. Ständigt upptagen dag som natt men alltid med ett leende. Under packningsoptimeringen hemma i Sverige kom vi på det geniala att enbart ta med en laddare, i efterhand kan vi konstatera att vi nog både fått plats med, och behövt, två.

Veckans park: Parken bakom gamla presidentpalatset i Ho Chi Minh är en perfekt avslutning efter rundvandringen på palatset, extra plus för de omgivande caféerna.

Veckans slow food: Att tvingas äta med pinnar (jag är inte bra på det) måste vara bra för kroppen om man tror på slow food-ideologin/-teorin och inte har bråttom. Dom klassiska femminuters-luncherna är omöjliga, och att försöka bli mätt är en utmaning. 

Veckans längta hem citat: ”Pappa, när vi kommer hem till Sverige ska morfar hämta oss på flygplatsen” säger Love. ”Och då ska han köra våran bil!” fyller Valter i bestämt. Anas en viss hemlängtan?

Veckan fråga: Vem köper flygbolagens reklammaterial i form av tröjor, kepsar, handdukar och leksaker osv? Är det någon? När är det lämpligt att bära en pikétröja med en Vietjet-logga på eller en keps från AirAsia? Förslag mottages tacksamt.

Veckans skämskudde: Fettisdagen 2019 är tydligen 5:e mars (jag hade ingen aning om att den hängde ihop med påsken) som alerta läsare också kommenterat på min förra rapport. Passande nog exakt samma dag som vi kommer hem eller typ åker härifrån, vilket resulterar i en 30 timmar lång semmeldag för oss i år. Fira med semla på Arlanda?

Veckans ”hur är det möjligt?”: Att 25 grader på kvällen plötsligt känns lite kylslaget.

Veckans tråkiga: Att stranden Cua Dai i Hoi An drabbats hårt av erosion av olika anledningar. Hotell och restauranger har tappat massor av besökare de senaste åren, frågan är hur länge de överlever. Värst drabbas givetvis som alltid lokalbefolkningen, tungt att se.

Veckans ”one hit wonder”: Gangnam Style. Våra koreanska vänner måste givetvis skylta med landets stora exportsuccé även när dom är utomlands och turistar. Inte hört låten på några år men tack för att ni fräschar upp mitt minne. 

Veckans hobby: Vietnameserna älskar sin karaoke. På kvällarna ”sjungs” det hejvilt överallt, även i vårt lugna bostadsområde, och gärna till mycket hög volym. 

Veckans beachclub: Kahuna’s, mittemot vårt hotell här i Hoi An. Killarna äger poolen och leker till den höga loungemusiken, medan stället i övrigt framför allt frekventeras av (förvånansvärt städade!) brittiska och australiensiska backpackers i 20-årsåldern. Föräldrarna känner sig gamla, men avslappnade.

Nya tag nästa vecka!

//Petri

Laddaren tar en välbehövlig paus.
Delar av veckans park, utanför Independence Palace i Ho Chi Minh City.
En pikétröja till våren kanske?
Betongkuddar som skydd mot erosion och allt högre vattennivåer på Cua Dai. Inte vackra men mycket populära att springa på åtminstone.
Hemma på Kahuna’s. ?

Petris veckorapport #9

Veckans rapport är en blandning av sött och salt där strand och två storstäder mixas tillsammans.

Veckans ”våra små egenheter”: Vid sidan av jakten på det perfekta inomhusklimatet (som sker på natten och som nämnts i tidigare veckorapport) har min fru en annan syssla som pågår dagtid: Jakten på det perfekta rummet/bungalowen på anläggningen. Ofta har hon bättre koll på vilka rum som är lediga än hotellchefen själv. Det kan ibland leda till blixtsnabba rumsbyten, som häromdagen när hon helt plötsligt lyckats få tag i en nyckel till ett rum med bättre läge direkt efter frukost. En timme senare var flytten genomförd och alla var glada och nöjda. I Kuala Lumpur avisade hon ett rum innan vi ens hade tagit av skorna och bytet kunde ske direkt. Ryktet säger att denna jakt är ännu ett släktdrag.

Veckans semla: Fettisdagen firade barnen med att återigen äta korvmacka.

Veckans park: Benjakitti Park i Bangkok var en mycket trivsam upplevelse. Rekommenderas helt klart om ni har vägarna förbi.

Veckans tur i oturen: Att resenären framför mig på flyget mot Bangkok inte bestämde sig för att luta stolen bakåt — det var nämligen fysiskt omöjligt. Inte optimalt att vara närmare två meter lång på inrikesflyg i Asien.

Veckans mest oväntade nöje: Barnen gillar att kolla på när toalettstolen stänger sig i slowmotion tack vare dämpning. Brist på annan underhållning?

Veckans hjärngympa: Vilket årtal är det egentligen nu? Olika typer av tideräkning tillämpas häromkring.

Veckans ”vi tröttnar aldrig”: Att se på solnedgång vid stranden, oslagbart!

Veckans ohyfsade: Resenärer som i princip ställer sig upp i samband med att planet landar och ska börja riva ner sitt bagage från hyllorna. Sitt ner!

Veckans fråga: Varför envisas en del att ta på sig ryggsäcken vid trängsel?

Veckans djur: Grisen är helt ohotad på denna position. Det är grisar överallt! Mest makabra var en skönhetssalong/apotek(!) som firade in grisens år med en grillad spädgris utanför …

Veckans inflation: Biltutan används mer eller mindre hela tiden i Ho Chi Minh. Är det någon (förutom turisterna) som överhuvudtaget hör den längre här?

Veckans konstiga: Att högertrafik helt plötsligt känns fel efter över två månader i vänstertrafik.

Veckans blåsning: Att växla pengar med okända valutor i kombination med trötthet nyanländ på en flygplats.

Veckans måndag hela veckan: Att fira nyår tre gånger på kort tid, först vår klassiska den 31:a december, sedan kinesiska och till sist det vietnamesiska. Happy new year, igen!

Veckans bokstavskombination: Tet — Det vietnamesiska nyårsfirandet.

Veckans väckning: Att besöka krigsmuseet i Ho Chi Minh och komma ur semesterbubblan för en stund.

Nya tag nästa vecka!

//Petri

Korvmacka på semmeldagen.
Benjakitti Park — en välbehövlig oas i kittelgrytan Bangkok.
Tillbaka till framtiden?
Ryggsäck på DIREKT!
Grisen närvarande överallt. ?
Krigsmuseet.
« Äldre inlägg

© 2024 Resa med kids.

Tema av Anders NorenUpp ↑