Jahopp, då var det semester igen och efter lite påtryckningar från mina två trogna följare (Fridell och Nikke) beslöt jag mig för att även denna gång vässa pennan och skriva några rader från första veckan på denna fjällsemester.

Veckans tips inför bilsemester #1: Undvik att besikta bilen för nära inpå avresa, särskilt när besiktningen sedan resulterar i ett återbesök förlagt till ännu närmare samma avresa. Det skapar onödig stress.

Veckans tips inför bilsemester #2: Undvik ovan ännu mer om du dessutom har en fru med kontrollbehov samt nyfikna grannar som med jämna mellanrum undrar hur det går med bilen. Det skapar ännu mer onödig stress. Vill understryka att allt självklart löste sig i god tid innan avresa.

Besiktad och klar!

Veckans byte: Att byta torkarblad inför sommarsemestern i Sverige — ett måste.

Veckans semesterminnen från förr: Vi tillbringade somrarna i norra Finland och det hände ibland att vi körde en dagstur till Haparanda för bilbesiktning. Ibland med anmärkning som ledde till körförbud, ibland inte, men min pappa såg besiktningen mer som en möjlighet; ”nu får vi ytterligare trettio dagar att köra på”. Andra saker vi gjorde i Haparanda i samband med besöket: Tanka full tank + dunk, köpa smör till släkten (tydligen mycket billigare i Sverige då) och lösviktsgodis till oss (fanns inte i Finland på den tiden).

Veckans Formel-1-däckbyte: Frukostrasten i Sala som enbart tog 15 minuter mot budgeterade 45, tack vare svenskt sommarväder. Den raskt intagna frukosten innebar också att vi tog igen tid som vi tappade på morgonen när vi kom iväg en kvart för sent, 06.15 istället för 06.00. Frukosten var över innan den knappt hann börja så därav finns inga bildbevis.

Veckans tystnad: Ungefär 150 minuter in på resan mot Sälen sänkte sig plötsligt en obekant tystnad i bilen, och jag undrade lite vad som hände och funderade på om det var min egen trötthet. Men det var helt enkelt bara så att den yngste tog en andningspaus i snackandet och behövde vila rösten lite. Hela bilen blev lugn.

Han som plötsligt vilade rösten.

Veckans ofrivilliga men oväntat trevliga paus: Vi kände oss tvungna att stanna i Rättvik och ta en tur ut på en brygga, för ”annars kommer vi fram till Mora för tidigt och vi kan inte äta lunch innan tio”. Jag tog det väldigt positivt och som ett tecken på att vi kommit iväg i god tid på morgonen. Rättvik var dessutom ett ställe som gav mersmak.

Långbryggan i Rättvik.

Veckans spelutvecklare: Love och Valter. Pjäserna från brädspelet Fia med knuff har förvandlats till spelare i ständigt pågående och livekommenterade fotbollsmatcher. På bilden pågår en match mellan Liverpool och Hammarby.

Veckans lokalguide: Toni, som rekommenderade utflykten till skogen utan människor men med massor av vattenfall. Tack för tipset, du gjorde vår dag!

Inget folk, mycket fors!

Veckans skämskudde: “Titta, en blomma som luktar rumpa!” sa den yngste glatt och tydligt mitt under en bildvisning från tidigt 1900-tal på Olnispagården nere i Sälen by, och syftade på en prästkrage i en midsommarkrans …

Veckans tvångtanke: Att vår bil skulle bli ”bortforslad” medan den stod parkerad i ett stugområde i anslutning till vår vandring på Södra Kungsleden. Denna tvångstanke kom från en annan familjemedlem. (Reds. anm: Den stod faktiskt parkerad på andra människors tomt!)

Veckans “vi slänger inte mat”: Kall Risotto till frukost på avresedagen var tufft, men gav energi inför bilkörningen upp mot Idre.

Veckans sopsortering: Gusjösätern, Tandådalen. Att kunna slänga rubbet bland hushållssoporna är en dröm för många, en dröm som tack och lov inte längre är möjlig i dagens medvetna samhälle. Det gäller dock tydligen inte just här.

Tack för att ni läste, nu fortsätter semestern och om jag känner mig själv rätt så blir det ytterligare någon rapport framöver.  

//Petri