Om vandring, friluftsliv och att resa med barn.

Kategori: Vandra med barn (Sida 2 av 3)

Vandra med barn − våra bästa tips

Att vandra med barn, hur funkar det egentligen? I takt med att våra barn blir äldre jobbar vi målmedvetet och metodiskt med att få dem att uppskatta att vandra i fjällen, i skogen och hänga med på andra liknande typer av naturupplevelser.

Att vara utomhus och vistas i naturen är något vi, som så många andra föräldrar, satsat hårt på redan från första början. Vi har en ganska utstuderad strategi i vår familj – genom att introducera barnen för vandring och friluftsliv tidigt, hoppas vi på att de ska vilja hänga med även när de är lite äldre. Tiden får utvisa om vi lyckas, eller om det får motsatt effekt …

Ingen av oss vuxna i familjen kan titulera oss erfarna fjällvandrare eller outdoorspecialister, utan detta är ett nyfunnet intresse för oss båda som vi nu utvecklar tillsammans med barnen. Vi började i liten skala när barnen var riktigt små, med små vandringar och utflykter till närliggande skogar och naturreservat. Ibland lyckades vi inte ta oss längre än något hundratal meter, trots att vi var ute i flera timmar, men det viktigaste då var att vi tog oss ut överhuvudtaget. Och överlag är det just ett sådant avslappnat förhållningssätt som varit den största framgångsfaktorn för oss när det gäller att vandra med barnen – att anpassa utflykterna efter dagsform, ålder och intresse. Barnen ska (nästan) hela tiden tycka att det vi gör är roligt, om de inte gör det blir allting plötsligt väldigt o-kul för hela familjen …

Våra bästa tips för att vandra med barn

Sommaren 2019 valde vi för första gången att semestra i fjällen, och det kändes genast som att vi tog vandrandet till en ny nivå. Barnen, som då hunnit bli 3 och 5 år, visade sig orka gå riktigt långa sträckor bara vi såg till att lägga upp dagen på rätt sätt och välja rätt typ av vandring för dem. Här kommer våra bästa tips för dig som är sugen på att börja vandra med barn.

  • Välj rätt tur för er vandring. Se till att vandringen ni ska göra med barnen har någon form av extra feature som gör det lite mer intressant för dem. Till exempel ett vattenfall, en sjö att bada eller kasta stenar i, eller kanske en fin rastplats där ni gör upp en eld. Om ni är i fjällen och tillgång finns, förlägger ni med fördel vandringen så att en tur ner med liften kan motivera på slutet.
  • Det absolut bästa är om det finns någon form av attraktioner löpande längs leden ni vandrar – att t ex välja en Mullestig med skyltar att läsa upp eller saker att leta efter är toppen. I Stockholmsområdet kan vi bland annat rekommendera stigarna runt Lida Friluftsgård och Tyresta Nationalpark.
  • Starta gärna på förmiddagen. På så sätt får ni en naturlig paus i form av lunchen, som gärna kan pågå en lång stund med tid för lek och upptäckande på raststället.
  • Ta med mat och mellanmål som du vet att barnen gillar. Våra barns bästa lunch är färdig tomatsoppa som vi värmer hemma, häller i mattermos och kompletterar med makaroner, grönsaker i stavar och gärna något gott bröd.
  • Efterrätt! Att veta om att det finns ett paket Singoalla eller några små chokladbitar att mumsa på efter lunchen har fått våra barn att vandra flera kilometer extra genom åren. :)
  • Mutor! Ta med små (gärna hälsosamma) snacks att portionera ut längs vandringen när barnen börjar bli less. Salta mandlar, russin och majskakor brukar vara populärt hos våra barn. Ibland delar vi ut detta vid ledkryssen eller stigmarkeringarna för att öka motivationen och ta sig framåt – vid nästa markering blir det nytt russin!
  • Gör vandringen till en lek. Genom att dramatisera och fantisera längs vägen blir vandringen mycket mer spännande för barnen. Här brukar vi friskt utnyttja andra vandrande på lederna, som utan sin vetskap blir förvandlade till bovar, rövare och skattsökare i största allmänhet. Om vi har någon bakom oss hittar vi på att det är skurkar som jagar oss, ser vi folk framför oss brukar de få bli några som är ute efter en skatt framme vid målet, som vi istället vill hitta. Det får garanterat igång såväl tävlingsinstinkt som adrenalin och trötta barnben!
  • Rita hemgjorda kartor. Det här är aktuellt framför allt för lite äldre barn, våra har uppskattat det från ca 5 år och uppåt. Vi gör helt enkelt en karta över leden vi ska vandra och ritar in stopp för lunch, fika och andra saker som kan vara intressanta för barnen och som är lätta för dem att känna igen i naturen. Till exempel en sjö ni kommer att vandra till eller en grillplats där ni kommer att äta er lunch.
Mer inspiration kring vandring med barn

Nedan hittar du alla inlägg som berör vandring med barn i någon form. Några favoriter är de vandring vi gjort på Åreskutan, våra vandringar i Tyresta Nationalpark i Stockholm, och när vi tillsammans upptäckte KL Forest Eco Park i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur.

Sävö – skärgårdsliv och mysig weekend nära Stockholm!

Den här helgen har vi spenderat på fina ön Sävö i Nyköpings skärgård, en vistelse vi verkligen kan rekommendera för den som söker en härlig naturupplevelse och som vill komma bort från stan några dagar.

Sedan Coronaviruset drog in över landet någon gång i början av mars har vi, med undantag för en och annan utflykt till länets naturreservat, snällt hållit oss hemma i Solna. När Kristi Himmelfärdshelgen närmade sig kände vi att ett miljöombyte var mer än efterlängtat, och började därför leta efter vandrarhem och stugor på max ett par timmars avstånd hemifrån.

Vi fastnade till sist för den lilla ön Sävö i Nyköpings skärgård, där det bland annat fanns ett STF-vandrarhem. Hela familjen är sedan någon månad nyblivna medlemmar i Svenska Turistföreningen och det kändes därför extra kul att välja just ett sådant alternativ för denna lilla weekend. Bokningen gjorde vi bara några dagar innan avfärd, vilket förde med sig den enorma fördel att vi hade ganska bra koll på hur vädret skulle bli, nämligen soligt. Osäkerheten kring vädret tycker jag annars är den stora nackdelen med att semestra i Sverige. Det finns hur mycket fint som helst att se och göra, men regnar det (och det har det ju en tendens att göra) blir det genast så mycket mindre härligt.

Hur som helst, solen sken som utlovat när vi hoppade in i bilen på torsdagsmorgonen och körde ner mot den sörmländska kusten. För att nå Sävö tar du dig först till Källviks brygga på fastlandet där det finns gott om parkering, för att sedan kliva ombord på båten som du bokar samtidigt som du beställer din vistelse på vandrarhemmet. Vi var några olika sällskap som väntade på transporten, men Ebbe, som kör båten, höll all önskvärd ordning på det hela och körde över oss i tur och ordning och såg till att inte fylla båten så att avstånd kunde hållas. Själva transporten tar inte mer än fem minuter, och strax före klockan 11, två timmar efter att vi startat från Solna, klev vi i land på Sävö.

Ute på ön möttes vi av Karin, föreståndare för vandrarhemmet, som visade oss vårt rum, förklarade hur allt funkade och gav oss tips på saker att se och göra på ön. Love och Valter fick information om var leksakerna fanns och begav sig genast i den riktningen, medan vi packade upp och installerade oss ordentligt. Bemötandet var så fint och välkomnade, med nyplockade gullvivor och roliga böcker för barnen framlagda på rummet, underbart!

Vandrarhemmet på Sävö har åtta rum med plats för 2-6 personer. Vi hade ett fyrbäddsrum med två våningssängar och även ett matbord, vilket förmodligen kan vara skönt när det är mer folk på vandrarhemmet och det är mer trängsel i de båda gemensamma köken. Den här helgen var det bara 2-3 andra sällskap inbokade, och vi behövde aldrig slåss om utrymmet.

Att säga att vi är rutinerade vandrarhemsmänniskor vore en grov överdrift. Det här var första gången vi som familj valde att bo på detta sätt och både Petri och jag var en aning nervösa innan, men jag måste verkligen säga att det var över förväntan. Självklart hänger det mycket på vilka andra gäster som bor där samtidigt, men våra barn tyckte bara det var kul att prata med folk som passerade i köket och på gården, och det blir såklart en mycket mer social upplevelse än om en bokar en egen stuga och inte kommer i kontakt med några andra människor. Det kommer garanterat bli fler vandrarhemsvistelser för vår familj framöver!

Första dagen spenderade vi i närheten av vandrarhemmet med att låna roddbåt, håva efter småfisk och spela crocket. Love gav sig dessutom på ett badförsök men vände snabbt på stegen efter att ha stoppat tårna i den ännu något frostiga Östersjön. Framåt kvällen klättrade vi upp på närbelägna utkikspunkten Kikarberget, ca 25 meter över havet, och belönades där med magisk 360-vy över skärgården och fastlandet, och lyckades även få syn på Landsorts fyr på Öja som en vit prick österut.

På kvällen gjorde vi upp eld på en fin grillplats i hagen precis utanför vandrarhemmet och lagade hajkbomber, en utflyktsrätt jag fått med mig från barndomens utflykter med familjen. En smörjer ett ark med grillfolie, lägger på lätt förkokt potatis, korv – i vårt fall blev det vego-falukorv, lök, tomat, kryddor och lite olja, packar ihop det och låter det bli varmt över glöden innan en häller upp innehållet på en tallrik och mumsar i sig. Love kallar det pyttipanna över eld, så bra namn!

Dagen efter var det dags att utforska ön utanför vandrarhemmets domäner lite mer grundligt. Sävö stoltserar med etapp 53:2 av Sörmlandsleden, och har även en egen led kallad Sävöleden. Vi kombinerade dem båda och fick en fin tur runt ön med stopp i Boholmsviken på nordöstra sidan där det blev korvgrillning till lunch. Eftermiddagsfikat intogs på västra sidan av ön där klipporna är kala och runda och verkligen inbjuder till klättring. Ett nytt badförsök gjordes av Love på Huvvikens lilla strand, denna gång vände han först när vattnet nådde upp till vaderna, så nästa gång kanske det går!

Under vandringen såg vi både frigående kor och får med lamm. Något som är mysigt på Sävö är att det är åkrar och ängar som är inhägnade för att hålla djuren ute, istället för att det som annars är djuren som får nöja sig med att vara innanför stängslet. Vi fick sällskap flera gånger av får och kor som var på väg åt samma håll som vi längs vandringsleden, vilket var mycket uppskattat av samtliga i familjen.

Efter att ha avverkat ungefär fem kilometers vandring på ön återvände vi till vandrarhemmet för ny roddtur, och lagade sedan middag i köket. På kvällen somnade vi alla ovaggade till kattugglans hoande i de stora ekarna utanför huset – magiskt!

När vi vaknade på lördagsmorgonen hade vädret slagit om, och vi packade ihop våra saker medan Love och Valter körde några sista fotbollsmatcher i trädgården. Ebbe kom och hämtade oss och körde oss tillbaka till Källviks brygga där bilen väntade, och vi styrde hemåt mot Stockholm och Solna igen, mycket nöjda med vår helg!

Ebbe kör båten till Sävö.

Snabbfakta, Sävö

Vad: Ö i Nyköpings skärgård med etapp av Sörmlandsleden, vandrarhem och fantastisk natur.

Hitta hit & parkera: Från centrala Stockholm tar det ca en timme till Källviks brygga där det finns fri parkering. Bor du på vandrarhemmet bokar du båtöverfarten via dem, och väljer mellan förmiddagsturen runt 10.30 och eftermiddagsturen som körs kl. 16. 100:- per vuxen, gratis för barn.

Boende: Fina, välskötta Sävö vandrarhem erbjuder 2-6-bäddsrum med delat kök. Vi betalade 1800:- för två nätter i fyrbäddsrum, 2 vuxna och 2 barn, i maj 2020. Uteleksaker (bollar, kubb, crocket m.m.) finns att låna, och inne i vandrarhemmet finns böcker och spel för mysiga kvällar. Roddbåt får du också låna, liksom flytvästar och håvar.

Att göra och upptäcka: Sörmlandsledens etapp 53:2 går runt ön, liksom den egna Sävöleden. Kor och får betar fritt på ön, och under sommaren finns ett café på Sävö Gård. Det finns flera riktigt fina grillplatser längs lederna, alla med ved utlagd, och de flesta med dass i närheten. På västra sidan finns också vindskydd och tältplats för den som vill spendera en natt i naturen.

Mer info: Finns på STF/Sävö Vandrarhems hemsida. Även Sävö Gård har bra information om Sävö.

6 aktiviteter med barn i Sälen på sommaren

Sommaren 2019 spenderade vi nästan två veckor i Sälen. Det var första gången vi valde att semestra i fjällen på sommaren, och vi blev icke besvikna! Vi upptäckte att det fanns massor av roliga aktiviteter som passade både oss och barnen väldigt bra, från turer i Trollskogen till flera riktigt fina vandringar. Här kommer våra bästa tips på saker att göra med barn i Sälen sommartid.

Trollskogen i Hundfjället

Den som åkt skidor i Hundfjället under vinterhalvåret är förmodligen redan bekant med Trollskogen. Vi blev glatt överraskade när vi upptäckte att alla troll är vakna även på sommaren, och det känns annorlunda och framför allt mer avslappnat att vandra stigen genom skogen uppför berget istället för att glida nedför på skidor. Efter att ha gått hela vägen upp till Trollskogens start uppe vid Ravinliftarna skulle vi absolut gå ner igen samma väg, vilket gjorde att vi var framme vid grillplatsen halvvägs ner precis lagom till lunchen. Faktum är att det blev återbesök i Trollskogen några dagar senare, och Valter 4 år pratar fortfarande om dessa turer så här ett år senare …

Stensjön i Lindvallen

En annan härlig vandring att göra tillsammans med barnen är att besöka fina Stensjön i Lindvallen. Vi började med att ta oss uppför Gustavsbacken, i vårt fall med sittliften. Därefter är det ungefär 1,5 km till Stensjön, en vandring på fin stig ibland med spänger som våra kids älskar att springa på. Väl framme vid Stensjön, som jag antar fått sitt namn av sina fantastiska stenformationer, går det att spendera mycket tid med att bygga egna stentorn, fika/äta lunch och upptäcka omgivningarna. Därefter blev det vandring tillbaka på lite omvägar för att de vuxna ville ha variation, och så till sist liften ner igen. Mycket lyckad aktivitet!

Vandring till Mellanfjällstugan

Efter någon vecka kände vi oss rätt varma i vandringkläderna, och gav oss på en lite längre vandring, denna gång till Mellanfjällsstugan på Hemfjället. Vi parkerade bilen vid Hemfjällstangen, och påbörjade sedan rutten mot Mellanfjällstugan. Det är en fin vandring på relativt platt mark med härliga vyer runtomkring, och stigen går för det mesta på spänger vilket gör det roligare för kidsen. Fram till Mellanfjällstugan är det ca 3 kilometer, och väl framme belönas du med en fin raststuga där det går att sitta både inne och ute. Ved och utedass finns också. En liten bäck passerar bredvid, och Love och Valter sysselsatte sig en lång stund med att göra barkbåtar och leka i raststugan. Från Mellanfjällsstugan går det att vandra vidare upp på Hemfjället och nå kalfjället, men det var inte ett alternativ i vårt fall. Barnbenen var tröttare på vägen tillbaka, men vi lyckades ta oss de tre kilometerna tillbaka till bilen och avslutade nöjda vår dag med en glass på Gustav Grill & Bar innan vi körde hem till Tandådalen igen.

Äventyrsbadet på Experium

En av barnen efterlängtad aktivitet under våra veckor i Sälen var att besöka äventyrsbadet på Experium i Lindvallen. Här finns vattenrutschkanor, vågpooler, virvelvind och barnpool samt den mycket populära möjligheten att simma ut i den varma utomhuspoolen. Vi valde en kall och mulen dag för detta event, och det var mycket uppskattat att bada i regnet utomhus. Ett tips är att vara på plats direkt på morgonen när badet öppnar, ju längre dagen går, desto fler besökare. Även om det väl aldrig blir riktigt fullsmockat på sommaren var det skönt att röra sig mot duscharna och runda av besöket runt lunchtid ungefär samtidigt som övriga besökare började välla in.

Fulufjällets nationalpark och Sveriges högsta vattenfall

En utflykt väl värd en lite längre resa är att göra en avstickare till Fulufjällets nationalpark och besöka Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall. Det tar drygt en timme att åka från Sälen. Du når vattenfallet via en fin led genom skogen som passerar över broar och forsar, och även vår treåring klarade av vandringen utan alltför stor ansträngning. Det finns flera fina grillplatser längs vandringen, och även ett Naturum-museum vid entrén som bör besökas. Mer om vår utflykt till Fulufjällets nationalpark och Njupeskär finns i ett separat inlägg.

Södra Kungsleden med start vid Högfjällshotellet

En annan fin vandring som passar bra med barnen är att gå en liten bit av Södra Kungsleden, en led som sträcker sig från Sälen i söder till Storlien i norr och bland annat passerar Njupeskär och nationalparken. Leden startar mitt emot Högfjällshotellet, och de första kilometerna är asfalterade vilket gör att det funkar fint att ta med barnvagn. Vid den asfalterade vägens slut finns ett vindskydd där vi hade planerat att äta vår lunch, men avsaknaden av grillplats gjorde att vi valde att spara huvudrätten till senare och köra baklängeslunch med efterrätt först medan vi utforskade omgivningarna runt vindskyddet. Leden fortsätter fram till Östfjällsstugan och en liten tjärn där, vilket är målet nästa gång vi gör denna vandring, som då blir totalt 9 km. Nu vände vi istället ner igen efter en stund, och hittade en fin grillplats vid sjön nedanför Högfjällshotellet.

På väg uppför Södra Kungsleden.

Sammanfattningsvis finns det massor av roliga aktiviteter att ägna sig åt i Sälen med barnen under sommaren. Utöver ovan nämnda gjorde vi bland annat också en utflykt till Trysil i Norge (en bilresa på ca en timme), vilket rekommenderas varmt, liksom ett besök på Lindvallens fäbod där vi hälsade på djuren. Om restriktionerna kring Covid-19 lättar upp kommer vi att återvända till Sälen även nu i sommar, och då står bland annat kajakhyra på programmet. Frågar du barnen, ja då är det återbesök i Trollskogen som hägrar mest!

Två som älskar Sälen på sommaren, mössa och vantar till trots!

Du kanske också vill läsa:
1.
Sommar i Sälen
2.
Hej då Sälen – nästa: Åre!
3.
Vandra med barn – våra bästa tips!

Lida Friluftsgård – vandring och äventyr för barn nära Stockholm

En plats vi gärna återkommer till när vi är lediga och vill spendera en heldag utomhus med barnen är fina Lida Friluftsgård i Tullinge, söder om Stockholm. Första gången vi åkte hit var barnen två respektive fyra år gamla, och området passade lika bra på den tiden som nu när de är fyra och sex år. Om du inte varit på Lida rekommenderas varmt ett besök!

Det första obligatoriska stoppet för barnen när vi kommer fram till Lida Friluftsgård är alltid att klättra på repet över den lilla bäcken som avgränsar parkeringen från området. Sommartid är bäcken mer eller mindre torrlagd, men på vintern och våren finns det alltså möjlighet att blöta ner fötter och skor redan inom fem minuter efter ankomst.

Oftast går det dock bra, och nästa stopp brukar vara den lilla hinderbanan/lekplatsen med balansövningar som finns på den stora gräsytan nedanför Lida värdshus. Dessa två aktiviteter passar perfekt för att kicka igång eventuellt sömniga barnben efter bilfärden ut till Lida, och därefter brukar vi sätta fart mot vandring i skogen.

Utsikt från skidbacken vid Lida friluftsgård.

Mullestigarna på Lida Friluftsgård

Den som är bekant med Skogsmulle kanske känner till att han föddes på Lida Friluftsgård någon gång på 50-talet. Här finns flera mysiga stigar varav flera har anknytning till Skogsmulle och hans vänner. Inne på värdshuset kan du köpa häften med text till de korta vandringarna, och även om det egentligen inte är särskilt avancerat så tycker i alla fall våra barn att skogsturen blir så mycket roligare när de får små uppdrag längs vägen. Det kan vara allt från att leta efter Mulles stövlar i träden till att räkna barr eller bära med så många kottar som möjligt till nästa station. Love, sex år, är väl egentligen i äldsta laget för texterna i häftena, men han älskar att höra oss läsa dem och genomför alltid det som efterfrågas med imponerande engagemang. Sedan jag blev ledare i Friluftsfrämjandet har intresset för Mulle och hans vänner blommat upp på nytt hos barnen, så nu måste det snart bli en ny tur till Lida.

Allra bäst gillar vi Mullekompisen Fjällfinas stig, som leder in i skogen och upp på berget på andra sidan av Lidas parkering. Här finns flera fina ställen för lunch- eller fikapaus, inte minst en gedigen grillplats med utsikt över sjön. Sist jag var med barnen på Lida spenderade vi säkert ett par timmar längs fjällstigen (som inte är mer än max en kilometer) med att klättra i träd och berg samt äta vår matsäck. Populär hos våra barn är även Laxestigen som leder längs med ovan nämnda bäck och avslutas nere vid sjön, liksom Novas rymdstig som leder upp till ett rymdskepp på toppen av skidbacken vid Lida.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 77E9BAF9-8AF5-4695-9FBE-64C46720AA0B-768x1024.jpeg
Love är redo för att vandra fjällstigen.
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är E4A2BB22-CEB7-43BE-AA06-5C4EA3029D6B-1024x1024.jpeg
Grillplats längs fjällstigen – bästa lunchstället!

Hitta vilse-stigen

Förutom Skogsmulle-stigarna finns också en Hitta Vilse-stig på Lida Friluftsgård, anordnad av Civilförsvarsförbundet. Den hittar du om du följer pilarna nära spårcentralen, ungefär där det grusbelagda Mullespåret för rullstol och/eller barnvagn börjar. Här behövs inget häfte, utan via skyltar följer du figuren Vilse ut i skogen, och får lära dig vad du ska göra om du kommer bort. Du får prova på att bygga koja och lägga ut markeringar som gör dig lättare att hitta. De här stigarna finns på olika ställen runtom i landet, och jag tycker de är toppen att använda som utgångspunkt för att prata med barnen om vad som kan hända om en går vilse, och hur en ska bete sig. Förhoppningsvis fastnar åtminstone något av det de lär sig och kan plockas fram om oturen skulle vara framme och någon kommer bort.

Annat kul att göra med barnen på Lida Friluftsgård

Det roliga med Lida är att det finns så mycket att göra och titta på för barnen. Bara att klättra upp och (kanske framför allt) springa ner för skidbacken kan sysselsätta våra barn länge. Här och var i skogen och i anslutning till de olika stigarna finns små hus, vindskydd och installationer som är perfekta för att sätta igång fantasin. Nere vid sjön finns en fin sandstrand med bryggor som läggs i under sommaren, vilket gör att det går utmärkt att kombinera sin skogsutflykt med bad här när vädret är varmt.

Sandstranden på Lida.

Förutom att bara vara i naturen går det också att aktivera sig med friluftsgolf/minigolf och höghöjdsbanan Accropark, även om vi inte gjort någotdera ännu. Det går också att äta lunch, fika eller köpa glass på Lida Värdshus. Det går också att hyra kajaker vilket jag skulle vilja göra med barnen nästa gång vi åker dit. Dessutom är jag väldigt sugen på att gå Äventyrsstigen som tar dig runt sjön Getaren. Den är dock 9 km lång, så då gäller det att rusta barnen ordentligt, sikta på en heldag och räkna med att bära på axlar ibland.

Sammanfattningsvis – Lida Friluftsgård har mycket kvar att ge även när våra barn blir större. Hit återvänder vi gärna snart igen!

Love, 6 år, klättrar i träd på Lida Friluftsgård.
Trädklättring längs med fjällstigen på Lida.
Skylt till Hitta Vilse-stigen på Lida Friluftsgård.

Snabbfakta, Lida Friluftsgård

Vad: Friluftsområde i Tullinge/Botkyrka söder om Stockholm med roliga små äventyr för barn och fina strövområden för alla.

Hitta hit & parkera: Till Lida Friluftsgård är det ca 30-35 minuters resväg med bil via Huddingevägen från centrala Stockholm. Stor gratisparkering finns. Det går också att åka buss från pendeltågsstationen i Tullinge och komma lika nära.

För vem: Lida Friluftsgård passar den som vill vandra i skog och natur, med eller utan barn, och för familjer som vill ha en skogsupplevelse med lite extra features som motivation.

Matmöjligheter: Det finns massor av grillplatser i området, vissa med ved. Lida Värdshus serverar dagens lunch varje dag, och det går också att köpa fika, kaffe och glass.

Övrigt: För de små äventyrsvandringarna rekommenderas sele/bärstol till de yngsta. Det finns dock även flera spår och leder som passar den som kommer med barnvagn, bland annat Skogsmulles hjulspår som är en grusad väg i skogen. Toaletter finns vid värdshuset, liksom möjlighet att fylla på vatten.

Mer info: Finns på Lida Friluftsgårds webbplats, som för övrigt är ovanligt bra och informativ.

Här ligger Lida Friluftsgård

Du kanske också vill läsa:
1. Tyresta nationalpark – favoritutflykt i Stockholm med barn
2. Ängsjö friluftsgård – fin dagsutflykt i norra Stockholm
3. Vandra med barn − våra bästa tips

Utflykt till Jungle Beach, Unawatuna

Idag mådde alla äntligen bra samtidigt, och vi kunde ge oss ut och utforska omgivningarna i större utsträckning än förut. Något vi varit sugna på sen vi kom hit är att göra en utflykt till en mindre strand här i Unawatuna, nämligen Jungle Beach.

Jungle Beach ligger något 15-tal minuter bort med tuktuk, men desto roligare är det att promenera dit från Unawatuna genom djungeln vilket vi självklart valde att göra.

Det är ingen särskilt lång vandring, bara ca 2 km enkel väg beroende på var i Una du startar, men sträckan var precis så lagom strapatsrik som krävs för att Love och Valter ska tycka att det är kul. Färden börjar på ordinarie väg som delas med enstaka tuktuks, mc:s och byggtrafik, men det lugnar sig snart och förvandlas till en mycket trivsam promenad genom djungeln. Blir en akut törstig på iskall kokosnöt, hungrig eller kommer på att en absolut måste ha ett par elefantbyxor, säljs allt detta av lokala familjer längs vägen. 

Efter lite klättring nedför sluttning, balansgång över vattendrag och återigen klättring upp för sluttning kunde vi checka av jätteleguan och massor av fjärilar på djurlistan, även om det var en annan sorts djur vi egentligen spanade mest efter … 

På väg ner mot själva Jungle Beach hamnade vi mitt i en singalesisk skolklass som också skulle ner och bada, och kom till sist ner till en mysig liten strand med skuggande träd och ett par superenkla ställen som sålde juice/lassi. Här hängde vi i flera timmar och byggde sandslott, badade och spanade in lokalbefolkning. Den här stranden ligger i en skyddad vik med utsikt mot staden Galle, och det är nästan inga vågor att tala om. Det passade framför allt Valter utmärkt, men även Love gillade att bada här där det faktiskt gick att se lite fiskar genom cyklopet. 

Vi hade tänkt ta en tuktuk hem, men kidsen var helt inställda på att gå så då ville inte vi vara sämre. Och det skulle löna sig på flera sätt. Först fick vi äntligen syn på de av Love mycket efterlängtade aporna som klättrade omkring i träden ovanför stigen. När vi väl hade sett den första tog det liksom aldrig slut — det dök bara upp fler och fler. Därefter lyckades vi hitta ett riktigt guldkorn till lunchställe vid namn Sea Waves, där vi serverades världens godaste fried noodles av en gullig familj, på en altan uppe bland träden med apor som kikade in mellan grenarna för att se om det fanns något för dem. Sen knallade vi den sista biten hem till hotellet och svalkade av oss i poolen, sjukt nöjda med vår utflykt.

Stendörrens naturreservat med barn – storslagen naturupplevelse för stora och små

Stendörrens naturreservat ligger vid den sörmländska kusten och är en riktigt härlig naturupplevelse med marin prägel för både barn och vuxna. Vi åkte dit en helg i september 2019 och fick en underbar dag med barnen vid havet.

Är det något vi alltid är på jakt efter så är det fina naturreservat, stigar och bra vandringar för barn i närheten av Stockholm. Vi har flera favoriter – Tyresta Nationalpark, Lida Friluftsgård och Ängsjö friluftsgård i Järfälla för att nämna några – men det är alltid kul att testa nytt, och Stendörrens naturreservat har vi länge velat besöka med barnen. I helgen var det äntligen dags!

Skyltar mot Stendörrens naturreservat och Naturum.
Skyltar mot Stendörrens naturreservat och Naturum.

Stendörrens naturreservat ligger alltså vid kusten i Sörmland, mellan Nyköping och Trosa och ca 1,5 timme hemifrån oss i Solna. Vi har varit på väg dit flera gånger, men alltid kommit fram till att tre timmar i bil är lite för mycket för en dagsutflykt, och har därför valt andra ställen. I fredags hade dock barnens förskola stängt för den klassiska höstplaneringen, och vi bestämde oss därför för att försöka hitta någon form av boende i närheten av Stendörrens naturreservat och ta oss en miniweekend. Valet föll på Nynäs slott och en stuga som vi hyrde av vandrarhemmet Bränneriet, en upplevelse värd en helt egen resa egentligen – mer om det i separat inlägg.

När köerna runt Stockholm lagt sig något på fredagsmorgonen hoppade vi in i bilen och styrde söderut mot Stendörren. Det är så himla härligt att vara på väg någonstans tillsammans med barnen, jobb och vardag känns snabbt väldigt långt bort och semesterkänslan infinner sig genast, åtminstone när den här typen av äventyr vankas.

Efter att ha dundrat E4:an ner och sen kört genom de fina sörmländska skogarna i några mil kom vi äntligen fram till Stendörrens naturreservat. Vi vuxna var som vanligt ivriga att ”sätta igång” med aktiviteterna, medan barnen tyckte det var fullt rimligt att uppehålla sig med att klättra på en gammal vattentank på parkeringsplatsen i säkert ett 20-tal minuter. Det där är verkligen något vi föräldrar (med röd DISC-profil dessutom …) behöver öva på – att inte stressa iväg mot det vi tycker är målet, utan försöka ta dagen i barnens tempo och låta dem greja färdigt innan vi styr vidare. Många gånger har det ju varit de där udda grejerna som varit dagens höjdpunkt för dem.

Barnen klättrar på gammal vattentank vid parkeringen till Stendörrens naturreservat.
Här vare kul!

Hängbroar, klippor och grillning

Till sist fick vi ändå med oss killarna ner mot vattnet, och kunde konstatera att Stendörrens naturreservat var en solklar hit. Vi började med att knalla över broarna ut till ön som heter Stora Krokholmen och fascinerades av hur snabbt vi plötsligt befann oss ute i havsbandet. Ön är som gjord för barn att leka på – mjuka fina klippor med massor av skrevor och bra klättring, samt inte alltför många branta stup att ramla utför. Den största utmaningen var att hålla dem från att halka i med fötterna, och det kändes odramatiskt om än svårt med tanke på hur mycket det fanns att se i vattnet. Med erfarenhet från vinterns vistelse i manettäta Huay Yang, Thailand, fick Love genast syn på flera maneter i havet, och när vi väl sett dem upptäckte vi bara fler och fler i det klara vattnet.

Barnen hittade gott om öronmaneter i havet runt Stendörrens naturreservat.
Öronmaneter fanns det gott om i havet vid Stendörren.
Hängbro i Stendörrens naturreservat.
Stendörrens broar var mycket uppskattade hos barnen.
Stendörrens naturreservat, vy från Stora Krokholmen.
Så fina klippor!
Hängbro över till Stora Krokholmen i Stendörrens naturreservat.
Bron över till Stora Krokholmen.

Vi stannade på Stora Krokholmen i flera timmar och hittade en fantastisk grillplats med utsikt in mot fastlandet där det var alldeles vindstilla. Vi såg flera fina grillplatser runt om i Stendörrens naturreservat, och överallt finns det ved utlagd – mycket trivsamt. Framför allt Love älskar att göra upp eld och dona med pinnar, och kan hålla på med det ungefär hur länge som helst, och vi hade verkligen ingen brådska heller. När Valter plumsade lite i havet torkade vi helt enkelt skorna över elden, och spaning på djur i vattnet kunde fortsätta utan större dramatik.

Korvgrillning i Stendörren.
Peas of heaven levererar dagens lunchkorv. Grillmästare = Love.

Vi hade redan innan fått med oss att paddling är populärt att ägna sig åt på Stendörren. Det måste vara hur kul som helst att paddla runt bland öarna i naturreservatet, och extra kul och härligt var det att se ungdomar från Nyköpings gymnasium göra sitt bästa för att manövrera kajaker bland klipporna – vilken grym fredag i skolan! Nästa gång vi kommer hit ska vi definitivt överväga att hyra kanoter med barnen.

Kanotister i Stendörrens naturreservat.
Love och Valter letar djur i vattnet.
Djurspaning i vattnet.
Familjen på klipporna i Stendörrens naturreservat.
Klippor på Stora Krokholmen.

När vi var klara med utforskandet och hade klarat av en förbipasserande regnskur, begav vi oss tillbaka över broarna och gick genom fårhagen till Naturum en bit bort. Naturum, för den som inte besökt ett sådant, är utställningar/museer/verksamheter som ligger i anslutning till nationalparker och naturreservat runt om i Sverige. På ett ofta interaktivt sätt berättas det om naturområdet i fråga, och våra barn brukar gilla besök på Naturum skarpt – så även här i Stendörrens naturreservat.

Stendörrens naturreservat har ett riktigt fint Naturum.
Naturum i Stendörrens naturreservat – mycket populärt hos barnen.

Naturum och upplevelsestigen Stendörren

Vi hängde både inne och utanför Naturum en lång stund, innan vi tog oss an den upplevelsestig som började utanför Naturum. Den hade inte marknadsförts särskilt hårt, vi hade bara läst att det skulle finnas en stig med lite olika installationer längs vägen, men den visade sig vara hur bra som helst. Inte minst för att den passerade genom riktig trollskog precis vid vattengränsen, med stundtals höga klippor som stupade ner i havet och bjöd på grym utsikt. Med jämna mellanrum fanns skyltar att läsa, och i anslutning till dessa någon typ av aktivitet i all enkelhet som barnen kunde ägna sig åt. Vi hittade allt från råmande låtsaskor till fyrtorn att klättra på, och när vi som bäst stod och tittade ut över havet från det sistnämnda fick vi till råga på allt syn på sälar i vattnet! De kikade upp, låg och flöt en stund och frustade lite innan de dök ner under ytan och försvann. Så otroligt kul att få se tillsammans med barnen!

Stigen fortsatte genom urskogen, men klockan började bli mycket och vi var faktiskt tvungna att avbryta innan den tog slut och påbörja färden mot stugan vi hyrt vid Nynäs slott. Bara det faktum att vi har halva stigen kvar att vandra gör ju att vi vill åka tillbaka omedelbart! Vi är också fullt medvetna om att det finns fler öar och broar att knalla runt på, så det får definitivt bli ett nytt besök i Stendörrens naturreservat med barnen framöver.

Fårhagen i Stendörrens naturreservat.
Upplevelsestigen går raka vägen in i fårhagen.
Barnen i kanot.
Tränar inför nästa års kanotturer
Barnen på Stendörrens upplevelsestig.
Fin stig i skogen längs med vattnet!
Bröder spanar efter sälar.
I Stendörrens naturreservat finns chans att få syn på sälar – något som vi till vår och inte minst barnens stora glädje lyckades med!
Sälspaning
Installationer längs Stendörrens upplevelsestig.
Superfin skog i Stendörrens naturreservat.

Snabbfakta, Stendörrens naturreservat

Vad: Naturreservat i Sörmland med maritim prägel och fina hängbroar som tar dig ut i havsbandet utan båt.

För vem: Verkligen alla! Barnfamiljer, vuxna, unga, gamla – det finns verkligen något för alla här.

Matmöjligheter: Ta med picknick. Flera fina grillplatser med ved finns i området för den som vill laga mat över eld (rekommenderas såklart). Dricksvatten går att få på Naturum, som även bjuder på kaffe samt säljer glass.

Övrigt: Sele/bärstol är allra bäst till de yngsta. Barnvagn är inte att rekommendera ute på öarna och funkar heller inte så bra på stora delar av upplevelsestigen. Däremot går det fint att ta sig fram till t ex Naturum med barnvagn, och det ska också finnas en rullstolsvänlig slinga runt reservatet, som då såklart också funkar med vagn. Toaletter finns på Naturum och utedass finns t ex vid parkeringen.

Mer info: Om Stendörrens naturreservat på Länsstyrelsens hemsida.

Hitta till Stendörrens naturreservat


Tyresta nationalpark – favoritutflykt i Stockholm med barn

Tyresta nationalpark är en av Stockholmsområdets två nationalparker (Ängsö i Stockholms skärgård är den andra), och Tyresta är verkligen en nationalpark som är rolig att besöka tillsammans med barnen. Det finns flera lagom långa stigar och vandringar att göra som passar även små ben, och naturen är fantastisk här.

Jag kan börja med att konstatera att våra nästan tre veckor i fjällen hade gett mersmak efter naturupplevelser hos både oss och barnen. Vi hade bara varit hemma några dagar efter semestern sommaren 2019, när Love som svar på frågan om vad han ville göra imorgon sa “åka till den där fina skogen med hinderbanan, där vi fick diplom”! Vi förstod direkt vilket ställe han menade. En halvtimme söder om innerstan, i Haninge och Tyresö, ligger fina Tyresta nationalpark. Vi var där med barnen första gången förra sommaren, när Love var fyra år och Valter två, och stortrivdes allihop.

Det absolut bästa receptet på en lyckad ledig dag för vår familj är att packa ryggsäckarna med lunch, mellanmålsmackor, kaffe och en god efterrätt (typ kakor) att motivera med, och sen styra bilen mot någon form av naturområde och stanna där hela dagen. Stället vi åker till får gärna innehålla en enklare typ av rolighet för barnen – det kan vara en snitslad Mullestig, ett spännande mål på en vandring, eller som här i Tyresta – en hinderbana i skogen.

Skylt till Tjäderstigen i Tyresta nationalpark.
Tydligt skyltat till Tjäderstigen, Tyresta nationalpark

Tjäderstigen, Tyresta nationalpark

Leden som Love pratade om heter Tjäderstigen och är 1,3 kilometer lång. Innan du börjar plockar du med dig frågeformulär och penna, som finns både vid startpunkten och i Naturum som du passerar när du går från parkeringen eller busshållplatsen. Sedan är det bara att sätta igång att följa ledmarkeringarna.

Det finns elva stationer längs Tjäderstigen, och vandringen tar oss genom en fantastiskt fin urskog. På vissa ställen handlar det om att leta efter något, på andra ställen gäller det att klättra upp, nedför eller över olika saker. Det är ingen avancerad bana med utmanande hinder, utan snarare en naturupplevelse i all sin enkelhet med lite extra roliga inslag för barnen. På varje station ska du hitta en bokstav, med hjälp av vilka du sedan får ihop det hemliga lösenordet. Har du lyckats, ja, då blir det diplom i Naturum när ni är klara!

När vi efter vår vandring hade letat upp alla bokstäver och gått färdigt Tjäderstigen tog vi lunchpaus i Tyresta by som jag tror är något av ett epicentrum för nationalparken. Här finns ett café för den som inte orkar ta med sig eget fika, fräscha toaletter, grillplats (med ved, åtminstone innan Corona) och massor av bord att äta medhavd matsäck vid.

Klättra över (torrlagda) bäckar på ett ställe …
… och upp för bergväggar på ett annat.
Spänger och hängbro längs Tjäderstigen i Tyresta nationalpark.
Spänger och hängbro längs Tjäderstigen i Tyresta nationalpark.
Byggnader i Tyresta by, Tyresta Nationalpark.
Hus i Tyresta by.

Efter Tjäderstigen och lunchen blev det besök i Naturum, nationalparkernas hus för att hämta ut diplomet. Vi tog oss också en titt på utställningen som i montrar och luckor visar fotografier och modeller av Sveriges samtliga 30 nationalparker. Barnen älskar att öppna alla de där luckorna och titta på bilder av vilda djur, medan jag passar på att drömma mig bort till platser som Stenshuvud, Abisko och Kosterhavet och fundera över vilken nationalpark vi ska besöka härnäst. Extra kul var det att hitta bilder av Njupeskär och Fulufjällets nationalpark som vi besökte under vår semester i Sälen tidigare i somras.

När killarna fått sina diplom fick vi också möjlighet att välja ett bildspel att se inne i filmvisningsrummet, och det blev en skön vilostund för samtliga medan vi tittade på bilder från elva av Sveriges nationalparker och laddade inför dagens nästa etapp – Urskogsstigen.

Skylt som beskriver Urskogsstigen i Tyresta Nationalpark.
2,5 kilometer urskog coming up!

Urskogsstigen, Tyresta nationalpark

Efter att ha laddat med kaffe och lite mellanmål knatade vi vidare mot Urskogsstigen som fick bli eftermiddagens aktivitet. Det är en led på 2,5 kilometer genom samma fina typ av urskog som Tjäderstigen, med åtta utplacerade informationsskyltar längs spåret som berättar mer om Tyrestas urskog och naturen en passerar genom.

Det är inte som att barnen alltid är 100% intresserade när vi läser upp den här typen av information, men bara att det händer något längs vägen är ett perfekt sätt för att få barnen att komma framåt. Valter fick t ex nya russin vid varje skylt, medan Love hade som huvuduppgift att hitta vägen till nästa. Urskogsstigen innehåller också roliga inslag som spänger att springa på och döda/nedfallna träd att klättra i, och som bonus på sommaren finns det massor av blåbär att plocka längs hela stigen. Hittade även en (1) kantarell, så misstänker att även svampbeståndet i krokarna kan vara gott lite senare på hösten.

Det finns många fler leder i Tyresta nationalpark som jag väldigt gärna vill ta itu med, både med och utan barn, men efter Urskogsstigen kände vi att det var läge att runda av och bege oss hem till Solna igen, riktigt nöjda med att ha fått oss en grym naturupplevelse så nära hemmaplan.

Update 2020 – Allemansråttans stig, Tyresta nationalpark

Under vårt senaste besök i Tyresta Nationalpark under våren 2020 blev det också en tur på Allemansråttans stig, som komplement till Tjäderstigen. Det är en mysig liten stig som börjar precis bakom Naturum, och den är framtagen tillsammans med Håll Sverige Rent. Stigen är ungefär en halv kilometer lång, och längs vägen finns fem olika stationer där barnen får olika små uppdrag kopplade till att hålla naturen ren och värna om den. Den kanske inte så väldigt spännande för de äldre barnen, men för Love och Valter (6 och 4 år vid besöket) passade den fint. Den känns även som en toppenbra vandring att börja med för de allra minsta barnen när de kommit igång med att gå.

Och det är en bra sammafattning av Tyresta nationalpark i stort – det finns verkligen stigar, leder och vandringar som passar precis alla här!

Snabbfakta, Tyresta nationalpark med barn

Vad: Nationalpark innehållande urskog, sjöar och fina vandringsleder varav flera är perfekta för att vandra med barn.

Hitta hit: Tyresta nationalpark kan nås på lite olika sätt, men har du siktet inställt på Tjäderstigen och Urskogsstigen parkerar du (gratis) i anslutning till Naturum och Tyresta by. Det går även att åka buss hit.

För vem: Den som gillar skog och natur, med eller utan barn.

Pris: Gratis.

Matmöjligheter: Café finns i Tyresta by, kolla aktuella öppettider när du planerar ditt besök. Bäst tycker vi det är att ha med egen matsäck, den äter du med fördel också utanför byggnaderna i Tyresta by där det finns grillplats med ved, bord, tillgång till dricksvatten samt toaletter.

Övrigt: Sele/bärstol behövs till de yngsta på många av lederna. Det går inte att ta med barnvagn på vare sig Tjäderstigen, Urskogsstigen eller Allemansråttans stig. Däremot finns en fin barnvagnsslinga på 5 km som utgår från parkeringen, så det går absolut att uppleva Tyresta även med barnvagn.

Mer info: Om Tjäderstigen och UrskogsstigenTyresta nationalparks webbplats.

Det finns gott om blåbär i Tyresta nationalpark på sensommaren.

Här ligger Tyresta nationalpark:

Du kanske också vill läsa:
1. Vandra med barn – våra bästa tips
2. Stockholm med barn – tips på skogar och naturreservat
3. Lida Friluftsgård – vandring och äventyr för barn nära Stockholm

Åreskutan – tips på fina vandringar

Åreskutan är ett berg som verkligen bjuder in till maffiga vandringar under sommaren. Med sina 1 420 meter över havet är utsikten på många håll magnifik. Eftersom liftarna tar dig upp även sommartid finns det flera fina alternativ för dig som vandrar med små barn eller av olika skäl inte vill ha en strapatsrik vandring, men det finns också flera riktigt utmanande turer. Kort sagt, Åreskutan har något för alla.

Vandring till toppen av Åreskutan

Att någon gång under en sommarvistelse i Åre ta sig upp till toppen av Åreskutan är väl nästan obligatoriskt. Självklart kan du välja att göra det helt till fots från byn, men har du som vi små barn med på vandringen är ett betydligt mer lockande alternativ att använda dig av de sommaröppna liftarna för att ta dig upp i höjd med Kabinbanans bergsstation på 1 274 meter över havet.

När vi gjorde denna vandring 2019 använde vi oss av just Kabinbanan för att ta oss upp, men när vi var här igen under sommar 2020 fick vi istället åka VM8:an och därefter byta till Gondolen för att ta oss upp till samma ställe. Detta då Kabinbanan har stängt för gott och ska rivas. Biljett till liften köper du antingen i förväg via Skistars webbplats eller också på plats nere vid VM8:an. Biljetterna gäller tur- och retur, det går alltså bra att ta liften ner igen.

Love och Valter vid BaseCamp Åreskutan, sommaren 2019.
Love och Valter vid BaseCamp Åreskutan, sommaren 2019.

Väl uppe på 1 274 meters höjd har du sedan 146 höjdmeter kvar att avverka innan du är uppe på toppen. Här kan du välja mellan en lättare och en svårare led, där den lätta motsvarar ungefär knagglig grusväg, och den svåra innebär lite klättring men ingenting som treårige Valter inte klarade av. Båda lederna är ordentligt skyltade och det är enkelt att hitta upp till toppen. Vi valde på barnens initiativ den svårare leden, och den tog oss ungefär en timme upp med stopp för att spana efter renar och kasta lite snöboll i de stora snösamlingar som ofta fortfarande finns kvar här under sommaren.

När du kommer upp till toppen väntar en otrolig belöning bestående av hänförande 360-vyer över landskapet och bergen runtomkring. På toppen av Åreskutan finns också Åre Toppstuga, som sägs vara Sveriges högst belägna café, där det går att köpa våfflor och annat fika. Vi testade dock aldrig detta, utan hade med oss egen lunch som vi åt på baksidan av Skutan med utsikt över Kallsjön. Därefter blev vi kvar länge, länge och byggde stentorn och njöt av tillvaron i största allmänhet, innan vi vandrade den enklare vägen ner till liften igen vilket tog någon halvtimme.

Något som kan vara värt att understryka är att vädret ibland tvingar liftarna att stänga tidigare än planerat, vilket gör att det inte går att ta sig ner till byn på annat sätt än till fots. Håll koll på prognosen och dra dig inte för att fråga om status innan du ger dig upp till toppen.

Vandring från Åreskutan ner mot byn

Under vår första sommarvistelse i Åre, när barnen var bara 3 och 5 år, avslutade vi fjällsemestern med att ta kabinbanan upp och sedan gå hela vägen ner från Åreskutans topp. En värdigare avslutning på semestern var svår att tänka sig, och detta är verkligen en vandring vi kan rekommendera. Året efter gjorde vi den dessutom igen, men då alltså på lite mer ofrivillig basis … Mer om det i slutet av det här inlägget.

Familjen på väg ner från Åreskutan sommaren 2019.
Nöjd familj på väg ner från Åreskutans topp.

Vi hade kollat upp tänkbara vägar ned från Åreskutans topp via Åre Trails, en tjänst som för övrigt är riktigt användbar för att hitta vandringsleder i området kring Åre. Det går att välja på att gå östra (led 215) eller västra (led 214) vägen ner. Lederna är klassade i olika svårighetsgrader som överensstämmer med pisternas gradering på vintern, och eftersom den östra vägen ansågs vara svart och därmed ”svår”, föll valet på den västra leden, 214, med medelsvår röd märkning. Informationen på Åre Trails bygger på att du går leden nerifrån byn och upp, men vi valde alltså att göra det omvända.

Det visade sig vara ett bra beslut. Även om det aldrig kändes läskigt på något sätt, hade jag inte önskat mig en svårare vandring med tre- respektive femåringar. Det är inte direkt bara att knalla på, utan du får klättra på vissa ställen, och nedåt är alltid svårare än uppåt. Men killarna gillade utmaningen, och vi vet sedan innan att det är betydligt lättare att motivera dem framåt om vägen innehåller spännande inslag, till exempel som här i form av snöfläckar, dammar att kasta sten i, stenrösen att bygga på (eller välta) samt att hålla koll efter målade stenar som visade vägen.

Leden går under eller vid sidan av kabinbanans sträckning ganska länge, och utsikten är helt fantastisk. Tror jag stannade ungefär hundra gånger och tog bilder eller bara tittade ut över diverse berg i när såväl som fjärran – det var helt magiskt! Vädret denna julidag var också perfekt för detta äventyr, ca 17-18 grader i byn med sol och moln, runt 13 uppe på Åreskutans topp.

När du kommit förbi de svåraste partierna är du framme vid Hummelstugan och Hummelliftens bergsstation, där du får besluta om du vill ta en brantare väg ner via Mörvikshummeln mot Fjällgården eller om du vill ha en enklare (men lite längre) avslutning som går via en lätt sluttande väg bort mot VM8:an och sicksackar sig ett par gånger ner längs Åreskutan.

Karta över vår vandring ner från Åreskutans led 214, från appen Åre Trails.
Leden vi gick från Åreskutans topp till dal. Bilden kommer från appen Åre Trails (som tyvärr inte längre finns kvar/underhålls, men webbplatsen finns och innehåller samma information även om jag gillade appen betydligt bättre).

Längs vägen ner över Åreskutan finns det hur många naturliga rastställen som helst med makalös utsikt, så ett hett tips är att inte göra som vi och (för en gångs skull) planera för lunch nere i byn, utan att packa med sig mat och äta den längs vägen …

Vi hade nog räknat med drygt ett par timmars vandring, men det tog snarare det dubbla eftersom vi stannade många gånger och lekte och för att det heller inte går att tjata på barnen för att få dem att gå fortare – då åker bromsen i direkt. Som reservplan, eftersom mat började kännas hett eftertraktat hos samtliga familjemedlemmar, hade vi Worldcupliften som vi tänkte ta sista biten ner till byn, men när vi kom fram visade det sig att den tyvärr var stängd. Det hade vi möjligen kunnat kolla när vi åkte upp, men det var det ingen som tänkte på. Lyckligtvis hade vi med oss ett gediget snacksförråd som blev räddningen.

Vi fick finta bort hägringen om att åka lift, som vi dessvärre redan hade lyckats presentera för barnen, och sikta mot Fjällgården istället vilket tog nästan en timme extra. Med ett par kexchoklad och axelåkning de sista hundra meterna tog vi oss ändå ner på darriga ben, och väl på restaurangen hade killarna inga som helst problem med att härja och leva rövare, till synes helt oberörda av att just ha vandrat den längsta sträckan i sina liv.

Efter lunch och glass och öl i benen orkade vi knata ner den sista sträckan till bilen vid kabinbanans dalstation och summerade där 8 km, 13 000 steg och två ofantligt stolta föräldrar. Det var så himla roligt att vi lyckades genomföra detta tillsammans, och det är verkligen en dag vi kommer att minnas och leva på länge. Så fantastiskt!

Nu sitter vi i bilen och är redo att bränna de 60 milen ner till Stockholm och Solna. Bakom oss lämnar vi inte bara Åreskutan utan också en fjällvärld som vi alltid kommer att längta tillbaka till och definitivt inte har semestrat i för sista gången. Så bra veckor!

Skylt med texten "Trappa till himlen".
Benägen att hålla med!
Utsikt uppifrån Åreskutan.
Vandring uppe på Åreskutan.
Valter på Åreskutan.
Nästan som att flyga.
Love och Valter under konjaksstenen på väg ner från Åreskutans topp.
Lek under konjaksstenen på väg upp. Det sägs att folk i gamla tider tog sig en stärkande och värmande konjak i skydd av detta klippblock på väg upp till Åreskutans topp.
Anna tar paus.
Vila & utsikt.
Downhillcykling i Åre.
Downhill-cykling är minst sagt poppis i Åre.
Love och Valter kastar stenar i sjö uppe på Åreskutan.
Kast med stenar nedanför kabinbanan.
Petri och Valter på vandring ner.
? Far & son.
AIK-märke på Åreskutan.
Fler AIK-fans hade varit på Åreskutan före oss.

Uppdatering från sommaren 2020 – en mer ofrivillig vandring ner från Skutan

I augusti 2020 gjorde vi ett nytt besök i Åre och en tur upp på Åreskutan var givetvis ett självklart inslag även under denna semestervecka. Planen var denna gång inte att gå ner, utan att bestiga toppen igen, men det blåste otroligt kallt. Vi hade begått det stora misstaget att inte packa ner vantar till vare sig oss eller barnen, så vi gav upp några hundra meter från toppen och begav oss tillbaka mot Gondolen (som numera är den lift tillsammans med VM8:an som gäller för att ta sig upp på Åreskutan, eftersom kabinen har stängt för gott).

I samma stund som vi kom fram till liften insåg vi att den precis hade stängt just på grund av nämnda blåst, och att det var apostlahästarna som gällde för att ta sig ner till byn igen. Det vill säga, de ca 7-8 kilometer ned för berget, vilka tagit oss fyra timmar att avverka året innan. Självklart hade vi heller ingen lunch med oss den här gången heller.

Det blev att älga in på BaseCamp Åreskutan, cafét som ligger i anslutning till kabinbanan, och snabbt skicka i barnen varsin stödglass för att hålla humöret uppe medan vi föräldrar gjorde upp planer för hur vi skulle lägga upp den ofrivilliga vandringen ner. Vi presenterade det hela som en spännande utmaning samtidigt som glassen åts och lade upp det som ett äventyr vi som familj behövde ta oss igenom (vilket med tanke på kylan, blåsten och den välbekant långa vandringen inte kändes som någon grov överdrift).

Det hela gick ändå över förväntan. Love var upprörd över den uteblivna turen ner med Gondolen, eftersom han sett fram emot den, men vi siktade in oss mot Hummelliften och bestämde oss för att med hjälp av den ta oss ner till Fjällgården och därifrån ta Bergbanan sista biten ner till byn. Vi älgade på med rätt mycket raskare kliv än förra gången, och klarade av sträckan på kanske 2-3 timmar innan det blev belöning i form av burgarlunch på Broken.

Allt löste sig därmed helt okej för vår del, men det kan alltså vara ett hett tips att fråga när du kliver av Gondolen huruvida det finns risk för att de kommer stänga den, och planera din vandring baserat på svaret. 🙂

Andra tips vid vandring på Åreskutan

Tänk på att vädret gärna slår om både snabbt och ofta. Även om det är uppåt 20 grader nere i byn är det inte alls omöjligt att du behöver vantar och mössa uppe på toppen, och regn- och vindtäta kläder i packningen är nästan alltid ett måste. Fundera också på vad du tar på dig på fötterna. Vi har kört med vandringsskor och goretex-gymnastikskor till barnen varje gång, och det har aldrig suttit i vägen. Även om det är soligt finns det alltid spännande bäckar att greja vid och snö att klättra i, och att sen fortsätta vandringen med blöta fötter är ingen hit.

Bor du i byn tar du dig enkelt upp med någon av liftarna eller till fots, men om du som vi kommer med bil finns det ofta gott om parkering åtminstone tidigare på dagen i närheten av VM8:an och vid Kabinbanans dalstation. Det är också bra att ha ett öga på klockan om du tänkt nyttja någon av liftarna för att ta dig ner – hinner de stänga får du en längre promenad.

Packa extra proviant och snacks, och missa inte att fylla vattenflaskorna ordentligt innan du ger dig av. Att behöva stressa ner för att barnen börjar bli hungriga är inget du vill ägna dig åt när utsikten breder ut sig framför dig. Tro oss, vi vet …

Du kanske också vill läsa:
1. Vandra med barn – våra bästa tips
2. Njupeskär och vandring i Fulufjällets Nationalpark 
3. Sommar i fjällen 2.0

Petris veckorapport, Sälen edition

Jag kunde inte hålla mig ifrån skrivandet denna resa heller, så här kommer en lista med fokus på våra tio dagar i Sälen.

Veckans optimister: Nybyggandet som sker i samband med att Sälens flygplats invigs i vinter — det byggs överallt!

Veckans ”och så leker ni inte med elden barn…”: Att leka med elden i olika former var en del av min barndom på somrarna i Norra Finland (det fanns inte så mycket annat att göra…). Intresset verkar gått i arv.

Eldning pågår.

Veckans bryggeri: Sälen Fjällbryggeri. Flera goda sorter och extra plus till alla roliga produktnamn.

Fjällfolk, fina grejer.

Veckans lek, film och ljudbok: Mästerdetektiven Kalle Blomkvist.

Räddarna i nöden (bild från Imdb.com)

Veckans bildfråga 1: Fyra hamburgare skulle grillas, en var redan provsmakad. Vems är tugget?

Vem har bitit här?

Veckans taskiga timing: Den yngres vana att vilja gå på toaletten (och göra nr 2) på ställen där toalett inte finnes.

Veckans ”den jag såg inte riktigt komma”: Jag kommer på mig själv med att sitta och kolla upp vandringsleder i fjällen.

Veckans mysiga: Att basta med sina barn.

Veckans ”sådan mor sådan son”: Intresset för pussel verkat gått i arv.

500 bitar — en baggis.

Veckans konstiga: Att åka lift nedåt.

Veckans ”är det kväll nu pappa”? Inte lätt att veta när solen är uppe mellan 03.30-23.00 typ.

Veckans bildfråga 2: Vi grillar överallt där det finns möjlighet. I Fulufjällets Nationalpark hittade vi denna ”grill”, men är det en grill eller en blomlåda?

Blommor eller burgare, det är frågan.

Veckans slarver: Anna med sina strumpor, dom är överallt, men jag blir samtidigt imponerad över att det finns så många olika typer av strumpor för olika användningsområden.

Veckans packningshjälte: Min fru — att hemma i sommarhetta packa för en fjällvecka (som dessutom förlängdes) med allt vad det innebär vädermässigt och få med allt, är imponerande!

Veckans bil: Självklart våran bil som hittills levererat till 100% och det tål att nämnas här.

Veckans räddning: I Experiums bottenvåning finns det ett paradis i form av en tvättstuga.

Små tvättmästare.

Veckans hjälte: Det kom en man från Mora i en orange bil och gjorde ett jobb som behövde göras, det var lördag kväll och hans semester hade börjat. Men är man en hjälte så är man.

Slamsugning pågår.

Veckans kombi: Det var länge sedan jag såg så många Volvo och Saab av modell äldre men den här förlängda (!?) Volvo 240 på Experiums parkering i Lindvallen var något utöver det vanliga.

Plats för … högtalare?

Min ambition är att skriva en lista till från denna fjällvistelse, vi får se om så blir fallet.

Tack för att ni tog er tid!

//Petri

Nästa: Åre! Fjällsemestern får spontan fortsättning.

Nu har det gått nästan två veckor sedan vi anlände till Sälen för en veckas semester, och vi har fortfarande inte lyckats ta oss hem. Istället för att packa ihop och åka söderut som planen var, beslutade vi oss för att bege oss i rakt motsatt färdriktning, varför detta inlägg nu påtas nu ihop med inspiration av en rakt igenom storslagen utsikt över Åreskutan.

Det började med att vi inte alls kände oss färdiga med Sälen och dess omnejd när det började närma sig hemfärd förra helgen. Vi hade flera saker kvar på att göra-listan, vädret började bli varmare och ingen av oss hade någon som helst lust att åka hem – särskilt inte barnen. Vi kollade av möjligheterna att behålla stugan längre vilket var grönt, det skulle inte komma någon direkt efter oss, och började sedan göra upp planer för de nyförvärvade dagarna.

Den sista riktigt regnruskiga dagen i Sälen spenderade vi på Experiums äventyrsbad i Lindvallen, något vi utlovat redan hemma och som visade sig vara en riktigt bra upplevelse trots att de vuxna i den här familjen har en minst sagt ljummen inställning till de flesta slags badhus och offentliga pooler. Nyckeln, som alltid, var förstås att vara på plats i samma ögonblick som portarna slogs upp och att nöjt kunna avrunda badstunden när de stora massorna anlände strax efter lunch.

Så även om jag inte vill tänka på hur det ser ut inne på äventyrsbadet en vintereftermiddag med dåligt väder under typ vecka nio, var det nu på sommaren en trivsam aktivitet en regnig dag. Killarna (och därmed vi) åkte vattenrutschkanor som aldrig förr, och bland höjdpunkterna syntes även möjligheten att simma ut i varm utomhuspool i regnet samt att bada i virvelpoolen där hela familjen for runt som andra vantar.

På fredagen besökte vi vattenfallet Njupeskär i Fulufjällets nationalpark (mer om det i separat inlägg), en utflykt som gav mersmak och skakade ordentligt liv i våra tankar på att fortsätta vidare upp genom Sverige efter Sälen. Detsamma gjorde turen vi tog till Trysil i Norge någon dag senare, ungefär 45 minuter från Sälen, där vi ägnade en dag åt att nästan lyckas bestiga Trysilfjellet.

Vi hade också ett par dagar med diverse administration, lokala aktiviteter (läs: återbesök i Trollskogen) samt förberedelser för vidare färd i form av att uppsöka Experiums tvättstuga (intressant upplevelse) innan vi avslutade Sälenvistelsen på topp med en tur till Mellanfjällsstugan på Hemfjället. Otroligt mysig vandring på hela 6 kilometer som Love genomförde helt själv medan Valter åkte axlar bara något 500-tal meter. Vi avrundade med öl och glass på Gustav Grill & Bar i Lindvallen tillsammans med Annas kompis och f.d. kollega Toni som numera jobbar på Skistar. En fantastisk dag som fick sätta punkt för en tid i Sälen, som överträffade alla förväntningar.

På kvällen tog vi ett snabbt beslut om att Åre skulle få bli vår nästa destination. Vi rekade boende, slängde ut ett par svar på annonser på Blocket och bestämde oss för att lämna Sälen på förmiddagen nästa dag. GPS:en visade hela 5,5 timmar för sträckan Sälen-Åre, så vi bokade in oss på hotell i Klövsjö, ungefär halvvägs upp för att mjuka upp det hela. Det blev ett fint stopp som bjöd på både brygghäng vid (Klöv?)sjön samt hotellmiddag och efterföljande frukostbuffé på morgonen, innan vi åkte vidare mot Åre.

Sedan igår är vi nu inkvarterade uppe vid Copperhill i Åre Björnen, i en lägenhet med milsvid utsikt över både Åreskutan och dalen nedanför. Gårdagkvällen spenderade vi nere i Skistar-Valles värld i Björnen tillsammans med härliga Eskilstunafamiljen bestående av Annas barndomsvän Sara med familj, som råkade befinna sig i Åre precis samtidigt som vi. Vi har också hunnit med en tur upp till toppen på Skutan – en klar höjdpunkt på resan så här långt!

Njupeskär – vattenfall och vandring i Fulufjällets nationalpark

Drygt en timme från Sälen ligger finfina Fulufjällets nationalpark med höjdpunkten Njupeskär, som stoltserar med epitetet Sveriges högsta vattenfall. Vi åkte dit med barnen och fick en riktigt härlig dag med fin vandring i skogen.

Att ta en tur till Njupeskär med barnen var något vi fått tips om både en och två gånger under våra sommarveckor i Sälen, från flera av varandra oberoende källor. Baserat på alla rekommendationer verkade det uppenbarligen vara en utflykt av rang, och barnen var minst sagt lockade av möjligheten att få beskåda Sveriges högsta vattenfall. Sagt och gjort, i fredags packade vi ryggsäckarna för en heldag, hoppade in i bilen och stack dit. Vi blev inte besvikna!

Vi har en tendens att alltid välja den väg som GPS:en anser snabbast, utan att kolla upp vad det är för typ av väg, och den här gången gick vi på en klar nit när vi lurades att åka på grusvägar genom skogen istället för att köra på ordentliga vägar via Särna som enligt uppgift skulle ta 6 minuter längre … Men fram kom vi till slut, och blev nästan folkskygga när vi såg alla bilar på parkeringen efter att ha vistats i lugna sommar-Sälen i en knapp vecka. Vi hittade dock snabbt en parkering, började gå mot Njupeskärs vattenfall, och friden sänkte sig åter över familjen.

För att nå Njupeskär, vattenfallet, vandrar du längs en fin led genom skogen. Vandringen bär över spänger, broar och diverse stock och sten, och barnen uppskattade turen massor. I alla fall tills det började gå uppför, då blev det en del knotande hos framför allt Valter, 3. Love, 5, kunde lätt avledas med fokus på den forsande bäck som rann genom skogen och som härstammade från vattenfallet Njupeskär. Ett stort nöje i all sin enkelhet var att vid en av broarna släppa ner pinnar och snabbtillverkade barkbåtar på ena sidan för att sedan se dem komma ut på andra sidan – Love hade förmodligen kunnat stanna där hela dagen om vi inte mutat med färdkost för att komma vidare.

Efter ett par kilometers vandring genom skogen fick vi äntligen syn på Njupeskär på långt håll, vilket var toppen som motivation för att få barnen att fortsätta framåt. Efter ha vandrat via ett gäng trappor (nedför lyckligtvis, håll höger när vägen grenar sig första gången …) och spänger kom vi till utkiksplatsen, och Love och Petri fortsatte sedan nästan ända fram till vattenfallet på de något hala stenarna medan Valter och jag nöjde oss med att studera Njupeskär från träplatån. Mängden bilar på parkeringen till trots var det inte alls särskilt trångt vid vattenfallet (eller på den övriga rundan), och vi fick en fin stund där. Det är helt klart mäktigt att se vattnet störta ut från klipporna högt ovanför och fortsätta ner i forsen. Att det sägs vara Sveriges högsta vattenfall kändes fullt rimligt.

Ett orosmoln under dagen var att den lunch vi tagit med tarvade att vi hittade en grillplats. Eftersom det dök upp flera sådana ganska tidigt under rundan blev vi lite kräsna och ratade dem på grund av andra grillande besökare, vilket vi fick ångra senare. Det slutade med att vi tog oss alla de fem kilometerna fram och tillbaka utan mat, för att sedan göra upp eld precis där vi inledde vår vandring. Lyckligtvis var det inget barn som klagade över detta.

Efter maten hängde vi en stund i Naturum och tittade på bilder, spår och spillning från diverse vilda djur innan vi återvände till bilen och åkte, på asfalterade vägar, hem till Sälen igen. En riktigt bra utflykt i välskött nationalpark som vi verkligen kan rekommendera, och barnen pratar fortfarande så här ett år senare om besöket vid Njupeskär. Ett bra betyg!

Snabbfakta, vattenfallet Njupeskär och Fulufjällets nationalpark

Vad: Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall (enligt uppgift), med en fallhöjd på 93 meter, som du når via fina och väl utmärkta leder genom skogen. Stämmer det då att Njupeskär verkligen är Sveriges högsta vattenfall? Det verkar råda lite delade meningar om det, och självklart beror det på hur en räknar. Enligt Sveriges Nationalparker är Njupeskär åtminstone Sveriges högsta vattenfall sett till den fria fallhöjden, dvs den del av vattenfallet där vattnet störtar rakt ner. Högst eller ej, mäktigt och sevärt är det i alla fall!

Hitta till Njupeskär och Fulufjället: Nationalparken finns förstås tillgänglig via Google Maps. Kommer du söderifrån, t ex från Sälen som vi, rekommenderar vi varmt att du trotsar GPS:en och kör riksväg 311 via Särna, särskilt om du har en bil du är rädd om … Stor parkering finns nära entrén till nationalparken.

För vem: Den som gillar skog och naturupplevelser, med eller utan barn, och t ex för den som söker efter vattenfall nära Sälen.

Pris: Gratis.

Matmöjligheter: Restaurang fanns vid entrén men testades inte av oss. Ett par grillplatser (med ved) fanns på vägen mot Njupeskär, däremot inga på vägen tillbaka (om du går motsols). Många fina naturliga rastplatser för den som inte är i behov av grillplats.

Övrigt: Ta med sele/bärstol till de yngsta, svårt med vagn pga många trappor nära vattenfallet. Toaletter finns både på Naturum och vid entrén till nationalparken, liksom möjlighet att fylla på vatten.

Mer info: Om vattenfallet Njupeskär och Fulufjället på Sveriges nationalparkers webbplats.

Petri och Valter framför Njupeskär.
Petri och Valter framför Njupeskär. Stenarna är hala, därav det något ohärliga greppet om handleden … 🙂
Bild på Njupeskär vattenfall.
Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall(?)

Här ligger vattenfallet Njupeskär och Fulufjällets nationalpark:

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2021 Resa med kids.

Tema av Anders NorenUpp ↑