Resa med kids

Om vandring, friluftsliv och att resa med barn.

Kategori: Vandra med barn (Sida 3 av 3)

Vandra med barn − våra bästa tips

Att vandra med barn, hur funkar det egentligen? I takt med att våra barn blir äldre jobbar vi målmedvetet och metodiskt med att få dem att uppskatta att vandra i fjällen, i skogen och hänga med på andra liknande typer av naturupplevelser.

Att vara utomhus och vistas i naturen är något vi, som så många andra föräldrar, satsat hårt på redan från första början. Vi har en ganska utstuderad strategi i vår familj – genom att introducera barnen för vandring och friluftsliv tidigt, hoppas vi på att de ska vilja hänga med även när de är lite äldre. Tiden får utvisa om vi lyckas, eller om det får motsatt effekt …

Ingen av oss vuxna i familjen kan titulera oss erfarna fjällvandrare eller outdoorspecialister, utan detta är ett nyfunnet intresse för oss båda som vi nu utvecklar tillsammans med barnen. Vi började i liten skala när barnen var riktigt små, med små vandringar och utflykter till närliggande skogar och naturreservat. Ibland lyckades vi inte ta oss längre än något hundratal meter, trots att vi var ute i flera timmar, men det viktigaste då var att vi tog oss ut överhuvudtaget. Och överlag är det just ett sådant avslappnat förhållningssätt som varit den största framgångsfaktorn för oss när det gäller att vandra med barnen – att anpassa utflykterna efter dagsform, ålder och intresse. Barnen ska (nästan) hela tiden tycka att det vi gör är roligt, om de inte gör det blir allting plötsligt väldigt o-kul för hela familjen …

Våra bästa tips för att vandra med barn

Sommaren 2019 valde vi för första gången att semestra i fjällen, och det kändes genast som att vi tog vandrandet till en ny nivå. Barnen, som då hunnit bli 3 och 5 år, visade sig orka gå riktigt långa sträckor bara vi såg till att lägga upp dagen på rätt sätt och välja rätt typ av vandring för dem. Här kommer våra bästa tips för dig som är sugen på att börja vandra med barn.

  • Välj rätt tur för er vandring. Se till att vandringen ni ska göra med barnen har någon form av extra feature som gör det lite mer intressant för dem. Till exempel ett vattenfall, en sjö att bada eller kasta stenar i, eller kanske en fin rastplats där ni gör upp en eld. Om ni är i fjällen och tillgång finns, förlägger ni med fördel vandringen så att en tur ner med liften kan motivera på slutet.
  • Det absolut bästa är om det finns någon form av attraktioner löpande längs leden ni vandrar – att t ex välja en Mullestig med skyltar att läsa upp eller saker att leta efter är toppen. I Stockholmsområdet kan vi bland annat rekommendera stigarna runt Lida Friluftsgård och Tyresta Nationalpark.
  • Starta gärna på förmiddagen. På så sätt får ni en naturlig paus i form av lunchen, som gärna kan pågå en lång stund med tid för lek och upptäckande på raststället.
  • Ta med mat och mellanmål som du vet att barnen gillar. Våra barns bästa lunch är färdig tomatsoppa som vi värmer hemma, häller i mattermos och kompletterar med makaroner, grönsaker i stavar och gärna något gott bröd.
  • Efterrätt! Att veta om att det finns ett paket Singoalla eller några små chokladbitar att mumsa på efter lunchen har fått våra barn att vandra flera kilometer extra genom åren. :)
  • Mutor! Ta med små (gärna hälsosamma) snacks att portionera ut längs vandringen när barnen börjar bli less. Salta mandlar, russin och majskakor brukar vara populärt hos våra barn. Ibland delar vi ut detta vid ledkryssen eller stigmarkeringarna för att öka motivationen och ta sig framåt – vid nästa markering blir det nytt russin!
  • Gör vandringen till en lek. Genom att dramatisera och fantisera längs vägen blir vandringen mycket mer spännande för barnen. Här brukar vi friskt utnyttja andra vandrande på lederna, som utan sin vetskap blir förvandlade till bovar, rövare och skattsökare i största allmänhet. Om vi har någon bakom oss hittar vi på att det är skurkar som jagar oss, ser vi folk framför oss brukar de få bli några som är ute efter en skatt framme vid målet, som vi istället vill hitta. Det får garanterat igång såväl tävlingsinstinkt som adrenalin och trötta barnben!
  • Rita hemgjorda kartor. Det här är aktuellt framför allt för lite äldre barn, våra har uppskattat det från ca 5 år och uppåt. Vi gör helt enkelt en karta över leden vi ska vandra och ritar in stopp för lunch, fika och andra saker som kan vara intressanta för barnen och som är lätta för dem att känna igen i naturen. Till exempel en sjö ni kommer att vandra till eller en grillplats där ni kommer att äta er lunch.
Mer inspiration kring vandring med barn

Nedan hittar du alla inlägg som berör vandring med barn i någon form. Några favoriter är de vandring vi gjort på Åreskutan, våra vandringar i Tyresta Nationalpark i Stockholm, och när vi tillsammans upptäckte KL Forest Eco Park i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur.

Lida Friluftsgård – vandring och äventyr söder om Stockholm

Publicerad den 18 maj, 2020. | | Inga kommentarer.

En plats vi gärna återkommer till när vi är lediga och vill spendera en heldag utomhus med barnen är fina Lida Friluftsgård i Tullinge, söder om Stockholm. Första gången vi åkte hit var barnen två respektive fyra år gamla, och området passade lika bra på den tiden som nu när de är fyra och sex år. Om du inte varit på Lida rekommenderas varmt ett besök!

Det första obligatoriska stoppet för barnen när vi kommer fram till Lida Friluftsgård är alltid att klättra på repet över den lilla bäcken som avgränsar parkeringen från området. Sommartid är bäcken mer eller mindre torrlagd, men på vintern och våren finns det alltså möjlighet att blöta ner fötter och skor redan inom fem minuter efter ankomst.

Oftast går det dock bra, och nästa stopp brukar vara den lilla hinderbanan/lekplatsen med balansövningar som finns på den stora gräsytan nedanför Lida värdshus. Dessa två aktiviteter passar perfekt för att kicka igång eventuellt sömniga barnben efter bilfärden ut till Lida, och därefter brukar vi sätta fart mot vandring i skogen.

Utsikt från skidbacken vid Lida friluftsgård.

Mullestigarna på Lida Friluftsgård

Den som är bekant med Skogsmulle kanske känner till att han föddes på Lida Friluftsgård någon gång på 50-talet. Här finns flera mysiga stigar varav flera har anknytning till Skogsmulle och hans vänner. Inne på värdshuset kan du köpa häften med text till de korta vandringarna, och även om det egentligen inte är särskilt avancerat så tycker i alla fall våra barn att skogsturen blir så mycket roligare när de får små uppdrag längs vägen. Det kan vara allt från att leta efter Mulles stövlar i träden till att räkna barr eller bära med så många kottar som möjligt till nästa station. Love, sex år, är väl egentligen i äldsta laget för texterna i häftena, men han älskar att höra oss läsa dem och genomför alltid det som efterfrågas med imponerande engagemang. Sedan jag blev ledare i Friluftsfrämjandet har intresset för Mulle och hans vänner blommat upp på nytt hos barnen, så nu måste det snart bli en ny tur till Lida.

Allra bäst gillar vi Mullekompisen Fjällfinas stig, som leder in i skogen och upp på berget på andra sidan av Lidas parkering. Här finns flera fina ställen för lunch- eller fikapaus, inte minst en gedigen grillplats med utsikt över sjön. Sist jag var med barnen på Lida spenderade vi säkert ett par timmar längs fjällstigen (som inte är mer än max en kilometer) med att klättra i träd och berg samt äta vår matsäck. Populär hos våra barn är även Laxestigen som leder längs med ovan nämnda bäck och avslutas nere vid sjön, liksom Novas rymdstig som leder upp till ett rymdskepp på toppen av skidbacken vid Lida.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 77E9BAF9-8AF5-4695-9FBE-64C46720AA0B-768x1024.jpeg
Love är redo för att vandra fjällstigen.
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är E4A2BB22-CEB7-43BE-AA06-5C4EA3029D6B-1024x1024.jpeg
Grillplats längs fjällstigen – bästa lunchstället!

Hitta vilse-stigen

Förutom Skogsmulle-stigarna finns också en Hitta Vilse-stig på Lida Friluftsgård, anordnad av Civilförsvarsförbundet. Den hittar du om du följer pilarna nära spårcentralen, ungefär där det grusbelagda Mullespåret för rullstol och/eller barnvagn börjar. Här behövs inget häfte, utan via skyltar följer du figuren Vilse ut i skogen, och får lära dig vad du ska göra om du kommer bort. Du får prova på att bygga koja och lägga ut markeringar som gör dig lättare att hitta. De här stigarna finns på olika ställen runtom i landet, och jag tycker de är toppen att använda som utgångspunkt för att prata med barnen om vad som kan hända om en går vilse, och hur en ska bete sig. Förhoppningsvis fastnar åtminstone något av det de lär sig och kan plockas fram om oturen skulle vara framme och någon kommer bort.

Annat kul att göra med barnen på Lida

Det roliga med Lida är att det finns så mycket att göra och titta på för barnen. Bara att klättra upp och (kanske framför allt) springa ner för skidbacken kan sysselsätta våra barn länge. Här och var i skogen och i anslutning till de olika stigarna finns små hus, vindskydd och installationer som är perfekta för att sätta igång fantasin. Nere vid sjön finns en fin sandstrand med bryggor som läggs i under sommaren, vilket gör att det går utmärkt att kombinera sin skogsutflykt med bad här när vädret är varmt.

Sandstranden på Lida.

Förutom att bara vara i naturen går det också att aktivera sig med friluftsgolf/minigolf och höghöjdsbanan Accropark, även om vi inte gjort någotdera ännu. Det går också att äta lunch, fika eller köpa glass på Lida Värdshus. Det går också att hyra kajaker vilket jag skulle vilja göra med barnen nästa gång vi åker dit. Dessutom är jag väldigt sugen på att gå Äventyrsstigen som tar dig runt sjön Getaren. Den är dock 9 km lång, så då gäller det att rusta barnen ordentligt, sikta på en heldag och räkna med att bära på axlar ibland.

Sammanfattningsvis – Lida Friluftsgård har mycket kvar att ge även när våra barn blir större. Hit återvänder vi gärna snart igen!

Love, 6 år, klättrar i träd på Lida Friluftsgård.
Trädklättring längs med fjällstigen på Lida.
Skylt till Hitta Vilse-stigen på Lida Friluftsgård.

Snabbfakta, Lida Friluftsgård

Vad: Lida friluftsgård och friluftsområde ligger i Tullinge/Botkyrka söder om Stockholm och bjuder på många roliga små äventyr för barn och fina strövområden för alla.

Hitta hit & parkera: Till Lida Friluftsgård är det ca 30-35 minuters resväg med bil via Huddingevägen från centrala Stockholm. Stor gratisparkering finns. Det går också att åka buss från pendeltågsstationen i Tullinge och komma lika nära.

För vem: Lida Friluftsgård passar den som vill vandra i skog och natur, med eller utan barn, och för familjer som vill ha en skogsupplevelse med lite extra features som motivation.

Matmöjligheter: Det finns massor av grillplatser i området, vissa med ved. Lida Värdshus serverar dagens lunch varje dag, och det går också att köpa fika, kaffe och glass.

Övrigt: För de små äventyrsvandringarna rekommenderas sele/bärstol till de yngsta. Det finns dock även flera spår och leder som passar den som kommer med barnvagn, bland annat Skogsmulles hjulspår som är en grusad väg i skogen. Toaletter finns vid värdshuset, liksom möjlighet att fylla på vatten.

Mer info: Finns på Lida Friluftsgårds webbplats, som för övrigt är ovanligt bra och informativ.

Här ligger Lida Friluftsgård

Du kanske också vill läsa:
1. Tyresta nationalpark – favoritutflykt i Stockholm med barn
2. Ängsjö friluftsgård – fin dagsutflykt i norra Stockholm
3. Vandra med barn − våra bästa tips

Inlägget postades i Stockholm, Sverige, Utflykter med barn, Vandra med barn, den 18 maj, 2020
Reaktioner: Inga kommentarer.

Utflykt till Jungle Beach, Unawatuna

Publicerad den 17 december, 2019. | | Inga kommentarer.

Idag mådde alla äntligen bra samtidigt, och vi kunde ge oss ut och utforska omgivningarna i större utsträckning än förut. Något vi varit sugna på sen vi kom hit är att göra en utflykt till en mindre strand här i Unawatuna, nämligen Jungle Beach.

Jungle Beach ligger något 15-tal minuter bort med tuktuk, men desto roligare är det att promenera dit från Unawatuna genom djungeln vilket vi självklart valde att göra.

Det är ingen särskilt lång vandring, bara ca 2 km enkel väg beroende på var i Una du startar, men sträckan var precis så lagom strapatsrik som krävs för att Love och Valter ska tycka att det är kul. Färden börjar på ordinarie väg som delas med enstaka tuktuks, mc:s och byggtrafik, men det lugnar sig snart och förvandlas till en mycket trivsam promenad genom djungeln. Blir en akut törstig på iskall kokosnöt, hungrig eller kommer på att en absolut måste ha ett par elefantbyxor, säljs allt detta av lokala familjer längs vägen. 

Efter lite klättring nedför sluttning, balansgång över vattendrag och återigen klättring upp för sluttning kunde vi checka av jätteleguan och massor av fjärilar på djurlistan, även om det var en annan sorts djur vi egentligen spanade mest efter … 

På väg ner mot själva Jungle Beach hamnade vi mitt i en singalesisk skolklass som också skulle ner och bada, och kom till sist ner till en mysig liten strand med skuggande träd och ett par superenkla ställen som sålde juice/lassi. Här hängde vi i flera timmar och byggde sandslott, badade och spanade in lokalbefolkning. Den här stranden ligger i en skyddad vik med utsikt mot staden Galle, och det är nästan inga vågor att tala om. Det passade framför allt Valter utmärkt, men även Love gillade att bada här där det faktiskt gick att se lite fiskar genom cyklopet. 

Vi hade tänkt ta en tuktuk hem, men kidsen var helt inställda på att gå så då ville inte vi vara sämre. Och det skulle löna sig på flera sätt. Först fick vi äntligen syn på de av Love mycket efterlängtade aporna som klättrade omkring i träden ovanför stigen. När vi väl hade sett den första tog det liksom aldrig slut — det dök bara upp fler och fler. Därefter lyckades vi hitta ett riktigt guldkorn till lunchställe vid namn Sea Waves, där vi serverades världens godaste fried noodles av en gullig familj, på en altan uppe bland träden med apor som kikade in mellan grenarna för att se om det fanns något för dem. Sen knallade vi den sista biten hem till hotellet och svalkade av oss i poolen, sjukt nöjda med vår utflykt.

Inlägget postades i Långresa med barn, Sri Lanka, Vandra med barn, den 17 december, 2019
Reaktioner: Inga kommentarer.

Stendörrens naturreservat – storslagen naturupplevelse i Sörmland

Publicerad den 8 september, 2019. | | 2 kommentarer.

Stendörrens naturreservat ligger vid den sörmländska kusten och är en riktigt härlig naturupplevelse med marin prägel för både barn och vuxna. Vi åkte dit en helg i september 2019 och fick en underbar dag med barnen vid havet.

Är det något vi alltid är på jakt efter så är det fina naturreservat, stigar och bra vandringar för barn i närheten av Stockholm. Vi har flera favoriter – Tyresta Nationalpark, Lida Friluftsgård och Ängsjö friluftsgård i Järfälla för att nämna några – men det är alltid kul att testa nytt, och Stendörrens naturreservat har vi länge velat besöka med barnen. I helgen var det äntligen dags!

Skyltar mot Stendörrens naturreservat och Naturum.
Skyltar mot Stendörrens naturreservat och Naturum.

Stendörrens naturreservat ligger alltså vid kusten i Sörmland, mellan Nyköping och Trosa och ca 1,5 timme hemifrån oss i Solna. Vi har varit på väg dit flera gånger, men alltid kommit fram till att tre timmar i bil är lite för mycket för en dagsutflykt, och har därför valt andra ställen. I fredags hade dock barnens förskola stängt för den klassiska höstplaneringen, och vi bestämde oss därför för att försöka hitta någon form av boende i närheten av Stendörrens naturreservat och ta oss en miniweekend. Valet föll på Nynäs slott och en stuga som vi hyrde av vandrarhemmet Bränneriet, en upplevelse värd en helt egen resa egentligen – mer om det i separat inlägg.

När köerna runt Stockholm lagt sig något på fredagsmorgonen hoppade vi in i bilen och styrde söderut mot Stendörren. Det är så himla härligt att vara på väg någonstans tillsammans med barnen – jobb och vardag känns snabbt väldigt långt bort och semesterkänslan infinner sig genast, åtminstone när den här typen av äventyr vankas.

Efter att ha dundrat E4:an ner och sen kört genom de fina sörmländska skogarna i några mil kom vi äntligen fram till Stendörrens naturreservat. Vi vuxna var som vanligt ivriga att ”sätta igång” med aktiviteterna, medan barnen tyckte det var fullt rimligt att uppehålla sig med att klättra på en gammal vattentank på parkeringsplatsen i säkert ett 30-tal minuter. Det där är verkligen något vi föräldrar (med röd DISC-profil dessutom …) behöver öva på – att inte stressa iväg mot det vi tycker är målet, utan försöka ta dagen i barnens tempo och låta dem greja färdigt innan vi styr vidare. Många gånger har det ju varit de där udda grejerna som varit dagens höjdpunkt för dem.

Barnen klättrar på gammal vattentank vid parkeringen till Stendörrens naturreservat.
Här vare kul!

Hängbroar, klippor och grillning

Till sist fick vi ändå med oss killarna ner mot vattnet, och kunde konstatera att Stendörrens naturreservat var en solklar hit. Vi började med att knalla över broarna ut till ön som heter Stora Krokholmen och fascinerades av hur snabbt vi plötsligt befann oss ute i havsbandet. Ön är som gjord för barn att leka på – mjuka fina klippor med massor av skrevor och bra klättring, samt inte alltför många branta stup att ramla utför. Den största utmaningen var att hålla dem från att halka i med fötterna, och det kändes odramatiskt om än svårt med tanke på hur mycket det fanns att se i vattnet. Med erfarenhet från vinterns vistelse i manettäta Huay Yang, Thailand, fick Love genast syn på flera maneter i havet, och när vi väl sett dem upptäckte vi bara fler och fler i det klara vattnet.

Barnen hittade gott om öronmaneter i havet runt Stendörrens naturreservat.
Öronmaneter fanns det gott om i havet vid Stendörren.
Hängbro i Stendörrens naturreservat.
Stendörrens broar var mycket uppskattade hos barnen.
Stendörrens naturreservat, vy från Stora Krokholmen.
Så fina klippor!
Hängbro över till Stora Krokholmen i Stendörrens naturreservat.
Bron över till Stora Krokholmen.

Vi stannade på Stora Krokholmen i flera timmar och hittade en fantastisk grillplats med utsikt in mot fastlandet där det var alldeles vindstilla. Vi såg flera fina grillplatser runt om i Stendörrens naturreservat, och överallt finns det ved utlagd – mycket trivsamt. Framför allt Love älskar att göra upp eld och dona med pinnar, och kan hålla på med det ungefär hur länge som helst, och vi hade verkligen ingen brådska heller. När Valter plumsade lite i havet torkade vi helt enkelt skorna över elden, och spaning på djur i vattnet kunde fortsätta utan större dramatik.

Korvgrillning i Stendörren.
Peas of heaven levererar dagens lunchkorv. Grillmästare = Love.

Vi hade redan innan fått med oss att paddling är populärt att ägna sig åt på Stendörren. Det måste vara hur kul som helst att paddla runt bland öarna i naturreservatet, och extra kul och härligt var det att se ungdomar från Nyköpings gymnasium göra sitt bästa för att manövrera kajaker bland klipporna – vilken grym fredag i skolan! Nästa gång vi kommer hit ska vi definitivt överväga att hyra kanoter med barnen.

Kanotister i Stendörrens naturreservat.
Love och Valter letar djur i vattnet.
Djurspaning i vattnet.
Familjen på klipporna i Stendörrens naturreservat.
Klippor på Stora Krokholmen.

När vi var klara med utforskandet och hade klarat av en förbipasserande regnskur, begav vi oss tillbaka över broarna och gick genom fårhagen till Naturum en bit bort. Naturum, för den som inte besökt ett sådant, är utställningar/museer/verksamheter som ligger i anslutning till nationalparker och naturreservat runt om i Sverige. På ett ofta interaktivt sätt berättas det om naturområdet i fråga, och våra barn brukar gilla besök på Naturum skarpt – så även här i Stendörrens naturreservat.

Stendörrens naturreservat har ett riktigt fint Naturum.
Naturum i Stendörrens naturreservat – mycket populärt hos barnen.

Naturum och upplevelsestigen Stendörren

Vi hängde både inne och utanför Naturum en lång stund, innan vi tog oss an den upplevelsestig som började utanför Naturum. Den hade inte marknadsförts särskilt hårt, vi hade bara läst att det skulle finnas en stig med lite olika installationer längs vägen, men den visade sig vara hur bra som helst. Inte minst för att den passerade genom riktig trollskog precis vid vattengränsen, med stundtals höga klippor som stupade ner i havet och bjöd på grym utsikt. Med jämna mellanrum fanns skyltar att läsa, och i anslutning till dessa någon typ av aktivitet i all enkelhet som barnen kunde ägna sig åt. Vi hittade allt från råmande låtsaskor till fyrtorn att klättra på, och när vi som bäst stod och tittade ut över havet från det sistnämnda fick vi till råga på allt syn på sälar i vattnet! De kikade upp, låg och flöt en stund och frustade lite innan de dök ner under ytan och försvann. Så otroligt kul att få se tillsammans med barnen!

Stigen fortsatte genom urskogen, men klockan började bli mycket och vi var faktiskt tvungna att avbryta innan den tog slut och påbörja färden mot stugan vi hyrt vid Nynäs slott. Bara det faktum att vi har halva stigen kvar att vandra gör ju att vi vill åka tillbaka omedelbart! Vi är också fullt medvetna om att det finns fler öar och broar att knalla runt på, så det får definitivt bli ett nytt besök i Stendörrens naturreservat med barnen framöver.

Fårhagen i Stendörrens naturreservat.
Upplevelsestigen går raka vägen in i fårhagen.
Barnen i kanot.
Tränar inför nästa års kanotturer
Barnen på Stendörrens upplevelsestig.
Fin stig i skogen längs med vattnet!
Bröder spanar efter sälar.
I Stendörrens naturreservat finns chans att få syn på sälar – något som vi till vår och inte minst barnens stora glädje lyckades med!
Sälspaning
Installationer längs Stendörrens upplevelsestig.
Superfin skog i Stendörrens naturreservat.

Snabbfakta, Stendörrens naturreservat

Vad: Naturreservat i Sörmland med maritim prägel och fina hängbroar som tar dig ut i havsbandet utan båt.

För vem: Verkligen alla! Barnfamiljer, vuxna, unga, gamla – det finns verkligen något för alla här.

Matmöjligheter: Ta med picknick. Flera fina grillplatser med ved finns i området för den som vill laga mat över eld (rekommenderas såklart). Dricksvatten går att få på Naturum, som även bjuder på kaffe samt säljer glass.

Övrigt: Sele/bärstol är allra bäst till de yngsta. Barnvagn är inte att rekommendera ute på öarna och funkar heller inte så bra på stora delar av upplevelsestigen. Däremot går det fint att ta sig fram till t ex Naturum med barnvagn, och det ska också finnas en rullstolsvänlig slinga runt reservatet, som då såklart också funkar med vagn. Toaletter finns på Naturum och utedass finns t ex vid parkeringen.

Mer info: Om Stendörrens naturreservat på Länsstyrelsens hemsida.

Hitta till Stendörrens naturreservat


Du kanske också vill läsa:
1. Nynäs slott – fin utflykt i Sörmland
2. Tyresta nationalpark – favoritutflykt i Stockholm
3. Skärgårdsliv på Sävö i Nyköpings skärgård

Inlägget postades i Sörmland, Sverige, Utflykter med barn, Vandra med barn, den 8 september, 2019
Reaktioner: 2 kommentarer.

Tyresta nationalpark – favoritutflykt i Stockholm med barn

Publicerad den 25 juli, 2019. | | Inga kommentarer.

Tyresta nationalpark är en av Stockholmsområdets två nationalparker (Ängsö i Stockholms skärgård är den andra), och Tyresta är verkligen en nationalpark som är rolig att besöka tillsammans med barnen. Det finns flera lagom långa stigar och vandringar att göra som passar även små ben, och naturen är fantastisk här.

Jag kan börja med att konstatera att våra nästan tre veckor i fjällen hade gett mersmak efter naturupplevelser hos både oss och barnen. Vi hade bara varit hemma några dagar efter semestern sommaren 2019, när Love som svar på frågan om vad han ville göra imorgon sa ”åka till den där fina skogen med hinderbanan, där vi fick diplom”! Vi förstod direkt vilket ställe han menade. En halvtimme söder om innerstan, i Haninge och Tyresö, ligger fina Tyresta nationalpark. Vi var där med barnen första gången förra sommaren, när Love var fyra år och Valter två, och stortrivdes allihop.

Det absolut bästa receptet på en lyckad ledig dag för vår familj är att packa ryggsäckarna med lunch, mellanmålsmackor, kaffe och en god efterrätt (typ kakor) att motivera med, och sen styra bilen mot någon form av naturområde och stanna där hela dagen. Stället vi åker till får gärna innehålla en enklare typ av rolighet för barnen – det kan vara en snitslad Mullestig, ett spännande mål på en vandring, eller som på en av stigarna i Tyresta – en hinderbana i skogen.

Skylt till Tjäderstigen i Tyresta nationalpark.
Tydligt skyltat till Tjäderstigen, Tyresta nationalpark

Barnvänliga stigar i Tyresta nationalpark

I Tyresta finns ett helt gäng barnvänliga vandringar att göra – vissa har roliga inslag längs stigen, andra går genom spännande trollskog. Här kommer några av våra favoriter!

Tjäderstigen

Leden som Love pratade om heter Tjäderstigen och är 1,3 kilometer lång. Innan du börjar plockar du med dig frågeformulär och penna, som finns både vid startpunkten och i Naturum som du passerar när du går från parkeringen eller busshållplatsen. Sedan är det bara att sätta igång att följa ledmarkeringarna.

Det finns elva stationer längs Tjäderstigen, och vandringen tar oss genom en fantastiskt fin urskog. På vissa ställen handlar det om att leta efter något, på andra ställen gäller det att klättra upp, nedför eller över olika saker. Det är ingen avancerad bana med utmanande hinder, utan snarare en naturupplevelse i all sin enkelhet med lite extra roliga inslag för barnen. På varje station ska du hitta en bokstav, med hjälp av vilka du sedan får ihop det hemliga lösenordet. Har du lyckats, ja, då blir det diplom i Naturum när ni är klara!

När vi efter vår vandring hade letat upp alla bokstäver och gått färdigt Tjäderstigen tog vi lunchpaus i Tyresta by som jag tror är något av ett epicentrum för nationalparken. Här finns ett café för den som inte orkar ta med sig eget fika, fräscha toaletter, grillplats (med ved, åtminstone innan Corona) och massor av bord att äta medhavd matsäck vid.

Klättra över (torrlagda) bäckar på ett ställe …
… och upp för bergväggar på ett annat.
Spänger och hängbro längs Tjäderstigen i Tyresta nationalpark.
Spänger och hängbro längs Tjäderstigen i Tyresta nationalpark.
Byggnader i Tyresta by, Tyresta Nationalpark.
Hus i Tyresta by.

Efter Tjäderstigen och lunchen blev det besök i Naturum, nationalparkernas hus för att hämta ut diplomet. Vi tog oss också en titt på utställningen som i montrar och luckor visar fotografier och modeller av Sveriges samtliga 30 nationalparker. Barnen älskar att öppna alla de där luckorna och titta på bilder av vilda djur, medan jag passar på att drömma mig bort till platser som Stenshuvud, Abisko och Kosterhavet och fundera över vilken nationalpark vi ska besöka härnäst. Extra kul var det att hitta bilder av Njupeskär och Fulufjällets nationalpark som vi besökte under vår semester i Sälen tidigare i somras.

När killarna fått sina diplom fick vi också möjlighet att välja ett bildspel att se inne i filmvisningsrummet, och det blev en skön vilostund för samtliga medan vi tittade på bilder från elva av Sveriges nationalparker och laddade inför dagens nästa etapp – Urskogsstigen.

Skylt som beskriver Urskogsstigen i Tyresta Nationalpark.
2,5 kilometer urskog coming up!

Urskogsstigen i Tyresta

Efter att ha laddat med kaffe och lite mellanmål knatade vi vidare mot Urskogsstigen som fick bli eftermiddagens aktivitet. Det är en led på 2,5 kilometer genom samma fina typ av urskog som Tjäderstigen, med åtta utplacerade informationsskyltar längs spåret som berättar mer om Tyrestas urskog och naturen en passerar genom.

Det är inte som att barnen alltid är 100% intresserade när vi läser upp den här typen av information, men bara att det händer något längs vägen är ett perfekt sätt för att få barnen att komma framåt. Valter fick t ex nya russin vid varje skylt, medan Love hade som huvuduppgift att hitta vägen till nästa. Urskogsstigen innehåller också roliga inslag som spänger att springa på och döda/nedfallna träd att klättra i, och som bonus på sommaren finns det massor av blåbär att plocka längs hela stigen. Hittade även en (1) kantarell, så misstänker att även svampbeståndet i krokarna kan vara gott lite senare på hösten.

Det finns många fler leder i Tyresta nationalpark som jag väldigt gärna vill ta itu med, både med och utan barn, men efter Urskogsstigen kände vi att det var läge att runda av och bege oss hem till Solna igen, riktigt nöjda med att ha fått oss en grym naturupplevelse så nära hemmaplan.

Allemansråttans stig

Under vårt senaste besök i Tyresta Nationalpark under våren 2020 blev det också en tur på Allemansråttans stig, som komplement till Tjäderstigen. Det är en mysig liten stig som börjar precis bakom Naturum, och den är framtagen tillsammans med Håll Sverige Rent. Stigen är ungefär en halv kilometer lång, och längs vägen finns fem olika stationer där barnen får olika små uppdrag kopplade till att hålla naturen ren och värna om den. Den kanske inte så väldigt spännande för de äldre barnen, men för Love och Valter (6 och 4 år vid besöket) passade den fint. Den känns även som en toppenbra vandring att börja med för de allra minsta barnen när de kommit igång med att gå.

Och det är en bra sammafattning av Tyresta nationalpark i stort – det finns verkligen stigar, leder och vandringar som passar precis alla här!

Snabbfakta, Tyresta nationalpark med barn

Vad: Nationalpark innehållande urskog, sjöar och fina vandringsleder varav flera är perfekta för att vandra med barn.

Hitta hit: Tyresta nationalpark kan nås på lite olika sätt, men har du siktet inställt på Tjäderstigen och Urskogsstigen parkerar du (gratis) i anslutning till Naturum och Tyresta by. Det går även att åka buss hit.

För vem: Den som gillar skog och natur, med eller utan barn.

Pris: Gratis.

Matmöjligheter: Café finns i Tyresta by, kolla aktuella öppettider när du planerar ditt besök. Bäst tycker vi det är att ha med egen matsäck, den äter du med fördel också utanför byggnaderna i Tyresta by där det finns grillplats med ved, bord, tillgång till dricksvatten samt toaletter.

Övrigt: Sele/bärstol behövs till de yngsta på många av lederna. Det går inte att ta med barnvagn på vare sig Tjäderstigen, Urskogsstigen eller Allemansråttans stig. Däremot finns en fin barnvagnsslinga på 5 km som utgår från parkeringen, så det går absolut att uppleva Tyresta även med barnvagn.

Mer info: Om Tjäderstigen och Urskogsstigen på Tyresta nationalparks webbplats.

Det finns gott om blåbär i Tyresta nationalpark på sensommaren.

Här ligger Tyresta nationalpark:

Du kanske också vill läsa:
1. Vandra med barn – våra bästa tips
2. Stockholm med barn – tips på skogar och naturreservat
3. Lida Friluftsgård – vandring och äventyr för barn nära Stockholm

Inlägget postades i Stockholm, Sverige, Vandra med barn, den 25 juli, 2019
Reaktioner: Inga kommentarer.

Åreskutan – tips på fina vandringar

Publicerad den 18 juli, 2019. | | Inga kommentarer.

Åreskutan är ett berg som verkligen bjuder in till maffiga vandringar under sommaren. Med sina 1 420 meter över havet är utsikten på många håll magnifik. Eftersom liftarna tar dig upp även sommartid finns det flera fina alternativ för dig som vandrar med små barn eller av olika skäl inte vill ha en strapatsrik vandring, men det finns också flera riktigt utmanande turer. Kort sagt, Åreskutan har något för alla.

Vandring till toppen av Åreskutan

Att någon gång under en sommarvistelse i Åre ta sig upp till toppen av Åreskutan är väl nästan obligatoriskt. Självklart kan du välja att göra det helt till fots från byn, men har du som vi små barn med på vandringen är ett betydligt mer lockande alternativ att använda dig av de sommaröppna liftarna för att ta dig upp i höjd med Kabinbanans bergsstation på 1 274 meter över havet.

När vi gjorde denna vandring 2019 använde vi oss av just Kabinbanan för att ta oss upp, men när vi var här igen under sommar 2020 fick vi istället åka VM8:an och därefter byta till Gondolen för att ta oss upp till samma ställe. Detta då Kabinbanan har stängt för gott och ska rivas. Biljett till liften köper du antingen i förväg via Skistars webbplats eller också på plats nere vid VM8:an. Biljetterna gäller tur- och retur, det går alltså bra att ta liften ner igen.

Love och Valter vid BaseCamp Åreskutan, sommaren 2019.
Love och Valter vid BaseCamp Åreskutan, sommaren 2019.

Väl uppe på 1 274 meters höjd har du sedan 146 höjdmeter kvar att avverka innan du är uppe på toppen. Här kan du välja mellan en lättare och en svårare led, där den lätta motsvarar ungefär knagglig grusväg, och den svåra innebär lite klättring men ingenting som treårige Valter inte klarade av. Båda lederna är ordentligt skyltade och det är enkelt att hitta upp till toppen. Vi valde på barnens initiativ den svårare leden, och den tog oss ungefär en timme upp med stopp för att spana efter renar och kasta lite snöboll i de stora snösamlingar som ofta fortfarande finns kvar här under sommaren.

När du kommer upp till toppen väntar en otrolig belöning bestående av hänförande 360-vyer över landskapet och bergen runtomkring. På toppen av Åreskutan finns också Åre Toppstuga, som sägs vara Sveriges högst belägna café, där det går att köpa våfflor och annat fika. Vi testade dock aldrig detta, utan hade med oss egen lunch som vi åt på baksidan av Skutan med utsikt över Kallsjön. Därefter blev vi kvar länge, länge och byggde stentorn och njöt av tillvaron i största allmänhet, innan vi vandrade den enklare vägen ner till liften igen vilket tog någon halvtimme.

Något som kan vara värt att understryka är att vädret ibland tvingar liftarna att stänga tidigare än planerat, vilket gör att det inte går att ta sig ner till byn på annat sätt än till fots. Håll koll på prognosen och dra dig inte för att fråga om status innan du ger dig upp till toppen.

Vandring från Åreskutan ner mot byn

Under vår första sommarvistelse i Åre, när barnen var bara 3 och 5 år, avslutade vi fjällsemestern med att ta kabinbanan upp och sedan gå hela vägen ner från Åreskutans topp. En värdigare avslutning på semestern var svår att tänka sig, och detta är verkligen en vandring vi kan rekommendera. Året efter gjorde vi den dessutom igen, men då alltså på lite mer ofrivillig basis … Mer om det i slutet av det här inlägget.

Familjen på väg ner från Åreskutan sommaren 2019.
Nöjd familj på väg ner från Åreskutans topp.

Vi hade kollat upp tänkbara vägar ned från Åreskutans topp via Åre Trails, en tjänst som för övrigt är riktigt användbar för att hitta vandringsleder i området kring Åre. Det går att välja på att gå östra (led 215) eller västra (led 214) vägen ner. Lederna är klassade i olika svårighetsgrader som överensstämmer med pisternas gradering på vintern, och eftersom den östra vägen ansågs vara svart och därmed ”svår”, föll valet på den västra leden, 214, med medelsvår röd märkning. Informationen på Åre Trails bygger på att du går leden nerifrån byn och upp, men vi valde alltså att göra det omvända.

Det visade sig vara ett bra beslut. Även om det aldrig kändes läskigt på något sätt, hade jag inte önskat mig en svårare vandring med tre- respektive femåringar. Det är inte direkt bara att knalla på, utan du får klättra på vissa ställen, och nedåt är alltid svårare än uppåt. Men killarna gillade utmaningen, och vi vet sedan innan att det är betydligt lättare att motivera dem framåt om vägen innehåller spännande inslag, till exempel som här i form av snöfläckar, dammar att kasta sten i, stenrösen att bygga på (eller välta) samt att hålla koll efter målade stenar som visade vägen.

Leden går under eller vid sidan av kabinbanans sträckning ganska länge, och utsikten är helt fantastisk. Tror jag stannade ungefär hundra gånger och tog bilder eller bara tittade ut över diverse berg i när såväl som fjärran – det var helt magiskt! Vädret denna julidag var också perfekt för detta äventyr, ca 17-18 grader i byn med sol och moln, runt 13 uppe på Åreskutans topp.

När du kommit förbi de svåraste partierna är du framme vid Hummelstugan och Hummelliftens bergsstation, där du får besluta om du vill ta en brantare väg ner via Mörvikshummeln mot Fjällgården eller om du vill ha en enklare (men lite längre) avslutning som går via en lätt sluttande väg bort mot VM8:an och sicksackar sig ett par gånger ner längs Åreskutan.

Karta över vår vandring ner från Åreskutans led 214, från appen Åre Trails.
Leden vi gick från Åreskutans topp till dal. Bilden kommer från appen Åre Trails (som tyvärr inte längre finns kvar/underhålls, men webbplatsen finns och innehåller samma information även om jag gillade appen betydligt bättre).

Längs vägen ner över Åreskutan finns det hur många naturliga rastställen som helst med makalös utsikt, så ett hett tips är att inte göra som vi och (för en gångs skull) planera för lunch nere i byn, utan att packa med sig mat och äta den längs vägen …

Vi hade nog räknat med drygt ett par timmars vandring, men det tog snarare det dubbla eftersom vi stannade många gånger och lekte och för att det heller inte går att tjata på barnen för att få dem att gå fortare – då åker bromsen i direkt. Som reservplan, eftersom mat började kännas hett eftertraktat hos samtliga familjemedlemmar, hade vi Worldcupliften som vi tänkte ta sista biten ner till byn, men när vi kom fram visade det sig att den tyvärr var stängd. Det hade vi möjligen kunnat kolla när vi åkte upp, men det var det ingen som tänkte på. Lyckligtvis hade vi med oss ett gediget snacksförråd som blev räddningen.

Vi fick finta bort hägringen om att åka lift, som vi dessvärre redan hade lyckats presentera för barnen, och sikta mot Fjällgården istället vilket tog nästan en timme extra. Med ett par kexchoklad och axelåkning de sista hundra meterna tog vi oss ändå ner på darriga ben, och väl på restaurangen hade killarna inga som helst problem med att härja och leva rövare, till synes helt oberörda av att just ha vandrat den längsta sträckan i sina liv.

Efter lunch och glass och öl i benen orkade vi knata ner den sista sträckan till bilen vid kabinbanans dalstation och summerade där 8 km, 13 000 steg och två ofantligt stolta föräldrar. Det var så himla roligt att vi lyckades genomföra detta tillsammans, och det är verkligen en dag vi kommer att minnas och leva på länge. Så fantastiskt!

Nu sitter vi i bilen och är redo att bränna de 60 milen ner till Stockholm och Solna. Bakom oss lämnar vi inte bara Åreskutan utan också en fjällvärld som vi alltid kommer att längta tillbaka till och definitivt inte har semestrat i för sista gången. Så bra veckor!

Skylt med texten "Trappa till himlen".
Benägen att hålla med!
Utsikt uppifrån Åreskutan.
Vandring uppe på Åreskutan.
Valter på Åreskutan.
Nästan som att flyga.
Love och Valter under konjaksstenen på väg ner från Åreskutans topp.
Lek under konjaksstenen på väg upp. Det sägs att folk i gamla tider tog sig en stärkande och värmande konjak i skydd av detta klippblock på väg upp till Åreskutans topp.
Anna tar paus.
Vila & utsikt.
Downhillcykling i Åre.
Downhill-cykling är minst sagt poppis i Åre.
Love och Valter kastar stenar i sjö uppe på Åreskutan.
Kast med stenar nedanför kabinbanan.
Petri och Valter på vandring ner.
? Far & son.
AIK-märke på Åreskutan.
Fler AIK-fans hade varit på Åreskutan före oss.
  • Valter äter glass på Fjällgården.
  • Love äter glass på Fjällgården.
Glass på Fjällgården, bra belöning efter vandringen.

Uppdatering från sommaren 2020 – en mer ofrivillig vandring ner från Skutan

I augusti 2020 gjorde vi ett nytt besök i Åre och en tur upp på Åreskutan var givetvis ett självklart inslag även under denna semestervecka. Planen var denna gång inte att gå ner, utan att bestiga toppen igen, men det blåste otroligt kallt. Vi hade begått det stora misstaget att inte packa ner vantar till vare sig oss eller barnen, så vi gav upp några hundra meter från toppen och begav oss tillbaka mot Gondolen (som numera är den lift tillsammans med VM8:an som gäller för att ta sig upp på Åreskutan, eftersom kabinen har stängt för gott).

I samma stund som vi kom fram till liften insåg vi att den precis hade stängt just på grund av nämnda blåst, och att det var apostlahästarna som gällde för att ta sig ner till byn igen. Det vill säga, de ca 7-8 kilometer ned för berget, vilka tagit oss fyra timmar att avverka året innan. Självklart hade vi heller ingen lunch med oss den här gången heller.

Det blev att älga in på BaseCamp Åreskutan, cafét som ligger i anslutning till kabinbanan, och snabbt skicka i barnen varsin stödglass för att hålla humöret uppe medan vi föräldrar gjorde upp planer för hur vi skulle lägga upp den ofrivilliga vandringen ner. Vi presenterade det hela som en spännande utmaning samtidigt som glassen åts och lade upp det som ett äventyr vi som familj behövde ta oss igenom (vilket med tanke på kylan, blåsten och den välbekant långa vandringen inte kändes som någon grov överdrift).

Det hela gick ändå över förväntan. Love var upprörd över den uteblivna turen ner med Gondolen, eftersom han sett fram emot den, men vi siktade in oss mot Hummelliften och bestämde oss för att med hjälp av den ta oss ner till Fjällgården och därifrån ta Bergbanan sista biten ner till byn. Vi älgade på med rätt mycket raskare kliv än förra gången, och klarade av sträckan på kanske 2-3 timmar innan det blev belöning i form av burgarlunch på Broken.

Allt löste sig därmed helt okej för vår del, men det kan alltså vara ett hett tips att fråga när du kliver av Gondolen huruvida det finns risk för att de kommer stänga den, och planera din vandring baserat på svaret. 🙂

Andra tips vid vandring på Åreskutan

Tänk på att vädret gärna slår om både snabbt och ofta. Även om det är uppåt 20 grader nere i byn är det inte alls omöjligt att du behöver vantar och mössa uppe på toppen, och regn- och vindtäta kläder i packningen är nästan alltid ett måste. Fundera också på vad du tar på dig på fötterna. Vi har kört med vandringsskor och goretex-gymnastikskor till barnen varje gång, och det har aldrig suttit i vägen. Även om det är soligt finns det alltid spännande bäckar att greja vid och snö att klättra i, och att sen fortsätta vandringen med blöta fötter är ingen hit.

Bor du i byn tar du dig enkelt upp med någon av liftarna eller till fots, men om du som vi kommer med bil finns det ofta gott om parkering åtminstone tidigare på dagen i närheten av VM8:an och vid Kabinbanans dalstation. Det är också bra att ha ett öga på klockan om du tänkt nyttja någon av liftarna för att ta dig ner – hinner de stänga får du en längre promenad.

Packa extra proviant och snacks, och missa inte att fylla vattenflaskorna ordentligt innan du ger dig av. Att behöva stressa ner för att barnen börjar bli hungriga är inget du vill ägna dig åt när utsikten breder ut sig framför dig. Tro oss, vi vet …

Du kanske också vill läsa:
1. Åre på sommaren – tips på aktiviteter
2. Njupeskär – vattenfall och vandring i Fulufjällets Nationalpark 
3. Sommar i fjällen 2.0

Inlägget postades i Åre, Sverige, Vandra med barn, den 18 juli, 2019
Reaktioner: Inga kommentarer.

Nästa: Åre! Fjällsemestern får spontan fortsättning.

Publicerad den 13 juli, 2019. | | Inga kommentarer.

Nu har det gått nästan två veckor sedan vi anlände till Sälen för en veckas semester, och vi har fortfarande inte lyckats ta oss hem. Istället för att packa ihop och åka söderut som planen var, beslutade vi oss för att bege oss i rakt motsatt färdriktning, varför detta inlägg nu påtas nu ihop med inspiration av en rakt igenom storslagen utsikt över Åreskutan.

Det började med att vi inte alls kände oss färdiga med Sälen och dess omnejd när det började närma sig hemfärd förra helgen. Vi hade flera saker kvar på att göra-listan, vädret började bli varmare och ingen av oss hade någon som helst lust att åka hem – särskilt inte barnen. Vi kollade av möjligheterna att behålla stugan längre vilket var grönt, det skulle inte komma någon direkt efter oss, och började sedan göra upp planer för de nyförvärvade dagarna.

Den sista riktigt regnruskiga dagen i Sälen spenderade vi på Experiums äventyrsbad i Lindvallen, något vi utlovat redan hemma och som visade sig vara en riktigt bra upplevelse trots att de vuxna i den här familjen har en minst sagt ljummen inställning till de flesta slags badhus och offentliga pooler. Nyckeln, som alltid, var förstås att vara på plats i samma ögonblick som portarna slogs upp och att nöjt kunna avrunda badstunden när de stora massorna anlände strax efter lunch.

Så även om jag inte vill tänka på hur det ser ut inne på äventyrsbadet en vintereftermiddag med dåligt väder under typ vecka nio, var det nu på sommaren en trivsam aktivitet en regnig dag. Killarna (och därmed vi) åkte vattenrutschkanor som aldrig förr, och bland höjdpunkterna syntes även möjligheten att simma ut i varm utomhuspool i regnet samt att bada i virvelpoolen där hela familjen for runt som andra vantar.

På fredagen besökte vi vattenfallet Njupeskär i Fulufjällets nationalpark (mer om det i separat inlägg), en utflykt som gav mersmak och skakade ordentligt liv i våra tankar på att fortsätta vidare upp genom Sverige efter Sälen. Detsamma gjorde turen vi tog till Trysil i Norge någon dag senare, ungefär 45 minuter från Sälen, där vi ägnade en dag åt att nästan lyckas bestiga Trysilfjellet.

Vi hade också ett par dagar med diverse administration, lokala aktiviteter (läs: återbesök i Trollskogen) samt förberedelser för vidare färd i form av att uppsöka Experiums tvättstuga (intressant upplevelse) innan vi avslutade Sälenvistelsen på topp med en tur till Mellanfjällsstugan på Hemfjället. Otroligt mysig vandring på hela 6 kilometer som Love genomförde helt själv medan Valter åkte axlar bara något 500-tal meter. Vi avrundade med öl och glass på Gustav Grill & Bar i Lindvallen tillsammans med Annas kompis och f.d. kollega Toni som numera jobbar på Skistar. En fantastisk dag som fick sätta punkt för en tid i Sälen, som överträffade alla förväntningar.

På kvällen tog vi ett snabbt beslut om att Åre skulle få bli vår nästa destination. Vi rekade boende, slängde ut ett par svar på annonser på Blocket och bestämde oss för att lämna Sälen på förmiddagen nästa dag. GPS:en visade hela 5,5 timmar för sträckan Sälen-Åre, så vi bokade in oss på hotell i Klövsjö, ungefär halvvägs upp för att mjuka upp det hela. Det blev ett fint stopp som bjöd på både brygghäng vid (Klöv?)sjön samt hotellmiddag och efterföljande frukostbuffé på morgonen, innan vi åkte vidare mot Åre.

Sedan igår är vi nu inkvarterade uppe vid Copperhill i Åre Björnen, i en lägenhet med milsvid utsikt över både Åreskutan och dalen nedanför. Gårdagkvällen spenderade vi nere i Skistar-Valles värld i Björnen tillsammans med härliga Eskilstunafamiljen bestående av Annas barndomsvän Sara med familj, som råkade befinna sig i Åre precis samtidigt som vi. Vi har också hunnit med en tur upp till toppen på Skutan – en klar höjdpunkt på resan så här långt!

Inlägget postades i Åre, Sälen, Sverige, Vandra med barn, den 13 juli, 2019
Reaktioner: Inga kommentarer.

Njupeskär – vattenfall och vandring i Fulufjällets nationalpark

Publicerad den 6 juli, 2019. | | 6 kommentarer.

Njupeskär, som är ett av Sveriges högsta vattenfall, ligger i fina Fulufjällets nationalpark i närheten av Särna i Dalarna. Vårt besök vid Njupeskär gjorde vi sommaren 2019, när vi var på ett par veckors semester i Sälen, och vi fick en riktigt härlig dag med barnen i nationalparken.

  • Valter på bron fram mot Njupeskär.
  • Skyltar mot Njupeskär i Fulufjällets nationalpark.
  • Petri och Valter framför Njupeskär.
En fantastisk dag vid Njupeskär i Fulufjällets nationalpark.

Under våra sommarveckor i Sälen 2019 var det flera av varandra oberoende källor som tipsade om att vi borde göra en tur till Njupeskär och Fulufjällets nationalpark. Baserat på alla rekommendationer verkade det uppenbarligen vara en utflykt av rang, och barnen var minst sagt lockade av möjligheten att få beskåda ett av Sveriges högsta vattenfall. Vi packade därför ryggsäckarna för en heldag, hoppade in i bilen och stack dit. Vi blev inte besvikna!

Vårt besök i Fulufjället inföll alltså innan coronapandemin, och därmed också innan hemestern fick fart på allvar och trycket på nationalparkerna ökade lavinartat. Ändå var det gott om bilar på parkeringen när vi svängde in, trots att vi var där ganska tidigt på förmiddagen. Love och Valter hittade genast en bäck i anslutning till parkeringen, och efter en lång stunds seglande med barkbåtar började vi så vår vandring mot Njupeskär. Även om det inte på något sätt var folktomt kändes det i alla fall aldrig trångt inne i skogen.

Det ska sägas att ett besök i Fulufjällets nationalpark såklart kan vara så mycket mer än att enbart besöka vattenfallet Njupeskär. Vi älskade omgivningarna och skulle gärna komma tillbaka, inte minst för möjlighet att beskåda vattenfallet uppifrån – men vid detta första besök var siktet instället på vandringsleden Njupeskärsslingan.

Mot vattenfallet via Njupeskärsslingan

Denna led är enligt uppgift 3,9 km, och bär över många roliga spänger, intressanta broar och diverse stock och sten genom härlig trollskog. Stundtals vandrar du längs Njupån, vars vatten förstås härstammar direkt från Njupeskär och forsar fram genom skogen. Barnen uppskattade turen massor, i alla fall tills det började gå uppför, då blev det en del knotande hos framför allt Valter som var 3 år vid besöket. Love, 5, kunde lätt avledas med fokus på bäcken, och ett stort nöje i all sin enkelhet var att vid en av de fina broarna släppa ner pinnar och fler snabbtillverkade barkbåtar på ena sidan för att sedan se dem komma ut på andra sidan – Love hade förmodligen kunnat stanna där hela dagen om vi inte mutat med färdkost för att komma vidare.

  • Valter tittar ner i sjö i Fulufjällets nationalpark.
    Mycket att se längs vägen mot vattenfallet.
  • Bro i skogen runt Njupeskär
    Bro över Njupån.
  • Fina spänger i skogen i Fulufjällets nationalpark.
    Härliga spänger att springa på.

Framme vid Njupeskär

Efter ett par kilometers vandring genom skogen fick vi äntligen syn på Njupeskär som skymtade på långt håll mellan träden, vilket var toppen som motivation för att få barnen att fortsätta framåt. Efter ha vandrat via ett gäng trappor (som gick nedför lyckligtvis, ett tips är att hålla till höger när leden grenar sig första gången, annars blir det trappor uppför) och spänger, kom vi till utkiksplatsen.

  • Njupeskär sett på avstånd.
    Vi närmar oss Njupeskär. Mäktigt redan på avstånd.

Love och Petri fortsatte nästan ända fram till vattenfallet på de hala stenarna, medan Valter och jag nöjde oss med att studera Njupeskär från träplatån. Mängden bilar på parkeringen till trots var det inte särskilt trångt vid vattenfallet (eller på den övriga rundan), och vi fick en riktigt fin stund där. Det är helt klart mäktigt att se vattnet störta ut från klipporna högt ovanför och fortsätta ner i forsen. Att det är ett av Sveriges högsta vattenfall känns fullt rimligt, och en blir självklart sugen på att besöka fler vattenfall.

  • Bild av Njupeskär nedifrån.
    Njupeskär, ett av
    Sveriges högsta vattenfall.
  • Petri och Valter framför vattenfallet Njupeskär.
    Stenarna var hala, därav det något ohärliga greppet om Valters handled. 🙂

På vägen tillbaka började orken tryta något hos de yngre i familjen, inte minst eftersom vi sparat på lunchen till efter vattenfallsbesöket. På vägen till Njupeskär hade vi sett flera grillplatser, men på resten av rundan lyste de med sin frånvaro, så det blev baklängeslunch med efterrätten först och sedan grillning när vi kom tillbaka till utgångspunkten där det också går fint att grilla.

En höjdpunkt för barnen längs rundan var att dricka vatten ur kallkälla med hjälp av en upphängd slev, jag misstänker dock att denna kanske har avlägsnats efter covids inträde, så medtag egen kåsa för ändamålet.

  • Myrmark i Fulufjällets nationalpark.
    Myrmark på väg mot Njupeskär
  • Love dricker vatten ur kallkälla.
    Vatten ur kallkälla – alltid
    en hit!

Naturum Fulufjället

Att besöka Naturum är alltid obligatoriskt när vi åker till nationalparker och naturreservat som erbjuder sådana, och Naturum Fulufjället gjorde oss inte besvikna. Vi hängde där en lång stund och tittade på bilder, spår och spillning från diverse vilda djur, spanade i kikare ut på myren och ritade teckningar. Nu under coronapandemin är Naturum i Fulufjället tyvärr stängt, jag håller tummarna för att det öppnar igen för det var en mysig avslutning på rundan.

Efter besöket i Naturum återvände vi till bilen och åkte hem till Sälen igen. Sammanfattningsvis var detta en riktigt bra utflykt i en välskött nationalpark som vi verkligen kan rekommendera, och barnen pratade långt senare om besöket vid Njupeskär. Ett bra betyg!

Njupeskär och forsen nedströms.
Att besöka Njupeskär rekommenderas varmt.

Snabbfakta, vattenfallet Njupeskär och Fulufjällets nationalpark

Vad: Njupeskär, ett av Sveriges högsta vattenfall med en fallhöjd på 93 meter, som du når via fina och väl utmärkta leder genom skogen. Tidigare omnämndes Njupeskär ofta som Sveriges högsta vattenfall, men det verkar mer eller mindre alltid ha rått lite delade meningar om det, och det tycks även bero det på hur en räknar. Enligt Sveriges Nationalparker räknades Njupeskär tidigare som Sveriges högsta vattenfall sett till den fria fallhöjden, dvs den del av vattenfallet där vattnet störtar rakt ner, men nu verkar man ha reviderat även detta. Högst eller ej, mäktigt och sevärt är det i alla fall!

Hitta till Njupeskär och Fulufjället: Nationalparken finns förstås tillgänglig via Google Maps. Kommer du söderifrån, t ex från Sälen som vi, rekommenderar vi att du fortsätter på riksväg 311 via Särna istället för att följa GPS:en och köra de små grusvägarna som föreslås, särskilt om du har en bil du är rädd om. Stor parkering finns nära entrén till nationalparken.

För vem: Den som gillar skog och naturupplevelser, med eller utan barn, och t ex för den som söker efter vattenfall nära Sälen.

Pris: Gratis.

Matmöjligheter: Restaurang fanns vid entrén men testades inte av oss. Ett par grillplatser (med ved) fanns på vägen mot Njupeskär, däremot inga på vägen tillbaka (om du går motsols). Många fina naturliga rastplatser för den som inte är i behov av grillplats.

Övrigt: Ta med sele/bärstol till de yngsta, svårt med vagn pga många trappor nära vattenfallet. Toaletter finns både på Naturum och vid entrén till nationalparken, liksom möjlighet att fylla på vatten.

Mer info: Om vattenfallet Njupeskär och Fulufjället på Sveriges nationalparkers webbplats.

Här ligger vattenfallet Njupeskär och Fulufjällets nationalpark:

Du kanske också vill läsa:
1. Stenshuvud nationalpark – vandring och strandhäng i Skåne
2. Tyresta nationalpark – favoritutflykt i Stockholm med barn
3. Fettjeåfallet – vandring till mäktigt vattenfall i Klövsjö

Inlägget postades i Sälen, Sverige, Vandra med barn, den 6 juli, 2019
Reaktioner: 6 kommentarer.

Våra första semesterdagar i Sälen

Publicerad den 4 juli, 2019. | | Inga kommentarer.

Att planera sommarledigheten 2019, efter att nyligen ha kommit hem efter vår fantastiska långresa i Sydostasien, var inte det enklaste. De senaste två somrarna hade vi båtluffat i Grekland, men med det fina vädret från sommar-18 i färskt minne, i kombination med ett ganska mättat sol- och badbehov, var vi sugna på att ge våra egna breddgrader och Moder Svea en chans, och bestämde oss – vi testar att köra Sälen i sommar!

Jag måste medge att beslutet om att spendera sommarens första semestervecka i Sälen ifrågasattes av mig mer än en gång när jag med ett missbelåtet öga på diverse väderappar kände mig tvungen att utöka packningen till att inkludera såväl killarnas galonbyxor som mössa, vantar och halsdukar till både barn och vuxna. Eftersom de sista dagarna hemma i Stockholm dessutom bjöd på rekordtemperaturer kändes det än mer paradoxalt att gräva i källaren efter underställ och fleecetröjor, men med facit i hand kan jag konstatera att det var värt ansträngningen.

Den komplexa packningen till trots var det något mycket välbekant och fantastiskt med att vara på väg någonstans tillsammans igen. Våra tre månader i Asien i vintras må kännas avlägsna numera, men rutinerna kring att vara på resande fot sitter kvar hos oss alla, och sedan några dagar tillbaka är vi avslappnat installerade i en stuga i Tandådalen i Sälen.

Den största anledningen till att vi hamnade just här i Sälen denna sommar är att vi via ett tidigare jobb har tillgång till en stuga på Gusjösätern, på fjället mitt emot östra Tandådalen. Både Tandådalen och närliggande Hundfjället är mer eller mindre stendött vad det gäller etablissemang på sommaren, så den som vill ha nära till folkliv och arrangerade aktiviteter bör snarare bosätta sig i Lindvallen där både lift och restauranger håller öppet. Men vi stortrivs med lugnet och utsikten här, och är nöjda med att ha allting på 10 minuters bilavstånd. (På Skistars hemsida kan du se vilka aktiviteter som är igång i Sälen när det är sommar.)

Och det där vädret som jag hade mina misstankar om i förra veckan har visat sig bli mycket bättre än väntat. Visst, första kvällen undrade vi nog alla vad vi egentligen hade gett oss in på, när sol och 23 grader blixtsnabbt byttes mot åska och ösregn medan vi traskade runt i Tandådalens nedstängda skidområde. Valet av resmål kändes liksom inte helt optimalt när vi fick inta den (sedan långresan) obligatoriska resdagsglassen inne på Hemköp i Tandådalen medan regnet piskade mot rutorna utanför butiken, och vi vuxna vågade knappt titta på varandra av rädsla för att råka uttala det vi tänkte – varför i hela fridens namn sitter vi HÄR och inte nere på [insert valfri destination runt Medelhavet]?!

Men, när vi kom tillbaka till stugan sken solen igen, och kvällens första glas rosé kunde intas på terrassen. Sedan första dagen har regnet hållt sig borta med några få undantag, och att det är kallt (runt 10–12 grader) har faktiskt ingen större betydelse när en vandrar i fjäll och grillar lunchen över öppen eld. Love och Valter stortrivs här i Sälen, och när barnen är nöjda är vi vuxna som bekant också det. Vårt ständiga framgångsrecept till lyckade resor med barnen är att fokusera på aktiviteter som både de och vi gillar – och att vara i naturen är helt klart en sådan sak.

Under våra första dagar i Sälen har vi hunnit med att besöka Trollskogen i Hundfjället, göra snöbollar av de sista snöfläckarna i Tandådalen (exotiskt för killarna som missade hela svenska vintern i år), vandra till Stensjön i Lindvallen samt gå en liiiten bit av Södra Kungsleden. Kvar på att göra-listan står bland annat äventyrsbadet på Experium/Lindvallen och en dagstur till vattenfallet Njupeskär någon timme härifrån. Mer från oss inom kort!

I mål efter vandring till Stensjön, Lindvallen.
Väntar på den perfekta glöden, Hundfjället.
På vandring mot Stensjön, Lindvallen.
Inlägget postades i Sälen, Sverige, Vandra med barn, den 4 juli, 2019
Reaktioner: Inga kommentarer.

KL Forest Eco Park, Kuala Lumpur

Publicerad den 15 januari, 2019. | | 1 kommentar.

Ett ställe vi verkligen gillar i Kuala Lumpur är KL Forest Eco Park eller Bukit Nanas Forest Reserve — den sista lilla biten tropisk regnskog som finns kvar i stadsområdet och en optimal förmiddagsaktivitet för den som befinner sig i Kuala Lumpur med barn.

Under vår vistelse i Kuala Lumpur besökte vi KL Forest Eco Park två gånger. Första gången visste vi inte riktigt vad vi hade att vänta oss, vi hade bara läst att det var ett mysigt utflyktsmål med barn och att det skulle finnas en så kallad canopy walk med hängbroar. I receptionen på Fraser Residence där vi bodde rekommenderade de en taxi till KL Menara Tower, och det visade sig vara en bra startpunkt. Här finns en av entréerna till parkområdet, och här börjar och slutar också rundan med hängbroarna.

Hemma gör vi ofta och gärna utflykter till naturreservat och friluftsgårdar med barnen, och det här blev en snarlik aktivitet, bara i aningen mer tropisk miljö. Love och Valter älskar naturstigar och att följa märkta spår och banor, så de var helt med på noterna från början. Vi knallade in i skogen och möttes genast av mängder av ljud från insekter och fåglar, även om de blandas upp rätt bra med de mer ordinära stadsljuden som trafiken på de trafikerade gatorna nedanför.

Efter en stund noterade vi att det prasslade ovanligt mycket i träden på ett ställe, och fick snart syn på en flock apor som närmade sig försiktigt. Vi har tidigare varit på ställen där apor tyvärr känts aggressiva och stressade, men de här kollade mest av om vi tänkte erbjuda något ätbart och fortsatte sedan med sitt. Av säkerhetsskäl sparade vi vår egen bananstund till lite senare och spanade istället in hur aporna lekte, busade och bråkade med varandra i träden. Otroligt kul att kunna göra detta lugnt och stilla tillsammans med barnen, utan att behöva trängas med stora folkmassor som bara stressar upp djuren.

Efter några hundratal meter kom vi sedan fram till de trapptorn som leder upp till områdets canopy walk (finns det något ord för det på svenska?), och plötsligt var det inget av barnen som hade några som helst problem med att orka gå i trappor. Tornen leder upp till hängbroarna som låter dig promenera i höjd med trädtopparna, en mäktig upplevelse med utsikt över både skogen och Kuala Lumpurs skyskrapor strax utanför parken/skogen.

Beroende på hur mycket en stannar och tittar på omgivningarna (vi hade flera lekstopp på ställen längs stigen som barnen tyckte var intressanta) tar det 15-30 minuter att gå hela rundan. Barnvagn är inte ett alternativ att ta med, men sträckan var absolut gåbar även för Valter, 2,5 år, även om det blev lite ”pappa bäja” då och då. Det finns ingenting att köpa i närheten, så ett tips är att ta med ordentligt med vatten till hela familjen samt gärna någon typ av snacks eller mellanmål om bensinen börjar ta slut i barnbenen. 

Första gången vi var i parken gick vi rundan med hängbroarna två gånger eftersom barnen (och vi) gillade det så mycket. Andra gången bestämde vi oss för att utforska området ytterligare, och hittade då flera stigar som gick djupare in i djungeln. De är bra uppbyggda men kanske inte så väl underhållna, på sina ställen har t ex staketet rasat ner, men funkar bra att gå på oavsett. Träden ger skugga vilket gör att det inte blir alltför varmt, men jag skulle ändå rekommendera att förlägga utflykten till förmiddagen innan solen står alltför högt.

Vi hittade även en annan uppsättning hängbroar längre in i skogen, de visade sig dock leda upp till en stängd ingång in till KL Tower, så det var bara att knalla ner igen. Inne i skogen finns också en öppen yta där camping är tillåten. Den verkade dock inte användas särskilt frekvent, och för vår del var det lagom att ta oss tillbaka till ingången och sedan ta en Grab in till KL City Walk för att äta lunch, nöjda med att ha spenderat en halvdag i skogen mitt inne i stan! ?

Snabbfakta, KL Forest Eco Park

Vad: Ett område med djungel mitt inne i Kuala Lumpur, med hängbroar och skogsstigar. 

Hitta hit: Taxi eller hop on/hop off-buss till KL Menara Tower. Ingången till parken finns precis nära KL Upside Down House, där också bussen stannar. Finns andra ingångar också, men de testade vi inte. 

För vem: Alla som gillar att gå i skogen, toppen för familjer med barn.

Pris: Gratis. 

När: Kom gärna hit tidig förmiddag för en svalare upplevelse. Vi var här både på helgen och på en vardag men upplevde ingen större skillnad på besökare, det var lugnt båda gångerna. 

Övrigt: Ta med sele till de yngsta, vagn funkar inte. Kom ihåg att ha med tillräckligt mycket vatten också eftersom det inte finns något att köpa i närheten.

Inlägget postades i Kuala Lumpur, Långresa med barn, Malaysia, Vandra med barn, den 15 januari, 2019 och märktes med:
Reaktioner: 1 kommentar.
Nyare inlägg »

© 2024 Resa med kids

Tema av Anders Noren — Upp ↑