Idag mådde alla äntligen bra samtidigt, och vi kunde ge oss ut och utforska omgivningarna i större utsträckning än förut. Något vi varit sugna på sen vi kom hit är att göra en utflykt till en mindre strand här i Unawatuna, nämligen Jungle Beach.

Jungle Beach ligger något 15-tal minuter bort med tuktuk, men desto roligare är det att promenera dit från Unawatuna genom djungeln vilket vi självklart valde att göra.

Det är ingen särskilt lång vandring, bara ca 2 km enkel väg beroende på var i Una du startar, men sträckan var precis så lagom strapatsrik som krävs för att Love och Valter ska tycka att det är kul. Färden börjar på ordinarie väg som delas med enstaka tuktuks, mc:s och byggtrafik, men det lugnar sig snart och förvandlas till en mycket trivsam promenad genom djungeln. Blir en akut törstig på iskall kokosnöt, hungrig eller kommer på att en absolut måste ha ett par elefantbyxor, säljs allt detta av lokala familjer längs vägen. 

Efter lite klättring nedför sluttning, balansgång över vattendrag och återigen klättring upp för sluttning kunde vi checka av jätteleguan och massor av fjärilar på djurlistan, även om det var en annan sorts djur vi egentligen spanade mest efter … 

På väg ner mot själva Jungle Beach hamnade vi mitt i en singalesisk skolklass som också skulle ner och bada, och kom till sist ner till en mysig liten strand med skuggande träd och ett par superenkla ställen som sålde juice/lassi. Här hängde vi i flera timmar och byggde sandslott, badade och spanade in lokalbefolkning. Den här stranden ligger i en skyddad vik med utsikt mot staden Galle, och det är nästan inga vågor att tala om. Det passade framför allt Valter utmärkt, men även Love gillade att bada här där det faktiskt gick att se lite fiskar genom cyklopet. 

Vi hade tänkt ta en tuktuk hem, men kidsen var helt inställda på att gå så då ville inte vi vara sämre. Och det skulle löna sig på flera sätt. Först fick vi äntligen syn på de av Love mycket efterlängtade aporna som klättrade omkring i träden ovanför stigen. När vi väl hade sett den första tog det liksom aldrig slut — det dök bara upp fler och fler. Därefter lyckades vi hitta ett riktigt guldkorn till lunchställe vid namn Sea Waves, där vi serverades världens godaste fried noodles av en gullig familj, på en altan uppe bland träden med apor som kikade in mellan grenarna för att se om det fanns något för dem. Sen knallade vi den sista biten hem till hotellet och svalkade av oss i poolen, sjukt nöjda med vår utflykt.