Resa med kids

En blogg om att resa med barn till när och fjärran

Stendörrens naturreservat – storslagen naturupplevelse för barn och vuxna

Är det något vi alltid är på jakt efter så är det fina naturreservat, stigar och bra vandringar för barn i närheten av Stockholm. Vi har flera favoriter – Tyresta Nationalpark, Lida Friluftsgård och Ängsjö i Järfälla för att nämna några – men det är alltid kul att testa nytt, och Stendörrens naturreservat har vi länge velat besöka. I helgen var det äntligen dags!

Skyltar mot Stendörren och Naturum.

Stendörren är ett naturreservat som ligger vid kusten i Sörmland, mellan Nyköping och Trosa och ca 1,5 timme hemifrån oss i Solna. Vi har varit på väg dit flera gånger, men alltid kommit fram till att tre timmar i bil är mycket för en dagsutflykt, och har därför valt andra ställen. I fredags hade dock barnens förskola stängt för den klassiska höstplaneringen, och vi bestämde oss därför för att försöka hitta någon form av boende i närheten av Stendörren och ta oss en miniweekend. Valet föll på Nynäs slott och en stuga som vi hyrde av vandrarhemmet Bränneriet, en upplevelse värd en helt egen resa egentligen – mer om det i separat inlägg.

När köerna runt Stockholm lagt sig något på fredagsmorgonen hoppade vi in i bilen och styrde söderut. Det är så himla härligt att vara på väg någonstans tillsammans med barnen, jobb och vardag känns snabbt väldigt långt bort och semesterkänslan infinner sig genast, åtminstone när den här typen av äventyr vankas.

Efter att ha öst E4:an ner och sen kört genom de fina sörmländska skogarna i några mil kom vi äntligen fram till Stendörrens naturreservat. Vi vuxna var som vanligt ivriga att ”sätta igång” med aktiviteterna, medan barnen tyckte det var fullt rimligt att uppehålla sig med att klättra på en gammal vattentank på parkeringsplatsen i säkert ett 20-tal minuter. Det där är verkligen något vi föräldrar (med röd DISC-profil dessutom …) behöver öva på – att inte stressa iväg mot det vi tycker är målet, utan försöka ta dagen i barnens tempo och låta dem greja färdigt innan vi styr vidare. Många gånger har det ju varit de där udda grejerna som varit dagens höjdpunkt för dem.

På Stendörrens parkering.
Här vare kul!

Hängbroar, klippor och grillning

Till sist fick vi ändå med oss killarna ner mot vattnet, och kunde konstatera att Stendörren var en solklar hit. Vi började med att knalla över broarna ut till ön som heter Stora Krokholmen och fascinerades av hur snabbt vi plötsligt befann oss ute i havsbandet. Ön är som gjord för barn att leka på – mjuka fina klippor med massor av skrevor och bra klättring, samt inte alltför många branta stup att ramla utför. Den största utmaningen var att hålla dem från att halka i med fötterna, och det kändes odramatiskt om än svårt med tanke på hur mycket det fanns att se i vattnet. Med erfarenhet från vinterns vistelse i manettäta Huay Yang, Thailand, fick Love genast syn på flera maneter i havet, och när vi väl sett dem upptäckte vi bara fler och fler i det klara vattnet.

Öronmanet i havet.
Öronmaneter fanns det gott om i havet.
Hängbro i Stendörrens naturreservat.
Broarna var mycket uppskattade.
Stendörrens naturreservat, vy från Stora Krokholmen.
Så fina klippor!
Hängbro över till Stora Krokholmen i Stendörrens naturreservat.
Bron över till Stora Krokholmen.

Vi stannade på Stora Krokholmen i flera timmar och hittade en fantastisk grillplats med utsikt in mot fastlandet där det var alldeles vindstilla. Vi såg för övrigt flera fina grillplatser runt om i naturreservatet, och överallt finns det ved utlagd – mycket trivsamt. Framför allt Love älskar att göra upp eld och dona med pinnar, och kan hålla på med det ungefär hur länge som helst, och vi hade verkligen ingen brådska heller. När Valter plumsade lite i havet torkade vi helt enkelt skorna över elden, och spaning på djur i vattnet kunde fortsätta utan större dramatik.

Korvgrillning i Stendörren.
Peas of heaven levererar dagens lunchkorv, grillmästare = Love.

Vi hade redan innan fått med oss att paddling är populärt att ägna sig åt på Stendörren. Det måste vara hur kul som helst att paddla runt bland öarna i reservatet, och extra kul och härligt var det att se ungdomar från Nyköpings gymnasium göra sitt bästa för att manövrera kajaker bland klipporna – vilken grym fredag i skolan! Nästa gång vi kommer hit ska vi definitivt överväga att hyra kanoter med barnen.

Kanotister i Stendörrens naturreservat.
Love och Valter letar djur i vattnet.
Djurspaning i vattnet.
Familjen på klipporna i Stendörrens naturreservat.

När vi var klara med utforskandet och hade klarat av en förbipasserande regnskur, begav vi oss tillbaka över broarna och gick genom fårhagen till Naturum en bit bort. Naturum, för den som inte besökt ett sådant, är utställningar/museer/verksamheter som ligger i anslutning till nationalparker och naturreservat runt om i Sverige. På ett ofta interaktivt sätt berättas det om naturområdet i fråga, och våra barn brukar gilla besök på Naturum skarpt – så även på Stendörren.

Stendörrens naturreservat har ett riktigt fint Naturum.
Naturum Stendörren

Naturum och upplevelsestigen Stendörren

Vi hängde både inne och utanför Naturum en lång stund, innan vi tog oss an den upplevelsestig som började utanför Naturum. Den hade inte marknadsförts särskilt hårt, vi hade bara läst att det skulle finnas en stig med lite olika installationer längs vägen, men den visade sig vara hur bra som helst. Inte minst för att den passerade genom riktig trollskog precis vid vattengränsen, med stundtals höga klippor som stupade ner i havet och bjöd på grym utsikt. Med jämna mellanrum fanns skyltar att läsa, och i anslutning till dessa någon typ av aktivitet i all enkelhet som barnen kunde ägna sig åt. Vi hittade allt från råmande låtsaskor till fyrtorn att klättra på, och när vi som bäst stod och tittade ut över havet från det sistnämnda fick vi till råga på allt syn på sälar i vattnet! De kikade upp, låg och flöt en stund och frustade lite innan de dök ner under ytan och försvann. Så otroligt kul att få se tillsammans med barnen!

Stigen fortsatte genom urskogen, men klockan började bli mycket och vi var faktiskt tvungna att avbryta innan den tog slut och påbörja färden mot stugan vi hyrt vid Nynäs slott. Bara det faktum att vi har halva stigen kvar att vandra gör ju att vi vill åka tillbaka omedelbart! Vi är också fullt medvetna om att det finns fler öar och broar att knalla runt på, så det får definitivt bli ett nytt besök på Stendörren framöver.

Fårhagen i Stendörrens naturreservat.
Upplevelsestigen går raka vägen in i fårhagen.
Barnen i kanot.
Tränar inför nästa års kanotturer
Barnen på Stendörrens upplevelsestig.
Fin stig i skogen längs med vattnet!
Bröder spanar efter sälar.
I Stendörrens naturreservat finns chans att få syn på sälar – något som vi till vår stora glädje lyckades med!
Sälspaning
Superfin skog i Stendörrens naturreservat.

Snabbfakta, Stendörrens naturreservat

Vad: Naturreservat i Sörmland med maritim prägel och fina hängbroar som tar dig ut i havsbandet utan båt.

För vem: Verkligen alla! Barnfamiljer, vuxna, unga, gamla – det finns verkligen något för alla här.

Matmöjligheter: Ta med picknick. Flera fina grillplatser med ved finns i området för den som vill laga mat över eld (rekommenderas såklart). Dricksvatten går att få på Naturum, som även bjuder på kaffe samt säljer glass.

Övrigt: Sele/bärstol behövs till de yngsta, barnvagn går inte att ta med ut över broarna eller på upplevelsestigen. Toaletter finns på Naturum och utedass finns t ex vid parkeringen.

Mer info: Om Stendörrens naturreservat på Länsstyrelsens hemsida.

Nynäs slott – perfekt utflykt med barn!

Nynäs slott ligger inte, som namnet antyder, i Nynäshamn, utan vid kusten i Sörmland mellan Trosa och Nyköping, mitt i Nynäs naturreservat. Vi åkte dit en helg i september 2019 och blev mycket positivt överraskade över hur mycket det fanns att se och göra i området för både barn och vuxna.

Anledningen till att vi hittade Nynäs slott överhuvudtaget var att vi ville åka på en weekend i närheten av Stockholm när förskolan hade planeringsdagar och vi fick lite extra ledigt tillsammans med barnen. Eftersom vädret fortfarande var riktigt härligt ville vi ha friluftsliv snarare än upplevelser inomhus, och vi hade sedan länge sneglat på Stendörrens naturreservat någon kvart längre bort. Det tar strax under 1,5 timme att ta sig dit från Solna där vi bor vilket vi tycker är i längsta laget för en dagsutflykt, och när vi nu hade en ledig fredag att spela med bestämde vi oss för att försöka hitta någonstans att övernatta i närheten. Vi upptäckte att Nynäs vandrarhem Bränneriet, som ligger precis bredvid Nynäs slott, hade fått väldigt fina recensioner, och bestämde oss för att testa.

Det visade sig vara fullt på själva vandrarhemmet, men de hyr även ut övernattningsstugor i området. Vi bokade in oss i en stuga som heter Draget och ligger på andra sidan sjön, mitt emot slott och vandrarhem. Hit kom vi på fredagskvällen efter en fantastisk dag på Stendörren, och vi blev inte besvikna. Vi hämtade upp nyckel och vägbeskrivning på vandrarhemmet och tog sedan bilen de fem minuterna bort till Draget. Huset ligger bokstavligt talat i en kohage, och ett trettiotal fyrbenta vänner hälsade oss välkomna med intresserade råmanden när vi sakta rullade igenom hagen. Valter var en aning skeptisk till de nya grannarna, men lugnade sig när vi stängt in oss bakom grinden och han kunde betrakta kor och kalvar på betryggande avstånd genom staketet.

Ko i hage
Ko på väg …
Kor i hage runt Nynäs slott
Nu på rätt sida av staketet

Vi trivdes bra i stugan som låg precis vid sjön med egen brygga och roddbåt. Det är ett enkelt boende med utedass och vatten som hämtas i kran ute på knuten, men det finns el och öppen spis som vi eldade i på kvällen, och sängarna var förvånansvärt bra! Vi kan absolut tänka oss att komma tillbaka, och gärna under sommaren när bad och båttur på sjön ligger närmare till hands. Så mysigt! Love, Valter och Petri körde fotbollsmatch på kvällen, och det tillsammans med att hänga på bryggan var deras höjdpunkter med Draget.

Stugan Draget som vi hyrde via Nynäs vandrarhem.
På väg in för att kolla läget
Love på bryggan nedanför Draget.
Love förtöjer båten
Solnedgång över sjön vid Nynäs slott.
Solnedgång över sjön
Love och Valter spelar memory i stugan.
Memorymatch i stugan, vissa mer fokuserade än andra.
Barnen inne i stugan.
Kvällslek inne
Öppen spis.
Så mysigt med öppen spis

Dramatiserad visning av Nynäs slott

På morgonen var det sedan dags att utforska Nynäs slott med omgivningar. Vi inledde med att delta i en dramatiserad visning av själva slottet, eller ”Stora huset”, som det tydligen också kallas. Herrgården byggdes någon gång på sent 1600-tal och har förvaltats av flera adelsfamiljer genom århundradena. Genom att delta i familjevisningen fick vi en bra inblick i hur det var att leva på Nynäs slott i mitten av 1800-talet, och dramatiseringen gjorde att även barnen tyckte det var kul.

Dramatiserad visning på Nynäs slott
Dramatiserad visning på Nynäs slott (Valter något skeptisk vid just denna sekvens)

Något som enligt Love och Valter absolut måste göras när vi besöker den här typen av ställen är att balansera på alla tillgängliga (och otillgängliga) stenmurar. På Nynäs fanns ett helt gäng, så efter visningen blev det en stund med hjärtat i halsgropen medan killarna trampade runt på den höga (men tack och lov breda) muren runt den gamla slottsträdgården.

Murpromenad nedanför Nynäs slott

Lunch i Orangeriet/Restaurang Nynäs

Till vår stora glädje visade man sig fortfarande servera sommarbuffé i Orangeriet utanför slottet. Den bestod av varma och kalla rätter, med stor bonus för att det gick att äta enbart de vegetariska delarna av buffén för reducerat pris, bara att fråga vid beställning. Maten var otroligt god, och Love och Valter mumsade i sig superfint serverade pannkakor med färska bär – alla nöjda! Maten intogs i mysig miljö, och granne med restaurangen i Orangeriet ligger även en liten gårdsbutik med växter, krukor och massa fina bruksföremål där det blev ett par inköp.

Utställning: Hållbart hemma

Efter att ha sett slottet, trädgården och ätit oväntat bra lunch trodde vi att vi hade fått med oss de flesta höjdpunkterna på Nynäs, men det visade sig finnas en massa mer saker att göra. Förutom att det finns flera intressanta vandringsleder i omgivningarna som vi inte hann testa den här gången, finns det också flera små utställningar i olika byggnader på området. En av dessa är ”Hållbart hemma”, i det gamla oxstallet på gården, som visade på olika sätt att renovera, måla och producera föremål för hemmet på ett mer hållbart och miljömässigt sätt. Högaktuellt i dessa tider av plastbantning. Här fanns fina träklossar som barnen byggde med en lång stund, liksom ett litet kök att leka i. Som alltid är det uppskattat när det finns den typen av aktivering för barnen så att vi vuxna hinner ta oss en titt på det vi är intresserade av.

Utställning: Älskas … Ätas

En annan utställning som jag först kände mig lite tveksam till gick under namnet ”Älskas … Ätas”. Den handlar om de djur vi älskar och de djur vi äter. Jag var orolig för att den skulle normalisera kött- och animaliekonsumtion och typ peka på det naturliga i att äta djur för att vi gjort så sen Hedenhös, men det var precis tvärtom.

Utställningen beskriver vår relation till djuren genom tiderna, hur vi förr levde tillsammans med dem på ett helt annat sätt än idag när de bara kommer hem i delar, inplastade i en bit frigolit från affären. Kontrasterna är påtagliga. Utan att ta ställning, men genom att ställa frågor och berätta på ett pedagogiskt sätt med bild och film, presenterar utställningen massor av information om hur djur idag lever och dör inom kött-/mejeri- och äggindustrin, vid sidan av möjligheten att klappa gosiga, levande djur i hagen bredvid. Valet att styra om mot växtbaserad kost har aldrig känts mer rätt än efter detta besök.

Barnen trivdes otroligt bra i denna utställning, som trots sitt allvar inte kändes läskig för dem. Den gav snarare upphov till massor av bra diskussioner. Dessutom fanns det också fullt av spännande gångar att krypa i, låtsasdjur att leka med och luckor att öppna och kika i. Killarna hittade kompisar och ville absolut inte gå därifrån när vi vuxna hade läst oss igenom hela utställningen. Läste senare att Djurens rätt varit med och utformat den, och jag kan rekommendera den å det varmaste! Tyvärr lyckades ingen av oss ta en enda bild på den, förutom på denna skylt utanför …

Kattfilé någon?

När vi till sist lyckades få barnen från djurutställningen var det dags att styra bilen hem mot Stockholm igen, men det kommer garanterat bli ett nytt besök på Nynäs slott framöver. Vi är så nöjda med vår vistelse!

Fina Nynäs slott

Nynäs slott/snabbfakta

Vad: Slott/herrgård i Sörmland med massor av muséer och vandringsleder.

Hitta hit: Nynäs slott ligger mitt emellan Trosa och Nyköping i Sörmland. Det tar ca 1 timme och 15 minuter att åka hit från Stockholm, sväng av vid Tystberga.

För vem: Barnfamiljer, vuxna, alla som vill ha en härlig dag i fin miljö med massor att uppleva.

Pris: Dramatiserad visning av slottet kostar 80:- för vuxna och 20:- för barn. Alla andra aktiviteter vi gjorde var gratis.

Matmöjligheter: På sommaren och en bit in i september håller Restaurang Nynäs öppet i Orangeriet, de har en grym sommarbuffé och det går även att lyxa till det med en öl eller ett glas vin. Massor av fina picknickställen och bord runt om på området för den som hellre har med egen mat.

Övernattningsmöjligheter: Nynäs vandrarhem Bränneriet har 25 sängplatser, och erbjuder även övernattningsstugor i området. Vi hyrde den fina stugan “Draget”, kostade 1.000:- för en natt. Då ingick roddbåt och egen brygga.

Övrigt: Barnvagn fungerar fint i området och på vissa delar av vandringslederna. Toaletter finns i anslutning till flera av utställningarna.

Mer info: Läs mer om Nynäs slott, utställningarna och vandrarhemmet Bränneriet på Nynäs slotts hemsida.

Stugan ”Draget”.
Hänga på tak är kul!
Lite sommar kvar 💛
Hit återvänder vi gärna!

Tyresta nationalpark – favoritutflykt i Stockholm med barn

Jag kan börja med att konstatera att våra nästan tre veckor i fjällen har gett mersmak efter naturupplevelser hos både oss och barnen. Vi hade bara varit hemma några dagar när Love som svar på frågan om vad han ville göra imorgon sa “åka till den där fina skogen med hinderbanan, där vi fick diplom”!

Vi förstod direkt vilket ställe han menade. En halvtimme söder om innerstan, i Haninge och Tyresö, ligger Tyresta nationalpark. Vi var där första gången förra sommaren, när Love var fyra år och Valter två, och stortrivdes allihop.

Det absolut bästa receptet på en lyckad ledig dag för vår familj är att packa ryggsäckarna med lunch, mellanmålsmackor, kaffe och en god efterrätt (typ kakor) att motivera med, och sen styra bilen mot någon form av naturområde och stanna där hela dagen. Stället vi åker till ska innehålla en enklare typ av rolighet för barnen – det kan vara en snitslad Mullestig, ett spännande mål på en vandring, eller som här i Tyresta – en hinderbana i skogen.

Skylt till Tjäderstigen i Tyresta nationalpark.
Tydligt skyltat till Tjäderstigen, Tyresta nationalpark

Leden som Love pratade om heter Tjäderstigen och är 1,3 kilometer lång. Innan du börjar plockar du med dig ett frågeformulär och en penna (finns vid startpunkten samt i Naturum som du passerar när du går från parkeringen eller busshållplatsen), och sen är det bara att sätta igång att följa ledmarkeringarna.

Det finns elva stationer längs stigen, som tar oss genom en fantastiskt fin urskog. Ibland handlar det om att leta efter något, på andra ställen gäller det att klättra upp, nedför eller över olika saker. Det är ingen avancerad bana med utmanande hinder, utan snarare en naturupplevelse med barnen i all sin enkelhet. På varje station ska du hitta en bokstav, med hjälp av vilka du sedan får ihop det hemliga lösenordet. Har du lyckats, ja, då blir det diplom i Naturum när ni är klara!

När vi hade letat upp alla bokstäver och gått färdigt stigen tog vi lunchpaus i Tyresta by som jag tror är något av ett epicentrum för nationalparken. Här finns ett café för den som inte orkar ta med sig eget fika, fräscha toaletter, grillplats (med ved!) och massor av bord att äta medhavd matsäck vid.

Klättra över (torrlagda) bäckar på ett ställe …
… och upp för bergväggar på ett annat.
Spänger och hängbro längs Tjäderstigen.
Hus i Tyresta by.

Efter lunchen blev det besök i Naturum, nationalparkernas hus. Vi tog oss en titt på utställningen som i montrar och luckor visar fotografier och modeller av Sveriges samtliga 30 nationalparker. Barnen älskar att öppna alla de där luckorna och titta på bilder av vilda djur, medan jag passar på att drömma mig bort till platser som Stenshuvud, Abisko och Kosterhavet och fundera över vilken nationalpark vi ska besöka härnäst. Extra kul var det att hitta bilder av Njupeskär och Fulufjällets nationalpark som vi besökte under vår semester i Sälen tidigare i somras.

När killarna fått sina diplom fick vi också möjlighet att välja ett bildspel att se inne i filmvisningsrummet, och det blev en skön vilostund för samtliga medan vi tittade på bilder från elva av Sveriges nationalparker och laddade inför dagens nästa etapp – Urskogsstigen.

2,5 kilometer urskog coming up!

Efter att ha laddat med kaffe och lite mellanmål knatade vi vidare mot Urskogsstigen som fick bli eftermiddagens aktivitet. Det är en led på 2,5 kilometer genom samma fina typ av urskog som Tjäderstigen, med åtta utplacerade informationsskyltar längs spåret som berättar mer om naturen en passerar genom. Det är inte som att Love och Valter är superintresserade när vi läser upp den här typen av information, men bara att det händer något längs vägen är ett perfekt sätt för att få barnen att komma framåt. Valter fick t ex nya russin vid varje skylt, medan Love hade som huvuduppgift att hitta vägen till nästa. Leden innehåller också roliga inslag som spänger att springa på och döda/nedfallna träd att klättra i, och som bonus på sommaren finns det massor av blåbär att plocka längs hela stigen. Hittade även en (1) kantarell, så misstänker att även svampbeståndet i krokarna kan vara gott!

Det finns många fler leder i Tyresta som jag väldigt gärna vill ta itu med, både med och utan kids, men efter Urskogsstigen kände vi att det var läge att runda av och bege oss hem till Solna igen, riktigt nöjda med att ha fått oss en grym naturupplevelse så nära hemmaplan.

Snabbfakta, Tyresta nationalpark med barn

Vad: Nationalpark innehållande urskog, sjöar och flera fina leder varav flera är perfekta för att vandra med barn.

Hitta hit: Tyresta nationalpark kan nås på lite olika sätt, men har du siktet inställt på Tjäderstigen och Urskogsstigen parkerar du (gratis) i anslutning till Naturum och Tyresta by. Det går även att åka buss hit.

För vem: Den som gillar skog och natur, med eller utan barn.

Pris: Gratis.

Matmöjligheter: Café finns i Tyresta by, kolla aktuella öppettider när du planerar ditt besök. Bäst tycker vi det är att ha med egen matsäck, den äter du med fördel också utanför byggnaderna Tyresta by där det finns grillplats med ved, bord, tillgång till dricksvatten samt toaletter.

Övrigt: Sele/bärstol behövs till de yngsta, det går inte att ta med barnvagn på vare sig Tjäderstigen eller Urskogsstigen. Däremot finns en fin barnvagnsslinga på 5 km som utgår från parkeringen, så det går absolut att uppleva Tyresta även med barnvagn.

Mer info: Om Tjäderstigen och UrskogsstigenTyresta nationalparks webbplats.

Vandring ner från Åreskutans topp med barn i släptåg

Igår toppade vi den här Årevistelsen och hela fjällsemestern med att ta kabinbanan upp och sedan gå hela vägen ner från Åreskutan. En värdigare avslutning på den här resan är svår att tänka sig!

Familjen på väg ner från Åreskutan.
Nöjd familj på väg ner från Åreskutan.

Vi hade kollat upp tänkbara vägar via appen Åre Trails, som för övrigt är riktigt användbar för att hitta vandringsleder i området kring Åre, och sett att det gick att välja på att gå östra (led 215) eller västra (led 214) vägen ner. Lederna är klassade i olika svårighetsgrader som överensstämmer med pisternas gradering på vintern, och eftersom den östra vägen ansågs vara svart och därmed ”svår”, föll valet på den västra med medelsvår röd märkning.

Det visade sig vara ett bra beslut. Även om det aldrig kändes läskigt på något sätt, hade jag inte önskat mig en svårare vandring med tre- respektive femåringar. Det är inte direkt bara att knalla på, utan du får klättra på vissa ställen, och nedåt är alltid svårare än uppåt. Men killarna gillade utmaningen, och vi vet sedan innan att det är betydligt lättare att motivera dem framåt om vägen innehåller spännande inslag, till exempel som här i form av snöfläckar, dammar att kasta sten i, stenrösen att bygga på (eller välta) samt att hålla koll efter målade stenar som visade vägen.

Leden går under eller vid sidan av kabinbanans sträckning ganska länge, och utsikten är därefter. Tror jag stannade ungefär hundra gånger och tog bilder eller bara tittade ut över diverse berg i när såväl som fjärran – det var helt magiskt! Vädret var också perfekt för detta äventyr, ca 17-18 grader i byn med sol och moln, runt 13 uppe på toppen.

När du kommit förbi de svåraste partierna är du framme vid Hummelstugan och Hummelliftens bergsstation, där du får besluta om du vill ta en brantare väg ner via Mörvikshummeln mot Fjällgården eller om du vill ha en enklare (men lite längre) avslutning som går via en lätt sluttande väg bort mot VM8:an och sicksackar sig ett par gånger ner längs berget.

Leden vi gick från topp till dal. Bild från appen Åre Trails.

Längs vägen finns det hur många naturliga rastställen som helst med makalös utsikt, så ett hett tips är att inte göra som vi och (för en gångs skull) planera för lunch nere i byn, utan att packa med sig mat och äta den längs vägen …

Vi hade nog räknat med drygt ett par timmars vandring, men det tog snarare det dubbla eftersom vi stannade många gånger och lekte och för att det heller inte går att tjata på barnen för att få dem att gå fortare – då åker bromsen i direkt. Som reservplan, eftersom mat började kännas hett eftertraktat hos samtliga familjemedlemmar, hade vi Worldcupliften som vi tänkte ta sista biten ner till byn, men när vi kom fram visade det sig att den tyvärr var stängd just denna dag. Det hade vi möjligen kunnat kolla när vi åkte upp, men det var det ingen som tänkte på. Lyckligtvis hade vi med oss ett gediget snacksförråd som blev räddningen.

Vi fick finta bort hägringen om att åka lift, som vi dessvärre redan hade lyckats presentera för barnen, och sikta mot Fjällgården istället vilket tog nästan en timme extra. Med ett par kexchoklad och axelåkning de sista hundra meterna tog vi oss ändå ner på darriga ben, och väl på restaurangen hade killarna inga som helst problem med att härja och leva rövare, till synes helt oberörda av att just ha vandrat den längsta sträckan i sina liv.

Efter lunch och glass och öl i benen orkade vi knata ner den sista sträckan till bilen vid kabinbanans dalstation och summerade där 8 km, 13 000 steg och två ofantligt stolta föräldrar. Det var så himla roligt att vi lyckades genomföra detta tillsammans, och det är verkligen en dag vi kommer att minnas och leva på länge. Så fantastiskt!

Nu sitter vi i bilen och är redo att bränna de 60 milen ner till Stockholm och Solna. Bakom oss lämnar vi en fjällvärld som vi alltid kommer att längta tillbaka till och definitivt inte har semestrat i för sista gången. Så bra veckor!

Skylt med texten "Trappa till himlen".
Benägen att hålla med!
Utsikt uppifrån Åreskutan.
Vandring uppe på skutan.
Valter på Åreskutan.
Nästan som att flyga.
Love och Valter under konjaksstenen halvvägs upp på Åreskutan.
Lek under konjaksstenen på väg upp. Det sägs att folk i gamla tider tog sig en stärkande och värmande konjak i skydd av detta klippblock på väg upp till skutans topp.
Anna tar paus.
Vila & utsikt.
Downhillcykling i Åre.
Downhill-cykling är minst sagt poppis i Åre.
Love och Valter kastar stenar i sjö uppe på Åreskutan.
Kast med stenar.
🖤 Far & son.
Fler AIK-fans hade varit uppe före oss.
Glass!
Glass!

Petris veckorapport, Sälen edition

Jag kunde inte hålla mig ifrån skrivandet denna resa heller, så här kommer en lista med fokus på våra tio dagar i Sälen.

Veckans optimister: Nybyggandet som sker i samband med att Sälens flygplats invigs i vinter — det byggs överallt!

Veckans ”och så leker ni inte med elden barn…”: Att leka med elden i olika former var en del av min barndom på somrarna i Norra Finland (det fanns inte så mycket annat att göra…). Intresset verkar gått i arv.

Eldning pågår.

Veckans bryggeri: Sälen Fjällbryggeri. Flera goda sorter och extra plus till alla roliga produktnamn.

Fjällfolk, fina grejer.

Veckans lek, film och ljudbok: Mästerdetektiven Kalle Blomkvist.

Räddarna i nöden (bild från Imdb.com)

Veckans bildfråga 1: Fyra hamburgare skulle grillas, en var redan provsmakad. Vems är tugget?

Vem har bitit här?

Veckans taskiga timing: Den yngres vana att vilja gå på toaletten (och göra nr 2) på ställen där toalett inte finnes.

Veckans ”den jag såg inte riktigt komma”: Jag kommer på mig själv med att sitta och kolla upp vandringsleder i fjällen.

Veckans mysiga: Att basta med sina barn.

Veckans ”sådan mor sådan son”: Intresset för pussel verkat gått i arv.

500 bitar — en baggis.

Veckans konstiga: Att åka lift nedåt.

Veckans ”är det kväll nu pappa”? Inte lätt att veta när solen är uppe mellan 03.30-23.00 typ.

Veckans bildfråga 2: Vi grillar överallt där det finns möjlighet. I Fulufjällets Nationalpark hittade vi denna ”grill”, men är det en grill eller en blomlåda?

Blommor eller burgare, det är frågan.

Veckans slarver: Anna med sina strumpor, dom är överallt, men jag blir samtidigt imponerad över att det finns så många olika typer av strumpor för olika användningsområden.

Veckans packningshjälte: Min fru — att hemma i sommarhetta packa för en fjällvecka (som dessutom förlängdes) med allt vad det innebär vädermässigt och få med allt, är imponerande!

Veckans bil: Självklart våran bil som hittills levererat till 100% och det tål att nämnas här.

Veckans räddning: I Experiums bottenvåning finns det ett paradis i form av en tvättstuga.

Små tvättmästare.

Veckans hjälte: Det kom en man från Mora i en orange bil och gjorde ett jobb som behövde göras, det var lördag kväll och hans semester hade börjat. Men är man en hjälte så är man.

Slamsugning pågår.

Veckans kombi: Det var länge sedan jag såg så många Volvo och Saab av modell äldre men den här förlängda (!?) Volvo 240 på Experiums parkering i Lindvallen var något utöver det vanliga.

Plats för … högtalare?

Min ambition är att skriva en lista till från denna fjällvistelse, vi får se om så blir fallet.

Tack för att ni tog er tid!

//Petri

Nästa: Åre!

Nu har det gått nästan två veckor sedan vi anlände till Sälen för en veckas semester, och vi har fortfarande inte lyckats ta oss hem. Istället för att packa ihop och åka söderut som planen var, beslutade vi oss för att bege oss i rakt motsatt färdriktning, varför detta inlägg nu påtas nu ihop med inspiration av en rakt igenom storslagen utsikt över Åreskutan.

Det började med att vi inte alls kände oss färdiga med Sälen och dess omnejd när det började närma sig hemfärd förra helgen. Vi hade flera saker kvar på att göra-listan, vädret började bli varmare och ingen av oss hade någon som helst lust att åka hem – särskilt inte barnen. Vi kollade av möjligheterna att behålla stugan längre vilket var grönt, det skulle inte komma någon direkt efter oss, och började sedan göra upp planer för de nyförvärvade dagarna.

Den sista riktigt regnruskiga dagen i Sälen spenderade vi på Experiums äventyrsbad i Lindvallen, något vi utlovat redan hemma och som visade sig vara en riktigt bra upplevelse trots att de vuxna i den här familjen har en minst sagt ljummen inställning till de flesta slags badhus och offentliga pooler. Nyckeln, som alltid, var förstås att vara på plats i samma ögonblick som portarna slogs upp och att nöjt kunna avrunda badstunden när de stora massorna anlände strax efter lunch.

Så även om jag inte vill tänka på hur det ser ut inne på äventyrsbadet en vintereftermiddag med dåligt väder under typ vecka nio, var det nu på sommaren en trivsam aktivitet en regnig dag. Killarna (och därmed vi) åkte vattenrutschkanor som aldrig förr, och bland höjdpunkterna syntes även möjligheten att simma ut i varm utomhuspool i regnet samt att bada i virvelpoolen där hela familjen for runt som andra vantar.

På fredagen besökte vi vattenfallet Njupeskär i Fulufjällets nationalpark (mer om det i separat inlägg), en utflykt som gav mersmak och skakade ordentligt liv i våra tankar på att fortsätta vidare upp genom Sverige efter Sälen. Detsamma gjorde turen vi tog till Trysil i Norge någon dag senare, ungefär 45 minuter från Sälen, där vi ägnade en dag åt att nästan lyckas bestiga Trysilfjellet.

Vi hade också ett par dagar med diverse administration, lokala aktiviteter (läs: återbesök i Trollskogen) samt förberedelser för vidare färd i form av att uppsöka Experiums tvättstuga (intressant upplevelse) innan vi avslutade Sälenvistelsen på topp med en tur till Mellanfjällsstugan på Hemfjället. Otroligt mysig vandring på hela 6 kilometer som Love genomförde helt själv medan Valter åkte axlar bara något 500-tal meter. Vi avrundade med öl och glass på Gustav Grill & Bar i Lindvallen tillsammans med Annas kompis och f.d. kollega Toni som numera jobbar på Skistar. En fantastisk dag som fick sätta punkt för en tid i Sälen, som överträffade alla förväntningar.

På kvällen tog vi ett snabbt beslut om att Åre skulle få bli vår nästa destination. Vi rekade boende, slängde ut ett par svar på annonser på Blocket och bestämde oss för att lämna Sälen på förmiddagen nästa dag. GPS:en visade hela 5,5 timmar för sträckan Sälen-Åre, så vi bokade in oss på hotell i Klövsjö, ungefär halvvägs upp för att mjuka upp det hela. Det blev ett fint stopp som bjöd på både brygghäng vid (Klöv?)sjön samt hotellmiddag och efterföljande frukostbuffé på morgonen, innan vi åkte vidare mot Åre.

Sedan igår är vi nu inkvarterade uppe vid Copperhill i Åre Björnen, i en lägenhet med milsvid utsikt över både Åreskutan och dalen nedanför. Gårdagkvällen spenderade vi nere i Skistar-Valles värld i Björnen tillsammans med härliga Eskilstunafamiljen bestående av Annas barndomsvän Sara med familj, som råkade befinna sig i Åre precis samtidigt som vi. Vi har också hunnit med en tur upp till toppen på Skutan – en klar höjdpunkt på resan så här långt!

Njupeskär – en utflykt till Sveriges högsta vattenfall

Drygt en timme från Sälen ligger finfina Fulufjällets nationalpark, med höjdpunkten Njupeskär som stoltserar med epitetet Sveriges högsta vattenfall. Vi åkte dit med barnen och fick en riktigt härlig dag i skogen.

Att besöka Njupeskär med barnen var något vi fått tips om både en och två gånger medan vi var i Sälen, från flera av varandra oberoende källor. Baserat på alla rekommendationer verkade det uppenbarligen vara en utflykt av rang, så i fredags packade vi ryggsäckarna för en heldag, hoppade in i bilen och stack dit. Vi blev inte besvikna!

Vi har en tendens att alltid välja den väg som GPS:en anser snabbast, utan att kolla upp vad det är för typ av väg, och den här gången gick vi på en klar nit när vi lurades att åka på grusvägar genom skogen istället för att köra på ordentliga vägar via Särna som enligt uppgift skulle ta 6 minuter längre … Men fram kom vi till slut, och blev nästan folkskygga när vi såg alla bilar på parkeringen efter att ha vistats i lugna sommar-Sälen i en knapp vecka. Vi hittade dock snabbt en parkering, började gå mot Njupeskär, och friden sänkte sig åter över familjen.

För att nå Njupeskär vandrar du längs en fin led genom skogen. Det bär över spänger, broar och diverse stock och sten, och barnen uppskattade turen massor. I alla fall tills det började gå uppför, då blev det en del knotande hos framför allt Valter, 3. Love, 5, kunde lätt avledas med fokus på den forsande bäck som rann genom skogen och som härstammade från vattenfallet. Ett stort nöje i all sin enkelhet var att vid en av broarna släppa ner pinnar och snabbtillverkade barkbåtar på ena sidan för att sedan se dem komma ut på andra sidan – Love hade förmodligen kunnat stanna där hela dagen om vi inte mutat med färdkost för att komma vidare.

Efter ett par kilometers vandring genom skogen fick vi äntligen syn på Njupeskär på långt håll, vilket var toppen som motivation för att få barnen att fortsätta framåt. Efter ett gäng trappor (nedför lyckligtvis, håll höger när vägen grenar sig första gången …) och spänger kom vi till utkiksplatsen, och Love och Petri fortsatte sedan nästan ända fram till fallet på de något hala stenarna medan Valter och jag nöjde oss med att kolla på håll. Mängden bilar på parkeringen till trots var det inte alls särskilt trångt vid vattenfallet (eller på den övriga rundan), och vi fick en fin stund där. Det är helt klart mäktigt att se vattnet störta ut från klipporna högt ovanför och fortsätta ner i forsen.

Ett orosmoln under dagen var att den lunch vi tagit med tarvade att vi hittade en grillplats. Eftersom det dök upp flera sådana ganska tidigt under rundan blev vi lite kräsna och ratade dem på grund av andra grillande besökare, vilket vi fick ångra senare. Det slutade med att vi tog oss alla de fem kilometerna runt utan mat, för att sedan göra upp eld precis där vi inledde vår vandring. Lyckligtvis var det inget barn som klagade över detta.

Efter maten hängde vi en stund i Naturum och tittade på bilder, spår och spillning från diverse vilda djur innan vi återvände till bilen och åkte, på asfalterade vägar, hem till Sälen igen. En riktigt bra utflykt i välskött nationalpark som vi verkligen kan rekommendera!

Snabbfakta, Njupeskär och Fulufjällets nationalpark

Vad: Njupeskär, Sveriges enligt uppgift högsta vattenfall med en fallhöjd på 93 meter, som du når via fina och väl utmärkta leder genom skogen.

Hitta hit: Finns tillgängligt via Google Maps. Kommer du söderifrån, t ex från Sälen som vi, rekommenderar vi varmt att du trotsar GPS:en och kör riksväg 311 via Särna, särskilt om du har en bil du är rädd om … Stor parkering finns nära entrén till nationalparken.

För vem: Den som gillar skog och natur, med eller utan barn.

Pris: Gratis.

Matmöjligheter: Restaurang fanns vid entrén men testades inte av oss. Ett par grillplatser (med ved) fanns på vägen mot vattenfallet, däremot inga på vägen tillbaka (om du går motsols). Många fina naturliga rastplatser för den som inte är i behov av grill.

Övrigt: Ta med sele/bärstol till de yngsta, svårt med vagn pga många trappor nära vattenfallet. Toaletter finns både på Naturum och vid entrén till nationalparken, liksom möjlighet att fylla på vatten.

Mer info: Om Njupeskär och Fulufjället på Sveriges nationalparkers webbplats.

Petri och Valter framför Njupeskär.
Petri och Valter framför Njupeskär. Stenarna är hala, därav det något ohärliga greppet om handleden … 🙂
Bild på Njupeskär vattenfall.
Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall

Sommarsemester – i Sälen

Att planera sommarens ledighet efter att nyligen ha kommit hem efter sitt livs resa var inte det enklaste. De senaste två somrarna har huvudfokus legat på att båtluffa i Grekland, men med förra årets fina sommar i färskt minne, i kombination med ett ganska mättat sol- och badbehov, var vi sugna på att ge våra egna breddgrader och Moder Svea en chans. Först ut: En vecka i Sälen.

Jag måste medge att beslutet om att semestra i Sverige ifrågasattes av mig mer än en gång under förra veckan, när jag med ett missbelåtet öga på diverse väderappar kände mig tvungen att utöka packningen till att inkludera såväl killarnas galonbyxor som mössa, vantar och halsdukar till både barn och vuxna. Eftersom de sista dagarna hemma i Stockholm dessutom bjöd på rekordtemperaturer kändes det än mer paradoxalt att gräva i källaren efter underställ och fleecetröjor, men med facit i hand kan jag konstatera att det var värt ansträngningen.

Den komplexa packningen till trots var det något mycket välbekant och fantastiskt med att vara på väg någonstans tillsammans igen. Våra tre månader i Asien i vintras må kännas avlägsna numera, men rutinerna kring att vara på resande fot sitter kvar hos oss alla, och sedan några dagar tillbaka är vi avslappnat installerade i en stuga i Tandådalen/Sälen.

Den största anledningen till att vi hamnade i just Sälen är att vi via ett tidigare jobb har tillgång till en stuga på Gusjösätern, på fjället mitt emot östra Tandådalen. Både Tandådalen och närliggande Hundfjället är mer eller mindre stendött vad det gäller etablissemang sommartid, så den som vill ha nära till folkliv och arrangerade aktiviteter bör snarare bosätta sig i Lindvallen där både lift och restauranger håller öppet. Men vi stortrivs med lugnet och utsikten här, och är nöjda med att ha allting på 10 minuters bilavstånd.

Och det där vädret som jag hade mina misstankar om i förra veckan har visat sig bli mycket bättre än väntat. Visst, första kvällen undrade vi nog alla vad vi egentligen hade gett oss in på, när sol och 23 grader blixtsnabbt byttes mot åska och ösregn medan vi traskade runt i ett nedstängt skidområde. Valet av resmål kändes liksom inte helt optimalt när vi fick inta den (sedan långresan) obligatoriska resdagsglassen inne på Hemköp i Tandådalen medan regnet piskade mot rutorna utanför butiken, och vi vuxna vågade knappt titta på varandra av rädsla för att råka uttala det vi tänkte – varför i hela fridens namn sitter vi HÄR och inte nere på [insert valfri destination runt Medelhavet]?!

Men, när vi kom tillbaka till stugan sken solen igen, och kvällens första glas rosé kunde intas på terrassen. Sedan första dagen har regnet hållt sig borta med några få undantag, och att det är kallt (runt 10–12 grader) har faktiskt ingen större betydelse när en vandrar i fjäll och grillar lunchen över öppen eld. Love och Valter stortrivs, och när barnen är nöjda är vi vuxna som bekant också det. Vårt ständiga framgångsrecept till lyckade resor med barnen är att fokusera på aktiviteter som både de och vi gillar – och att vara i naturen är helt klart en sådan sak.

Under våra första dagar har vi hunnit med att besöka Trollskogen i Hundfjället, göra snöbollar av de sista snöfläckarna i Tandådalen (exotiskt för killarna som missade hela svenska vintern i år), vandra till Stensjön i Lindvallen samt gå en liiiten bit av Södra Kungsleden. Kvar på att göra-listan står bland annat äventyrsbadet på Experium/Lindvallen och en dagstur till vattenfallet Njupeskär någon timme härifrån. Mer från oss inom kort!

I mål efter vandring till Stensjön, Lindvallen.
Väntar på den perfekta glöden.
På tur.

Att komma hem efter en långresa + våra höjdpunkter

Tiden går overkligt snabbt – vi har redan hunnit vara hemma i två veckor och vår långresa känns allt mer avlägsen. Innan den bleknar helt, om än till det mest tjusfulla av minnen, ska vi försöka sammanfatta den med några summerande tankar och massor av härliga bildminnen.

Jag vet inte hur många gånger jag svarat på den klassiska sportfrågan ”hur känns det” de senaste veckorna, men nog kan det röra sig om ett tjugo-trettiotal. Frågan syftar givetvis till att ta reda på hur det känns att vara hemma igen, och det mest ärliga svaret är nog att jag inte riktigt vågar ta reda på det. Det är en sak att komma hem från en tvåveckors semester och ha haft det underbart, då kan en mildrande åtgärd vara att helt enkelt boka eller i alla fall påbörja planeringen för en likvärdig resa kommande år eller säsong. Men att riva av tre (helst fler) nya månaders tjänstledigt nästa vinter igen till förmån för en ny långresa kan nog te sig lite väl magstarkt även för våra ganska flexibla arbetsgivare. Och kanske även för oss själva och vårt sparkonto. Vem vet.

Många frågar vilket resmål som var bäst på vår långresa och även där har jag svårt att ge ett direkt svar, men när jag tänker tillbaka är det vistelserna i storstäderna jag saknar mest och främst längtar tillbaka till – i synnerhet Kuala Lumpur och Ho Chi Minh. Kanske för att de boenden vi hade där snabbt gjorde att vi kände oss som hemma och innehöll alla bekvämligheter samtidigt som det fanns en alldeles fantastisk storstad utanför dörren med hur mycket som helst att se och göra tillsammans. Men självklart saknar vi strandlivet också, särskilt när vi står och kämpar med overaller OCH galonbyxor medan det underkylda regnet piskar mot rutorna utanför. Kombinationen av städer/stränder och korta/längre vistelser var nyckeln till framgång för oss, utan tvekan.

Nu är alla tillbaka på jobb och förskola sedan ett par veckor tillbaka. Det märks tydligt att barnen, framför allt Love, är glada över att träffa sina kompisar igen, och den absolut största behållningen med att komma hem är alla släktingar och vänner som vi redan hunnit eller snart ska träffa. Det som är i särklass svårast är att inte få spendera dagarna ihop som familj längre. Vi har haft så himla roligt tillsammans under resan och delat så många upplevelser och känslor att kontrasten blir stor när alla ger sig av på egen hand till jobb eller förskola. Inte för att vi alla alltid varit sams eller för att allting varit friktionsfritt hela tiden, verkligen inte, men det fanns sådana enorma mängder tid att det liksom inte gjorde något om alla inte alltid var på topp. I vardagen krymper den gemensamma tiden till några få timmar morgon och kväll, och läget blir genast mer pressat samtidigt som alla är tröttare och brottas med olika typer av egna utmaningar.

Jag är SÅ glad att vi valde att investera pengarna, tiden och planeringen som krävdes för att genomföra den här långa resan med barnen, och kan utan tvekan säga att den är något av det allra bästa vi gjort. Den har definitivt öppnat dörrar och satt igång tankar kring vad som är viktigt och vad som inte är det, och nu gäller det att se till att förvalta alla de insikter vi fått längs vägen. Att resa länge tillsammans är något jag verkligen hoppas att vi får möjlighet att göra igen framöver.

Bloggen och Instagramkontot får förstås leva kvar, och jag hoppas att vi snart får en riktigt bra anledning att skaka liv i dem ordentligt igen!

Långresa med barn i Sydostasien 18/19 – snabba fakta och höjdpunkter

Antal länder: 3 (Thailand, Malaysia och Vietnam)
Antal öar: 4 (Koh Samet, Koh Lipe, Koh Lanta och Koh Phayam – alla i Thailand)
Antal boenden: 19
Antal båtresor: 6
Antal nätter på sjukhus: 3
Resans bästa stad: Kuala Lumpur
Resans bästa strand: Pattaya, Koh Lipe – trots allt.
Resans bästa måltid (utvald av Anna): Grönsaks-phở (nudelsoppa) på Bazar Café & Restaurant i Hoi An, Vietnam.
Resans bästa matland (utvalt av Petri): Vietnam.
Resans bästa maträtt (Love): Banana Porridge eller Banana Pancake, båda helst utan banan.
Resans bästa maträtt (Valter): Kyckling och ris, helst överallt och alla måltider.
Resans bästa boende, kategori stad: Fraser Residence, Kuala Lumpur, Malaysia.
Resans bästa boende, kategori strand: Eco Lanta Resort, Koh Lanta, Thailand.
Resans sämsta boende: Hotell Dynasty Grand i Bangkok. Inget större fel på boendet i sig, men klientelet bestod i stort sett enbart av ensamma västerländska män, och tillfälliga besök på rummet var tillåtna. Kan inte rekommenderas.
Resans bästa pool: Vi trivdes bäst vid poolen på Orchid 6 i Huay Yang samt på Kahuna’s Beach Bar i Hoi An. Ingen av dem var spektakulär på något sätt, tvärtom, men lugnet (i Huay Yang) och stämningen (på Kahuna’s) gör dem till vinnare! 
Resans jobbigaste valuta: Den vietnamesiska dongen. Att betala flera hundra tusen för en lunch kändes alltid lite småstökigt och det var svårt att hålla reda på vad saker egentligen kostade. 
Resans skönaste sängar: Fanns på Fraser Residence i Kuala Lumpur. Vissa av oss rev till och med upp lakanen för att ta reda på tillverkaren (vilken var Slumberland Sleep Solutions, reds anm).
Resans låt: Temat från Super Wings/Mästerflygarna, på valfritt språk …
Resans mesta hemlängtan: Vi hade egentligen ingen hemlängtan överhuvudtaget, förutom möjligen de varmaste dagarna på Koh Phayam när möjligheten att kunna stoppa huvudet i en snödriva kändes extremt lockande.
Resans bästa transport: Tågresan från Bangkok till Huay Yang – otroligt mysigt att färdas med tåg genom Thailand.
Resans värsta transport: Utan konkurrens bilresan med Rally-Kalle från Wattanapat Hospital i Trang till Koh Lanta. Nära döden-upplevelse av rang.
Resans aha-upplevelse: Att vi faktiskt inte har särskilt små barn längre – och att det därmed är otroligt mycket enklare att resa än det varit tidigare. Fantastiskt!

Sydostasien 18/19 – resan i bilder

Koh Samet, Thailand

Bangkok, Thailand

Huay Yang, Thailand

Kuala Lumpur, Malaysia

Koh Lipe, Thailand

Koh Lanta, Thailand

Ho Chi Minh City, Vietnam

Hoi An, Vietnam

Koh Phayam, Thailand

TACK till alla er som har hängt med!


Relaterade inlägg:
1. Boka i förväg eller inte? Så har vi lagt upp vår långresa
2. På väg – tre månaders långresa väntar

Petris veckorapport #12

Här kommer slutligen en rapport. Jag måste erkänna att inspirationen inte varit på topp denna sista vecka. Men med trogna lösares stöd (Tack P. Fridell) har rapporten gjorts möjlig, ett stort tack för att ni alla varit med!

Veckans macka: Dundermackan Orvar på lokala bageriet som fick oss att bli mätta till frukost igen. Fantastiskt att hitta färskt bröd på en ö som Phayam.

Veckans varma koppen: Att hälla havregryn i kokhett vatten och sen blanda är en väldigt bra nödlösning för rädda mindre bra frukostar. Just nu är det mest jag som gillar konceptet i familjen men hoppas på ökad spridning.

Veckans Safety First: Färden till första stranden här på Phayam skedde på tre moppar som tillsammans transporterade allt bagage (inkl. den enorma vagnväskan), hela familjen och givetvis också tre chaufförer som körde. Märks att vi acklimatiserat oss säkerhetsmässigt.

Veckans jakt: Ni trogna läsare vet att barnen får glass när vi har resdag. Här på Koh Phayam är elen begränsad och således också antalet frysar. Konstigt nog hade båda barnen plötsligt en väldig energi att hänga med på jakt. Uthålligast var Love som promenerade en halvtimme i +32 grader för att till slut få belöning (med rätt smak).

Veckans språk: Engelska. Barnen har börjat visa ett stort intresse för att lära sig. Den äldre förstår enklare meningar och svarar på frågor medan den yngre fortsätter med ett ”thank you” lite här och där.

Veckans i-landsproblem: Att stranden är för lång/bred. Dvs att avståndet mellan vattnet och ens egna ”basecamp” är för långt, och att man därmed inte orkar hämta simglasögon och annat som efterfrågas i havet.

Veckans ”har du barnasinnet kvar?”: Att leka i vågorna är tydligen något som man aldrig blir för gammal för. Blir nog minst en-två timmar om dagen för 25% av familjen. Gissa vem?

Veckans barnvakt(er): Andra barn, alldeles fantastiskt. Tack familjen Rudert för umgänget!

Veckans kreativa: Att skapa eldshow med ficklampor. Valter är helt frälst i hela konceptet och frågar ständigt om männen som vi döpt till ”eldmän”. Här på Phayam lyser dock tyvärr dessa män med sin frånvaro. Ursäkta min göteborgska.

Veckans AC: Fläktarna som sliter på hårt om nätterna och faktiskt gör så att vi inte saknar klimatanläggning så mycket som väntat.

Veckans transport: Ingen av er följare har väl missat vår traktorfärd från öns norra strand till den södra? Det gjorde ingen här på ön heller, folk vinkade och fotograferade oss. Roligaste var nog ändå att chauffören fotade oss också. Minnen skapas.

Veckans Postnord: Går det att skriva 12 rapporter utan att nämna post? Nej, självklart inte. Här på Phayam kommer såklart posten också och levereras från en moppe direkt på stranden.

Veckans kassaskåp: Efter omkring tjugo olika boenden på denna resa så har vi haft ett antal lösningar på safety box. Den sämsta är nog den lilla lösa bärbara varianten eftersom den är just bärbar. Det mest vanliga är nog att det inte finns någon alls. På Aow Yai Bungalows fanns däremot en klassisk skrivbordslåda med lås.

Veckans ”learning by doing”: Valter som vägrade lyssna på sina föräldrar och tog en sked torkad chili innan frukost. Det kommer han inte göra igen.

Veckans hetaste webbplats: Surf-forecast.com där Anna kollar in låg- och högvatten och planerar dagen efter chansen att hitta den perfekta glidarvågen. Catch the Wave!

Nya tag nästa resa! Tack igen för att ni tagit er tid att läsa och kommentera!

//Petri

Resans goaste macka!
”Do you have baby seat?” 😉
Belöningen efter en lång jakt.
Modern klimatanläggning.
Fin arbetsmiljö. 👌📯
Kassaskåpet.
Chili till frukost. 🌶🌶🌶
« Äldre inlägg

© 2019 Resa med kids

Tema av Anders NorenUpp ↑