Resa med kids

En blogg om att resa med barn till när och fjärran

Petris veckorapport

När vi åker på lite längre resor hör det till traditionen att Petri skriver veckorapport varje vecka. Här hittar du alla dessa inlägg, mycket nöje! :)

Petris veckorapport #3, Sri Lankan edition

Här kommer en sista veckorapport från vår fantastiska resa till Sri Lanka, färdigställd i luftrummet över Ryssland.

Veckans mutförsök: Mannen som hade en skoaffär i Dikwella erbjöd mig pengar mot att jag ordnade honom ett svenskt visum. Det var med glimten i ögat men givetvis ändå aningen tragiskt på sitt sätt. Sverige är ett bra land att bo i konstaterar jag, igen. 

Veckans lyckonöt: Chauffören som körde oss till safarihotellet i Udawalawe ville absolut bjuda oss på kokosnötter längs vägen. Det hela verkade vara någon form av tradition på nyårsdagen. Jag lyckades förhandla ner antal nötter till två även om han allra helst sett att det blivit fyra (vem tror ni hade fått dricka upp alla då?). Gott var det i alla fall, och vi hoppas att det bringar oss alla extra tur under 2020!

Två kokosnötter var tillräckligt. 🥥

Veckans bar: Mjölkutskänkningen på hemmet för föräldralösa elefantungar. Full fart där vid givna klockslag.

Happy hour i mjölkbaren.

Veckans mycket oväntade boktitel i en hotellreception: Psychology and the challenges of life.

Lättsmält semesterläsning?

Veckans ”somliga straffar Gud med detsamma”: Anna skulle palla bananer på uppmaning av den äldste sonen. Bananerna visade sig för det första vara alldeles för råa och ingen gillade dom. För det andra så blev Annas händer superkladdiga, något som tydligen gick bort enbart med hjälp av nagellacksborttagningsmedel.

Veckans guide: Vår safariguide Lasa, som tålmodigt lotsade oss genom guppiga vägar och såg djuren där ingen annan såg dom. Extra plus för att han hade en bok med sig om alla djuren som finns i reservatet samt kikare. 

Lasa, bästa safariguiden.

Veckans Pölseman: Den yngste, som åt enbart korv till frukost två dagar i rad. 

Veckans doping: Telefonens inbyggda stegräknare hade oväntat många steg registrerade en viss dag. Det måste varit dom ojämna vägarna och guppandet på under safarin som gjort sitt för själv tog jag inte många steg den dagen. 

Veckans pest eller kolera: Åka i en bil utan bilbälte alternativt med bälten men med en galen chaufför. Vad hade ni valt? 

Veckans bjudning: Den galne chauffören, nämnd i punkten ovan, verkade mjuknade upp en smula efter att han fick hänga med oss till ett buddhistiskt tempel. Efteråt stannade han helt plötsligt till vid vägrenen och köpte majskolvar till oss alla, den godaste majskolven jag någonsin ätit!

Majs till mellanmål. 🌽

Veckans politiska engagemang: Chauffören Dilshan, som körde oss från Tangalle till Unawatuna på ett mycket säkert och bra sätt, passade även på att köra en ocensurerad genomgång om hela det inrikespolitiska läget i Sri Lanka. Hans enda hopp just nu stod till den nyvalda presidenten. Vi lyssnade intresserat och ansluter oss till förhoppningarna om en ljus framtid för Sri Lanka.

Veckans påsk: Den kom rekordtidigt i år, jag beställde en lokal efterrätt som visade sig vara finsk memma. 

Plötsligt blev det påsk.

Veckans Svarta Börsen: Kioskägaren i Unawatuna som säljer öl utan tillstånd. Självklart blev vi kompisar, och han hade alltid 3-4 öl på kylning till mig bakom juicepaketet.

Favoritkiosken i Unawatuna
Bakom juicen på mittenhyllan finns ölen!

Veckans fuskare: Att spela memory med den yngre är som att gå en skola i kreativt fuskande. Han vinner varje gång. 

Veckans positiva inslag: Det pågår ofta spontanidrott lite här och där på ön. Mestadels är det cricket som spelas.

Veckans tips: Se till att ha gott om tid på flygplatsen när ni flyger från Sri Lanka, det behövs! 

Ganska missnöjda barn i väntan på incheckning på Bandaranaike International Airport.

Nu är det oxveckor som är temat framöver. Men vem vet, kanske kommer rapporterna tillbaka från en annan resa framöver? Tack för att ni tagit er tid!

//Petri 

Petris veckorapport #2, Sri Lankan edition

Här kommer en försenad rapport, men bättre sent än aldrig som det heter.

Veckans matchtröja: Sri Lankas crickettröjor. Den yngre hade sin nonstop i typ fyra dagar. Bra julklapp tomten!

Årets julklapp

Veckans i-landsproblem: Pringles-chips som är sönder i förpackningen redan när den öppnas. Valter ogillar trasiga chips.

Veckans konstaterande: Den äldre sonen: ”Tänk att dom äter med händerna här i Sri Lanka!” samtidigt som han själv hade händerna fulla av pommes som friskt doppades i ketchup.

Veckans utskänkningstillstånd: På Sri Lanka finns en form av Systembolag. Det är beställningar direkt till en expedit genom en lucka. Det finns även som en sk shop-in-shop lösningar på lokala mataffärer.

Lankesiskt systembolag

Veckans tips: Försvara din köposition noga för annars kommer du aldrig fram till expediten på det där Systembolaget.

Veckans mest väntade handgemäng: Bröderna skulle spela memory tillsammans. Den yngre följde inte riktigt regelboken och sen small det …

Lugnet före stormen.

Veckans matkoma: Jag själv när jag efter vissa måltider tvingats äta upp typ 75% av familjens totala beställning. Släng aldrig mat-regeln ska hållas till varje pris.

Veckans lågvattenmärke: Att ge barnen vitt rostbröd med sylt på, självklart älskade dom det!

Avdelningen sånt man aldrig trodde man skulle ge sina barn att äta …

Veckans diet: Den yngste (sjuklingen just då) åt enbart och uteslutande mango i några dagar. Extra gott när mamma matade givetvis!

Mangomatning.

Veckans snyltgäster: Vår familj som våldgästat ett annat hotells pool (vi hade ingen egen denna gång) tre(!) eftermiddagar i rad. Måste ge personalen på Hiriketiya Beach Resort en eloge för deras trevliga bemötande!

Veckans service: Alla taxibilar var upptagna när vi skulle byta ställe. Då ställde hotellägarens son upp och körde oss en timme till nästa hotell. Med den inställningen kommer han bli framgångsrik i branschen!

Veckans engelska ord: Exclipse, betyder tydligen solförmörkelse vilket ägde rum här på ön i veckan. (Eclipse, reds. anm. …)

Veckans ”dumt att inte ha med packningen”: Febertermometer.

Tack för att ni tog er tid och god fortsättningen på det nya året!

//Petri

Petris veckorapport, Sri Lankan edition #1

Ett efterfrågat inslag på bloggen är Petris veckorapport som gavs ut i 12 upplagor under förra vinterns långresa och som special edition från svenska fjällen i somras. Här kommer första omgången från Sri Lanka!

Veckans 24 timmar: Från Lusse Lelle till rice and curry, dvs från stämningsfullt luciafirande på förskolan till stim på flygplatsen i Colombo på mindre än 24 timmar. Fantastiskt!

Veckans lotteri: Vilket av våra fem olika kort funkar i bankomaten? Hittills har ett enda (aldrig samma) funkat varje gång, bara att hoppas att uttagsmöjligheterna håller i sig …

Bankomatbuss i Galle, Sri Lanka

Veckans ”hur är det möjligt”: Fotbolls-VM 2022 spelas i Qatar och reklamkampanjerna är redan i full gång, vilket märktes tydligt under vår mellanlandning i Doha.

Veckans ”nöden har ingen lag”: Att tvingas följa med den yngre på toa ombord, preciiis när det är dags för att beställa högt efterlängtad dryck …

Veckans ”var sak har sin tid”: Varken vällingpulver, vällingflaskor, vällingflaskdiskborste eller vällingvispare finns numera med på packningslistan. Utrymmet i ryggsäckarna känns plötsligt spatiöst och frihetskänslan är total!

Veckans kundlöfte: Redbull ger dig vingar, Norrlands guld ger dig en stund för dig själv och Gevalian tar du fram när … Men det Sri Lankesiska ölet Lion tar det här med kundlöfte till en ny nivå! Vi har en spännande månad tillsammans framför oss, lejonet och jag!

Veckans välkommen till verkligheten: Mannen som säljer ananas på stranden förlorade allt när tsunamin kom 2004, och då menar jag ALLT. 💔

Veckans mest oväntade och oönskade ABBA-medley: Den inhyrda trubadur på hotellet som drog igång världens medley på hög volym precis vid läggningsdags och fick med varenda låt som är känd. Hoppas B&B inte fick stim-pengar.

Veckans fasta pris: 200 lankesiska rupees kostar det vart du än ska inom området. Längsta resan hittills är till bankomaten vid huvudvägen.

Dags för ATM-uppdrag

Veckans Skansen-Jonas: Den äldre sonen kan, förutom att namnge många djur, även härma deras läten och envisas med att göra detta i både tid och otid.

Djurälskaren till vänster i bild. 💕

Veckans mirakelmedicin: Den lokalproducerade Aloe Vera-salvan som köptes mot solbränna. Tänk om den får igång hårtillväxten på huvudet?

Veckans happy hour: Restaurangen ”Happy Tuna” på Unawatuna stranden körde tydligen TRE öl till priset av en mellan 18.00-19.00. Happy Happy! Blev nästan stressigt att hinna dricka upp den sista, vilket dock plikttroget gjordes.

Veckans växelkassa: Ingen av tuktuk-förarna har växelkassa, så fort man inte har exakt mängd pengar för resan så skakas det beklagande på huvudet. Jag anar ett samband …

Veckans morfar/farfar: Farbrorn som sålde smycken från en vagn och barnen, framför allt Valter, gillade varandra skarpt.

Missa inte att köpa armband från Mike om du har vägarna förbi Unawatuna! 🧡🇱🇰

Tack för att ni tog er tid, ta hand om varandra. Nya tag nästa vecka får vi hoppas! God jul! //Petri

Petris veckorapport, Sälen edition

Jag kunde inte hålla mig ifrån skrivandet denna resa heller, så här kommer en lista med fokus på våra tio dagar i Sälen.

Veckans optimister: Nybyggandet som sker i samband med att Sälens flygplats invigs i vinter — det byggs överallt!

Veckans ”och så leker ni inte med elden barn…”: Att leka med elden i olika former var en del av min barndom på somrarna i Norra Finland (det fanns inte så mycket annat att göra…). Intresset verkar gått i arv.

Eldning pågår.

Veckans bryggeri: Sälen Fjällbryggeri. Flera goda sorter och extra plus till alla roliga produktnamn.

Fjällfolk, fina grejer.

Veckans lek, film och ljudbok: Mästerdetektiven Kalle Blomkvist.

Räddarna i nöden (bild från Imdb.com)

Veckans bildfråga 1: Fyra hamburgare skulle grillas, en var redan provsmakad. Vems är tugget?

Vem har bitit här?

Veckans taskiga timing: Den yngres vana att vilja gå på toaletten (och göra nr 2) på ställen där toalett inte finnes.

Veckans ”den jag såg inte riktigt komma”: Jag kommer på mig själv med att sitta och kolla upp vandringsleder i fjällen.

Veckans mysiga: Att basta med sina barn.

Veckans ”sådan mor sådan son”: Intresset för pussel verkat gått i arv.

500 bitar — en baggis.

Veckans konstiga: Att åka lift nedåt.

Veckans ”är det kväll nu pappa”? Inte lätt att veta när solen är uppe mellan 03.30-23.00 typ.

Veckans bildfråga 2: Vi grillar överallt där det finns möjlighet. I Fulufjällets Nationalpark hittade vi denna ”grill”, men är det en grill eller en blomlåda?

Blommor eller burgare, det är frågan.

Veckans slarver: Anna med sina strumpor, dom är överallt, men jag blir samtidigt imponerad över att det finns så många olika typer av strumpor för olika användningsområden.

Veckans packningshjälte: Min fru — att hemma i sommarhetta packa för en fjällvecka (som dessutom förlängdes) med allt vad det innebär vädermässigt och få med allt, är imponerande!

Veckans bil: Självklart våran bil som hittills levererat till 100% och det tål att nämnas här.

Veckans räddning: I Experiums bottenvåning finns det ett paradis i form av en tvättstuga.

Små tvättmästare.

Veckans hjälte: Det kom en man från Mora i en orange bil och gjorde ett jobb som behövde göras, det var lördag kväll och hans semester hade börjat. Men är man en hjälte så är man.

Slamsugning pågår.

Veckans kombi: Det var länge sedan jag såg så många Volvo och Saab av modell äldre men den här förlängda (!?) Volvo 240 på Experiums parkering i Lindvallen var något utöver det vanliga.

Plats för … högtalare?

Min ambition är att skriva en lista till från denna fjällvistelse, vi får se om så blir fallet.

Tack för att ni tog er tid!

//Petri

Petris veckorapport #12

Här kommer slutligen en rapport. Jag måste erkänna att inspirationen inte varit på topp denna sista vecka. Men med trogna lösares stöd (Tack P. Fridell) har rapporten gjorts möjlig, ett stort tack för att ni alla varit med!

Veckans macka: Dundermackan Orvar på lokala bageriet som fick oss att bli mätta till frukost igen. Fantastiskt att hitta färskt bröd på en ö som Phayam.

Veckans varma koppen: Att hälla havregryn i kokhett vatten och sen blanda är en väldigt bra nödlösning för rädda mindre bra frukostar. Just nu är det mest jag som gillar konceptet i familjen men hoppas på ökad spridning.

Veckans Safety First: Färden till första stranden här på Phayam skedde på tre moppar som tillsammans transporterade allt bagage (inkl. den enorma vagnväskan), hela familjen och givetvis också tre chaufförer som körde. Märks att vi acklimatiserat oss säkerhetsmässigt.

Veckans jakt: Ni trogna läsare vet att barnen får glass när vi har resdag. Här på Koh Phayam är elen begränsad och således också antalet frysar. Konstigt nog hade båda barnen plötsligt en väldig energi att hänga med på jakt. Uthålligast var Love som promenerade en halvtimme i +32 grader för att till slut få belöning (med rätt smak).

Veckans språk: Engelska. Barnen har börjat visa ett stort intresse för att lära sig. Den äldre förstår enklare meningar och svarar på frågor medan den yngre fortsätter med ett ”thank you” lite här och där.

Veckans i-landsproblem: Att stranden är för lång/bred. Dvs att avståndet mellan vattnet och ens egna ”basecamp” är för långt, och att man därmed inte orkar hämta simglasögon och annat som efterfrågas i havet.

Veckans ”har du barnasinnet kvar?”: Att leka i vågorna är tydligen något som man aldrig blir för gammal för. Blir nog minst en-två timmar om dagen för 25% av familjen. Gissa vem?

Veckans barnvakt(er): Andra barn, alldeles fantastiskt. Tack familjen Rudert för umgänget!

Veckans kreativa: Att skapa eldshow med ficklampor. Valter är helt frälst i hela konceptet och frågar ständigt om männen som vi döpt till ”eldmän”. Här på Phayam lyser dock tyvärr dessa män med sin frånvaro. Ursäkta min göteborgska.

Veckans AC: Fläktarna som sliter på hårt om nätterna och faktiskt gör så att vi inte saknar klimatanläggning så mycket som väntat.

Veckans transport: Ingen av er följare har väl missat vår traktorfärd från öns norra strand till den södra? Det gjorde ingen här på ön heller, folk vinkade och fotograferade oss. Roligaste var nog ändå att chauffören fotade oss också. Minnen skapas.

Veckans Postnord: Går det att skriva 12 rapporter utan att nämna post? Nej, självklart inte. Här på Phayam kommer såklart posten också och levereras från en moppe direkt på stranden.

Veckans kassaskåp: Efter omkring tjugo olika boenden på denna resa så har vi haft ett antal lösningar på safety box. Den sämsta är nog den lilla lösa bärbara varianten eftersom den är just bärbar. Det mest vanliga är nog att det inte finns någon alls. På Aow Yai Bungalows fanns däremot en klassisk skrivbordslåda med lås.

Veckans ”learning by doing”: Valter som vägrade lyssna på sina föräldrar och tog en sked torkad chili innan frukost. Det kommer han inte göra igen.

Veckans hetaste webbplats: Surf-forecast.com där Anna kollar in låg- och högvatten och planerar dagen efter chansen att hitta den perfekta glidarvågen. Catch the Wave!

Nya tag nästa resa! Tack igen för att ni tagit er tid att läsa och kommentera!

//Petri

Resans goaste macka!
”Do you have baby seat?” ?
Belöningen efter en lång jakt.
Modern klimatanläggning.
Fin arbetsmiljö. ??
Kassaskåpet.
Chili till frukost. ???

Petris veckorapport #11

Här kommer en renodlad rapport från Vietnam!

Veckans outtröttlige: ”Vad vill du äta Valter?” ”Jag vill ha kyckling och ris” Det finns fortsatt ingen hejd på ätandet av detta. Vi föräldrar begränsar rätten till en gång per dag samt försöker smussla in tofu då och då för att undvika skörbjugg.

Veckans optimism: Att gå med barn på gator som är fulla med leksaker, krimskrams och annat intressant är till slut väldigt tröttsamt. Den yngre har dock överlistat systemet genom att varenda gång säga ”Jag ska köpa den imorgon” med väldigt bestämd röst.

Veckans taxi: Cykeltaxi är väldigt hett i Hoi An. Selfiepinne i handen är ett måste för att dokumentera upplevelsen.

Veckan ”Det går bra nu, eller?”: Grab-bilarna i Hoi An håller ofta klart bättre standard än ordinarie taxibilar.

Veckans tips till inköparna på Systembolaget: Ni behöver inte prova det röda vinet från Dalat-regionen i Vietnam för det har vi redan gjort. Slut på meddelande.

Veckans cementerade könsroller: Måste verkligen Kinderäggen delas upp könsmässigt i Vietnam?

Veckans lyx: Vi hade gratis tvätt av kläder på K.A Villa, hotellet i Hoi An. Efter en liten försiktig start med en påse varannan dag så avslutade vi med flaggan i topp och lämnade in två påsar, samma dag.

Veckans tunnelseende: När man efter tio minuter av grävande i sanden inser att barnen sen länge lämnat byggarbetsplatsen på stranden och nu leker med annat, inser man att det fortfarande är en jäkligt kul lek!

Veckans oväntade låtval: När högtalaren på utflyktsmålet Marble Hills (berg med tempel och buddhistiska helgedomar) spelade Modern Talking-dängor tätt följt av Lambada (!) kändes till och med Titanic-melodin mer lämpad.

Veckans utmaning: Att gräva en ”pool” i sanden på stranden är något som barnen gillar. Utmaningen består i att ha rätt avstånd till havet och samtidigt ha tidvattnets rörelser i beaktande. Vissa i familjen har till och med börjat frekventera www.tide-forecast.com, där det går att se klockslag för hög- och lågvatten på platser i hela världen, för att på så sätt optimera poolens placering …

Veckans gift: Frigolitbitar på stranden, det ger en hopplös känsla.

Veckans tråkiga gäster: Vi beställde samma (supergoda!) frukost varje dag på K.A Villa i Hoi An, till personalens stora bekymmer (då de inte kunde erbjuda så många vegetariska alternativ). För att lugna dem informerade Anna värdinnan om att undertecknad ätit havregrynsgröt till frukost varje dag i snart nitton år och att det således inte fanns någon som helst anledning till oro …

Veckans misstroendeförklaring: Att försöka ta på sig bälte i en taxi. Chauffören försäkrade mig om att det inte var nödvändigt eftersom han enligt egen uppgift ”kör lugnt”. Plikttrogen som jag är informerade jag om att det faktiskt är lag på bälte i Sverige.

Veckans bro: Den Japanska bron, Hoi Ans mest fotograferade sevärdhet. Vi försökte tre-fyra gånger innan vi lyckades övertyga barnen och oss själva att det var dags att gå över. I rena glädjen gick vi faktiskt över bron fyra gånger totalt. De tidigare försöken hade främst stoppats av massinvasion av andra turister samt oinspirerade barn/föräldrar.

Veckans rum: Det sk. lekrummet (som egentligen ör ett läsrum med böcker och tavlor) på K.A Villa som barnen fullkomligen älskat. Ett begränsat antal leksaker i kombination med personalen och en allmän hotellvardag har varit en optimal kombination.

Veckans service: Servitören på Salt Pub i An Bang som byggde ihop en provisorisk säng bestående av stolar till Valter när han däckade innan middagen. Tack, du räddade vår middag!

Veckans ryggsäck: Fjällrävens Kånken är väldigt populär här i Sydostasien och bärs av både västerländska och asiatiska turister. Självklart går det att köpa kopior överallt, då dock under namnet Fjallraven Kanken …

Nya tag nästa vecka!

//Petri

Risk för skörbjugg?
”Den ska jag köpa IMORGON!”
Cykeltaxiparad!
Könsindelade ägg.
”Ånej, inte Lambada igen!”
”Kommer vågorna snart?”
Japansk bro i Vietnam.
Provisorisk säng på Salt Pub.
Mycket kånkande/kankande är det!

Petris veckorapport #10

Här kommer veckans rapport, tänk att det redan är den tionde i ordningen. Tiden går och resan närmar sig slutspurten men rapporterna blir kvar som minnen för mig. Tack för att ni är med!

Veckans upptäckt: Att det finns hela/kompletta Emil i Lönneberga-filmer på Youtube. 

Veckans besvikelse: Att Mästerflygarna inte finns på Netflix i Vietnam. Däremot hittar vi spanska, tyska och italienska avsnitt på Youtube till barnens stora glädje. 

Veckans skönhetssömn: Minst 1,5 liter dricksvatten ska finnas tillgängligt på rummet för att min fru ska kunna somna med en bra känsla. Helst mer för extra god sömn. 

Veckans (o)smarta hem: Vår lägenhet i Ho Chi Minh hade rörelsedetektorer för belysningen och en massa andra automatiserade nymodigheter. Det resulterade ofta i att jag fick duscha i totalt mörker och att vissa lampor aldrig gick att släcka. Barnen uppskattade dock själva styrsystemet som kunde liknas vid en iPad på väggen. 

Veckans trotjänare: Vår laddare som servar två telefoner och två paddor. Ständigt upptagen dag som natt men alltid med ett leende. Under packningsoptimeringen hemma i Sverige kom vi på det geniala att enbart ta med en laddare, i efterhand kan vi konstatera att vi nog både fått plats med, och behövt, två.

Veckans park: Parken bakom gamla presidentpalatset i Ho Chi Minh är en perfekt avslutning efter rundvandringen på palatset, extra plus för de omgivande caféerna.

Veckans slow food: Att tvingas äta med pinnar (jag är inte bra på det) måste vara bra för kroppen om man tror på slow food-ideologin/-teorin och inte har bråttom. Dom klassiska femminuters-luncherna är omöjliga, och att försöka bli mätt är en utmaning. 

Veckans längta hem citat: ”Pappa, när vi kommer hem till Sverige ska morfar hämta oss på flygplatsen” säger Love. ”Och då ska han köra våran bil!” fyller Valter i bestämt. Anas en viss hemlängtan?

Veckan fråga: Vem köper flygbolagens reklammaterial i form av tröjor, kepsar, handdukar och leksaker osv? Är det någon? När är det lämpligt att bära en pikétröja med en Vietjet-logga på eller en keps från AirAsia? Förslag mottages tacksamt.

Veckans skämskudde: Fettisdagen 2019 är tydligen 5:e mars (jag hade ingen aning om att den hängde ihop med påsken) som alerta läsare också kommenterat på min förra rapport. Passande nog exakt samma dag som vi kommer hem eller typ åker härifrån, vilket resulterar i en 30 timmar lång semmeldag för oss i år. Fira med semla på Arlanda?

Veckans ”hur är det möjligt?”: Att 25 grader på kvällen plötsligt känns lite kylslaget.

Veckans tråkiga: Att stranden Cua Dai i Hoi An drabbats hårt av erosion av olika anledningar. Hotell och restauranger har tappat massor av besökare de senaste åren, frågan är hur länge de överlever. Värst drabbas givetvis som alltid lokalbefolkningen, tungt att se.

Veckans ”one hit wonder”: Gangnam Style. Våra koreanska vänner måste givetvis skylta med landets stora exportsuccé även när dom är utomlands och turistar. Inte hört låten på några år men tack för att ni fräschar upp mitt minne. 

Veckans hobby: Vietnameserna älskar sin karaoke. På kvällarna ”sjungs” det hejvilt överallt, även i vårt lugna bostadsområde, och gärna till mycket hög volym. 

Veckans beachclub: Kahuna’s, mittemot vårt hotell här i Hoi An. Killarna äger poolen och leker till den höga loungemusiken, medan stället i övrigt framför allt frekventeras av (förvånansvärt städade!) brittiska och australiensiska backpackers i 20-årsåldern. Föräldrarna känner sig gamla, men avslappnade.

Nya tag nästa vecka!

//Petri

Laddaren tar en välbehövlig paus.
Delar av veckans park, utanför Independence Palace i Ho Chi Minh City.
En pikétröja till våren kanske?
Betongkuddar som skydd mot erosion och allt högre vattennivåer på Cua Dai. Inte vackra men mycket populära att springa på åtminstone.
Hemma på Kahuna’s. ?

Petris veckorapport #9

Veckans rapport är en blandning av sött och salt där strand och två storstäder mixas tillsammans.

Veckans ”våra små egenheter”: Vid sidan av jakten på det perfekta inomhusklimatet (som sker på natten och som nämnts i tidigare veckorapport) har min fru en annan syssla som pågår dagtid: Jakten på det perfekta rummet/bungalowen på anläggningen. Ofta har hon bättre koll på vilka rum som är lediga än hotellchefen själv. Det kan ibland leda till blixtsnabba rumsbyten, som häromdagen när hon helt plötsligt lyckats få tag i en nyckel till ett rum med bättre läge direkt efter frukost. En timme senare var flytten genomförd och alla var glada och nöjda. I Kuala Lumpur avisade hon ett rum innan vi ens hade tagit av skorna och bytet kunde ske direkt. Ryktet säger att denna jakt är ännu ett släktdrag.

Veckans semla: Fettisdagen firade barnen med att återigen äta korvmacka.

Veckans park: Benjakitti Park i Bangkok var en mycket trivsam upplevelse. Rekommenderas helt klart om ni har vägarna förbi.

Veckans tur i oturen: Att resenären framför mig på flyget mot Bangkok inte bestämde sig för att luta stolen bakåt — det var nämligen fysiskt omöjligt. Inte optimalt att vara närmare två meter lång på inrikesflyg i Asien.

Veckans mest oväntade nöje: Barnen gillar att kolla på när toalettstolen stänger sig i slowmotion tack vare dämpning. Brist på annan underhållning?

Veckans hjärngympa: Vilket årtal är det egentligen nu? Olika typer av tideräkning tillämpas häromkring.

Veckans ”vi tröttnar aldrig”: Att se på solnedgång vid stranden, oslagbart!

Veckans ohyfsade: Resenärer som i princip ställer sig upp i samband med att planet landar och ska börja riva ner sitt bagage från hyllorna. Sitt ner!

Veckans fråga: Varför envisas en del att ta på sig ryggsäcken vid trängsel?

Veckans djur: Grisen är helt ohotad på denna position. Det är grisar överallt! Mest makabra var en skönhetssalong/apotek(!) som firade in grisens år med en grillad spädgris utanför …

Veckans inflation: Biltutan används mer eller mindre hela tiden i Ho Chi Minh. Är det någon (förutom turisterna) som överhuvudtaget hör den längre här?

Veckans konstiga: Att högertrafik helt plötsligt känns fel efter över två månader i vänstertrafik.

Veckans blåsning: Att växla pengar med okända valutor i kombination med trötthet nyanländ på en flygplats.

Veckans måndag hela veckan: Att fira nyår tre gånger på kort tid, först vår klassiska den 31:a december, sedan kinesiska och till sist det vietnamesiska. Happy new year, igen!

Veckans bokstavskombination: Tet — Det vietnamesiska nyårsfirandet.

Veckans väckning: Att besöka krigsmuseet i Ho Chi Minh och komma ur semesterbubblan för en stund.

Nya tag nästa vecka!

//Petri

Korvmacka på semmeldagen.
Benjakitti Park — en välbehövlig oas i kittelgrytan Bangkok.
Tillbaka till framtiden?
Ryggsäck på DIREKT!
Grisen närvarande överallt. ?
Krigsmuseet.

Petris veckorapport #8


Efter en försening av förra veckans rapport så kommer här nu ytterligare en för att återgå till ordinarie schema. Allt för att göra trogna läsare nöjda. Jag vill också passa på att tacka för alla positiva kommentarer som kommer in på olika sätt.

Veckans återkoppling på förra rapporten:

— Det var Valter som fick Barbieklistermärkena, helt rätt Siw!

— Och på allmän begäran: En banan öppnas självklart uppe för att man sedan enkelt kan greppa den nere i hållaren som det är tänkt. Se bild nedan.

Veckans fråga: Det rapporteras om en uppstramning av rökförbudet i Thailand. Undrar hur de politiska diskussionerna går kring andra saker som kan rökas? Det puffas öppet på diverse både här och där.

Veckans mest efterlängtade: Äntligen gröt till frukost igen!

Veckans Rally Thai-Kalle: Efter att vi alla överlevt transport med speedboat från Koh Lipe till fastlandet med tillhörande ambulansfärd till sjukhuset, kändes det som en stor lättnad att sätta sig i sjukhusbrandad taxi med barnstolar. Nu skulle vi slappna av och återigen börja njuta av vår resa. Det blev tvärtom — denna gången behövde vi inte oroa oss för att chauffören skulle somna, utan för att han körde som en riktig galning. Hela färden inleddes med att Thailands högsta ringsignal tillhörande hans mobiltelefon väckte oss alla ur sjukhusdvalan och välkomnade oss till verkligheten. Love frågade direkt varför farbrorn skrek i telefonen — och det undrade vi också. Idiotiska omkörningar, telefonsamtal, sms, körning mot rött och andra regelöverträdelser var en genomgående röd tråd. I vanlig ordning utbröt ”diskussioner” inom äktenskapet om hur problemets skulle tacklas, Love agerade fredsmäklare och lugnade oss alla (utom chauffören …). Nåväl — både äktenskapet och vi överlevde!

Veckans lutande tornet i Pisa: Hotellet som vi bor på, ”Eco Lanta”. Inget är rakt — svärfars vattenpass skulle få spader inne på den här anläggningen.

Veckans ”lagom är bäst”: Koh Lanta — svenskarnas favorit-ö. Inget är riktigt bra eller riktigt dåligt. Allt är precis lagom — vi gillar det givetvis.

Veckans Tetris: Att få in allas önskemål in i ett litet kylskåp.

Veckans förebild: Love, som tog en thaimassage på eget bevåg. Här har vi föräldrar en del att lära.

Veckans ”Livet har sina goda stunder”: Känslan när det levereras färskt bröd till butiken (Seven Eleven Klong Dao) i samma stund du handlar, svårslaget här såväl som hemma!

Veckans Trisseboa: Vårt så kallade badrum går att låsa inifrån såväl som utifrån. Gissa vem som ofrivilligt agerar Emils pappa och blir inlåst …

Veckans kommunikativa utmaning #1: Förklara för barnen att Emils pappa (Allan Edwall) inte är Emils pappa på riktigt utan skådespelare, och spelar andra roller också. Till exempel i Rasmus på luffen.

Veckans kommunikativa utmaning #2: Försöka förklara relationen mellan Rasmus och luffaren Oskar i Rasmus på luffen.

Veckans mest trogna: Valter är numera ensam trogen thaimat i familjen. Han vill ha sin kyckling och ris dag ut och dag in medan vi andra vacklar och beställer pizza.

Veckans ”våra vägar kommer inte korsas igen”: Thailands prinsessa semestrade på Lanta och var på väg från ön när jag skulle handla. Huvudvägen var avstängd åt båda hållen med polisbevakning längs med. Polismannen vinkade bestämt bort mig från vägen till närmaste ställe som råkade vara en bar och där skulle jag sitta. Tillsammans med personalen och en kall Chang följde jag händelserna. Till slut åkte den enorma kortegen förbi och vägen öppnades åter upp för allmänheten. Jag gick till affären en upplevelse rikare, tack!

Veckans ”kan du stämpla in mig, jag kommer lite senare idag”: De anställda på Eco Lanta stämplar in med ett enkelt fingeravtryck när arbetspasset börjar. Något för gruvan i Kiruna att köpa in?

Veckans efterlysning: Valters favoritdinosaurie försvann på stranden i samband med ett slottbygge. Enligt honom själv skulle den sova i slottet men hittades inte efter rivning. Vid försvinnandet rörde sig mycket folk i området. Valter misstänker att den inte försvann frivilligt.

Nya tag nästa vecka!

//Petri

Så ska en banan öppnas. ?
Äntligen gröt!
Världens snabbaste bil …
Ytterligare en grej borttappad av Valter.
Trångt i kylen.

Petris veckorapport #7

Ni som hängt med i bloggen har koll på att den senaste veckan varit lite turbulent, här en rapport som innefattar såväl problemfri tillvaro på Koh Lipe som sjukhusvistelse i Trang. 

Veckans konversation: Mitt besök hos frisören på Koh Lipe, hon sa tre saker:
Oooh no hair — om mitt huvud.
Oooh hair — angående min nacke/rygg.
Oooh tall — angående min längd.

Veckans cementerade könsroller: Barnen fick varsitt blad med klistermärken i leksaksaffären. Gissa vem som fick vad? (Se bild nedan.)

Veckans fjärrkontroll #1: En nattlig aktivitet som min fru alltid ägnar sig åt utomlands är det återkommande fixandet med AC:n. Ett ständigt blippande — för varmt, för kallt, för fuktigt, för torrt osv. Det slår aldrig fel. Varje nytt boende har alltid en ny anläggning att lära känna för att hitta den optimala inställningen. Det finns inga genvägar för det perfekta inomhusklimatet! 

Veckans fjärrkontroll #2: Sjukhussängens kontroll blev det också ett ständigt tryckande på. Upp, ner, delvis upp, delvis ner osv. Extra roligt förstås om brorsan satt i.

Veckans I-landsproblem deluxe: När vikningen av handdukarna på hotellet är så fin och kreativ att man inte ens vill använda dem.

Veckans oväntade: Taxiförarna på Koh Lipe som körde Saleng hade hjälmar.

Veckan erkännande: Efter flera års tvistande har jag äntligen fått rätt om vilken sida en banan ska öppnas på. Obs väldigt internt men ack så viktigt. Slut på meddelande.

Veckans naturupplevelse: Lågvattnet på Koh Lipe Sunrise Beach. Jag hade glömt hur långt vattnet kan sjunka och att stranden en stund senare ser ut som vanligt igen. Makalöst. 

Veckans mest efterlängtade bestick: Kniven. I många fall helt omöjlig att få tag på. Standard är en gaffel och sked, oavsett beställning av mat. Pinnar verkar inte många använda, delvis användes händer (av vuxna och barn) i Malaysia, men absolut inte kniv.

Veckans snuttefilt: Ni som har barn vet hur mycket en filt eller ett gosedjur kan betyda. Har filten dessutom ärvts mellan barnen så börjar den sakteliga bli viktig för hela familjen. Valters filt kallas ”Lellill” sen innan han kunde prata ordentligt. Den har försvunnit några gånger genom åren, sommaren 2018 försvann den i samband med ett lakanbyte på ön Syros i Grekland. Där återfanns den i hotellets tvätteri. Som tur var bodde vi på ett litet ställe då. En betydligt mer allvarlig incident inträffade nu på sjukhuset i Trang där den återigen försvann vid ett lakanbyte. Anna engagerade hela avdelningen i sökandet, det sprang folk som letade till både höger och vänster. En insatsstyrka var inne och gick igenom rummet två gånger. Tvätteriets ledning kontaktades. Loppet kändes dött, men efter cirka 24 timmars frånvaro dök den plötsligt upp igen, nytvättad och fräsch från tvätteriet. Inte ett öga var torrt!

Veckans ”tanken är god”: I Trang finns de första cykelbanorna jag sett hittills på resan. Används visserligen enbart för bilparkering längst vägen, och cyklarna lyser med sin frånvaro. Men, tanken …

Veckans ”har du barnasinnet kvar?”: Barnen gillar som bekant Mästerflygarna, de samlar på figurerna och vill gärna ha alla. Vi har börjat köpa dom i påsar där man inte vet vem som är i. Som en gammal hockeybildsfantast ökade mitt intresse genast för detta vilket starkt gynnar barnens möjligheter till fler inköp. 

Veckans hjälte #1: Valter.

Veckans hjälte #2: Love, som verkligen varit en storebror och stöttat Valter hela tiden!

Veckans odödliga artist: Bob Marley — högst närvarande i Thailand varje dag.

Till sist: Tack Gouda reseförsäkring för ett gott samarbete och ett väldigt förstående bemötande. Vill även passa på att tacka personalen på Hattawat hospital (Wattanapat, reds anm.) i Trang för ett professionellt agerande.

Vem fick vilket ark med klistermärken?
Hissa brorsan upp och ner, en av de bättre sysselsättningarna på sjukhuset.
”NEJ, ta inte handdukarna!”
Den omtalade filten.
Cykelpendling blir stort i Trang vilket år som helst nu!
Hjälte #1 och #2. ❤️
« Äldre inlägg

© 2020 Resa med kids

Tema av Anders NorenUpp ↑