Resa med kids

En blogg om att resa med barn till när och fjärran

Unawatuna och Sri Lanka, första intrycket

Nu har det gått några dagar sedan vi landade i Colombo, och vi börjar få lite grepp om läget här i Unawatuna på Sri Lankas södra kust. 

Vi hade noll koll på landet sen innan och visste inte exakt vad vi hade att vänta oss, så vi valde att safe:a med ett riktigt bra hotell första veckan och bokade in oss på Thaproban Pavilion Waves som ligger precis i utkanten av Unawatuna. Det går att promenera till stranden och byn vilket tar ungefär 10 minuter, men det går också väldigt smidigt att åka tuktuk samma sträcka för ca 10 kronor vilket starkt förespråkas av de yngre i familjen som ser detta som ett stort nöje. 

Skulle jag boka ett nytt boende här hade jag kanske valt att bo nere på stranden, men det går inte att komma ifrån att det är fantastiskt med härliga hotellupplevelser. Thaproban Pavilion ligger precis vid havet, men istället för strand är det dramatiska klippor nedanför där vågorna bryts med stor kraft, något både jag och Love kan ägna mängder av tid åt att beskåda, helst på första parkett från infinitypoolen. 

Stranden i Unawatuna är klart över förväntan. Vi hade hört lite varierade recensioner av den och stället i allmänhet, men nä, jag måste säga att vi verkligen gillar det. Massor av små lokala restauranger att välja på, inte alls mycket folk och fin sandstrand med fantastiska vågor — vi behöver inte så mycket mer. Min farhåga om att barnen kanske inte skulle kunna bada på grund av vågor och underströmmar stämde verkligen inte alls, i alla fall inte här. Sen är det klart att den där reggae-viben jag romantiserar och gillar med mina favoritställen i Thailand kanske inte riktigt är exakt lika närvarande här, men jag har mina misstankar om att det kan vara annorlunda på andra delar av ön, det får vi se när vi flyttar på oss om någon vecka. 

I övrigt har vi fått en bra men lite ansträngd start på denna resa. Jetlagen dödade vi framgångsrikt direkt, men däremot fick Love feber första dagen och till råga på allt lyckades vi samma dag bränna flera av oss i solen, vilket gjorde att det fick bli ett par lugna dagar som ägnades åt poolbad och diverse inköp. Nu är dock alla i form igen efter tre nätter med minst 10 timmars sömn vardera, och vi har fullt upp med att riva av allt vi vill göra här i Unawatuna med omnejd innan vi beger oss vidare längre söder-/västerut på fredag! 

Med rundresan i Sydostasien i färskt minne ligger det som sagt nära till hands att jämföra Sri Lanka med länderna vi besökte då. Här är några reflektioner vi gjort efter de första dagarna:

 – Att lokalbefolkningen badar. Detta sker endast undantagsvis i till exempel Thailand, men här badar gammal som ung, oftast fullt påklädda, och verkar ha sjukt kul. Mycket härligt att se! 

 – Att det (nästan) bara är (väldigt många) män som jobbar överallt, även som t ex städare och i kök m.m. till skillnad från i t ex Thailand och Vietnam där det alltid var kvinnorna som höll ordning.

 – Att alla pratar engelska (i alla fall här i Unawatuna), så himla kul att kunna snicksnacka med alla, från tuktukförare till äldre kvinnor som säljer kokosnötter i djungeln och barpersonalen på hotellet. 

Sammanfattningsvis — superkul att vara här, nu går vi all in Sri Lanka!

Flygresan till Sri Lanka

Wow, så är vi äntligen här, efter 15 timmars flygresa inklusive mellanlandning och därefter ytterligare ett par timmar i bil för att komma till vår första anhalt på Sri Lanka — Unawatuna på södra kusten.

Resan hit gick över all förväntan trots att det var ett ganska stökigt upplägg med avresa på eftermiddagen och avstigning i Qatar för byte av flyg mitt i natten. Killarna kollade iPad och inflight-underhållning mestadels och sov max någon timme på slutet, men halleluja vilken skillnad det är att flyga med nästan 4- och 6-åringar jämfört med valfri ålder något år tidigare. Jag reflekterade flera gånger över vilka jäkla hundår vi gjort med vårt resande, förutsatt att det nu är rimligt att använda den benämningen för något som faktiskt är högst frivilligt. 🙂 Men barnen har helt enkelt blivit så himla … stora nu. Det spelar liksom ingen roll att en enstaka nattsömn går förlorad, så länge alla är glada och nöjda är det bara att ägna sig åt det som känns bäst för stunden, oavsett om det är att spela på iPaden eller något annat. 

Lite kämpigt var det ändå att kliva av i Doha vid 22.30 svensk tid, men en maxad leksaksaffär med dinosaurier i (typ) naturlig storlek utanför gjorde de två yngsta i familjen på gott humör igen. Därefter blev det chips, häng och allmän folkspaning vid gaten (”mamma, varför har de papporna klänning?”) innan vi hoppade på SriLankan Airlines flight till Colombo. Love var lite missnöjd över att det var natt i Qatar och att det därmed inte fanns någon möjlighet att få syn på vare sig arabisk oryx eller några kameler, men nöjde sig med förklaringen att de förhoppningsvis inte hängde på landningsbanan ändå. 

Klasskillnaden mellan Qatar Airways och SriLankan Airlines var ganska monumental, men vid det laget var vi så trötta att vi omgående däckade i de tyvärr icke fällbara sätena och sov mer än halva vägen till Sri Lanka där vi landade någon gång på morgonen svensk tid. 

För att vara på den säkra sidan hade vi bokat taxi med ”Sri Lankas safest driver”, vilken föredömligt mötte upp oss i ankomsthallen på Bandaranaike Airport utanför Colombo. Efter att ha införskaffat rupees och simkort befann vi oss någon halvtimme senare på den överraskande bra motorvägen ner mot kusten, med Valter utslagen i sin barnstol och Love ivrigt spanandes efter vattenbufflar och annat intressant utanför fönstret. 

Efter några timmars som utlovat mycket säker körning kom vi fram till vårt första stopp, hotellet Thaproban Pavilion Waves nere i Unawatuna. Killarna kastade sig ner i poolen så fort möjlighet gavs, medan vi vuxna beställde in Lion Beer, sträckte ut oss på var sin solstol och konstaterade att vi äntligen var framme! 

Dags för resa igen — Sri Lanka, här kommer vi!

Vintern 18/19 unnade vi oss en så kallad paus i livet och stack iväg på en tremånaders långresa genom Thailand, Malaysia och Vietnam. Våra barn var då 2 och 4 år, och det var rakt igenom magiskt att få spendera så mycket sammanhållen tid med dem. Vi upplevde hur mycket som helst tillsammans under det kvartalet — upptäckte storstäder som Bangkok, Kuala Lumpur och Ho Chi Minh City, hängde på drömstränder samt hyrde hus tillsammans med vänner på det thailändska fastlandet. Redan efter någon dag visste jag att jag alltid skulle längta tillbaka. 

Men alla resor har ett slut och det hade ju även denna. Så vad gör man, när hösten kommer och man vintern innan alltså har rivit av den bästa resan i livet och det inte känns vare sig rimligt eller alls genomförbart jobbmässigt att be om flera månaders tjänstledigt igen? Jo, man drar nytta av årets oerhört arbetstagarvänliga jul- och nyårshelger, adderar en vecka på ena sidan, några dagar på andra sidan och voilà — så har man plötligt en hel månad att spela med. En månad är inte tre, det är ju något slags ofrånkomligt faktum, men jag vågar tro att det är tillräckligt länge för att det ska kännas som ett ordentligt avbrott från företeelser som galonbyxor utanpå overall, hämtning/lämning i kolmörker och förkylningar som bara avlöser varandra. Att vi täcker in de absolut mest ljusfattiga dagarna på året med den här resan är dessutom en enorm fördel enligt mig. 

Återstod då frågan var den här månaden nu skulle spenderas. Först var vi (framför allt jag, Anna) inne på att åka tillbaka till Sydostasien. Den som känner mig väl vet att jag alltid längtar dit och utan tvekan skulle hoppa på ett eastbound plan med bara någon timmes varsel, om tillfälle av någon outgrundlig anledning skulle ges. Men vi kändes oss ganska mätta på Thailand, och även om vi mer än gärna hade åkt tillbaka till Koh Phayam som var en av de stora höjdpunkterna på förra årets resa, kändes det för länge med en månad där och lite stökigt att kombinera med något annat. Malaysia och Kuala Lumpur blev ju också en favorit under långresan, men inte heller i de trakterna hittade vi ett upplägg som kändes optimalt — öarna på Malaysias östkust som vi verkligen vill besöka har monsun under vår vinter, och det var viktigt för oss att hitta ställen med riktigt fina stränder där bad i havet var möjligt och därmed utgick bland annat Penang som vi annars är väldigt sugna på. Det finns dessutom en överhängande risk för besvikelser när man försöker återskapa något som tidigare varit väldigt bra, och det var vi inte så pigga på att uppleva. 

Istället ville vi hitta något helt nytt. Ett tag var vi helt inne på Costa Rica, sen skulle vi till Filippinerna, kanske Bali, men till sist föll alltså valet på Sri Lanka, som kändes som en perfekt kombination av äventyr, strandliv, djungel och vilda djur, och dessutom på någorlunda behändigt avstånd utan alltför stor tidsskillnad. Därför sitter vi nu på Qatar Airways flight just nu någonstans över Östeuropa/Ryssland, på väg från Arlanda till Doha där vi sen hoppar på nytt flyg för de sista timmarna till Colombo. Framför oss ligger fyra veckor med en mix av strandliv och förhoppningsvis surf på södra kusten följt av safari i Udawalawe och därefter resa med det legendariska tåget från Ella till Kandy, om vi lyckas knipa sittplatsbiljetter (har bokat och betalt för sådana för ungefär en månad sen, men det verkar väldigt oklart huruvida vi fått några eller ej). 

Som alltid är det spännande på alla sätt och vis att vara på resa med barnen. Valter som har varit sjuk i veckan frisknade till igår, men kändes plötsligt väldigt hängig igen nu på Arlanda. Med förra årets sjukhusvistelse i Trang, Thailand, i färskt minne, var det på riktigt nära att vi vände i gaten och åkte hem igen, men han repade sig efter en stund så nu kör vi ändå och hoppas slippa den lankesiska slutenvården. ✊ Medan saker händer runt honom som vanligt gör vi vårt bästa för att inte missa vad Love har för sig, som till exempel att läsa upp absolut allt på alla skyltar han ser, samt informera oss om att djuret i Qatar Airways logga minsann är en arabisk oryx, en art han har stenkoll på. Noterat! 

Sjävklart rapporterar vi längs vägen — häng med på bloggen och vårt Instagram resamedkids för att se vad vi har för oss!

Att komma hem efter en långresa + våra höjdpunkter

Tiden går overkligt snabbt – vi har redan hunnit vara hemma i två veckor och vår långresa känns allt mer avlägsen. Innan den bleknar helt, om än till det mest tjusfulla av minnen, ska vi försöka sammanfatta den med några summerande tankar och massor av härliga bildminnen.

Jag vet inte hur många gånger jag svarat på den klassiska sportfrågan ”hur känns det” de senaste veckorna, men nog kan det röra sig om ett tjugo-trettiotal. Frågan syftar givetvis till att ta reda på hur det känns att vara hemma igen, och det mest ärliga svaret är nog att jag inte riktigt vågar ta reda på det. Det är en sak att komma hem från en tvåveckors semester och ha haft det underbart, då kan en mildrande åtgärd vara att helt enkelt boka eller i alla fall påbörja planeringen för en likvärdig resa kommande år eller säsong. Men att riva av tre (helst fler) nya månaders tjänstledigt nästa vinter igen till förmån för en ny långresa kan nog te sig lite väl magstarkt även för våra ganska flexibla arbetsgivare. Och kanske även för oss själva och vårt sparkonto. Vem vet.

Många frågar vilket resmål som var bäst på vår långresa och även där har jag svårt att ge ett direkt svar, men när jag tänker tillbaka är det vistelserna i storstäderna jag saknar mest och främst längtar tillbaka till – i synnerhet Kuala Lumpur och Ho Chi Minh. Kanske för att de boenden vi hade där snabbt gjorde att vi kände oss som hemma och innehöll alla bekvämligheter samtidigt som det fanns en alldeles fantastisk storstad utanför dörren med hur mycket som helst att se och göra tillsammans. Men självklart saknar vi strandlivet också, särskilt när vi står och kämpar med overaller OCH galonbyxor medan det underkylda regnet piskar mot rutorna utanför. Kombinationen av städer/stränder och korta/längre vistelser var nyckeln till framgång för oss, utan tvekan.

Nu är alla tillbaka på jobb och förskola sedan ett par veckor tillbaka. Det märks tydligt att barnen, framför allt Love, är glada över att träffa sina kompisar igen, och den absolut största behållningen med att komma hem är alla släktingar och vänner som vi redan hunnit eller snart ska träffa. Det som är i särklass svårast är att inte få spendera dagarna ihop som familj längre. Vi har haft så himla roligt tillsammans under resan och delat så många upplevelser och känslor att kontrasten blir stor när alla ger sig av på egen hand till jobb eller förskola. Inte för att vi alla alltid varit sams eller för att allting varit friktionsfritt hela tiden, verkligen inte, men det fanns sådana enorma mängder tid att det liksom inte gjorde något om alla inte alltid var på topp. I vardagen krymper den gemensamma tiden till några få timmar morgon och kväll, och läget blir genast mer pressat samtidigt som alla är tröttare och brottas med olika typer av egna utmaningar.

Jag är SÅ glad att vi valde att investera pengarna, tiden och planeringen som krävdes för att genomföra den här långa resan med barnen, och kan utan tvekan säga att den är något av det allra bästa vi gjort. Den har definitivt öppnat dörrar och satt igång tankar kring vad som är viktigt och vad som inte är det, och nu gäller det att se till att förvalta alla de insikter vi fått längs vägen. Att resa länge tillsammans är något jag verkligen hoppas att vi får möjlighet att göra igen framöver.

Bloggen och Instagramkontot får förstås leva kvar, och jag hoppas att vi snart får en riktigt bra anledning att skaka liv i dem ordentligt igen!

Långresa med barn i Sydostasien 18/19 – snabba fakta och höjdpunkter

Antal länder: 3 (Thailand, Malaysia och Vietnam)
Antal öar: 4 (Koh Samet, Koh Lipe, Koh Lanta och Koh Phayam – alla i Thailand)
Antal boenden: 19
Antal båtresor: 6
Antal nätter på sjukhus: 3
Resans bästa stad: Kuala Lumpur
Resans bästa strand: Pattaya, Koh Lipe – trots allt.
Resans bästa måltid (utvald av Anna): Grönsaks-phở (nudelsoppa) på Bazar Café & Restaurant i Hoi An, Vietnam.
Resans bästa matland (utvalt av Petri): Vietnam.
Resans bästa maträtt (Love): Banana Porridge eller Banana Pancake, båda helst utan banan.
Resans bästa maträtt (Valter): Kyckling och ris, helst överallt och alla måltider.
Resans bästa boende, kategori stad: Fraser Residence, Kuala Lumpur, Malaysia.
Resans bästa boende, kategori strand: Eco Lanta Resort, Koh Lanta, Thailand.
Resans sämsta boende: Hotell Dynasty Grand i Bangkok. Inget större fel på boendet i sig, men klientelet bestod i stort sett enbart av ensamma västerländska män, och tillfälliga besök på rummet var tillåtna. Kan inte rekommenderas.
Resans bästa pool: Vi trivdes bäst vid poolen på Orchid 6 i Huay Yang samt på Kahuna’s Beach Bar i Hoi An. Ingen av dem var spektakulär på något sätt, tvärtom, men lugnet (i Huay Yang) och stämningen (på Kahuna’s) gör dem till vinnare! 
Resans jobbigaste valuta: Den vietnamesiska dongen. Att betala flera hundra tusen för en lunch kändes alltid lite småstökigt och det var svårt att hålla reda på vad saker egentligen kostade. 
Resans skönaste sängar: Fanns på Fraser Residence i Kuala Lumpur. Vissa av oss rev till och med upp lakanen för att ta reda på tillverkaren (vilken var Slumberland Sleep Solutions, reds anm).
Resans låt: Temat från Super Wings/Mästerflygarna, på valfritt språk …
Resans mesta hemlängtan: Vi hade egentligen ingen hemlängtan överhuvudtaget, förutom möjligen de varmaste dagarna på Koh Phayam när möjligheten att kunna stoppa huvudet i en snödriva kändes extremt lockande.
Resans bästa transport: Tågresan från Bangkok till Huay Yang – otroligt mysigt att färdas med tåg genom Thailand.
Resans värsta transport: Utan konkurrens bilresan med Rally-Kalle från Wattanapat Hospital i Trang till Koh Lanta. Nära döden-upplevelse av rang.
Resans aha-upplevelse: Att vi faktiskt inte har särskilt små barn längre – och att det därmed är otroligt mycket enklare att resa än det varit tidigare. Fantastiskt!

Sydostasien 18/19 – resan i bilder

Koh Samet, Thailand

Bangkok, Thailand

Huay Yang, Thailand

Kuala Lumpur, Malaysia

Koh Lipe, Thailand

Koh Lanta, Thailand

Ho Chi Minh City, Vietnam

Hoi An, Vietnam

Koh Phayam, Thailand

TACK till alla er som har hängt med!


Relaterade inlägg:
1. Boka i förväg eller inte? Så har vi lagt upp vår långresa
2. På väg – tre månaders långresa väntar

© 2020 Resa med kids

Tema av Anders NorenUpp ↑