Resa med kids

En blogg om att resa med barn till när och fjärran

Petris veckorapport #3, Sri Lankan edition

Här kommer en sista veckorapport från vår fantastiska resa till Sri Lanka, färdigställd i luftrummet över Ryssland.

Veckans mutförsök: Mannen som hade en skoaffär i Dikwella erbjöd mig pengar mot att jag ordnade honom ett svenskt visum. Det var med glimten i ögat men givetvis ändå aningen tragiskt på sitt sätt. Sverige är ett bra land att bo i konstaterar jag, igen. 

Veckans lyckonöt: Chauffören som körde oss till safarihotellet i Udawalawe ville absolut bjuda oss på kokosnötter längs vägen. Det hela verkade vara någon form av tradition på nyårsdagen. Jag lyckades förhandla ner antal nötter till två även om han allra helst sett att det blivit fyra (vem tror ni hade fått dricka upp alla då?). Gott var det i alla fall, och vi hoppas att det bringar oss alla extra tur under 2020!

Två kokosnötter var tillräckligt. 🥥

Veckans bar: Mjölkutskänkningen på hemmet för föräldralösa elefantungar. Full fart där vid givna klockslag.

Happy hour i mjölkbaren.

Veckans mycket oväntade boktitel i en hotellreception: Psychology and the challenges of life.

Lättsmält semesterläsning?

Veckans ”somliga straffar Gud med detsamma”: Anna skulle palla bananer på uppmaning av den äldste sonen. Bananerna visade sig för det första vara alldeles för råa och ingen gillade dom. För det andra så blev Annas händer superkladdiga, något som tydligen gick bort enbart med hjälp av nagellacksborttagningsmedel.

Veckans guide: Vår safariguide Lasa, som tålmodigt lotsade oss genom guppiga vägar och såg djuren där ingen annan såg dom. Extra plus för att han hade en bok med sig om alla djuren som finns i reservatet samt kikare. 

Lasa, bästa safariguiden.

Veckans Pölseman: Den yngste, som åt enbart korv till frukost två dagar i rad. 

Veckans doping: Telefonens inbyggda stegräknare hade oväntat många steg registrerade en viss dag. Det måste varit dom ojämna vägarna och guppandet på under safarin som gjort sitt för själv tog jag inte många steg den dagen. 

Veckans pest eller kolera: Åka i en bil utan bilbälte alternativt med bälten men med en galen chaufför. Vad hade ni valt? 

Veckans bjudning: Den galne chauffören, nämnd i punkten ovan, verkade mjuknade upp en smula efter att han fick hänga med oss till ett buddhistiskt tempel. Efteråt stannade han helt plötsligt till vid vägrenen och köpte majskolvar till oss alla, den godaste majskolven jag någonsin ätit!

Majs till mellanmål. 🌽

Veckans politiska engagemang: Chauffören Dilshan, som körde oss från Tangalle till Unawatuna på ett mycket säkert och bra sätt, passade även på att köra en ocensurerad genomgång om hela det inrikespolitiska läget i Sri Lanka. Hans enda hopp just nu stod till den nyvalda presidenten. Vi lyssnade intresserat och ansluter oss till förhoppningarna om en ljus framtid för Sri Lanka.

Veckans påsk: Den kom rekordtidigt i år, jag beställde en lokal efterrätt som visade sig vara finsk memma. 

Plötsligt blev det påsk.

Veckans Svarta Börsen: Kioskägaren i Unawatuna som säljer öl utan tillstånd. Självklart blev vi kompisar, och han hade alltid 3-4 öl på kylning till mig bakom juicepaketet.

Favoritkiosken i Unawatuna
Bakom juicen på mittenhyllan finns ölen!

Veckans fuskare: Att spela memory med den yngre är som att gå en skola i kreativt fuskande. Han vinner varje gång. 

Veckans positiva inslag: Det pågår ofta spontanidrott lite här och där på ön. Mestadels är det cricket som spelas.

Veckans tips: Se till att ha gott om tid på flygplatsen när ni flyger från Sri Lanka, det behövs! 

Ganska missnöjda barn i väntan på incheckning på Bandaranaike International Airport.

Nu är det oxveckor som är temat framöver. Men vem vet, kanske kommer rapporterna tillbaka från en annan resa framöver? Tack för att ni tagit er tid!

//Petri 

Petris veckorapport #2, Sri Lankan edition

Här kommer en försenad rapport, men bättre sent än aldrig som det heter.

Veckans matchtröja: Sri Lankas crickettröjor. Den yngre hade sin nonstop i typ fyra dagar. Bra julklapp tomten!

Årets julklapp

Veckans i-landsproblem: Pringles-chips som är sönder i förpackningen redan när den öppnas. Valter ogillar trasiga chips.

Veckans konstaterande: Den äldre sonen: ”Tänk att dom äter med händerna här i Sri Lanka!” samtidigt som han själv hade händerna fulla av pommes som friskt doppades i ketchup.

Veckans utskänkningstillstånd: På Sri Lanka finns en form av Systembolag. Det är beställningar direkt till en expedit genom en lucka. Det finns även som en sk shop-in-shop lösningar på lokala mataffärer.

Lankesiskt systembolag

Veckans tips: Försvara din köposition noga för annars kommer du aldrig fram till expediten på det där Systembolaget.

Veckans mest väntade handgemäng: Bröderna skulle spela memory tillsammans. Den yngre följde inte riktigt regelboken och sen small det …

Lugnet före stormen.

Veckans matkoma: Jag själv när jag efter vissa måltider tvingats äta upp typ 75% av familjens totala beställning. Släng aldrig mat-regeln ska hållas till varje pris.

Veckans lågvattenmärke: Att ge barnen vitt rostbröd med sylt på, självklart älskade dom det!

Avdelningen sånt man aldrig trodde man skulle ge sina barn att äta …

Veckans diet: Den yngste (sjuklingen just då) åt enbart och uteslutande mango i några dagar. Extra gott när mamma matade givetvis!

Mangomatning.

Veckans snyltgäster: Vår familj som våldgästat ett annat hotells pool (vi hade ingen egen denna gång) tre(!) eftermiddagar i rad. Måste ge personalen på Hiriketiya Beach Resort en eloge för deras trevliga bemötande!

Veckans service: Alla taxibilar var upptagna när vi skulle byta ställe. Då ställde hotellägarens son upp och körde oss en timme till nästa hotell. Med den inställningen kommer han bli framgångsrik i branschen!

Veckans engelska ord: Exclipse, betyder tydligen solförmörkelse vilket ägde rum här på ön i veckan. (Eclipse, reds. anm. …)

Veckans ”dumt att inte ha med packningen”: Febertermometer.

Tack för att ni tog er tid och god fortsättningen på det nya året!

//Petri

Safari i Udawalawe National Park, Sri Lanka

Igår var det dags för det som Love längtat mest efter sedan vi bestämde oss för att åka till Sri Lanka — safari i Udawalawe National Park. Vi velade lääänge om huruvida vi skulle köra på den korta eller långa turen, valet står mellan 3 eller 6 timmar, men bestämde oss till sist för den längre varianten. ⁣

Att sätta sig i en bil med barnen utan större möjligheter att kliva ur, under en tidsperiod motsvarande en flygning till Kanarieöarna kändes otroligt tveksamt, men vi chansade. Och det visade sig vara helt rätt beslut, killarna älskade turen från början till slut, och tretimmarssafarin hade nog riskerat att upplevas som stressig.

Vi åt en tidig middag på vårt något märkliga, lite halvt ödsliga hotell mitt ute i ingenstans, och ställde klockan på 05.00 nästa morgon. Att kliva upp ”mitt i natten” (enligt Valter), hoppa in i jeepen och bränna iväg i mörkret skänkte onekligen lite extra högtidlighet åt hela tillställningen. Efter en mödosam köprocedur för att ta sig in i parken var vi äntligen ensamma på en grusväg ute i Udawalawe, utan andra jeepar inom synhåll. Det dröjde inte länge förrän vi såg våra första elefanter, och sen fortsatte det med fler och fler djur som kunde adderas till listan.

Fördelen med den längre varianten är också att en då serveras frukost under safarin, vilket var en upplevelse i sig. Inte minst för att en elefant plötsligt började cirkulera runt rastplatsen och vi ombads återvända till jeepen omedelbart, mycket spännande för samtliga inblandade. Det hela gick dock bra, elefanten knallade iväg, vi åt frukost och poserade lite vid jeepen på uppmaning av vår guide, och åkte sen vidare.

Framåt lunch återvände vi till hotellet vi efter att ha checkat av mängder av elefanter, schakaler, vattenbufflar, vildsvin, ett oräkneligt antal påfåglar och andra fåglar av mer okänt slag, kameleonter, sköldpaddor, nos + ögon på två krokodiler, samt Sri Lankas nationalfågel Ceylon Junglefowl. En av höjdpunkterna var två små elefantbebisar, bara några veckor gamla. Loves favoriter var utan tvivel schakalerna.

Överlag var det hela en mycket fin upplevelse som förstärktes av vår duktiga guide Lasa, som lånade ut kikare och djurböcker plus älgade blixtsnabbt när inträdet skulle betalas och på så sätt kapade några jeepar i kön.

⁣Vi var först lite chockade över mängden bilar vid entrén, men väl inne i parken var vi ensamma större delen av tiden, med sällskap bara av djuren. Vi valde Udawalawe bland annat av den anledningen, då vi läst att det brukar vara lugnare här än i till exempel Yala Nationalpark, som har ett stort triumfkort i form av ett leopardbestånd som drar väldigt mycket folk.

Är då Udawalawe en okej upplevelse djurmässigt? Svårt att svara på. Vi är väldigt restriktiva när det gäller djuraktiviteter både hemma och när vi reser, och besöker till exempel aldrig djurparker. Här lever djuren visserligen i det fria, men mängden bilar som släpps in i parken varje dag är ändå anmärkningsvärt, och du kommer väldigt nära djuren vilket tyder på att de är alltför vana vid besökare. En svår balansgång är det, mellan att vilja visa barnen djur och natur så att de ska etablera en vilja att värna om just detta, och att samtidigt undvika att exploatera dem.

Överlag är vi i alla fall nöjda med vårt besök och kan rekommendera Udawalawe för den som vill åka på safari på Sri Lanka. Vi bodde två nätter i närheten av nationalparken vilket kändes alldeles lagom. Viktigt är att välja boende med omsorg, eftersom du oftast är hänvisad till ditt hotell före och efter safarin då det inte finns så mycket annat att ägna sig åt i området. Vårt boende hade en härlig trädgård med pool, där vi underhöll oss med att bada, läsa, spela badminton och ladda upp för vår sista vecka på Sri Lanka. Några fina dagar blev det!

Inåt landet mot Udawalawe

Det är sen eftermiddag i Udawalawe i Sabaragamuwaprovinsen på Sri Lanka. Solen har börjat sjunka och ljuset är magiskt. Vi sitter i en safarijeep på väg tillbaka till vår lodge efter att ha besökt ett transithem för föräldralösa elefanter där de bor innan de släpps ut i det vilda igen. Love, som pratat om elefanter ungefär sen Srilankan Airlines flight UL222 tog mark i Colombo i mitten av december, sitter eftertänksam några säten bort och det går nästan att se utanpå hur hans hjärna bearbetar de nya intrycken. Valter, bredvid mig, funderar inte så mycket över elefanterna men älskar bilfärden och skrattar högt varje gång chauffören ökar farten efter en kurva. Det blonda håret står rakt ut bakom honom, de gröna ögonen lyser.

Rent kalendermässigt är det nyårsdagen idag, men här syns inga takeawaykartonger med bakispizza, utan bara ett vardagsliv som pågår precis som vanligt. Folk på väg hem från jobbet på moppar och med bussar. Skolungdomar, alla med ryggsäck över axeln och klubbor i mungipan, som släntrar fram längs den dammiga vägrenen, obekymrade om fordon som passerar någon hårsmån bort. Två kvinnliga poliser, eller är de kanske vakter av något slag, som ler åt något den ena visar i sin mobiltelefon. Butiker längs vägen som skyltar om precis allt möjligt — frukt, gasol, ris i tiokilossäckar, plastmöbler, kläder, däck, tvättmaskiner, allt finns här.

En busschaufför i en framrusande Lanka Ashok Leyland tutar upprört åt en tuktukförare som han anser tar sig för stora friheter i det mötande körfältet. Trafiken, i den mån det är tal om någon sådan, framförs som vanligt med eftertryck, men alla verkar alltid så glada i det här landet. Det tutas, det viftas, det köpslås och diskuteras intensivt, men nio gånger av tio sker det med vad som åtminstone för en oinvigd verkar vara glimten i ögat. 

Vi har varit här i tre veckor nu. Sett strand övergå i nästa strand längs nästan hela den södra kustlinjen. Kommit att uppskatta inte bara människorna utan också den storlagna naturen, djuren, maten, det vilda havet och stämningen. Imorse vek vi av, tog oss längre inåt landet. Vägarna, små och krokiga och med en hastighet på 60 kilometer i timmen när det går som fortast, genom risfält, förbi små byar, skolor, tempel och vattenbufflar. Kan det finnas något vackrare land än detta? 

Vi checkade in i en enkel stuga på ett hotell i djungeln — imorgon bitti 05.30 väntar Loves stora höjdpunkt på den här resan, safari i nationalparken Udawalawe. Föraren av vår jeep gasar på lite extra när vi kör upp på en höjd, och den tidigare så täta tropiska vegetationen glesnar på båda sidor av bilen. Till höger breder djungeln ut sig nedanför oss, nästan så långt vi kan se. Till vänster, den mäktiga Udawalawe-reservoaren, dammen som förser stora angränsande områden med både ström och bevattning. I horisonten — berg. 

Jag lutar mig tillbaka i jeepen, tar en bild av landskapet bakom oss och den ännu heta solen och tänker på allt och på inget. Sri Lanka, du har så ofantligt mycket att visa oss. Och jag vet att det blir ett måste att återvända. ❤️🇱🇰

© 2020 Resa med kids

Tema av Anders NorenUpp ↑