Resa med kids

En blogg om att resa med barn till när och fjärran

Tyresta nationalpark – favoritutflykt i Stockholm med barn

Jag kan börja med att konstatera att våra nästan tre veckor i fjällen har gett mersmak efter naturupplevelser hos både oss och barnen. Vi hade bara varit hemma några dagar när Love som svar på frågan om vad han ville göra imorgon sa “åka till den där fina skogen med hinderbanan, där vi fick diplom”!

Vi förstod direkt vilket ställe han menade. En halvtimme söder om innerstan, i Haninge och Tyresö, ligger Tyresta nationalpark. Vi var där första gången förra sommaren, när Love var fyra år och Valter två, och stortrivdes allihop.

Det absolut bästa receptet på en lyckad ledig dag för vår familj är att packa ryggsäckarna med lunch, mellanmålsmackor, kaffe och en god efterrätt (typ kakor) att motivera med, och sen styra bilen mot någon form av naturområde och stanna där hela dagen. Stället vi åker till ska innehålla en enklare typ av rolighet för barnen – det kan vara en snitslad Mullestig, ett spännande mål på en vandring, eller som här i Tyresta – en hinderbana i skogen.

Skylt till Tjäderstigen i Tyresta nationalpark.
Tydligt skyltat till Tjäderstigen, Tyresta nationalpark

Leden som Love pratade om heter Tjäderstigen och är 1,3 kilometer lång. Innan du börjar plockar du med dig ett frågeformulär och en penna (finns vid startpunkten samt i Naturum som du passerar när du går från parkeringen eller busshållplatsen), och sen är det bara att sätta igång att följa ledmarkeringarna.

Det finns elva stationer längs stigen, som tar oss genom en fantastiskt fin urskog. Ibland handlar det om att leta efter något, på andra ställen gäller det att klättra upp, nedför eller över olika saker. Det är ingen avancerad bana med utmanande hinder, utan snarare en naturupplevelse med barnen i all sin enkelhet. På varje station ska du hitta en bokstav, med hjälp av vilka du sedan får ihop det hemliga lösenordet. Har du lyckats, ja, då blir det diplom i Naturum när ni är klara!

När vi hade letat upp alla bokstäver och gått färdigt stigen tog vi lunchpaus i Tyresta by som jag tror är något av ett epicentrum för nationalparken. Här finns ett café för den som inte orkar ta med sig eget fika, fräscha toaletter, grillplats (med ved!) och massor av bord att äta medhavd matsäck vid.

Klättra över (torrlagda) bäckar på ett ställe …
… och upp för bergväggar på ett annat.
Spänger och hängbro längs Tjäderstigen.
Hus i Tyresta by.

Efter lunchen blev det besök i Naturum, nationalparkernas hus. Vi tog oss en titt på utställningen som i montrar och luckor visar fotografier och modeller av Sveriges samtliga 30 nationalparker. Barnen älskar att öppna alla de där luckorna och titta på bilder av vilda djur, medan jag passar på att drömma mig bort till platser som Stenshuvud, Abisko och Kosterhavet och fundera över vilken nationalpark vi ska besöka härnäst. Extra kul var det att hitta bilder av Njupeskär och Fulufjällets nationalpark som vi besökte under vår semester i Sälen tidigare i somras.

När killarna fått sina diplom fick vi också möjlighet att välja ett bildspel att se inne i filmvisningsrummet, och det blev en skön vilostund för samtliga medan vi tittade på bilder från elva av Sveriges nationalparker och laddade inför dagens nästa etapp – Urskogsstigen.

2,5 kilometer urskog coming up!

Efter att ha laddat med kaffe och lite mellanmål knatade vi vidare mot Urskogsstigen som fick bli eftermiddagens aktivitet. Det är en led på 2,5 kilometer genom samma fina typ av urskog som Tjäderstigen, med åtta utplacerade informationsskyltar längs spåret som berättar mer om naturen en passerar genom. Det är inte som att Love och Valter är superintresserade när vi läser upp den här typen av information, men bara att det händer något längs vägen är ett perfekt sätt för att få barnen att komma framåt. Valter fick t ex nya russin vid varje skylt, medan Love hade som huvuduppgift att hitta vägen till nästa. Leden innehåller också roliga inslag som spänger att springa på och döda/nedfallna träd att klättra i, och som bonus på sommaren finns det massor av blåbär att plocka längs hela stigen. Hittade även en (1) kantarell, så misstänker att även svampbeståndet i krokarna kan vara gott!

Det finns många fler leder i Tyresta som jag väldigt gärna vill ta itu med, både med och utan kids, men efter Urskogsstigen kände vi att det var läge att runda av och bege oss hem till Solna igen, riktigt nöjda med att ha fått oss en grym naturupplevelse så nära hemmaplan.

Snabbfakta, Tyresta nationalpark med barn

Vad: Nationalpark innehållande urskog, sjöar och flera fina leder varav flera är perfekta för att vandra med barn.

Hitta hit: Tyresta nationalpark kan nås på lite olika sätt, men har du siktet inställt på Tjäderstigen och Urskogsstigen parkerar du (gratis) i anslutning till Naturum och Tyresta by. Det går även att åka buss hit.

För vem: Den som gillar skog och natur, med eller utan barn.

Pris: Gratis.

Matmöjligheter: Café finns i Tyresta by, kolla aktuella öppettider när du planerar ditt besök. Bäst tycker vi det är att ha med egen matsäck, den äter du med fördel också utanför byggnaderna Tyresta by där det finns grillplats med ved, bord, tillgång till dricksvatten samt toaletter.

Övrigt: Sele/bärstol behövs till de yngsta, det går inte att ta med barnvagn på vare sig Tjäderstigen eller Urskogsstigen. Däremot finns en fin barnvagnsslinga på 5 km som utgår från parkeringen, så det går absolut att uppleva Tyresta även med barnvagn.

Mer info: Om Tjäderstigen och UrskogsstigenTyresta nationalparks webbplats.

Åreskutans topp – att vandra ner med barn i släptåg

Igår toppade vi Årevistelsen och hela fjällsemestern med att ta kabinbanan upp och sedan gå hela vägen ner från Åreskutans topp. En värdigare avslutning på den här resan är svår att tänka sig!

Familjen på väg ner från Åreskutan.
Nöjd familj på väg ner från Åreskutans topp.

Vi hade kollat upp tänkbara vägar ned från Åreskutans topp via appen Åre Trails, som för övrigt är riktigt användbar för att hitta vandringsleder i området kring Åre, och sett att det gick att välja på att gå östra (led 215) eller västra (led 214) vägen ner. Lederna är klassade i olika svårighetsgrader som överensstämmer med pisternas gradering på vintern, och eftersom den östra vägen ansågs vara svart och därmed ”svår”, föll valet på den västra med medelsvår röd märkning.

Det visade sig vara ett bra beslut. Även om det aldrig kändes läskigt på något sätt, hade jag inte önskat mig en svårare vandring med tre- respektive femåringar. Det är inte direkt bara att knalla på, utan du får klättra på vissa ställen, och nedåt är alltid svårare än uppåt. Men killarna gillade utmaningen, och vi vet sedan innan att det är betydligt lättare att motivera dem framåt om vägen innehåller spännande inslag, till exempel som här i form av snöfläckar, dammar att kasta sten i, stenrösen att bygga på (eller välta) samt att hålla koll efter målade stenar som visade vägen.

Leden går under eller vid sidan av kabinbanans sträckning ganska länge, och utsikten är därefter. Tror jag stannade ungefär hundra gånger och tog bilder eller bara tittade ut över diverse berg i när såväl som fjärran – det var helt magiskt! Vädret var också perfekt för detta äventyr, ca 17-18 grader i byn med sol och moln, runt 13 uppe på Åreskutans topp.

När du kommit förbi de svåraste partierna är du framme vid Hummelstugan och Hummelliftens bergsstation, där du får besluta om du vill ta en brantare väg ner via Mörvikshummeln mot Fjällgården eller om du vill ha en enklare (men lite längre) avslutning som går via en lätt sluttande väg bort mot VM8:an och sicksackar sig ett par gånger ner längs Åreskutan.

Leden vi gick från topp till dal. Bild från appen Åre Trails.

Längs vägen finns det hur många naturliga rastställen som helst med makalös utsikt, så ett hett tips är att inte göra som vi och (för en gångs skull) planera för lunch nere i byn, utan att packa med sig mat och äta den längs vägen …

Vi hade nog räknat med drygt ett par timmars vandring, men det tog snarare det dubbla eftersom vi stannade många gånger och lekte och för att det heller inte går att tjata på barnen för att få dem att gå fortare – då åker bromsen i direkt. Som reservplan, eftersom mat började kännas hett eftertraktat hos samtliga familjemedlemmar, hade vi Worldcupliften som vi tänkte ta sista biten ner till byn, men när vi kom fram visade det sig att den tyvärr var stängd just denna dag. Det hade vi möjligen kunnat kolla när vi åkte upp, men det var det ingen som tänkte på. Lyckligtvis hade vi med oss ett gediget snacksförråd som blev räddningen.

Vi fick finta bort hägringen om att åka lift, som vi dessvärre redan hade lyckats presentera för barnen, och sikta mot Fjällgården istället vilket tog nästan en timme extra. Med ett par kexchoklad och axelåkning de sista hundra meterna tog vi oss ändå ner på darriga ben, och väl på restaurangen hade killarna inga som helst problem med att härja och leva rövare, till synes helt oberörda av att just ha vandrat den längsta sträckan i sina liv.

Efter lunch och glass och öl i benen orkade vi knata ner den sista sträckan till bilen vid kabinbanans dalstation och summerade där 8 km, 13 000 steg och två ofantligt stolta föräldrar. Det var så himla roligt att vi lyckades genomföra detta tillsammans, och det är verkligen en dag vi kommer att minnas och leva på länge. Så fantastiskt!

Nu sitter vi i bilen och är redo att bränna de 60 milen ner till Stockholm och Solna. Bakom oss lämnar vi inte bara Åreskutan utan också en fjällvärld som vi alltid kommer att längta tillbaka till och definitivt inte har semestrat i för sista gången. Så bra veckor!

Skylt med texten "Trappa till himlen".
Benägen att hålla med!
Utsikt uppifrån Åreskutan.
Vandring uppe på skutan.
Valter på Åreskutan.
Nästan som att flyga.
Love och Valter under konjaksstenen på väg ner från Åreskutans topp.
Lek under konjaksstenen på väg upp. Det sägs att folk i gamla tider tog sig en stärkande och värmande konjak i skydd av detta klippblock på väg upp till Åreskutans topp.
Anna tar paus.
Vila & utsikt.
Downhillcykling i Åre.
Downhill-cykling är minst sagt poppis i Åre.
Love och Valter kastar stenar i sjö uppe på Åreskutan.
Kast med stenar.
? Far & son.
Fler AIK-fans hade varit uppe före oss.
Glass!
Glass!

Petris veckorapport, Sälen edition

Jag kunde inte hålla mig ifrån skrivandet denna resa heller, så här kommer en lista med fokus på våra tio dagar i Sälen.

Veckans optimister: Nybyggandet som sker i samband med att Sälens flygplats invigs i vinter — det byggs överallt!

Veckans ”och så leker ni inte med elden barn…”: Att leka med elden i olika former var en del av min barndom på somrarna i Norra Finland (det fanns inte så mycket annat att göra…). Intresset verkar gått i arv.

Eldning pågår.

Veckans bryggeri: Sälen Fjällbryggeri. Flera goda sorter och extra plus till alla roliga produktnamn.

Fjällfolk, fina grejer.

Veckans lek, film och ljudbok: Mästerdetektiven Kalle Blomkvist.

Räddarna i nöden (bild från Imdb.com)

Veckans bildfråga 1: Fyra hamburgare skulle grillas, en var redan provsmakad. Vems är tugget?

Vem har bitit här?

Veckans taskiga timing: Den yngres vana att vilja gå på toaletten (och göra nr 2) på ställen där toalett inte finnes.

Veckans ”den jag såg inte riktigt komma”: Jag kommer på mig själv med att sitta och kolla upp vandringsleder i fjällen.

Veckans mysiga: Att basta med sina barn.

Veckans ”sådan mor sådan son”: Intresset för pussel verkat gått i arv.

500 bitar — en baggis.

Veckans konstiga: Att åka lift nedåt.

Veckans ”är det kväll nu pappa”? Inte lätt att veta när solen är uppe mellan 03.30-23.00 typ.

Veckans bildfråga 2: Vi grillar överallt där det finns möjlighet. I Fulufjällets Nationalpark hittade vi denna ”grill”, men är det en grill eller en blomlåda?

Blommor eller burgare, det är frågan.

Veckans slarver: Anna med sina strumpor, dom är överallt, men jag blir samtidigt imponerad över att det finns så många olika typer av strumpor för olika användningsområden.

Veckans packningshjälte: Min fru — att hemma i sommarhetta packa för en fjällvecka (som dessutom förlängdes) med allt vad det innebär vädermässigt och få med allt, är imponerande!

Veckans bil: Självklart våran bil som hittills levererat till 100% och det tål att nämnas här.

Veckans räddning: I Experiums bottenvåning finns det ett paradis i form av en tvättstuga.

Små tvättmästare.

Veckans hjälte: Det kom en man från Mora i en orange bil och gjorde ett jobb som behövde göras, det var lördag kväll och hans semester hade börjat. Men är man en hjälte så är man.

Slamsugning pågår.

Veckans kombi: Det var länge sedan jag såg så många Volvo och Saab av modell äldre men den här förlängda (!?) Volvo 240 på Experiums parkering i Lindvallen var något utöver det vanliga.

Plats för … högtalare?

Min ambition är att skriva en lista till från denna fjällvistelse, vi får se om så blir fallet.

Tack för att ni tog er tid!

//Petri

Nästa: Åre!

Nu har det gått nästan två veckor sedan vi anlände till Sälen för en veckas semester, och vi har fortfarande inte lyckats ta oss hem. Istället för att packa ihop och åka söderut som planen var, beslutade vi oss för att bege oss i rakt motsatt färdriktning, varför detta inlägg nu påtas nu ihop med inspiration av en rakt igenom storslagen utsikt över Åreskutan.

Det började med att vi inte alls kände oss färdiga med Sälen och dess omnejd när det började närma sig hemfärd förra helgen. Vi hade flera saker kvar på att göra-listan, vädret började bli varmare och ingen av oss hade någon som helst lust att åka hem – särskilt inte barnen. Vi kollade av möjligheterna att behålla stugan längre vilket var grönt, det skulle inte komma någon direkt efter oss, och började sedan göra upp planer för de nyförvärvade dagarna.

Den sista riktigt regnruskiga dagen i Sälen spenderade vi på Experiums äventyrsbad i Lindvallen, något vi utlovat redan hemma och som visade sig vara en riktigt bra upplevelse trots att de vuxna i den här familjen har en minst sagt ljummen inställning till de flesta slags badhus och offentliga pooler. Nyckeln, som alltid, var förstås att vara på plats i samma ögonblick som portarna slogs upp och att nöjt kunna avrunda badstunden när de stora massorna anlände strax efter lunch.

Så även om jag inte vill tänka på hur det ser ut inne på äventyrsbadet en vintereftermiddag med dåligt väder under typ vecka nio, var det nu på sommaren en trivsam aktivitet en regnig dag. Killarna (och därmed vi) åkte vattenrutschkanor som aldrig förr, och bland höjdpunkterna syntes även möjligheten att simma ut i varm utomhuspool i regnet samt att bada i virvelpoolen där hela familjen for runt som andra vantar.

På fredagen besökte vi vattenfallet Njupeskär i Fulufjällets nationalpark (mer om det i separat inlägg), en utflykt som gav mersmak och skakade ordentligt liv i våra tankar på att fortsätta vidare upp genom Sverige efter Sälen. Detsamma gjorde turen vi tog till Trysil i Norge någon dag senare, ungefär 45 minuter från Sälen, där vi ägnade en dag åt att nästan lyckas bestiga Trysilfjellet.

Vi hade också ett par dagar med diverse administration, lokala aktiviteter (läs: återbesök i Trollskogen) samt förberedelser för vidare färd i form av att uppsöka Experiums tvättstuga (intressant upplevelse) innan vi avslutade Sälenvistelsen på topp med en tur till Mellanfjällsstugan på Hemfjället. Otroligt mysig vandring på hela 6 kilometer som Love genomförde helt själv medan Valter åkte axlar bara något 500-tal meter. Vi avrundade med öl och glass på Gustav Grill & Bar i Lindvallen tillsammans med Annas kompis och f.d. kollega Toni som numera jobbar på Skistar. En fantastisk dag som fick sätta punkt för en tid i Sälen, som överträffade alla förväntningar.

På kvällen tog vi ett snabbt beslut om att Åre skulle få bli vår nästa destination. Vi rekade boende, slängde ut ett par svar på annonser på Blocket och bestämde oss för att lämna Sälen på förmiddagen nästa dag. GPS:en visade hela 5,5 timmar för sträckan Sälen-Åre, så vi bokade in oss på hotell i Klövsjö, ungefär halvvägs upp för att mjuka upp det hela. Det blev ett fint stopp som bjöd på både brygghäng vid (Klöv?)sjön samt hotellmiddag och efterföljande frukostbuffé på morgonen, innan vi åkte vidare mot Åre.

Sedan igår är vi nu inkvarterade uppe vid Copperhill i Åre Björnen, i en lägenhet med milsvid utsikt över både Åreskutan och dalen nedanför. Gårdagkvällen spenderade vi nere i Skistar-Valles värld i Björnen tillsammans med härliga Eskilstunafamiljen bestående av Annas barndomsvän Sara med familj, som råkade befinna sig i Åre precis samtidigt som vi. Vi har också hunnit med en tur upp till toppen på Skutan – en klar höjdpunkt på resan så här långt!

Njupeskär – en utflykt till Sveriges högsta vattenfall

Drygt en timme från Sälen ligger finfina Fulufjällets nationalpark, med höjdpunkten Njupeskär som stoltserar med epitetet Sveriges högsta vattenfall. Vi åkte dit med barnen och fick en riktigt härlig dag i skogen.

Att besöka Njupeskär med barnen var något vi fått tips om både en och två gånger medan vi var i Sälen, från flera av varandra oberoende källor. Baserat på alla rekommendationer verkade det uppenbarligen vara en utflykt av rang, så i fredags packade vi ryggsäckarna för en heldag, hoppade in i bilen och stack dit. Vi blev inte besvikna!

Vi har en tendens att alltid välja den väg som GPS:en anser snabbast, utan att kolla upp vad det är för typ av väg, och den här gången gick vi på en klar nit när vi lurades att åka på grusvägar genom skogen istället för att köra på ordentliga vägar via Särna som enligt uppgift skulle ta 6 minuter längre … Men fram kom vi till slut, och blev nästan folkskygga när vi såg alla bilar på parkeringen efter att ha vistats i lugna sommar-Sälen i en knapp vecka. Vi hittade dock snabbt en parkering, började gå mot Njupeskär, och friden sänkte sig åter över familjen.

För att nå Njupeskär vandrar du längs en fin led genom skogen. Det bär över spänger, broar och diverse stock och sten, och barnen uppskattade turen massor. I alla fall tills det började gå uppför, då blev det en del knotande hos framför allt Valter, 3. Love, 5, kunde lätt avledas med fokus på den forsande bäck som rann genom skogen och som härstammade från vattenfallet. Ett stort nöje i all sin enkelhet var att vid en av broarna släppa ner pinnar och snabbtillverkade barkbåtar på ena sidan för att sedan se dem komma ut på andra sidan – Love hade förmodligen kunnat stanna där hela dagen om vi inte mutat med färdkost för att komma vidare.

Efter ett par kilometers vandring genom skogen fick vi äntligen syn på Njupeskär på långt håll, vilket var toppen som motivation för att få barnen att fortsätta framåt. Efter ett gäng trappor (nedför lyckligtvis, håll höger när vägen grenar sig första gången …) och spänger kom vi till utkiksplatsen, och Love och Petri fortsatte sedan nästan ända fram till fallet på de något hala stenarna medan Valter och jag nöjde oss med att kolla på håll. Mängden bilar på parkeringen till trots var det inte alls särskilt trångt vid vattenfallet (eller på den övriga rundan), och vi fick en fin stund där. Det är helt klart mäktigt att se vattnet störta ut från klipporna högt ovanför och fortsätta ner i forsen.

Ett orosmoln under dagen var att den lunch vi tagit med tarvade att vi hittade en grillplats. Eftersom det dök upp flera sådana ganska tidigt under rundan blev vi lite kräsna och ratade dem på grund av andra grillande besökare, vilket vi fick ångra senare. Det slutade med att vi tog oss alla de fem kilometerna runt utan mat, för att sedan göra upp eld precis där vi inledde vår vandring. Lyckligtvis var det inget barn som klagade över detta.

Efter maten hängde vi en stund i Naturum och tittade på bilder, spår och spillning från diverse vilda djur innan vi återvände till bilen och åkte, på asfalterade vägar, hem till Sälen igen. En riktigt bra utflykt i välskött nationalpark som vi verkligen kan rekommendera!

Snabbfakta, Njupeskär och Fulufjällets nationalpark

Vad: Njupeskär, Sveriges enligt uppgift högsta vattenfall med en fallhöjd på 93 meter, som du når via fina och väl utmärkta leder genom skogen.

Hitta hit: Finns tillgängligt via Google Maps. Kommer du söderifrån, t ex från Sälen som vi, rekommenderar vi varmt att du trotsar GPS:en och kör riksväg 311 via Särna, särskilt om du har en bil du är rädd om … Stor parkering finns nära entrén till nationalparken.

För vem: Den som gillar skog och natur, med eller utan barn.

Pris: Gratis.

Matmöjligheter: Restaurang fanns vid entrén men testades inte av oss. Ett par grillplatser (med ved) fanns på vägen mot vattenfallet, däremot inga på vägen tillbaka (om du går motsols). Många fina naturliga rastplatser för den som inte är i behov av grill.

Övrigt: Ta med sele/bärstol till de yngsta, svårt med vagn pga många trappor nära vattenfallet. Toaletter finns både på Naturum och vid entrén till nationalparken, liksom möjlighet att fylla på vatten.

Mer info: Om Njupeskär och Fulufjället på Sveriges nationalparkers webbplats.

Petri och Valter framför Njupeskär.
Petri och Valter framför Njupeskär. Stenarna är hala, därav det något ohärliga greppet om handleden … 🙂
Bild på Njupeskär vattenfall.
Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall

Sommar i Sälen

Att planera sommarens ledighet efter att nyligen ha kommit hem efter sitt livs resa var inte det enklaste. De senaste två somrarna har huvudfokus legat på att båtluffa i Grekland, men med förra årets fina sommar i färskt minne, i kombination med ett ganska mättat sol- och badbehov, var vi sugna på att ge våra egna breddgrader och Moder Svea en chans. Nu testar vi att köra sommar i Sälen!

Jag måste medge att beslutet om att spendera sommarens första semestervecka i Sälen ifrågasattes av mig mer än en gång när jag med ett missbelåtet öga på diverse väderappar kände mig tvungen att utöka packningen till att inkludera såväl killarnas galonbyxor som mössa, vantar och halsdukar till både barn och vuxna. Eftersom de sista dagarna hemma i Stockholm dessutom bjöd på rekordtemperaturer kändes det än mer paradoxalt att gräva i källaren efter underställ och fleecetröjor, men med facit i hand kan jag konstatera att det var värt ansträngningen.

Den komplexa packningen till trots var det något mycket välbekant och fantastiskt med att vara på väg någonstans tillsammans igen. Våra tre månader i Asien i vintras må kännas avlägsna numera, men rutinerna kring att vara på resande fot sitter kvar hos oss alla, och sedan några dagar tillbaka är vi avslappnat installerade i en stuga i Tandådalen/Sälen.

Den största anledningen till att vi hamnade i just Sälen är att vi via ett tidigare jobb har tillgång till en stuga på Gusjösätern, på fjället mitt emot östra Tandådalen. Både Tandådalen och närliggande Hundfjället är mer eller mindre stendött vad det gäller etablissemang på sommaren, så den som vill ha nära till folkliv och arrangerade aktiviteter bör snarare bosätta sig i Lindvallen där både lift och restauranger håller öppet. Men vi stortrivs med lugnet och utsikten här, och är nöjda med att ha allting på 10 minuters bilavstånd. (På Skistars hemsida kan du se vilka aktiviteter som är igång under sommaren.)

Och det där vädret som jag hade mina misstankar om i förra veckan har visat sig bli mycket bättre än väntat. Visst, första kvällen undrade vi nog alla vad vi egentligen hade gett oss in på, när sol och 23 grader blixtsnabbt byttes mot åska och ösregn medan vi traskade runt i Tandådalens nedstängda skidområde. Valet av resmål kändes liksom inte helt optimalt när vi fick inta den (sedan långresan) obligatoriska resdagsglassen inne på Hemköp i Tandådalen medan regnet piskade mot rutorna utanför butiken, och vi vuxna vågade knappt titta på varandra av rädsla för att råka uttala det vi tänkte – varför i hela fridens namn sitter vi HÄR och inte nere på [insert valfri destination runt Medelhavet]?!

Men, när vi kom tillbaka till stugan sken solen igen, och kvällens första glas rosé kunde intas på terrassen. Sedan första dagen har regnet hållt sig borta med några få undantag, och att det är kallt (runt 10–12 grader) har faktiskt ingen större betydelse när en vandrar i fjäll och grillar lunchen över öppen eld. Love och Valter stortrivs här i Sälen, och när barnen är nöjda är vi vuxna som bekant också det. Vårt ständiga framgångsrecept till lyckade resor med barnen är att fokusera på aktiviteter som både de och vi gillar – och att vara i naturen är helt klart en sådan sak.

Under våra första dagar i Sälen har vi hunnit med att besöka Trollskogen i Hundfjället, göra snöbollar av de sista snöfläckarna i Tandådalen (exotiskt för killarna som missade hela svenska vintern i år), vandra till Stensjön i Lindvallen samt gå en liiiten bit av Södra Kungsleden. Kvar på att göra-listan står bland annat äventyrsbadet på Experium/Lindvallen och en dagstur till vattenfallet Njupeskär någon timme härifrån. Mer från oss inom kort!

I mål efter vandring till Stensjön, Lindvallen.
Väntar på den perfekta glöden, Hundfjället.
På tur.

© 2020 Resa med kids

Tema av Anders NorenUpp ↑